Inger skrev:Att bli så sjukt trött efter social samvaro även när det varit supertrevligt.

JA! Exakt!

carl skrev:

treeman skrev:

Bror Duktig skrev:Det sämsta är väl att livet lett till att jag har insett att jag är rätt värdelös.

Du är otroligt värdefull. Lika värdefull som varje individ är. Alla människor fyller en funktion på jorden. Även om de har olika funktioner.

Jag tycker det är snarare så att man inte nödvändigtvis måste vara så betydelsefull.

Håller med. Det skulle t.o.m. vara skönt om kraven sänktes en smula. Alla ska vara så förbannat betydelsefulla 24 timmar om dygnet. Och hela tiden är det en jakt efter status, en status i alla möjliga skepnader.
Kan man inte bara få VARA? *retorisk fråga*

Jag hinner inte ens hem från den sociala sammankomsten innan jag blir trött. Efter ett tag blir jag frånvarande och stirrar tomt framför mig.

Jag hatar att min usla sociala förmåga har gjort att jag slutat på alla jobb jag haft hittills.

Att man aldrig någonsin kan tycka något är kul.

Att varje dygn är 24 timmar långt fast man orkar med ungefär en halvtimme.

Att man har kroniska sömnproblem och att sömntablettdoser som skulle sänka en vanlig människa i 2 dygn gör att man sover 7 timmar istället för 4.

Att det alltid finns något att må dåligt för och vara rädd för.

Att man aldrig någonsin kan ta det lugnt.

Egentligen tycker jag att allt med Aspergers Syndrom är dåligt och inget är bra. Det är en riktig jävla skitåkomma. Ren och skär jävla tortyr att få en så vanskapt pisshjärna faktiskt.

Truly skrev:

carl skrev:

treeman skrev:[quote="Bror Duktig"]Det sämsta är väl att livet lett till att jag har insett att jag är rätt värdelös.

Du är otroligt värdefull. Lika värdefull som varje individ är. Alla människor fyller en funktion på jorden. Även om de har olika funktioner.

Jag tycker det är snarare så att man inte nödvändigtvis måste vara så betydelsefull.

Håller med. Det skulle t.o.m. vara skönt om kraven sänktes en smula. Alla ska vara så förbannat betydelsefulla 24 timmar om dygnet. Och hela tiden är det en jakt efter status, en status i alla möjliga skepnader.
Kan man inte bara få VARA? *retorisk fråga*[/quote]

Misförstånd. Enligt mig är man BETYDELSEFULL om man sitter hela livet på en sten och inte gör nåt speciellt. Så är det. Allt som sker har en högre mening. Alla är betydelsefulla.

Nu kanske jag låter pessimistisk, men det fins ingen mening med livet. Livet är uselt sen dör man och ruttnar sakta bort. Vem kommer ihåg en efter 1000 år. Vi är alla mycket obetydelsefulla kreatur. DET FINNS INGEN HÖGRE MENING!!! Inget paradis efter döden, inte 72 jungfrun, ingen gyllene port.

Tor skrev:Nu kanske jag låter pessimistisk, men det fins ingen mening med livet. Livet är uselt sen dör man och ruttnar sakta bort. Vem kommer ihåg en efter 1000 år. Vi är alla mycket obetydelsefulla kreatur. DET FINNS INGEN HÖGRE MENING!!! Inget paradis efter döden, inte 72 jungfrun, ingen gyllene port.

Hur vet du det?

Varför måste det som sker, och livet i stort, ha en mening? Jag förstår inte logiken i att förklara det man inte kan förklara med att referera till ytterligare en parameter, som man heller inte kan förklara.

Jag tror inte att livet har en inneboende mening, en anledning till att just jag finns till här och nu. Frågan är för mig fullständigt likgiltig, jag har inget behov av att hitta på en anledning till varför jag skall leva, utöver allt det positiva som finns runt omkring mig. I den mån man behöver en mening med livet, så har jag märkt på mina vänner att de skapar sina egna meningar. Och det helt utan inblandning från efemära varelser i en förmodad himmel.

Är inte livet i sig tillräckligt fascinerande? Måste folk verkligen ursäkta sina liv med en mening?

Vetenskap!

Lakrits skrev: I den mån man behöver en mening med livet, så har jag märkt på mina vänner att de skapar sina egna meningar. Och det helt utan inblandning från efemära varelser i en förmodad himmel.

Är inte livet i sig tillräckligt fascinerande? Måste folk verkligen ursäkta sina liv med en mening?

Tycker man att livet är fascinerande så har man en mening med sitt liv Himmlen är nog bara en metafor som vissa har tagit bokstavligt.

Existentialismen parad med pessimism är den livsåskådning som funkar bäst för mig.

Optimisten har lika ofta fel som pessimisten, men han har mycket roligare.

trémula skrev:

Lakrits skrev: I den mån man behöver en mening med livet, så har jag märkt på mina vänner att de skapar sina egna meningar. Och det helt utan inblandning från efemära varelser i en förmodad himmel.

Är inte livet i sig tillräckligt fascinerande? Måste folk verkligen ursäkta sina liv med en mening?

Tycker man att livet är fascinerande så har man en mening med sitt liv Himmlen är nog bara en metafor som vissa har tagit bokstavligt.

Och vad är det i fascinationen inför livet som utgör betraktarens mening med sitt liv? Är ditt eget liv så tomt att du måste fylla det med något? Det enda vi med säkerhet vet, är att vi kommer att dö. Om jag skulle bekänna mig till någon livsåskådning, så vore det den absurdistiska existentialismen.

"Kvinnan föder grensle över en grav, det glänser till av ljus ett kort ögonblick innan det blir natt igen."
Samuel Beckett, ur "I väntan på Godot"

trémula skrev:Optimisten har lika ofta fel som pessimisten, men han har mycket roligare.

Han blir besviken oftare.

Det är nog svårt att förklara vad det är som är meningsfullt med att vara fascinerad av något. Det måste man nog uppleva själv.
Den här frågan förstår jag inte riktigt "Är ditt eget liv så tomt att du måste fylla det med något?"

KrigarSjäl skrev:Han blir besviken oftare.

Det håller jag inte med om.

Liljencroowna skrev:

Inger skrev:Att bli så sjukt trött efter social samvaro även när det varit supertrevligt.

JA! Exakt!

+1

KrigarSjäl skrev:

trémula skrev:Optimisten har lika ofta fel som pessimisten, men han har mycket roligare.

Han blir besviken oftare.

Njae, enligt min erfarenhet är det förvånansvärt ofta man möts av just det man förväntar sig. Särskilt när man har med andra människor att göra eftersom de flesta reagerar på de signaler man med sitt kroppsspråk etc skickar ut.

Den som förväntar sig att allt ska gå åt pipsvängen har ofta en attityd som mer eller mindre garanterar att det gör det också. Även ärkepessimister kan ha flyt ibland men brukar då vara övertygade om att detta endast var ett slumpmässigt undantag från lagen om alltings jävlighet.

Optimisten kan förstås också råka ut för strul om man ser det som ett intressant problem att lösa, som en utmaning att lära sig något av, eller som bara sånt som händer utan att gräva ner sig i att det råkade hända just en själv, så behöver det inte bli något problem.

Vem är mest naiv: optimisten som tror att allt löser sig och att vi lever i den bästa av världar eller pessimisten som ser till att vara förberedd?

trémula skrev:Den här frågan förstår jag inte riktigt "Är ditt eget liv så tomt att du måste fylla det med något?"

Det måste vara syntax som är fel. Frågan är inte särskilt komplicerad.

Men jag får väl svara åt dig då. Är inte livet i sig tillräckligt fyllt med saker att se och göra, utan att behöva försöka klämma in en slags ursäkt för att leva? En mening med livet är inte nödvändig i min mening. I din värld verkar det vara ett måste, vilket får mig att fråga om ditt liv verkligen är så tomt, att du måste fylla det med något, t.ex. att ursäkta dig själv, din existens och det du gör med att det måste finnas en mening med allt?

Man kan skapa sig en egen mening med sitt liv, men det gör inte att det funnits en tidigare mening med livet, utan bara att man anser att det man gör är så tillfredsställande och viktigt, att det uppfyller ens egna krav på meningsfullhet.

Meningen med livet är att hålla isär flänsarna.

[img]https://batman.vv.se/batInfo/handbok31/1i-stalbalk.gif[/img]

KrigarSjäl skrev:Vem är mest naiv: optimisten som tror att allt löser sig och att vi lever i den bästa av världar eller pessimisten som ser till att vara förberedd?

Båda är enfaldiga och trångsynta, livet består av både bra och dåligt.

KrigarSjäl skrev:Vem är mest naiv: optimisten som tror att allt löser sig och att vi lever i den bästa av världar eller pessimisten som ser till att vara förberedd?

Men vi lever ju i den bästa av världar och allting brukar ju lösa sig förr eller senare.

Dyker det upp något problem så tar man tag i det då.

Det betyder inte att man inte ska använda kondom om man knullar runt på stan eller ta med sig paraply om det är mulet och det var regndroppar på väderkartan. Men pessimisten brukar inte bara se till att ha paraplyet med sig utan tar gärna ut eventuella kommande regnskurar i förskott och låter det påverka humöret och tänker "jaha, typiskt att det ska bli regn bara för att jag ska ut" som om det satt någon sadistisk vädergud och skrapade ihop molnen enkom för jävlas just med pessimisten.

Lakrits skrev:Är inte livet i sig tillräckligt fyllt med saker att se och göra, utan att behöva försöka klämma in en slags ursäkt för att leva? En mening med livet är inte nödvändig i min mening. I din värld verkar det vara ett måste, vilket får mig att fråga om ditt liv verkligen är så tomt, att du måste fylla det med något, t.ex. att ursäkta dig själv, din existens och det du gör med att det måste finnas en mening med allt?

Förut trodde jag att livet är en enda lång meningslös plåga, och då var det bästa jag kunde tänka mig att få dö. Och om man tänker så, ja då är livet en enda lång plåga.
Och ja, man skapar sin egen mening med livet. Och det var det jag gjorde.
Det är inget måste att se en mening med livet. Men för mig var det ett måste för att jag skulle kunna stå ut med att leva med mig själv längre.
Och ja, livet i sig är tillräckligt fyllt med saker att se och göra, som man kan välja att uppskatta. Men om man är fylld med hat så är det väldigt lätt att missa alla vackra saker som finns i livet.

Lakrits skrev:Man kan skapa sig en egen mening med sitt liv, men det gör inte att det funnits en tidigare mening med livet, utan bara att man anser att det man gör är så tillfredsställande och viktigt, att det uppfyller ens egna krav på meningsfullhet.

Du kanske tror att jag menar nånting annat med ordet "mening" än jag faktiskt menar.
Ens egna krav på meningsfullhet är det enda jag syftar på. Om andra tycker att jag lever på ett meningsfullt sätt eller ej är irrelevant.