Hej,

Jag undrar om någon av er vet något om vårdbolaget TioHundra i Norrtälje. De utreder för närvarande min kusin...

Men de är så dåliga på information och de drar ut på tiden så mycket att hon bara verkar bli mer deprimerad än hjälpt. Senast vi sågs några i familjen var det flera som var riktigt oroliga över att hon är på väg över kanten, så att säga.

Historian i kort:
Hon ansökte om utredning i september/oktober förra året. Hon fick samtalskontakten runt jul tror jag.
Utredningen började i januari eller februari (är lite väl morgontrött för att minnas helt).

Hon har gjort det mesta utom barndoms-anamnesen (sin egen och anhörigs) samt den "neuropsykiatriska" biten hos överläkaren. Hon har bara träffat läkaren en gång för att göra de fysiska testerna.

Vi har kontakt med en handläggare där men hon vill inte ens svara på om de bara har ett utredningsteam eller ungefär hur lång tid en vanlig utredning brukar ta... eller om det ens är rimligt att få tider och uppskattning om hur många besök det är kvar.

T.ex. så sade hennes utredningspsykolog förra gången att det var sista gången de skulle ses. Nu har hon fått en ny kallelse att se samma person!

TioHundra är privatägt men är landstingslett som jag har förstått det.

Har ni några råd? Eller ska vi pusha för vårdgarantin? (något som vi egentligen inte vill göra)

Tack på förhand!

/Orolig och irriterad kusin

Hej och välkommen. Har ingen erfarenhet av detta vårdbolag men det låter som att de är väldigt dåliga på att kommunicera och informera om sin verksamhet. (De kanske inte riktigt vet själva.) Har de ingen hemsida?

Vårdgarantin omfattar tyvärr bara det första utvärderingssamtalet, inte själva utredningen.

Låter som din kusin ändå fick komma på utredning betydligt snabbare än normalt. Väntetider på över ett år är snarare regel än undantag.

Själva utredningen kan gå på några dagar, eller dras ut i veckor månader, det brukar variera mellan olika utredningsteam och omständigheter.

Det där med psykologen kan vara en kommunikationsmiss. Det kan ha betytt "sista gången vi träffas för att göra tester" och att de räknar utvärderingssamtalen efteråt som något separat. (Väldigt dåligt kommunicerat så fall!) Eller så har de upptäckt att de behöver kompletterande information och ändrat sig. Eller så var det meningen att någon annan skulle ta vid som kanske är sjuk så psykologen fick hoppa in igen fast det inte var planerat så.

Vet tyvärr inte vad man gör för att få mer information ur dem, kanske någon annan här vet.

Jo de har en hemsida. Det var därför vi tog kontakt med en handläggare till att börja med: det gick inte att hitta NÅGOT på den. Hon tyckte också att det var otroligt dåligt med information på den... men sedan har hon i princip inte gett oss några svar alls.

Deras "kundtjänst" (i brist på bättre ord) hävdar hela tiden till sekretessväggen "vi lämnar inte ut någon information om våra patienter"... ÄVEN fast vi inte vill veta något sådant utan enbart saker om själva organisationen!

Ja, det kan ju vara så enkelt med psykologen. Men man tycker ju att de borde formulera sig tydligt när de pratar med eller skickar brev till en vuxen människa som utreds för just autism/asperger/hfa!

Jag som kusin kan ju tyvärr inte göra något mer i det här läget än att framföra synpunkter till handläggaren och försöka samla in mer information genom att t.ex. posta här eller ringa och fråga mellanvården här i Stockholm en massa frågor.

EDIT: någon anti-depp verkar hon inte få heller...

Låter väldigt oseriöst, som att de skyller på sekretessen för att de inte vill eller kan ge klarare besked.

Håller med om att de borde anstränga sig extra att vara tydliga när de utreder NPF.

Vem har skrivit remissen dit? Den personen borde kunna ringa och klämma dem på mer info.

Anti-depp skrivs ut av vårdcentralen eller psykmottagningen, inte av NPF-team. Deras jobb är att bara att utreda.

Nej nej. Det vet jag. Men hon ska (efter efterfrågan hos vårdguiden samt tiohundra) kunna få anti-depp via sin samtalskontakt. Alternativt ska denne kunna se till att hon kan få boka in ett möte med någon som kan skriva ut det.

Men det verkar vara totalstopp om jag har förstått saken rätt, vilket är jättekonstigt.

Hos TioHundra finns möjlighet till egenremiss, vilket var vad hon gjorde eftersom hon inte ville träffa ngn psykolog innan. (Och efter en del peppande från släkten.)

Hm.. menade alltså att jag ringde och frågade Vårdguiden och Tiohundra vad hon har för möjligheter till att få anti-depp och hur...

Åsyftningsfel och alltihop. Jisses.

Jaha, egenremiss...

Nu blev jag nyfiken själv och ringde upp. Den som svarade på psykavd. lät väldigt svävande och svår att få någon info ur.

Jag frågade hur lång tid det brukar ta, det kunde hon inte säga. "5 gånger eller 10 gånger?" försökte jag. "Mellan fem och tio" trodde hon när jag envisades.

Och att de olika delarna brukar bokas väldigt tätt hade hon noterat, kanske två ggr per vecka, men att det kan variera lite beroende på hur de inblandade har tid.

Mer exakt info gick det inte att få utan att lämna sitt telefonnummer och bli uppringd av någon som vet mer (vilket jag inte gjorde).

Låter som om det dragit ut mer än det normalt ska i din kusins fall. Vet dock inte vad man kan göra åt det.

Nej.. Men jisses.

Aja, det är bra att veta att man inte börjar bli helt paranoid och har vanföreställningar iaf. Jag hade börjat att halvt intala mig själv att jag bara inbillade mig att de var ovilliga att ge info.

Alltså, hon ingick inte själv i NPF-teamet utan lät uppriktigt okunnig. Hur mycket info den insatta som hade kunnat ringa upp var villig att ge kan jag inte säga eftersom jag inte ville lämna ut mitt nummer.

Den enda info hon jag pratade med var ivrig att ge och visste tillräckligt om var hur man anmäler sig själv om man vill bli utredd.

Ah okies.

Tja, jag lämnade mitt nummer förut och så och efter det sprang jag bara in i sekretessmuren.

Till slut var jag tvungen att skriva ett jättelångt klagobrev på deras synpunktssida för att de skulle sluta säga "sekretess" som ryggradsreflex och faktiskt lyssna på vad jag sade. *suckar*

Vad har de sagt till kusinen då? Där kan de väl inte skylla på sekretessen?

Har de anhöriga blivit kallade till intervju ännu? Det brukar visst vara det sista momentet innan man får diagnos, såvida det inte varierar mellan olika team hur de lägger upp det.

Dessförinnan brukar man få gå igenom resultatet av de olika testerna med psykologen, har hon gjort det? Annars kanske det är detta som hon är inbokad för.

Då borde det inte vara mer än några få gånger kvar.

Jag har inte riktigt fattat om hon har vågat fråga ordentligt. Jag har bett henne att göra det... Eller om hon har gjort det: frågat ordentligt och inte bara backat undan om det inte gick fram ordentligt.

Delvis. Hon (och hennes mamma) har sagt flera gånger att de vill att även en annan släkting ska bli intervjuad eftersom de inte minns så mkt själva. Vi hoppas på att TioHundra har tagit det på allvar.
Hon har inte gjort någon egen barndomsanamnes än, nej.

Hon har inte heller gått igenom resultatet av WAIS och de andra testerna.

Det som jag har tyckt varit väldigt konstigt är att när hon väl fick sin kallelse till det första utredningssamtalet så har det gått flera veckor, ibland hela månader, mellan samtalen. Det kan väl inte vara effektivt för någon av parterna, liksom.

Låter inte alls som det "tätt med besöken, ofta 2 ggr/v" som hon i telefon sa var det normala.

Finns det inte någon tillsynsmyndighet att kontakta för att sätta lite press på dem och åtminstone få ett klart besked?

Kanske hennes mor kan ringa, den närmaste familjen måste väl få veta hur länge utredningen kommer vara?