I mitt nuvarande CV/meritförteckning har jag skrivit vilka fördelar respektive nackdelar jag har. Jag har till exempel skrivit fördelarna att jag kan hyperfokusera, lätt för att lära mig saker som har med mina intressen att göra. Exempel på nackdelar som jag har skrivit är då att jag har svårt att vara i stora grupper, har svårt att tolka andra människors intentioner, sociala svårigheter, etc.

Är det rätt att skriva så? Alternativet är ju att låtsas som om man inte har några svårigheter och få sparken efter en tid efter misslyckat arbete. Det kan inte vara rätt.

Jag sökte ett jobb, och fick en mycket spydig kommentar tillbaka. "Du bör nog jobba litet mera på ditt CV. ". Vad i helvete menar du, tänkte man då.

Man ska framhäva negativa saker som fördelar i rätt situation. Ha som mål att berätta varför ens egenskaper gör en till en tillgång.

Jag skriver inte ut negativa sidor i cv't. Jag väljer att vänta med dem tills jag kommer på intervju och faktiskt får frågan. Något jag gör är dock att inte endast skriva ut mina fördelar, utan även specificerar när de kommer till användning och hur man märker av dem, ungefär. Jag har sökt tre jobb på allvar under mitt liv, hamnat på tre intervjuer och fått två av jobben, så tror att mitt cv är ganska bra. =)

Ett CV är tyvärr inte rätt ställe att skriva negativa saker överhuvudtaget. Man ska alltid ha funderat igenom sina nackdelar och fördelar - framförallt om mn kommer till intervju. Man måste kunna formulera både för- och nackdelar på ett övertygande sätt.

Fördelarna ska uttryckas som argument för varför företaget ska välja just mig, varför just jag är en tillgång och vilken nytta jag kan bidra med till just det företagets behov.

Nackdelarna ska egentligen aldrig uttryckas som nackdelar - eftersom det automatiskt skrämmer bort många ag - utan tvärtom omformuleras till "förbättringsområden" som är ett buzzword inom coachbranschen. Jag vet. Coachbranschen, hallå? Men tyvärr måste även aspergare leva i verkligheten och gilla läget oavsett hur det ser ut. Det är så arbetsgivarna fungerar.

Kommer inte på några exempel just nu på hur man omformulerar nackdelar till förbättringsområden. Men en del sådana tips på coachkurser har jag blivit utsatt för genom åren. Andras tips mottages gärna.

CV ger mig bara ångest.

Om någon frågar mig vad jag kan, när jag är i en ångestsituation, så svarar jag inte. Alltså kan jag ingenting.

Skulle jag skriva en CV, skulle det bli så - vad är jag bra på egentligen? Skulle jag skriva att jag vore expert på något, och sedan inte klarar av uppgiften, då skulle jag ju ljuga. Alltså kan jag inte skriva att jag är expert på något. Så det blir - kan lite av ditt och lite av datt.

Men det får man inget jobb på, för alla andra ljuger så att de blir blåa i ansiktet. Skriver man "lite", så innebär det "ingenting".
Men jag kan inte ljuga till det och skriva att jag är bra på något, som jag bara är halvbra på.

Därför är min CV ett blankt papper. Ett ångestfyllt blankt papper.

Coachen jag hade på AF sa att man ska göra omskrivningar av sina nackdelar så att de låter som tillgångar, typ:

* Jag har svårt att arbeta i grupp. --> Jag är bra på att arbeta självständigt.
* Jag arbetar långsamt. --> Jag är noggrann i mitt arbetssätt.


Att hitta motsatsorden till det du är och betona det, skulle man kunna säga.



(Tillägg: Fast det jobbigaste med detta är ju att man kanske inte håller med om att man funkar på det motsatta sättet heller.)

Tack, Truly.

Det är exempel på precis det jag menade med hur man vänder en nackdel till ett "förbättringsområde".

Säg aldrig "nackdelar" - säg "förbättringsområden"!

Flåsigt? jag vet...

Jag började få ihop mina brevmodeller när jag bestämde mig för att skita i allt vad CV-skrivartips heter.

En fråga från mig: Om ens enda meriter är gamla och föga imponerande, bör man nämna dem alls och i så fall med nån som helst noggrannhet?

Själv gissar jag att de bästa av dem bör nämnas, men helt flyktigt.

jonsch skrev:En fråga från mig: Om ens enda meriter är gamla och föga imponerande, bör man nämna dem alls och i så fall med nån som helst noggrannhet?

Själv gissar jag att de bästa av dem bör nämnas, men helt flyktigt.

Så länge meriterna är betydande för tjänsten så kan man nog nämna dem. Men t.ex. jag nämner inte att jag jobbat i stall under gymnasietiden när jag söker till flygplatskoordinator. Men hade jag sökt till en tjänst på djurpark eller liknande hade jag nämnt det. Om man saknar meriter så får man ha ett jäkligt bra personligt brev istället. =)

guilliotine skrev:Så länge meriterna är betydande för tjänsten så kan man nog nämna dem. Men t.ex. jag nämner inte att jag jobbat i stall under gymnasietiden när jag söker till flygplatskoordinator. Men hade jag sökt till en tjänst på djurpark eller liknande hade jag nämnt det. Om man saknar meriter så får man ha ett jäkligt bra personligt brev istället. =)

Det känns som ett vettigt råd, faktiskt. I mitt läge gäller det väl att leka ett tag med det personliga brevet, alltså.

Litet utbildning har jag lyckligtvis - eller tyvärr, för tack vare den (och dess omnämnande) finns det nån sannolikhet att få jobb genom ansökningar. Utan den sannolikheten hade det varit leta diskjobb som gällt för hela slanten och det kanske egentligen är konstruktivare.

Hoppas nån som läser kan utnyttja mitt dåliga exempel på nåt sätt.

guilliotine skrev:

jonsch skrev:En fråga från mig: Om ens enda meriter är gamla och föga imponerande, bör man nämna dem alls och i så fall med nån som helst noggrannhet?

Själv gissar jag att de bästa av dem bör nämnas, men helt flyktigt.

Så länge meriterna är betydande för tjänsten så kan man nog nämna dem. Men t.ex. jag nämner inte att jag jobbat i stall under gymnasietiden när jag söker till flygplatskoordinator. Men hade jag sökt till en tjänst på djurpark eller liknande hade jag nämnt det. Om man saknar meriter så får man ha ett jäkligt bra personligt brev istället. =)

Inte lätt. Precis som guilliotine skriver så ska CVn anpassas efter den tjänst man söker. Jag själv har ganska många luckor i CVn de senaste åren. Detta skulle kunna leda till att de bara slänger min CV helt rått utan att ägna den en sekund ens. Därför måste jag vara aktiv och ringa dem, maila dem, och visa att jag finns, och försöka hitta vettiga förklaringar till luckorna = lättare sagt än gjort

Om man inte strykar någonting ur CVn så öppnar man sig själv totalt - det här är jag liksom - vilket jag ser som positivt för jag tror generellt sett på öppenhet - de får en helhetsbild över vem jag är - på gott och ont. Nackdelen är att de fixerar sig vid luckorna. Därför ligger jag på och försöker "förklara" luckorna på ett övertygande sätt så att de ska satsa på mig.

Det, barracuber, låter också mycket vettigt. Men bara för någon har något väsentligt annat än luckor att komma med också. Det är väl knappast så att en sketen kandidatexamen skulle kännas värd att se igenom en massa luckor för.

Själv satsar jag alltså på att inte visa upp några luckor alls - jag är en lovande påerson med ett blankt förflutet helt enkelt, så vitt (sagt var) som potentiella arbetsgivare får veta.

Jag vet inte hur jag generellt sett brukar tänka - alla är olika. Men jag gissar att vissa vill se liksom en "röd tråd" genom personens liv. Vilket egentligen är ganska mycket begärt - man kan ju ha rest jorden runt eller varit sjuk eller whatever. (Om man har rest jorden runt är det ju en bedrift iofs). Det viktigaste i såna lägen är att man har någorlunda plausibla förklaringar - om frågan ställs! Man måste ha kött på benen.

Jag själv skulle ha svårt att "dölja" mina luckor - jag är dålig på att "hitta på". Men jag kan tänka mig att en del överdriver och fläskar på sina CV. Såna uppgifter är nog ofta svåra att kontrollera i efterhand.

Det är sådant här som verkligen stänger arbetsmarknaden för många av oss. Denna hela vetenskap det ligger i att lyckas få ett jobb, som helt är baserad på hur NT:s fungerar, och där de flesta av oss är helt annorlunda.

andypandy:



Jag ger rådet att inte skriva ut det negativa utan vänta till intervjun. På min Arbetsförmedling har jag fått rådet att sälja sig själv med enbart positiva ord, och vänta då tills frågan ges, då kan du nämna dina andra sidor.



Beskriv dig med målande och positiva ord.


I intervjuskedet om frågan ställs: Vad har du för negativa sidor ? kan du svara på dessa.


tex
----------------------
PERSONLIGT BREV
----------------------

Hej ! Driven och trevlig person på xx år söker arbetet hos Er som " ".
Har vana av arbetsuppgifterna ni annonserar om sedan tidigare.
Är självlärd och social.


Mina vänner beskriver mig som:

Glad, musikalisk och att jag passar i butik.




Mina arbetskompisar som:

Social, trevlig och arbetsför.



På min fritid gäller mycket inom matlagning, gärna Thaimat och Indiskt. I övrigt gillar jag promenader, katter och inredning.



Jag är bosatt i xx kommun, där jag bor själv.


Ser fram emot ett samtal om anställning / praktik hos er !


Soliga hälsningar
xx



------------------------
CURRICULUM VITAE
------------------------


ARBETSLIVSERFARENHET

2000-2001 / Coop Forum Avesta / Butiksbiträde


1999-2000 / Allt i lås AB / Låssmed


1998-1999 / Mc Donalds Stäket / Snabbmatshanterare / Köksbiträde



UTBILDNING

1997-1998 / Ekonomiutbildning i Stockholm / Diplom för Ekonom



SPRÅKKUNSKAPER

Engelska i tal och skrift
Turisttyska
Franska i tal och skrift



ÖVRIGT

Körkort för personbil ( B )




REFERENS

Albin Albinsson / Coop Forum Avesta / 010-10 10 10

Cecilia Claesson / Ekonomiutbildning i Stockholm / 020-20 30 40

----------------------

Kortfattat: Personligt brev som beskriver dig med goda egenskaper, men förvräng inget utan var ärlig.


----------------------
PERSONLIGT BREV
----------------------


[Dina kvalitativa egenskaper]




Mina vänner beskriver mig:


Ambitiös - Trevlig - Tillmötesgående




Mina arbetskompisar beskriver mig:


Punktlig - Glad - Ödmjuk




Min fritid består av:




Jag är bosatt i :




Jag söker ( halv / heltid ) och kan börja :


------------------------
CURRICULUM VITAE
------------------------


1)ARBETSLIVSERFARENHET


2)UTBILDNING


3)SPRÅKKUNSKAPER


4)"IDEELLA ARBETEN"


5)ÖVRIGT


6)REFERENS

Här är hela mitt CV:

Var jävligt bra på att ljuga helt enkelt. Det gäller under intervjun med.

Jag måste skriva ansökningar åt min son som bl a har dyslexi. Skrev en nyss enligt alla couchnings-tips man finner på nätet. Tog upp allt som var bra. Det negativa tänkte jag att han själv fick ta upp vid intervjuen, om han ville.

Jag hade hoppats att han skulle säga något litet om sina handikapp och att han hittills haft lönebidrag. Men, det gjorde han inte. För han har nu många andra rådgvare än mig, b l a sin överandliga flickvän. Hon säger att han är helad...Och en fundamentalistisk pappa, som säger detsamma. Själv står jag för en mer realistisk linje. Är man handikappad så är man. Ärlighet varar längst. Lönebidrag är bra att ha för att arbetsgivaren ska ha större tolerans. Bättre förhandlingsläge i svåra situationer. Med stor ångest såg jag lönebidraget dunsta och NU skulle min vuxna son spela NT.

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020063.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

Han blev anställd, som frisk. Sedan utsatt för en sadistisk arbetsledare och tvungen att anpassa sig till en arbetplats med 18 anställda, i st f 4. Pga NPF-handikapp är han extra stresskänslig och trots att han funkar bra i små grupper med bra människor så gör han det inte i stora med vissa elaka.

Utgången är oviss. Jag har kontaktat AF. Om grabben säger upp sig och är arbetsös EN dag så kan han återanställas och få tillbaks lönebidraget och ev. få ett tolerantare bemötande. Att spela normal är ett svårt spel. Lagom doser ärlighet, i rätt tid med exakt tajming är idealet.

Känner för Dig och den levnadssituation du beskriver med sonen.

Jag menar,som du är inne på,att det just är den här städse närvarande-
pådyvlande NT-ifieringen av AS-personer etc. som är 'spöket',
boven i dramat s.a.s.

Har själv AS-och förstår det strukturella i problematiken
du berättar om exakt.

Vad göra ? Tja...
Nån gång, får man väl hoppas(föga hjälp förvisso),
så börjar kanske toleransen utvecklas i samhället etc (?)

Omöjligt att fixa jobb vanliga vägen med CV och personligt brev tycker jag. Jag fick hjälp via lyftet och FK pengar alltså. Men det är ju temporärt så man får väl antingen bli arbetslös igen när det är slut eller hoppas på att man får någon annan sorts hjälp.

Neologisten skrev:Känner för Dig och den levnadssituation du beskriver med sonen.

Jag menar,som du är inne på,att det just är den här städse närvarande-
pådyvlande NT-ifieringen av AS-personer etc. som är 'spöket',
boven i dramat s.a.s.

Har själv AS-och förstår det strukturella i problematiken
du berättar om exakt.

Vad göra ? Tja...
Nån gång, får man väl hoppas(föga hjälp förvisso),
så börjar kanske toleransen utvecklas i samhället etc (?)

Tack för din medkänsla!

Jag behöver den!!!!

Min son har inte AS utan annat. Idag frågade jag en boendestödjare: "Kan jag ringa och tala med chefen för företaget? Jag är morsa. Min son 30 år. Det verkar väl sjukt? Själv är han så himla fåordig."

Boendestödjaren tyckte att jag kunde ringa, men det känns ju riskabelt. Sonen är vuxen men i en psykopats kalla grepp. Risken att bli sparkad är nog stor om det bara blir arbetsledaren som ger ett utlåtande ang. hans prestationer efter de 6 månadernas provanställning.

Vad ska jag göra? Grabben har nu fått halsfluss. Hans immunförsvar är på väg ner. Hans mod också.

Har sökt facket, men inte fått tag i rätt person än. Ville ta upp problemet. En arbetare tog sitt liv förra året. Kan detta vara en hälsosam arbetsmiljö? Varför i helvete gör ingen någonting åt saken?