Ja, en enkel fråga, brukar du vara i nuet och vara närvarande på samma gång? Skulle vara intressant att se hur ni svarar för jag tror att jag typ aldrig brukar vara det. Jag insåg det nu när jag helt plötsligt kom in i nuet och mina känslor började följa mina tankar som två kurvor i fas. Så brukar det nog aldrig vara annars, det här känns nästan religiöst. Jag är nog vanligtvis väldigt splittrad.

Jag förstår inte vad du menar?

Vanligtvis är samspelet mellan tankar och känslor för mig som när man "kan se sig utifrån" jag tänker nog så mkt på saker att jag grubblar över mitt grubblande, jag tänker inte bara på det jag tänker på utan lika mycket på att jag tänker som fan typ

Hoppas ni fattar vad jag menar

Aha, förr när jag spelade innebandy så kunde jag vid en toppmatch försvinna från världen medan jag spelade. Jag var liksom helt paralyserat inne i matchen så att det kändes som att vakna upp och som om det inte var en själv som hade spelat matchen.

Det flowet kan jag få när jag gör saker jag tycker är kul. Men då är jag ju inte medvetande om vad jag gör, just nu så är jag i nuet och är medveten om det. Jag är inte paralyserat inne i nåt, men jag känner en total avslappnadhet och att minna sinnen är närvarande och att jag har tillgång till mitt känsloliv. Jag känner igen känslan från när jag var ett barn och det känns nästan religiöst så här borde det vara jämt tycker jag, som om aspergern och addn eller vad jag nu har bara försvann.

Vanligtvis när jag tänker på saker så grundas aldrig tankarna och analyserna i mig känslomässigt, när jag kommit fram till nåt (det kan vara nåt jättestort) så njuter jag av den insikten i två sekunder sen börjar jag på ett automatiserat sett dra massa paraleller till andra saker och sen så är malandet i gång igen typ. Som om jag snöar in på vad som helst som en katt som kan bli jätteenkelt manipulerad med en enkel solkattsreflektion och på ett instinktivt sett sugs in i det...

Fattar du? Jag vet att jag uttrycker mig abstrakt, hoppas du förstår

Jag tror jag förstår din förklaring för den är väldigt bra men jag känner inte igen mig alls.

Jag är alltid känslomässigt närvarande och antagligen tämligen känslostyrd.

Har heller ingen asperger om det kan ha med saken att göra.

Aha ja det lär ju ha sina nackdelar, men känns säkert skönt? I mig är det vanligtvis alltid ett surr av intryck och rumphuggna tankar som maler runt i skallen jag är på 20 platser samtidigt typ

Jag undrar lite om det är det som är Asperger eller om det är Add eller vad det är drygt är det iaf

dino skrev:Aha ja det lär ju ha sina nackdelar, men känns säkert skönt? I mig är det vanligtvis alltid ett surr av intryck och rumphuggna tankar som maler runt i skallen jag är på 20 platser samtidigt typ

Det låter jättejättejobbigt! Jag skulle bli konfys! Jag har i så fall snarare en tanke som snurrar runt hela tiden och som hindrar mig att komma vidare med allt annat.

Det är inte så jobbigt, men det gör en ganska splittrad och rätt förvirrad plus att jag tror att det leder till att jag liksom grumlar mitt känsloliv med så många tankar att jag inte vet vad jag tänker och känner längre.

Kan du inte släppa en sak innan du kommit fram till ett svar/en lösning eller?

dino skrev:Kan du inte släppa en sak innan du kommit fram till ett svar/en lösning eller?

Nej det är snarare så att jag har saker som jag betraktar som olösliga som jag måste distrahera mig själv från att tänka på.

Hm, fattar inte riktigt

Jag brukar typ virra bort mig lite, farsan brukar säga att jag "kommer in i ett stirr" hehe. Får särskilt problem i idrott och sånt tack vare det här. I musiken och med bandet och så går det bra, men ofta inte annars. Har iofs dålig simultanförmåga, min nuvarande flickvän påpekade nyligen att jag stannar när jag pratar ^^

Att ha en massa tankar som skvalpar runt i skallen är väl rätt allmänmänskigt, det är därför folk går kurser i meditation (där man tydligen ska låta tankarna fladdra förbi men inte haka på dem och ge dem någon uppmärksamhet), närvaroövningar mm.

Finns olika typer av närvaro för mig.

* Intra-motorisk - att vara närvarande i kroppen när man ligger, sitter, står eller rör sig

Jag är det bara när jag dansar. Att röra på sig utan musik (t ex promenera eller motionera) är bara tråkigt, då gäller det att distrahera sig så mycket som möjligt för att stå ut. När man bara är stilla finns ännu mindre anledning att fokusera på just kroppen.

* Aktivitetsmässig - att vara närvarande i allt man gör utan att tänka på annat

Beror för min del också på om det är något roligt eller tråkigt. Roliga saker som att sortera och organisera är jag väldigt närvarande i, vid enformiga aktiviteter som att måla en vägg eller köra bil gäller det att ha något att lyssna på, någon att prata med eller något roligt att tänka på under tiden för att inte krevera av tristess.

* Perceptiv - att vara närvarande i en sinnesupplevelse och kunna njuta av t ex en solnedgång, en massage eller ett musikstycke

Brukar gå kortare stunder men börjar lätt tänka på annat och tappar fokus. Eller så börjar jag recensera eller associera runt upplevelsen istället för att bara uppleva den. Har också svårt att ignorera en störande sinnesförnimmelse och blir lätt distraherad om det inte är tillräckligt tyst etc.

* Intra-emotionell - att vara närvarande i en känsla

Har jag blivit bättre på, även om det också beror på hur stark och behaglig känslan är. Finns dock en tendens att börja tänka och analysera runt känslan, svårt att bara känna och inte tänka.

* Empatisk - att vara närvarande i någon annans känsla

Brukar gå bäst när det kommer spontant, när jag måste tvinga mig så tar det oerhört mycket energi. Ibland går det inte alls.

* Social - att vara närvarande i socialt utbyte med andra

Har jag blivit bättre på jämfört med mig själv men är nog fortfarande lite i min egen bubbla till någon grad i alla fall. Hur närvarande jag är med andra beror på hur intressanta de är och hur pigg jag är. Hur medveten jag är om mig själv och mitt eget beteende ihop med andra beror på hur väl jag känner de övriga och kan slappna av.

* Intra-mental - att kunna hålla tråden i sina egna tankar, och kunna släppa dem vid behov

Beror också på hur intressant tanken är. Tänker ganska associativt och har lättare att bara följa med än att själv välja riktning eller att inte följa med alls. Kommer en extra intressant tanke precis när man håller på att somna så brukar det vara svårt att motstå frestelsen att hålla sig vaken lite till. Har av samma anledning svårt att meditera och ser inte riktigt poängen med att bara ignorera i alla intressanta tankar även om jag fått den förklarad för mig och fattar rent teoretiskt.

* Informativ - att kunna koncentrera sig på att ta in eller ge ut information

Är trots min receptiva läggning bättre på att skriva och tala än på att läsa eller lyssna. Även när något är högintressant så missar jag lätt delar av informationen och måste läsa om stycket eller be andra upprepa vad de nyss sa. TV går bättre eftersom jag har lättare att koncentrera mig på och minnas bilder än enbart ord. Bilder går automatiskt, ord måste först omvandlas till bilder för att gå in och fastna.

* Inspirerad - att få helt nya idéer som om någon hällde dem genom en tratt in i huvudet

Ett sällsynt och väldigt speciellt tillstånd som är lätt att vara närvarande i, eftersom det är så pass intressant när det händer.

* Kreativ - att skapa och vara närvarande i ett kreativt flöde

Detta är också ett speciellt tillstånd som är annorlunda mot det inspirerade. Det innebär på samma gång en förhöjd närvarokänsla, samtidigt som ens normala mentala 'jag' liksom ställer sig lite i bakgrunden och bara tuggar på någon tanke (t ex några spridda scener ur en film man just sett eller konversation man hört) lite på tomgång för att ha något att göra medan ens kreativa jag är intensivt närvarande i skapelseprocessen.