.:exLainMaile:. skrev:

Thurizas skrev:

guilliotine skrev:Jag går med fötterna lätt pekades inåt. Lägger även mer vikt på insidan av fötterna. I övrigt går även jag med rak rygg, och måste tänka mycket på hur jag sätter fötterna. .

Samma här när det gäller tyngden på fötterna Detta syns verkligen på mina skor med efter jag burit dom ett tag. Då sulan mystiskt börjar försvinna på insidan av foten men ser tämligen orörd ut längst efter de yttre sidorna.

Mina dojjor brukar med lida av detta problemet. Ser ju inte så jätte snyggt ut på skorna när bakre delen av hälen är helt nött på insidan men nästan ingenting på utisdan bakifrån. =(

Ja, folk går och springer på olika sätt och därmed belastar sina fötter på olika sätt. Det är kategoriserat i tre kategorier också. 80-85% av alla människor pronerar.

"Rullar från hälens utsida diagonalt mot insidan" = Pronation.
"Rullar längs hela fotens utsida" = Supination.
"Rullar med hela foten" = Neutral.

( Detta är speciellt viktigt om man löptränar. Då fel sorts sko kan leda till knäsmärtor, benhinneinflammation, värk i bäckenbenet, överbelastning m.m. När butiksbiträdet ber dig ta några löpsteg på löpbandet så kollar den efter hälsenans vinkling direkt efter ett steg tagits och hur foten rullar. )

"Springer roligt". Går på tå, även om jag anstränger mig för att inte göra det. Snubblar lätt om jag inte tittar var jag går.

Francini skrev:"Springer roligt". Går på tå, även om jag anstränger mig för att inte göra det. Snubblar lätt om jag inte tittar var jag går.

Det gör ju ont att sätta ner den stenhårda hälen på det stenhårda golvet först!
Är jag barfota sätter jag alltid ner främre foten aningens före hälen. I övrigt tycker en hel del att jag är ganska stel när jag går eller att jag går som en pinne om jag är trött (stelt och utan att flaxa med armarna)

Fenren skrev:Det gör ju ont att sätta ner den stenhårda hälen på det stenhårda golvet först!
Är jag barfota sätter jag alltid ner främre foten aningens före hälen.

Visst, precis.

jag har fått höra att jag går konstigt.. övre delen av kroppen är inte alltid synchad med nedre ^^´´

Jag har aldrig fått höra att jag går konstigt, men jag har hört från några att jag har dålig hållning. Däremot tycker jag själv att jag ser konstig ut när jag går om jag kollar in mig själv från typ reflektionen av ett skyltfönster eller bussen. Har i alla fall fått höra att jag ser rolig ut när jag springer.

njaa vet inte om det kommenterats hur jag går på senare tid.. som yngre sjönk jag ihop ganska mycket.. liksom framåt ner med axlarna.. ja min mor trodde det berodde på att jag umgicks med hanska korta tjejer mest och att jag vantrivdes med att vara så lång..

Min stil att springa har kommenterats av många många gånger, jag springer på tå typ..

Som jag själv kan känna det har jag lite dålig koll på hur jag sätter fötterna.. balansen käns inte helt bra och armarna pendalr inte automatiskt som när alla andra knallar omkring.. (man ser det mest när man går raskt)

tror jag sjunker ihop endel fortfarande och jag defenetivt inte som den mest femenina människan man kan tänka sig.. å andra sidan har ingen nåågonsin uppfattat mgi som femenin

Alla aspies jag känner har en specifik gångstil, inte lika dana alls men man SER att det är just dem på LÅNGT håll! det händer att jag ser en peson med deras stil på stan och stirrar mig blind för att bli övertygad om att det faktist inte är den personen

Ayhanza skrev:Alla aspies jag känner har en specifik gångstil, inte lika dana alls men man SER att det är just dem på LÅNGT håll! det händer att jag ser en peson med deras stil på stan och stirrar mig blind för att bli övertygad om att det faktist inte är den personen

Utom de då som övar in en annan gångstil.

Jag lutar framåt, och är väldigt stel. Jag håller oftast armarna tätt mot kroppen.
Jag är ofta nära att ramla.

Verkar som att en majoritet här ändå har svarat att de har en utmärkande gångstil på olika sätt.

Jag gick ihopkrupen när jag var yngre, semiginte-semiginte-semiginte, typ. Vilket inte är så bra, eftersom jag redan är mycket kortare än genomsnittet. När jag blev vuxen ändrades det till ett stelt, defensivt "mucka för fan inte med mig".

Springer gör jag aldrig. Jag ser ut som en riktig supermupp när jag springer.

Jag började träna för något år sedan (med vikter hemma naturligtvis - gym, never!) och min kompis som instruerade mig sa att jag måste börja öva på att gå som "en jugge på gym". Den mentala bilden fick mig att flina, och jag brukar tänka på det när jag är ute och går.

Tänk om man kunde gå lite graciöst, kvinnligt? Suck. Högklackat? Tror inte det va. Jag skulle ramla direkt.

Jag går stelt, fort och lite som en marscherande soldat. Det är sällan jag svänger med armarna och det är kanske därför jag ständigt har ont i nacken och axlarna. När jag var liten gick jag passgång men det tränade jag bort. Senare gick jag framåtlutad när jag gick i trappor men det är i stort sett också borttränat.

Jag går nog med ganska rak hållning, det är något jag brukar tänka på. Jag vill inte ha en hållning som signalerar någon typ av underläge, kanske.

När jag var yngre gick jag mer kutryggigt, med lite hängande huvud.

Vid löpning är det viktigt att ha kroppen upprätt för att maximera lungvolymen, så till viss del kommer det därifrån.

Det har blivit lite av en grej för mig, att testa olika steglängder och frekvenser för att hitta den optimala gångstilen. Hur mycket man ska svänga med armarna för att undvika att överkroppen rör på sig så mycket.

dino skrev:Vad är det med As som påverkar hur man går?

Bra fråga, konstigt att den inte har ställts förut (?).

En del verkar ha balansproblem vilket man försöker kompensera med diverse "balanshöjande åtgärder" (svänga armar, böja knäna lite extra o dyl). En del verkar inte riktigt tänka på att de HAR balansproblem vilket kanske gör att man ibland snubblar.

Andra verkar överanalysera sin gångstil vilket gör att man riskerar bli stel och osynkad, ex i möte med andra (gå åt höger eller vänster??).

Själv går jag ofta ovanligt snabbt, ger styrfart... Men jag avskyr att ha någon bakom mig, kan nästan tappa kontrollen över benen i försöken att "gå normalt när någon ser mig". Bäst gångteknik har jag i skogen när jag är ensam.

Jag har klart lättare för att jogga/springa än att gå... Om det inte är ett gäng som skrattar åt mig, vilket händer ibland eftersom det är ganska sällsynt att jogga i mina hemtrakter (speciellt i min ålder [> 40 år] ). Här är det mer vanligt med hängbyxor och att se emo/coola ut bland unga...

Med högerfoten är jag någonstans mellan neutral och pronation. Mellan neutral och supination med vänsterfoten.

På gymnasiet skrek folk "Givakt!" efter mig, jag tror jag går stelt "som en soldat", jag fick beröm i lumpen för jag såg "stolt" ut, men jag måste tänka mig för när jag skall ha kjol, då ser det bättre ut med en mjukare stil.