Det är svårt att förklara men jag ska försöka. Jag går i en skola för folk som varit borta en längre tid eller har ja diagnoser som ADD, ADHD och så vidare. Min lärare säger "Bli vuxen" "Du känns mer vuxen". Asså jag känner mig 10 äldre nu. Och jag fattar inte varför en lärare ska säga åt en elev att bli vuxen det är väl inte lärarens uppgift? Och så håller en annan lärare på "Åh, vi har samma musiksmak smak!" Så försöker hon pusha mig mot ett yrke jag inte vill arbeta med. "Åh du kan bli stylist dekorerare". Jag har aldrig nämnt att jag vill arbeta inom det yrket hon får för sig att jag är så och så. De har aldrig frågat vad jag vill arbeta med det är helt sjukt. "Du har alltid på dig något snyggt!" men asså jag har bara på mig vissa kläder för att passa in. Annars skulle folk tycka att jag är konstig? Jag bryr mig inte alls om mode eller så. Och så kommer hon med en kanin och ba "I missed you" och så "Jag sitter här med min favorit elev" helt sjukt. Lärare ska inte ha favorit elever jag vill inte vara någons favorit elev. Jag känner panik. Så jag började skrika och svära mot henne och hon förnekar att hon försöker pusha mig till yrket. Min mamma förstår vad jag menar. Så nu skolkar jag för jag orkar inte mer. Det känns för mycket. Det känns som de försöker förändra mig som person asså lärarna. Och att de utnyttjar mig för att jag har Asperger. Det känns du ska gilla det och det som de försöker kontrollera mig. Så fort jag sa till en annan person min mentor "Jag har sett en helt underbar serie" då säger läraren "Kom och visa serien" och jag pratade inte ens med henne? Hon har fått för sig att jag är intresserad i en svensk artist säger inte vem. Hon känner hans morsa men hon fattar inte att jag inte alls gillar honom. Så sitter hon och skryter "Jag har gått på teater med .... mamma" som jag bryr mig ärligt talat?

Det känns också jag har hört att de vill att jag stannar kvar i skolan jag har fått ett erbjudande om ett Asperger Gymnasium som om de försöker påverka mitt beslut. Jag tänker garanterat tacka ja till erbjudandet till gymnasiet. För att jag hamnat i skolor där jag inte känner mig hemma. Har ingen att vara med där. Jag blir allt mer deprimerad och jag har gått skit mycket ner i vikt. Och jag mår inte alls bra. Det känns som de är tröga i huvudet? De tror att de känner mig som person fastän de inte gör det. Jag är en annan person i skolan än vad jag är hemma. Hemma är jag helt annorlunda. Och jag känner panik och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har försökt att visa mitt riktiga jag men de tror att jag skämtar.

Det känns som om de tror att jag är 60 år. Och gillar den sortens killar. De tror att jag hatar korta kjolar men jag älskar korta kjolar. Kan knappt röra mig i långa kjolar. De har helt fel när det gäller killar. Och vad jag gillar för saker.

Jag behöver tips om vad jag ska göra. Snart går jag till skolans chef och deras chef och säger till. Så kan de inte hålla på.

Shadow skrev:Jag behöver tips om vad jag ska göra. Snart går jag till skolans chef och deras chef och säger till. Så kan de inte hålla på.

Låter som en väldigt god idé att gå till rektorn.

När dina lärare får höra från rektorn kanske de fattar att de kränker en elev och slutar med sitt störiga trams. Det är så det bör gå till iaf.

jag känner igen sånt där beteende. Jag tror de gör det för att de tror att de uppmuntrar, men själv tycker jag också sånt känns falskt och störande.

Varför använder du dig av frågetecken i slutet på dina meningar istället för punkter?
Väldigt märkligt? Speciellt när meningens innehåll är allt annat än en frågeställning?

zinklo skrev:Varför använder du dig av frågetecken i slutet på dina meningar istället för punkter?
Väldigt märkligt? Speciellt när meningens innehåll är allt annat än en frågeställning?

Det är hon inte ensam om.

zinklo skrev:Varför använder du dig av frågetecken i slutet på dina meningar istället för punkter?
Väldigt märkligt? Speciellt när meningens innehåll är allt annat än en frågeställning?

Det är väl bara att tolka frågetecknet ordagrant, och anse meningen som en fråga?

andypandy skrev:

zinklo skrev:Varför använder du dig av frågetecken i slutet på dina meningar istället för punkter?
Väldigt märkligt? Speciellt när meningens innehåll är allt annat än en frågeställning?

Det är hon inte ensam om.

zinklo skrev:Speciellt när meningens innehåll är allt annat än en frågeställning?

...är ett påstående och skall icke ha ett frågetecken i slutet, om vi ska vara sådana.

Det ska vi inte, tycker jag, så nu håller vi oss on topic igen.

/SvanteSmygModerator

Savanten Svante skrev:

andypandy skrev:

zinklo skrev:Varför använder du dig av frågetecken i slutet på dina meningar istället för punkter?
Väldigt märkligt? Speciellt när meningens innehåll är allt annat än en frågeställning?

Det är hon inte ensam om.

zinklo skrev:Speciellt när meningens innehåll är allt annat än en frågeställning?

...är ett påstående och skall icke ha ett frågetecken i slutet, om vi ska vara sådana.

Det ska vi inte, tycker jag, så nu håller vi oss on topic igen.

/SvanteSmygModerator

Mitt inlägg var enbart för att statuera ett exempel på hur förvirrande det kan vara med frågetecken istället för punkter i slutet på meningarna.

Sedan förstår jag inte om du menar att du utsett dig själv till moderator eller inte. Ser ingen "moderator" titel under ditt nick.

"Ge exempel på" menade du nog, zinklo.

Statuera exempel är när någon i maktposition straffar en olydig undersåte lite extra för att avskräcka andra från att göra om samma sak, det tror jag inte du ville.

(Ursäkta OT.)

Tyvärr kan jag själv inte ha några synpunkter alls på trådstartarens inlägg eftersom det är för mycket kompakt text för att jag ska kunna läsa, men av rubriken att döma så låter det hemskt.

Shadow, jag tror inte meningen är att vara elaka.
Själv kan jag häva ur mig att det eller det är förmodligen bra om man vill bli stylist eller ditt eller datt...
Personligen skulle jag tycka att vara stylist vore urtråkigt.
Jag gillar att konstruera saker, elektronik och maskiner

När jag gick i skolan så tog jag de flesta uppmuntrande kommentarer som något negativt. Sånt som "Du klarar det här" eller "Du är duktig" tyckte jag var jobbigt att höra eftersom jag i själva verket inte klarade det och inte var särskilt duktig. Jag förstod väldigt sällan instruktioner och gymnasiet tog betydligt längre tid att göra klart än resten av mina klasskamrater. Skolan vägrade ge mig rätt stöd så självklart var jag oftast ensam med mina frågetecken och tankar.

Jag har fått förklarat många gånger att det var uppmuntran och det visste jag egentligen innerst inne men det gjorde som ont i mig varje gång jag hörde något uppmuntrande ord för att det egentligen var tvärt om.

Lärare ska aldrig ha favoritelever, dessvärre så är det alltid så även om det inte blir uttalat. Jag var absolut ingen favorit eftersom jag sa fel saker vid fel tillfällen och ifrågasatte, jag har blivit kallad till rektorn för att lärarna tyckte att jag kränkt deras position. Jag har aldrig menat något illa så även det tog på.

Att inte bli förstådd både i skolan och på sin arbetsplats tar otroligt mycket energi. Jag hoppas att du får någon ordning på det Shadow . Det är inte alls roligt att gå runt i en bubbla och känna precis tvärtom mot vad andra känner i ens omgivning.

"Kränkt deras position"'
Vilket dösnack! Om de inte tål att bli ifrågasatta betyder det att de är klena auktoriteter.

OT.
Absolut var de klena, oftast blev de helt ställda av mina kommentarer/ifrågasättanden. Det var en lärare som sa "Var fick du luft ifrån?" Har jag inte rätt att prata eller.. Jag har aldrig sagt något elakt men reagerar ganska starkt om något är fel.

shibedibato skrev:OT.
Absolut var de klena, oftast blev de helt ställda av mina kommentarer/ifrågasättanden. Det var en lärare som sa "Var fick du luft ifrån?" Har jag inte rätt att prata eller.. Jag har aldrig sagt något elakt men reagerar ganska starkt om något är fel.

Kan du ge något konkret exempel på hur det kunde gå till?

Min idrottslärare som för övrigt annars har en ganska tuff attityd kallade mig till rektorn för att han tyckte att jag hade en för tuff attityd för att jag ifrågasatte hans metod att lära ut och betygsätta. Han var/är inte utbildad lärare ens. Skoldemokrati och allt som har med lagar och förordningar inom skolan har varit mitt specialintresse under många år så mycket i det jag tyckte var befogat men inte populärt.

Den läraren som frågade var jag fick luft ifrån ifrågasatte jag för att hon tyckte att en elev satt för slarvigt vid sin bänk. Jag frågade helt enkelt vad det hade för betydelse. Oftast har det varit i frågor kring lagar och förordningar som man tycker att alla lärare borde känna till men som de inte ens nästan känner till. Som att jag får sitta med min MP3-spelare hur mycket jag vill under lektionstid så länge det inte stör någon annan.

Och, den slarviga lagen kring att beslagta störande föremål är så flummig så den fungerar i princip så att läraren kanske skulle vilja ta ifrån mig min mobiltelefon för att denne tycker att den är störande. Vägrar jag och stoppar den i fickan så får inte läraren plocka upp den. Jag kan uppfattas som stökig men det är nog snarare slarv från skolans sida. Det här med kränkningar inom skolan tycker jag är löjligt. Orkar inte förklara hur jag tänker just nu.

Egentligen ska alla skolor med alla klasser göra upp gemensamma trivselregler då skolan egentligen är en arbetsplats för både elever och lärare. De som praktiserar det där eller kan kompromissa med eleverna brukar uppfattas som bättre lärare än de som bara kliver in och säger "Du får inte!" Det finns ju inget du får inte.

Jag var med i lokalnyheterna en gång om ett reportage om just hur lagar och förordningar följs inom skolan och då sa jag att lärare i en klass omedvetet eller medvetet sätter orättvisa betyg grundat på hur de upplever eleverna som person. Det var absolut inte populärt och ni kanske kan gissa att jag fick en del respons på det. Eftersom jag själv upplevt orättvis betygssättning, både positiv och negativ, så vet jag att det alltid finns någon i varje klass som blir annorlunda behandlad på ett eller annat sätt. Jag har "forskat" en hel del kring vad andra elever upplever och vad lärarna själv upplever så det har varit en intressant resa.

shibedibato skrev:Min idrottslärare som för övrigt annars har en ganska tuff attityd kallade mig till rektorn för att han tyckte att jag hade en för tuff attityd för att jag ifrågasatte hans metod att lära ut och betygsätta. Han var/är inte utbildad lärare ens.

Det kanske snarare var för att han inte hade utbildning som han gjorde sådär? Han kände sig osäker i sin roll och behövde stöd från rektorn.

Jag tycker att det du tar upp till stor del är en generationsfråga, de som gått ut lärarutbildningen det senaste decenniet har en helt annan attityd till barn än äldre lärare.

Jag tror att det är lite både och, det där med generationsfrågan. Vissa lärare är helt underbara och har förstått hela grejen med att samarbeta medan vissa andra inte ens går att kommunicera med. Jag vet inte om de lärare som kommit in nu är så mycket bättre egentligen utan det är ett förhållningssätt man måste ha för att det ska fungera.

Att han kallade mig till rektorn var allt annat än att han saknar utbildning. Han ville prata med rektorn tillsammans med mig för att lösa problemet(mitt beteende). Jag vet inte om jag tycker att det lyckades särskilt bra och rektorn var mer på min sida. Jag har pratat en del med den rektorn i andra ärenden och vi har samma tanke kring hur utbildningen borde vara. Hans diplomatiska metod är nog hård.

zinklo skrev:

Savanten Svante skrev:

andypandy skrev:

zinklo skrev:Varför använder du dig av frågetecken i slutet på dina meningar istället för punkter?
Väldigt märkligt? Speciellt när meningens innehåll är allt annat än en frågeställning?

Det är hon inte ensam om.

zinklo skrev:Speciellt när meningens innehåll är allt annat än en frågeställning?

...är ett påstående och skall icke ha ett frågetecken i slutet, om vi ska vara sådana.

Det ska vi inte, tycker jag, så nu håller vi oss on topic igen.

/SvanteSmygModerator

Mitt inlägg var enbart för att statuera ett exempel på hur förvirrande det kan vara med frågetecken istället för punkter i slutet på meningarna.

Sedan förstår jag inte om du menar att du utsett dig själv till moderator eller inte. Ser ingen "moderator" titel under ditt nick.

Jag har varit mod. Och jag tycker att vi håller oss on topic.

Hög Arbetslöshet och det är svårt att få jobb när man är klar med sin utbildning...

Svåra utbildningar som ställer höga krav... .

Jobbiga grupparbeten.....och mycket folk på skolan...

Stor matsal.....och mycket folk....

Jobbiga lärare som lägger sig i vad man skall bli....och sedan när man är klar med utbildningen så får man inget jobb....

Underbart!

Vi behöver mer skolor för aspergare!
Inget som att bli tilltalad som ett barn! ^^

Seriöst. Be dem att skärpa sig, att deras försök att motivera dig med att trycka dig någonvart är rent utsagt hjärnans värsta sjukdom,
man bildar naturlig resistens till allting man inte känner att man har bestämt på egen bevåg. När man väl har fått avsmak sedan till något som har medfört bara jobbiga känslor, så är det en konst att komma ur det. Vi är konsekventa till våra känslor oftast och resonerar långt därefter som håller oss på flykt från saker vi i andra fall hade kunnat tycka om.

Blir lite rädd just att man ska behöva bli tillrättavisad av personer som lever inte efter sin förnuft och kompetens, men inbillar sig ha rätten att ha sin auktoritet oifrågasatt, bara utav just sin auktoritära roll.

Skulle rekomendera at du förklarar väldigt tydligt,
kanske med en enkel mening, att de nog gör mer skada än nytta,
om de försöker få dig att göra något du inte är intresserad av.

Hoppas du inte nickar och ler, så de får för sig att plåga dig ännu mer.

Jag är ledsen att det är många frågetecken. Jag visste inte hur jag skulle skriva det. När det gäller kommatecken så är jag skitdålig på det haha xD
Hela huvudet snurrar som en karusell just nu. Jag frågade min andra lärare som har varit där längre än den andra läraren och hon tyckte att jag gjorde rätt i att visa att jag behöver utrymme. Att folk inte ska komma för nära mig. Jag ser inte lärare som vänner. Men läraren verkar tro att hon är min vän. Själv jag vet inte vad jag vill arbeta med i framtiden. Jag har inte hittat mig själv ännu och folk säger att jag är så som person och det gör mig förvirrad.

De tror att det är en talang men det är bara en sak som finns i alla tonåringar. Nämligen att passa in bland andra elever för att inte känna sig utanför. Det känns så fel när de tror att man är en modemänniska fast man inte är det. Mina drömmar ligger långt från att bli stylist. De har aldrig frågat vad jag vill bli utan fått för sig saker. De har fått för sig att jag ska bli stylist, dekorerare, skribent, sekreterare och så vidare. Men det känns inte riktigt mig. Jag har alltid varit en äventyrlig tjej inte direkt en sådan som sitter stilla hela dagarna. I min förra skola sa de att jag aldrig skulle få jobb om jag inte klarade en årkursen. Det skrämmer mig fortfarande att jag aldrig kanske får ett jobb. Jag önskar att de förstod mig. Och inte förnekar att de pushar en till fel yrke. Det är trots allt sitt eget val som man själv ska bestämma. Jag har inte vågat säga emot men nu gör jag det. De kan inte tro att de känner mig efter mindre ett halvår. Hur man än försöker prata med läraren så tror de att man är på dåligt humör eller så tror de att man är koko i huvudet. Allting förvirrar mig och jag försöker verkligen hitta mig själv just nu. Folk säger att man är så som person. Att de känner en som den personen. Men man är verkligen annorlunda som person om man är på det stället eller ja vart som helst.