Var fäster du blicken när du går?
56 inlägg
• Sida 1 av 3 • 1, 2, 3
Var fäster du blicken när du går?
Jag tittar ner på marken framför mina fötter när jag går. På så vis missar jag en del av omgivningen om jag inte tittar upp då och då.
Var fäster du din blick medan du går?
Var fäster du din blick medan du går?
Min blick irrar nog hit och dit. Dels tittar jag på marken ibland så jag inte ska snubbla över något, dels kollar jag ev intressanta skyltfönster, dels kollar jag rakt framåt så jag inte går rätt på någon. Blir jag för intresserad av något i ett skyltfönster händer det att jag glömmer att kolla framåt.
I marken eftersom jag är livsled. Förr tittade jag i marken, men också på det vackra landskapet eller på vart jag skulle.
Innan jag blev livsled, fick jag sådana problem med torra ögon och ljuskänslighet att jag inte kunde titta upp heller.
Innan jag blev livsled, fick jag sådana problem med torra ögon och ljuskänslighet att jag inte kunde titta upp heller.
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
I marken just nu när jag mår dåligt. Eller var som helst utan på ansikten.
Avskyr att möta folk på promenad, framför allt sådana man måste heja på (och ännu värre prata med).
Avskyr att möta folk på promenad, framför allt sådana man måste heja på (och ännu värre prata med).
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
zinklo skrev:KrigarSjäl skrev:Jag fäster inte blicken på något, jag scannar av omgivningen.
Lite detsamma för mig. Oftast letar jag efter saker att läsa, som t.ex. skyltar och registreringsnummer.
Brukar sen sysselsätta mig med placera om bokstäverna och bilda nya ord med bokstäverna, ganska kul.
Det låter likt mig, och det glömde jag beskriva. Jag scannar, eller scannade nog av. Jag brukade läsa allt jag såg. Men nu för tiden bor jag på landet, så det enda jag ser när jag är ute, är "landskap".
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
Har faktiskt tänkt just på det senast idag!
Jag tittar oftast ner i marken ett par meter framför mig... Ffa om det är ett öppet landsskap så får jag lite svårt att ta in allt om jag tittar för mycket runt omkring. Om det är trängre och mer folk så söker jag ofta med blicken och fokuserar på olika människor, bilar, affärer, hundar, föremål, mot skyn osv.... Intressant!
Jag tittar oftast ner i marken ett par meter framför mig... Ffa om det är ett öppet landsskap så får jag lite svårt att ta in allt om jag tittar för mycket runt omkring. Om det är trängre och mer folk så söker jag ofta med blicken och fokuserar på olika människor, bilar, affärer, hundar, föremål, mot skyn osv.... Intressant!
Otast ner i marken, kan titta på omgivningen om jag inte möter någon. Iland kan jag se på personer som hastigast, om jag upptäckt något att kommentera, förmodligen lite suspekt att tilltala helt främmande, men de flesta verkar inte irriterade, äldre människor blir ofta glada att få växla några ord med någon.
- lasseivägen
- Inlägg: 4798
- Anslöt: 2009-07-20
- Ort: På havet kaparkapten inte Rövare
jag tittar ganska sökande efter folk jag känner.. jag avskyr att folk jag känner liksom Hojtar/vevlar.. eller på något vis försöker göra sig uppmärksammade.. altså försöker jag söka av alla människor omkring mig hela tiden så jag vet när någon jag känner finns i närheten och jag slipper bli överumplad..om de får för sig att prata med mig ..
jag har lagt märke till att jag får lite av tunnelseende när jag försöker fokusera blicken frammåt.. omgivningen är mylrande virrvarr på något konstigt vis.. saker flyter samman är det sol ute är det värre, går omkring och kisar och mer eller mindre studerar asfalten/gatstenarna vid mina fötter. färgerna och "ihopflytandet" blir också värre till den grad att jag känner mig snurrig/förvirrad ibland.. jobbigt är det!
jag har lagt märke till att jag får lite av tunnelseende när jag försöker fokusera blicken frammåt.. omgivningen är mylrande virrvarr på något konstigt vis.. saker flyter samman är det sol ute är det värre, går omkring och kisar och mer eller mindre studerar asfalten/gatstenarna vid mina fötter. färgerna och "ihopflytandet" blir också värre till den grad att jag känner mig snurrig/förvirrad ibland.. jobbigt är det!
Jag tittar oftast ner på marken och kan ibland titta upp på den som går framför, men jag känner att det är skönast att titta på allt annat än människor av någon anledning, man har risk att bli påkörd men man ser i alla fall till att man inte snubblar.
- Paterrior94
- Inlägg: 59
- Anslöt: 2010-04-20
- Ort: Vid Göteborg
Jag är extremt ljuskänslig och har därför glasögon med fotokromatiskt färgningssystem.
Tittar jag upp när ljuset är starkt och det är massor med folk runtom så känns det som en hel röra i huvudet. Tankarna och känslorna far och flyger kors och tvärs och jag kan inte fästa blicken i något.
När detta händer och jag är med min sambo brukar jag säga att det blir rörigt i huvudet och så lägger jag huvudet i hans famn och efter ett tag känns det lugnare.
I skogen tittar jag upp ganska mycket. När jag hade mina hundar så tittade jag på dem nästan hela tiden, på deras teknik i hur de rörde sig fram i den okupade terrängen och hur deras muskler spelade, deras uttryck och glädje. Det älskade jag att titta på.
Var vi på promenad i samhället tittade jag också på dem.
Tittar jag upp när ljuset är starkt och det är massor med folk runtom så känns det som en hel röra i huvudet. Tankarna och känslorna far och flyger kors och tvärs och jag kan inte fästa blicken i något.
När detta händer och jag är med min sambo brukar jag säga att det blir rörigt i huvudet och så lägger jag huvudet i hans famn och efter ett tag känns det lugnare.
I skogen tittar jag upp ganska mycket. När jag hade mina hundar så tittade jag på dem nästan hela tiden, på deras teknik i hur de rörde sig fram i den okupade terrängen och hur deras muskler spelade, deras uttryck och glädje. Det älskade jag att titta på.
Var vi på promenad i samhället tittade jag också på dem.
Återgå till Att leva som Aspergare