I media läser man ofta ordet "självmordsoffer". Vi har diskuterat detta hemma och tycker att ordet är mycket tveksamt.

Om A mördar B, så är B ett mordoffer och A en gärningsman. Därom råder nog ingen tvekan.

Om nu A=B, dvs. A mördar A, då skulle gärningsman och offer sammanfalla. Det förefaller dock märkligt att tala om A som offer i detta fall. Kan man vara offer för en handling som man själv medvetet utför?

Vi kan naturligtvis tänka oss fall där handlingen inte är avsiktlig, eller där syftet inte är att dö. Enligt SAOB kan ordet självmord ibland användas om en handling som innebär en säker död, men där detta inte är syftet med handlingen. Ett typiskt exempel torde kunna vara de japanska kamikazepiloterna. I sådana fall skulle man möjligen kunna hävda att det är rimligt att tala om självmordsoffer, men nu är det vanligen inte alls sådant det handlar om när media använder ordet.

Möjligen skulle man också kunna tänka sig fall där A visserligen avsiktligt dödar sig själv och i detta syfte, men där A kan anses inte vara tillräknelig av ett eller annat skäl, och det därför kan diskuteras hur medveten handlingen egentligen var. Fast om man hårddrar detta så kan man förmodligen argumentera för att det gäller på nästan alla självmord. Möjligen är det så journalisterna brukar tänka, om de nu har tänkt.

Här hemma föreslogs att det t.o.m. snarare borde vara de efterlevande som är självmordsoffren, än den som bragt sig själv om livet, och den tolkningen av ordet förefaller minst lika logisk, om inte mera. Fast det är återigen inte vad media menar med ordet.

SAOL listar ett ganska stort antal sammansättningar med ordet självmord, men självmordsoffer finns inte med.

Ja, det verkar som media fastnat i "offertänkandet". Man skriver ju "mordoffer", alltså blir det "självmordsoffer". Skulle "den självmördade" (självmördaren?) vara bättre? Tror att "den deprimerade" el "den psykotiske" el något annat typ "55-åringen" vore bättre.

I detta fall kan personen ha varit "offer" för fördomar:

Poliser gjorde sig lustiga över självmordsoffer
Tydligen har några poliser fällt olämpliga kommentarer över ett transsexuell person som har begått självmord. En annan polis anser att det istället var några som drog på smilbanden på grund av att den avlidne hade ett lustigt namn.

http://rodaberget.wordpress.com/2009/02/14/poliser-gjorde-sig-lustiga-over-sjalvmordsoffer/

Här kan det vara för att få en kortare rubrik. Men i DN är rubriken:

Poliser hånade död transsexuell

http://www.dn.se/nyheter/sverige/poliser-hanade-dod-transsexuell-1.798673

I och för sig så kan man förstås fråga sig om det finns något uppenbart och lämpligt ord att använda istället. "Självmordsobjekt" låter lite väl torrt och tekniskt. "Självmördare" förekommer, men har en helt annan klang. Kanske är det så att man skriver självmordsoffer för att det låter mera respektfullt än de flesta andra alternativ? Rent språkligt förefaller det dock fortfarande märkligt.

"Person som valt att avsluta sitt liv". Men det blir ju lite långt.

jorand skrev:"Person som valt att avsluta sitt liv". Men det blir ju lite långt.

Person som inte kunde se någon annan utväg och därför valde att avsluta sitt liv trots det enorma lidande denne utsatte sina anhöriga för.

Kan någon skriva ännu längre?

Man ser det väl som en olycklig omständighet att vederbörande har lyckats i sitt uppsåt. Underförstått att han/hon är ett offer för de omständigheter som fick personen att fatta sitt beslut.

Ja. Det finns självmordsoffer. Bl.a självmordsbombare som genom diverse kreativa sätt (ex. lovord om att familjen ska straffas/belönas rikligt) blivit övertygade att utföra sin uppgift.

Självmordsdrabbad? Nja, kanske inte så bra, men ett förslag iaf.

Självmördare?