Här kan vi ta upp de lite mindre bra eller dåliga sidorna med Asperger.

Jag får huvudvärk av att tala med korkade människor. På fullt allvar.

KrigarSjäl skrev:Jag får huvudvärk av att tala med korkade människor. På fullt allvar.

Kall pratande gör så jag vill hugga huvudet av någon.

Den gränslösa tröttheten.
Att aldrig orka ens en bråkdel av allt roligt och intressant jag skulle vilja göra. Tröttheten som leder till att jag åker berg- och dalbana mellan depressioner, manier, vredesutbrott, ångestperioder och utmattning. Samt ökar på mitt redan så komplicerade tvångs- och ritualbeteende. Ett ständigt snurrande ekorrhjul.

Att själv vara högfungerande aspergare och förstå socialt samspel och såras av andra aspergares med mindre kunskap i detta. Väldigt jobbigt och ibland undrar man om det är värt att satsa på att umgås med aspergare för det är trots allt skönt att umgås med folk som har likheter med en. Har blivit sårad av aspergare flera gånger utan att dem fattat vad dem gjort...!!!

Det är jobbigt att aldrig finna meningen med kallprat.. Ser allt kallprat som evigt jävla blablablablablablablalbalblablabla, vad ger det att ens snacka om snacket inte leder någonstans eller har vettigt innehåll?

Jag hatar att jag har svårt att dra gränser... har svårt att veta vad som jag har "rätt" att bli förbannad över.. t.ex folk som ringer och säger "jag kommer förbi dig senare" sen kommer ingen.. då ska man tydligen inte bry sig om detta, men tänk om jag hade andra planer? det här kanske var ett dåligt exempel men ändå..

Hatar att jag har så lite specialintressen, så när jag väl tröttnar på dem så finner jag knappt mening med livet... och blir därmed väldigt lätt deprimerad/nedstämd.

Hatar att folk får för sig att jag är otrevlig när jag tvärtemot försöker vara trevlig, och att det därmed blir massa missförstånd hela tiden, och att pga. detta ständigt måsta fundera på hur folk uppfattar situationer osv.

keedo skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag får huvudvärk av att tala med korkade människor. På fullt allvar.

Kall pratande gör så jag vill hugga huvudet av någon.

Sån var jag också innan. Men jag har lärt mig att "ge" av mig själv till andra och inte vara super-ego-fetto-fixerad. Så jag har ändrat mig.

Det är aldrig för sent att ändra sig.

treeman skrev:

keedo skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag får huvudvärk av att tala med korkade människor. På fullt allvar.

Kall pratande gör så jag vill hugga huvudet av någon.

Sån var jag också innan. Men jag har lärt mig att "ge" av mig själv till andra och inte vara super-ego-fetto-fixerad. Så jag har ändrat mig.

Det är aldrig för sent att ändra sig.

Jag är inte intresserad av att förändra mig, då föredrar jag att vara super-ego-fetto-fixerad.

lettan skrev:Att själv vara högfungerande aspergare och förstå socialt samspel och såras av andra aspergares med mindre kunskap i detta. Väldigt jobbigt och ibland undrar man om det är värt att satsa på att umgås med aspergare för det är trots allt skönt att umgås med folk som har likheter med en. Har blivit sårad av aspergare flera gånger utan att dem fattat vad dem gjort...!!!

Där känner jag igen mig. Har träffat Aspergare som verkar sakna de mest grundläggande sociala kunskaperna. Det gör mig rätt ledsen. Sen sårar det en.

Antar att det är dessa Aspergare som får Aspergergruppen att ofta framstå som empatilösa psykopater i media.

Hoppas alla Aspergare kan bli "givande" åt andra. Bryta sitt egocentrerade beteende. Själv vill jag bli bättre på det. Det GÅR att förbättra sig socialt.

Det sämsta är väl att livet lett till att jag har insett att jag är rätt värdelös.

Bror Duktig skrev:Det sämsta är väl att livet lett till att jag har insett att jag är rätt värdelös.

Du är otroligt värdefull. Lika värdefull som varje individ är. Alla människor fyller en funktion på jorden. Även om de har olika funktioner.

treeman skrev:

Bror Duktig skrev:Det sämsta är väl att livet lett till att jag har insett att jag är rätt värdelös.

Du är otroligt värdefull. Lika värdefull som varje individ är. Alla människor fyller en funktion på jorden. Även om de har olika funktioner.

Jag tycker det är snarare så att man inte nödvändigtvis måste vara så betydelsefull. Trots den åsikten så har jag en liknande syn på mig själv som BD, så det är inget jag lever efter.

Det är dåligt när...

...jag inte förstår att klasskamraterna retat mig.

...jag blir superstressad över att något bra händer bara för att det inte följer schemat, som till exempel att sista lektionen är inställd och jag får sluta tidigare.

...jag blir yr och illamående av vissa mönster.

...jag inte kan läsa utan bara ser vissa bokstäver, som det här:" Exem p elmening. Exem p elmening. Exem p elmening", det jag ser är bara p och inget annat i meningen.

Jag kan jobba med skolarbete i två dagar i sträck och sedan ha räknat fel på det mesta och tycka det är harmligt, medan om bussen eller spårvagnen är försenad är det mycket värre. Är alltför tidfixerad då det gäller att hålla tider.

Att folk tror att man är lat för man inte kan få flera saker gjorda. Jag har fått höra att jag är lat hela livet.

FamiljenM skrev:Att folk tror att man är lat för man inte kan få flera saker gjorda. Jag har fått höra att jag är lat hela livet.

Samma här. Jag har fått höra så mycket skit om hur jag är, så det är bara att inse att jag anses totalt värdelös.

Bror Duktig skrev:

FamiljenM skrev:Att folk tror att man är lat för man inte kan få flera saker gjorda. Jag har fått höra att jag är lat hela livet.

Samma här. Jag har fått höra så mycket skit om hur jag är, så det är bara att inse att jag anses totalt värdelös.

Det är på sin höjd oförstående människors högst subjektiva åsikter.
Vem bestämmer vilka som är värdelösa förresten? Vem skall man ge det förtroendet till?

Efter vad jag sett av det du skrivit på AF menar jag bestämt att värdelös, det är du inte.
Någon emot? Bring it on i så fall...

Jag är urusel på att mingla och känna mig bekväm i finare kretsar; vankas det välkomstdrink & snittar smiter jag fortare än Lucky Luke drar mot sin skugga.

Det finns uppenbarligen många som drömmer om att en dag gå på Bindefelds fester och frottera sig med känt folk på premiärer.
För mig vore det rena mardrömmen.

KrigarSjäl skrev:

Bror Duktig skrev:

FamiljenM skrev:Att folk tror att man är lat för man inte kan få flera saker gjorda. Jag har fått höra att jag är lat hela livet.

Samma här. Jag har fått höra så mycket skit om hur jag är, så det är bara att inse att jag anses totalt värdelös.

Det är på sin höjd oförstående människors högst subjektiva åsikter.
Vem bestämmer vilka som är värdelösa förresten? Vem skall man ge det förtroendet till?

Efter vad jag sett av det du skrivit på AF menar jag bestämt att värdelös, det är du inte.
Någon emot? Bring it on i så fall...

Jag ansåg förr inte att jag själv var värdelös. Så sent som för 4 år (chansar lite med tiden här, men något åt det hållet) sedan så missades min depression för att jag sade att jag inte tyckte att jag var värdelös.

Men sedan har jag tyckt mer och mer att eftersom jag misslyckas så mycket, och inte är ekonomiskt självständig (och annan osjälvständighet) så är jag nog kanske rätt värdelös i alla fall.

Och oavsett om jag själv anser det eller ej, så är det en dålig sak med Asperger för mig: jag anses värdelös av de flesta.

Det jobbigaste är att ständigt misslyckas hela tiden..

Jag kan tex få förklarat samma sak tre gånger i rad och jag fattar ändå inte..
Och sedan att jag låser mig väldigt lätt i olika uppgifter, vilket slutar med att jag inte kan genomföra dem över huvud taget.

Och jag blir ofta förvirrad.

Men det värsta är nog ändå den ständigt återkommande Ensamhetskänslan.

Satanen skrev:Men det värsta är nog ändå den ständigt återkommande Ensamhetskänslan.

+1

Att bli så sjukt trött efter social samvaro även när det varit supertrevligt.

Inger skrev:Att bli så sjukt trött efter social samvaro även när det varit supertrevligt.

Detta håller jag verkligen med om. Förut så trodde jag tröttheten mest kom när man varit i sociala situationer som man fann jobbiga och obekväma, men har märkt nu att det är precis lika tröttsamt med de man finner trevliga och avslappnade. Tur är (för mig iaf) att tröttheten infinner sig först när man lämnat den sociala situationen så man inte sitter och somnar bland allt trevligt folk. =)

Thurizas skrev:

Satanen skrev:Men det värsta är nog ändå den ständigt återkommande Ensamhetskänslan.

+1

Den lever jag med ständigt.

Plus att jag misslyckas ständigt. Med jobb, yrkesinriktning, skaffa vänner, vara självständig, klara ut det ansvar som krävs i livet (jag blir utbränd och misslyckas - det är bara för mycket).