Hade inte tänkt se, men fastnade ändå i, den skakande filmatiseringen av vad som verkligen hände med staden Rosewood, befolkad av nästan enbart svarta, 1923. En vit kvinna i en grannstad ljög att hon blivit misshandlad av en svart man från Rosewood i stället för av en vit granne, och kravallerna slutade med att folket i hennes stad brände ner hela Rosewood.

Det är svårt att se oss människor som särskilt fredligt sinnade och civiliserade när man ser sådana här exempel på hur de mest urflippade av oss kan välja på fullaste allvar att göra mot andra människor, och inte minst vad pöbelmentalitet i lynchmobbar kan leda till.

Efter den egna förföljelsen på Flashback kan jag med sorgset hjärta konstatera att vi inte har kommit ett dugg längre idag. Till synes helt normala människor kan fullkomligt sakna alla spärrar.

Men likväl har vi kommit en gnutta längre hela tiden i vår teknologiska utveckling. Ett visst mått av utveckling finns där hela tiden. Ska det gälla oss själva också? Ska vi lyckas utrota de värsta och mest improduktiva avarterna till sist också?

Man vill gärna hoppas det.