Det kan väll vara ett "specialintresse" du har kommit in i?

det är bara ett problem om du lider av det. och det verkar du inte göra.

själv rakar jag mig en gång i månaden och duschar varje dag. thats it.

För mig så går det i perioder, för två år sedan så var frissan det viktigaste, att få ett sådant där coolt taggigt hår, man stog i flera minuter och var riktigt upprörd över att skiten aldrig blev som jag ville.

För ett år sedan så slutade jag helt plötsligt att bry mig om mitt utseende och blev en riktig slusk.

Idag så har fashionfixeringen kommit tillbaka ännu en gång haha, skulle inte förvåna mig om det handlar om asperger

Jag vet inte om det är något typiskt för personer med asperger, men är det någon annan som upplever sig vara extremt utseendefixerade?!

Jag kan t.ex. kolla mig i spegeln i flera timmar och bara fokusera på vissa detaljer i mitt utseende, som jag vill ändra på o.s.v.
Jag kan bli extremt frustrerad och arg om en detalj i mitt utseende känns "fel". Eftersom jag innerst inne vet hur jag vill ha det.
Ända sedan jag var liten så har jag haft "en inre bild" i mitt huvud av hur jag vill se ut, hur jag vill vara, hur jag SKA vara...
Men jag känner alltid att jag aldrig riktigt uppnår mitt "inre ideal". Dock vet jag ju att de flesta, kanske framförallt kvinnor, kan vara mer eller mindre utseendefixerade. Men för mig känns det ganska extremt ibland, ibland så överväger jag att inte gå ut de dagar jag känner mig "fulare" än vanligt.

Dessutom så är mitt självförtroende extremt "svackande", eller hur man nu ska säga. Ena dagen kan det vara på topp, medans det andra dagen är på botten. Jag vet liksom inte om jag hatar mig själv eller är nöjd över mig själv. För jag blir liksom aldrig riktigt nöjd innan jag känner mig "perfekt", vilket jag aldrig vet att jag kommer att känna mig så länge mina krav är skyhöga...

Någon som känner igen sig..?

Jag tycker ditt tillstånd låter väldigt mycket som BDD, Body Dismorphic Disorder, eller Dysmorfofobi.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dysmorfofobi
"Situationen för dem som lider av störningen och därmed innehar denna föreställning om sig själva är i de allra flesta fall ohållbar i längden. Den drabbade gör sig själv mer och mer isolerad, för denne är fullt upptagen med sitt utseende. "

Men ang. kopplingen till AS, så tror jag inte alls det är default att de med AS skiter totalt i ytliga saker som utseende och intryck. Jag tror det är lite varken eller, att många pga sitt sinne för ordning och detaljer bryr sig väldigt mycket om sitt utseende och att allt ska se perfekt ut.

Utan att ha svart på vitt tror jag NT rent generellt är mer utseendefixerade än aspergare. Hela världen för jösse namn, åtminstone västvärlden är ju fullständigt utseendefixerad - ser man inte ut som Brad Pitt eller Julia Roberts kan man dra nåt gammalt över sig.

Har träffat kanske 30 aspergare. Fick intrycket att flera, framför allt yngre, gärna vill visa upp en viss "fasad", exempelvis gotiskt, att de klär sig enbart i helsvart, färgar håret lila eller har nålar i ansiktet eller vad som helst. Men jag har träffar lika många som inte alls verkar hålla någon "fasad" utan snarare kör en ledig anspåkslös stil.

I mitt eget fall passar jag helt enkelt bäst i mörka kläder har jag kommit på. Men eftersom jag är ful som stryk till att börja med så har jag gett upp alla försök att försöka fixa till frisyren osv. Dåligt självförtroende helt enkelt.

Ja, jag har läst om det tidigare och funderat över om jag lider av det eller inte... Men samtidigt vet jag inte om min utseendefixering är så pass "extrem" men samtidigt så är den väldigt extrem, eftersom den begränsar mitt liv till vissa delar. Samtidigt som jag alltid haft en känsla av att det är något i mitt utseende som är extremt fel, att jag ser ut som alien i jämförelse med andra osv. Medan jag under senaste åren har kollat tillbaka på gamla bilder på mig själv och andra, och ställt mig själv frågan "varför skulle jag ha varit så mycket fulare än alla andra?!" Men det är väl delvis en känsla som kommer inifrån, samtidigt det att jag alltid varit så kräsen och vill ha allt så perfekt som möjligt.

Ja, det är sant att hela världen är mer eller mindre utseendefixerad, och jag har också haft en känsla av att personer med asperger kanske bryr sig mindre om utseendet än kanske "vanliga NT" människor. Men jag vet ju inte, och därför vore det intressant att veta om det finns några som upplever sig vara väldigt utseendefixerade eller något.

Barracuber:

Slog ihop tråden Utseendefixerade? (skapad av rejected_doll) med denna tråd (<a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/extremt-fixerad-av-utseendet-t15199.html">Extremt fixerad av Utseendet.</a>)

rejected_doll skrev:Jag vet inte om det är något typiskt för personer med asperger, men är det någon annan som upplever sig vara extremt utseendefixerade?!

---

Någon som känner igen sig..?

Här finns en omröstning: http://www.aspergerforum.se/aspergers-syndrom-och-bdd-t5951.html

Och några fler trådar om utseendefixering och BDD:
ytterligare-en-trad-om-utseende-t15167.html

utseende-viktfixering-och-dysmorfofobi-t8188.html

Det kan vara BDD ?
Jag hade BDD ett tag, med att man bildar o har en skev självbild som får en att uppfylla några symtom som då kallas för BDD.

Kan vara framför spegeln i timmar,
fixerad vid detaljer om ansiktet.

Skiten kunde få mig att låta bli att gå ut på vissa dagar då jag upplevde mitt utseende som så pass dålig att jag inte stod ut med tanken att bli sedd.

barracuber skrev:Utan att ha svart på vitt tror jag NT rent generellt är mer utseendefixerade än aspergare.

Min bild är att aspisar antingen är mindre intresserade av sitt yttre, träning, kläder, vikt, hår, smycken osv än NT, eller MER intresserade. Det är väl inte ovanligt att man har det som specialintresse. Har man dessutom nojor kring mat och sånt, eller nojor allmänt så kan det väl barka åt helvete ganska lätt.. Och inte får man nån hjälp av folk som tror det är "vanliga" ätstörningar, inbillar jag mig. Dvs, är man aspig i grunden har man helt andra förutsättningar att ta såna galenskaper låååångt mycket längre än andra.

Jeg er iallfall opptatt av utseendet mitt.

jag blir irriterad om inte strumporna känns rätt ibland. Och mitt hår ^^
hade jag varit rik så hade jag haft mer kläder och varit mer utseende fixerad Men jag är snygg som fan vad jag än tar på mej köper typ alla mina kläder i HM får ju mer skit för pengarna

kör mycket på designerkläder och dyra märken och är väldigt mån om hur jag ser ut

Personligen så sminkar jag mig varje dag. Jag vågar inte gå ut alls om jag inte sminkar mig. Kanske tänker jag att folk märker mig mer om jag inte sminkar mig. Jag tror det är så iaf.

När det gäller kläder så bryr jag mig inte. Jag köper sällan kläder, det är mest mamma som ordnar med det åt mig. Ibland blir det hål i skorna som jag inte märker av förrän det blir otroligt uppenbart.

Jag är väldigt noga med mitt utseende, fast inte på samma sätt som de flesta andra. Till exempel är jag inget sminkfan men jag är väldigt noga med att jag tycker att mina kläder och smycken och så ska passa ihop, fast nu tycker många att de inte gör det men det är ju för att jag klär mig i en blandning av goth, decora, fairy kei, rock osv.

Funderar inte så mycket, helst kläder jag trivs i. Alla mina kläder passar ihop, för jag fattar inte vad som inte passar ihop.

Bara man e hel å ren
så gör det inte
så mycket
om man är smusi å trasi.

(citat från Pettson)