Några språkfrågor jag hoppas att jag kan få svar på:

I stället för "på något sätt" kan man ju säga "på något vänster". Vadå vänster?

Varför säger man "nu tar det hus i helvete"? Vad är det som tar och vad är det för hus?

"Palla" kommer från romaniordet för frukt, men varför "pallar" man bara frukt? Man säger ju inte "tjuvarna pallade en TV". Och hur kommer det sig att "palla" också betyder "orka"?

Jag antar att slangorden "dojor" och "pjuck" för skor är romani, men vad betyder dessa ord från början?

Varför säger man att man "svär som en borstbindare"? Svor de mycket, eller?

Svenska är ju Sveriges största språk, men går det att få reda på vilka som är de minsta? Några språk i Sverige talas väl förmodligen bara av en familj eller några få personer?

Får man skriva så här: Vem hon skulle träffa (kanske drömprinsen?) visste ingen.
Kan frågetecknet vara där?

Varför säger man "pojkvasker" och "pojkspoling"? Vad är vasker och spoling?

Vad är ett "kok" stryk?

Varför heter en stark vind "kuling"?

Nästan alla svenska substantiv böjs i bestämd form singularis neutrum ned -et (trädet, bordet, fönstret), men jag har kommit på fyra ord som böjs med -at: Hjärtat, ögat, örat och det väl mer ovanliga mantrat. Hur kommer det sig att dessa ord böjs så här? Finns det fler exempel?

Och hur kunde ordet "främmande" komma att användas just om besökare, som väl oftast är väl bekanta goda vänner?

"Vi får främmande"

Kahlokatt skrev:Nästan alla svenska substantiv böjs i bestämd form singularis neutrum ned -et (trädet, bordet, fönstret), men jag har kommit på fyra ord som böjs med -at: Hjärtat, ögat, örat och det väl mer ovanliga mantrat. Hur kommer det sig att dessa ord böjs så här? Finns det fler exempel?

Jag gissar att det beror på att de slutar på vokal och därför får ändelsen -t i stället för -et. Så här snabbt kommer jag på: portot, puckot, fyllot...

Pemer skrev:Och hur kunde ordet "främmande" komma att användas just om besökare, som väl oftast är väl bekanta goda vänner?

"Vi får främmande"

Främmat är ju ändå inte folk som hör till den allra närmaste kretsen, som var de personer man såg jämt. Tänk på att det är ett gammalt uttryck, från innan internet och sånt. Om du kan föreställa dig det...

Fast ändå syftade det inte på folk som var en främmande. Ett konstigt ordval i vilket fall som helst!

Kahlokatt skrev:Får man skriva så här: Vem hon skulle träffa (kanske drömprinsen?) visste ingen.
Kan frågetecknet vara där?

Ja, för att det inom parentesen är en apposition.

Gjorde lite SAOB-sökningar.

På "kok stryk" hittade jag:

uttr. har sannol. uppkommit gm omhildning av KÄK­STRYK, stryk vid skampålen

På "pjuck":

PIKE, n.; pl. =.
( pick (-ch) 1575–1580. pijck (-ii-, -ch) 1564 (: Pijcker lakan)–1592. pik (-ij-) 1578 c. 1770 (om förh. 1592). pijcke 1582. pijke 1581–1638. piuuck 1602. pjuck (piu-, piuv-, -ch) 1577–1676. pjuk (piu-, piuu-, piw-) 1578 osv. puck 1575. puk 1571 (: Puker laken). pyck (-ÿ-, -ch) 1557 (: pyck­lackan)–1631. pyk 1638, 1793 (om förh. 1613). pöch 1581–1583)
[jfr mlt. puck, puick-, senmeng. pewke, ä. eng. puke; av (ä. holl. puik, av) mnl. pnuc, puyc, puc, ett slags fint ylletyg; av ovisst urspr.]
(om förh. på i sht 1500- o. 1600-talen) ett slags urspr. fr. Holland infört, sedermera äv. i Sverige till­värkat kläde som användes till dukar, vägg- o. möbelklädsel, uniformer o. andra kläder

Kahlokatt skrev:Varför säger man att man "svär som en borstbindare"?

Det var en ordlek på tyska. Fast jag tror att det gällde "supa" men sen har det blivit både svära och röka.

Svenska är ju Sveriges största språk, men går det att få reda på vilka som är de minsta?

Kort svar: Nej.

Längre svar: Finns ingen som helst språkstatistik i Sverige förutom antagligen hur många som får hemspråksundervisning i skolan och möjligen går på SFI.
Inte ens för minoritetsspråken i de kommuner där de har blivit officiella.
(Sen förra året är faktiskt svenska också officiellt, så nu är t ex Stockholm tvåspråkigt.)

Teoretiskt kan man tänka sig att det kommer en asylsökande som är den första i Sverige som talar ett pyttespråk. Men då går det ju inte att få tolkhjälp på det språket, så då får det bli på ett större språk som den sökande förhoppningsvis också talar, så inte ens där går det att få reda på.

Tack för svaren! Nu är jag lite klokare.

Kahlokatt skrev:Tack för svaren! Nu är jag lite klokare.

Jag är inte så mycket klokare. Vore intressant med fler svar. Kanske HGJ eller Zombie kan något?

Mats skrev:

Kahlokatt skrev:Nästan alla svenska substantiv böjs i bestämd form singularis neutrum ned -et (trädet, bordet, fönstret), men jag har kommit på fyra ord som böjs med -at: Hjärtat, ögat, örat och det väl mer ovanliga mantrat. Hur kommer det sig att dessa ord böjs så här? Finns det fler exempel?

Jag gissar att det beror på att de slutar på vokal och därför får ändelsen -t i stället för -et. Så här snabbt kommer jag på: portot, puckot, fyllot...

Heliora skrev:Vore intressant med fler svar. Kanske HGJ eller Zombie kan något?

Slutartikelns vokal faller alltså bort om substantivet slutar på obetonad vokal. Samma bortfall kan också ske om substantivet slutar på betonad vokal: knä(e)t, parti(e)t. (Ofta betraktas nog de kortare formerna som vardagliga.) Vid utrala substantiv med slut på betonad vokal är bortfall av artikelns vokal vanligare; numera skriver väl folk endast fantasin o.s.v., men för några årtionden sedan var former som fantasien inte ovanliga.

Det finns även andra fall där artikelns vokal försvinner, och det förekommer också att en vokal i substantivets grundform i stället försvinner när slutartikeln läggs till: fågel plus -en blir fågeln, spektakel plus -et blir spektaklet, fader plus -en blir fadern o.s.v. (Strindberg skrev ett drama med titeln Fadren.)

Pemer skrev:Och hur kunde ordet "främmande" komma att användas just om besökare, som väl oftast är väl bekanta goda vänner?

"Vi får främmande"

"Vi får främmande" har använts ofta om "vi får besök av personer vi känner". Jag misstänker att det har skett en uttalsförskjutning från ordet "fränder" dvs att det från början hette "vi får fränder". Att säga -nd- är dock jobbigt i svenskan varvid jag kan tänka mej att uttalet mjukats upp och ersatts med det enklare "främmande".

På värmländska heter det "vi får främmat" och man slipper alltså ett -nd- till.

Kahlokatt skrev:Nästan alla svenska substantiv böjs i bestämd form singularis neutrum ned -et (trädet, bordet, fönstret), men jag har kommit på fyra ord som böjs med -at: Hjärtat, ögat, örat och det väl mer ovanliga mantrat. Hur kommer det sig att dessa ord böjs så här? Finns det fler exempel?

Jag tycker att hjärta, öga och öra är intressanta på fler sätt. Normalt är arvord som slutar på a feminina, men dessa är neutrala i svenskan.

Dock är det grekiska "kardia" och det tyska "Auge" feminina, medan latinska "auris" är maskulint. Det tyska "Herz" är visserligen neutralt men kasusändelsen liknar en del maskulina substantivs.

Av detta kan man dra följande slutsatser:

Någon gång efter att grekiskan och germanerna-latinarna skiljts åt bestämde grekerna att hjärtat inte längre skulle vara ett neutralt substantiv utan ett feminint.

Någon gång efter att latinarna och germanerna-grekerna skiljts åt bestämde latinarna att örat inte längre skulle vara ett neutralt sustantiv utan ett maskulint.

Någon gång efter att nordgermanerna och västgermanerna skiljts åt bestämde västgermanerna att ögat inte längre skulle vara ett neutralt substantiv utan ett feminint, och att hjärtat inte längre skulle ha en neutral kasusböjning utan en maskulin.

Min undran är vad som fick dem att genomföra dessa förändringar?

Kahlokatt skrev:I stället för "på något sätt" kan man ju säga "på något vänster". Vadå vänster?

Gissningsvis använd uttrycket i bildlig bemärkelse och syftar på att man står och fifflar med något med vänsterhanden, medan motparten har sin uppmärksamhet på högerhanden.

Kahlokatt skrev:"Palla" kommer från romaniordet för frukt, men varför "pallar" man bara frukt? Man säger ju inte "tjuvarna pallade en TV". Och hur kommer det sig att "palla" också betyder "orka"?

Om ordet betyder frukt är det väl inte så konstigt att det används om frukt?
Sen är det väl så att palla i den bemärkelsen har något oskyldigt över sig, en grad under snatteri typ. Och då kanske det inte finns så mycket som passar in utom grannens frukt...

I bemärkelsen orka så kommer det nog via stå pall som är sjöspråk:
http://www.dn.se/blogg/spraket/2009/05/ ... rten-3045/

Kahlokatt skrev:Varför heter en stark vind "kuling"?

Projekt Runeberg har en relevant sida från en gammal etymologisk ordbok:
http://runeberg.org/svetym/0452.html
I korthet: Kan ha sina rötter i antingen holländskans koeling/koeltje eller den nordiska stammen kul-.

I stället för "på något sätt" kan man ju säga "på något vänster". Vadå vänster?

Heter inte uttrycket i sin fulla form "på något vänsterns vis" eller "på något vänsters vis"? Det gör det kanske inte mer lättbegripligt, men jag bara undrar.

nitro2k01 skrev:

Kahlokatt skrev:I stället för "på något sätt" kan man ju säga "på något vänster". Vadå vänster?

Gissningsvis använd uttrycket i bildlig bemärkelse och syftar på att man står och fifflar med något med vänsterhanden, medan motparten har sin uppmärksamhet på högerhanden.

Jfr. latinets sinist|er, -ra, -rum som betyder vänster, men som i de allra flesta moderna språk endast används i sin bildliga betydelse "olycksbådande, kuslig, mörk, hemsk". Inom latinet används sinister både för riktningen vänster och som beteckning på något som inte riktigt är som del skall (på ett negativt vis).

tveskägg skrev:

Kahlokatt skrev:Nästan alla svenska substantiv böjs i bestämd form singularis neutrum ned -et (trädet, bordet, fönstret), men jag har kommit på fyra ord som böjs med -at: Hjärtat, ögat, örat och det väl mer ovanliga mantrat. Hur kommer det sig att dessa ord böjs så här? Finns det fler exempel?

Jag tycker att hjärta, öga och öra är intressanta på fler sätt. Normalt är arvord som slutar på a feminina, men dessa är neutrala i svenskan.

Dock är det grekiska "kardia" och det tyska "Auge" feminina, medan latinska "auris" är maskulint. Det tyska "Herz" är visserligen neutralt men kasusändelsen liknar en del maskulina substantivs.

Av detta kan man dra följande slutsatser:

Någon gång efter att grekiskan och germanerna-latinarna skiljts åt bestämde grekerna att hjärtat inte längre skulle vara ett neutralt substantiv utan ett feminint.

Någon gång efter att latinarna och germanerna-grekerna skiljts åt bestämde latinarna att örat inte längre skulle vara ett neutralt sustantiv utan ett maskulint.

Någon gång efter att nordgermanerna och västgermanerna skiljts åt bestämde västgermanerna att ögat inte längre skulle vara ett neutralt substantiv utan ett feminint, och att hjärtat inte längre skulle ha en neutral kasusböjning utan en maskulin.

Även västgermanernas öga är neutralt (das Auge, het oog), och det latinska auris är feminint.

Hjärta är intressant såtillvida att det inte har -on i pluralis.

Pluralerna på -on är ursprungligen dualis (tvåtalsformer). Till skillnad från hjärtan tenderar ju ögon och öron att förekomma parvis, vilket väl inneburit att dualisformerna för dessa ord använts så mycket att de levt kvar men uppfattats som pluralformer när dualis försvunnit ur språket.

Men vad var de ursprungliga pluralformerna av dessa ord? Existerade pluralformer ens?

Intressant tråd, själv har jag aldrig fattat varför man säger: "Jag får spader!!" när man vill framföra att man är riktigt förbannad?

stekplatta skrev:Intressant tråd, själv har jag aldrig fattat varför man säger: "Jag får spader!!" när man vill framföra att man är riktigt förbannad?

Att få spader är antagligen en ombildning av att få spatt (bli tokig, 'jag blir galen på det här'), med en inblandning av uttrycket att se livet i spader (vara pessimistisk, se allting i svart).

Och vars kommer ordet spader ifrån. Förutom kortvalören?

carl skrev:Och vars kommer ordet spader ifrån. Förutom kortvalören?

Från kortvalören. Man har bytt ut spatt mot spader helt enkelt.

Varför säger man spatt om att bli tokig då? Det är ju en inflammation i hasen hos hästar. Fast de går ju lite tokigt när de har spatt...