alfapetsmamma skrev:Vilket underbart syftningsfel jag upptäckte här på forumet:

"Här postar du inlägg relaterade till Asperger som inte passar in i någon annan kategori."

^_^ Jag tycker det är lite svårt att formulera allt det där i en mening iofs. Hur skulle du skriva? Jag stöter på problemet oftare än jag vill, och tar gärna ett tips.

EDIT: jag ser att de nog ändrat efter det du skrev, och att de löst det med kommatering.

Zirre skrev:Hörde en gång en 12-åring svara ang. om han stälde upp stolen efter sig.
"Jag har inte setat".

Det låter som västmanländska; "jag har varken seta eller lega på hela dan" kan man höra från mina släktingar... särskilt smålänningar brukar reagera på det av nån anledning

HGJ skrev:Den svenska reportern förefaller använda ackusativformen av det isländska namnet Eyjafjallajökull, men på textremsan står nominativformen.

HGJ skrev:Substantivet jökull (m) böjs så här:

SG
N jökull
G jökuls
D jökli
A jökul

PL
N jöklar
G jökla
D jöklum
A jökla

Dubbel-l (ll) uttalas vanligen ungefär [tl] på isländska (utom före s och t).

Jag har sett och hört denna jökel omnämnas ytterligare några gånger i svenska medier de senaste dagarna, och det vanliga tycks faktiskt vara att nominativen används i skrift men ackusativen i tal.

En annan egendomlighet:

http://svtplay.se/v/1968363/rapport/18_4_19_30

01:20

Familjen Grimarsson har bott vid vulkanens fot i generationer.

Hela den släkt som bott där har väl inte varit son till Grímar? (Det inte är reportern utan textaren som är upphov till formuleringen. Den förre talar om "fårbonden Rúnar Grímarssons familj".)

I dag sade de något väldigt konstigt på nyheterna: Det handlade om en folkhögskola där de flesta eleverna är romer som tidigare inte har fått mycket till skolgång, men reportern sade att det var en skola inriktad MOT romer! En antiziganistisk skola då, eller?
(Det skulle förstås vara en skola FÖR romer, men det var nu inte vad de sade...)

Det där, Kahlokatt har retat mig länge. När jag jobbade för storkapitalet sa de att de jobbade mot vissa grupper.

- Vi ska jobba mot unga kvinnor.

Ibland skulle man jobba mot olika kundsegment också. De menade naturligtvis att vi skulle rikta oss till vissa samhällsgrupper, men jag tyckte att det lät som om vi skulle motarbeta delar av vissa kunder.

- Den där gubbens mellangärde måste bekämpas!

Egentligen är det lika märkligt med tunnelbaneförare i Stockholm som är osäkra på om tåget ska komma fram eller inte.

- Detta tåg går mot Mörby centrum.

Då är det inte mitt tåg, är det lätt att tänka. Jag skulle ju med ett tåg som går till Mörby.

Jag minns en radiotävling där de lurade lyssnarna rent semantiskt också med sin luriga fråga:

- Får man köra mot rött ljus???

Det de menade som rätt svar visade sig till sist vara:

"visst får man köra mot ett rött ljus, men man får inte köra förbi det."

"Språkfascisister"

Pemer skrev:Jag minns en radiotävling där de lurade lyssnarna rent semantiskt också med sin luriga fråga:

- Får man köra mot rött ljus???

Det de menade som rätt svar visade sig till sist vara:

"visst får man köra mot ett rött ljus, men man får inte köra förbi det."

Jag skulle ha genmält att det bara är sant om det rör sig om en röd trafiksignal. De allra flesta andra ljuskällor som emitterar rött ljus får man inte endast köra mot, utan även förbi. En annan sak som de inte specificerar i frågeställningen är i vilken vinkel mot fordonets färdväg det röda ljuset skall komma för att man, på det sätt de avser, skall köra förbi det.

Har sett det alltför många gånger: okvädinsord.
Det heter väl okvädingsord??

KrigarSjäl skrev:Har sett det alltför många gånger: okvädinsord.
Det heter väl okvädingsord??

Båda formerna går bra: SAOB. "Okvädinsord" är den äldre formen. För att undvika den här typen av problem föreslår jag en gradvis övergång till "okvädesord".

Då infinner sig genast frågan:

Vad är ett kvädin(g)sord?

jorand skrev:Då infinner sig genast frågan:

Vad är ett kvädin(g)sord?

Det finns inte som ord, men däremot finns den utdöda formen "kvädensord", med samma betydelse som "okvädinsord".

Dessutom finns en utdöd form efter "kväde": "Kvädeord", som betyder "sång". Min gissning är att "okvädinsord" är efter det ordet. Det användes mest i betydelsen "lovsång" och betydelsen av "okvädinsord" är ju en direkt motsats till det.

Apropå köra mot rött ljus.

Jag tror man kan se det ungefär som så att med rött ljus menas inte primärt det röda ljuset i sig utan det syftas på den innebörd det röda ljuset har, den betydelse det röda ljuset står för.

Det röda ljuset i en trafiksignal har en innebörd med stöd av en förordning eller lag: förbjudet att passera = det röda ljusets symboliska innebörd.

Kör man då mot rött bryter man mot den förordningen. Det har i det fallet inte betydelsen att man inte får köra i riktning mot ljuset utan man får inte köra eller gå mot den innebörd ljuset har.
Nåja, det förstår de flesta kanske men det innebär då också så vitt jag kan förstå att det inte är ett språkligt fel eftersom köra mot rött ljus och köra mot ett rött ljus inte kan sägas vara samma sak.

Det kan bli blir komplicerat för då kan man förstås diskutera om den bokstavliga förståelsen också är den språkligt korrekta uppfattningen. Jag anser inte det.
Så där var de ute i ogjort väder tycker jag i den tävlingen.

Okvädningsord, go'vänner... så heter det och inget annat.

/M. Esserschmidt

Windfarne skrev:Okvädningsord, go'vänner... så heter det och inget annat.

/M. Esserschmidt

Käre hr. Esserschmidt,

Det går bra med alla tre formerna, "okvädinsord", "okvädingsord" och "okvädningsord". Om hr. Esserschmidt hade varit svenskspråkig, så hade han nog vetat det (det kan naturligtvis också vara så att det tyska skolsystemet mer är ett system än en skola). Står att läsa i senaste utgåvan av SAOL.

Major X skrev:Apropå köra mot rött ljus.

Jag tror man kan se det ungefär som så att med rött ljus menas inte primärt det röda ljuset i sig utan det syftas på den innebörd det röda ljuset har, den betydelse det röda ljuset står för.

Det röda ljuset i en trafiksignal har en innebörd med stöd av en förordning eller lag: förbjudet att passera = det röda ljusets symboliska innebörd.

Kör man då mot rött bryter man mot den förordningen. Det har i det fallet inte betydelsen att man inte får köra i riktning mot ljuset utan man får inte köra eller gå mot den innebörd ljuset har.
Nåja, det förstår de flesta kanske men det innebär då också så vitt jag kan förstå att det inte är ett språkligt fel eftersom köra mot rött ljus och köra mot ett rött ljus inte kan sägas vara samma sak.

Det kan bli blir komplicerat för då kan man förstås diskutera om den bokstavliga förståelsen också är den språkligt korrekta uppfattningen. Jag anser inte det.
Så där var de ute i ogjort väder tycker jag i den tävlingen.

Ja, det tyckte jag allt också.

Detta borde jag ha kollat innan. Men jag vet att i samtliga fall när jag läst ordet i sammanhang där det förekommer någon som helst korrekturläsning, så har stavningen varit "okvädningsord".

Alla andra stavningar har jag automatiskt uppfattat som missuppfattningar och okunnigheter - just sådant som man sliter sitt hår till, i enlighet med trådens rubrik.
Men eftersom allt vad styrning och vård av det svenska språket tycks ha upphört så kan vi ju låta tråden handla om felöversättningar och oriktiga uttryck på andra språk än just svenska.

Svenska Akademins ordlista och ordbok ska spegla den förhandenvarande statusen i det svenska språket, inte utgöra ett facit. Min uppfattning är att detta är ett allvarligt misstag. Det bör finnas en kontrollerande, granskande faktor som beskriver kanon, och mig veterligt har Svenska Akademin abdikerat från denna roll.

Följden blir att allt blir "rätt" och ingenting "fel" i språket, så fort ett viralt uttryck bitit sig fast, vilket i vissa fall tycks gå oerhört fort numera.
Vi landar i en slags språklig anarki där innebörden av ord och uttryck gått förlorade (förväxlingen av "sett" och "sätt" är ett typiskt exempel).

I det långa loppet förloras då språksammanhanget och det begreppsarv som utgjort en bas för den gemensamma förståelse ett språk förmedlar.
Och orden formar de tankar vi tänker.

Det ter sig tyvärr troligt att "nyspråk" (se Wikipedia) i framtiden kan beredas utrymme i det vakuum som uppkommer.

Jag har normalt sett respekt för auktoriteter, men Svenska Akademin förtjänar knappast den respekten längre. Jag förbehåller mig rätten att hävda att "okvädningsord" är den enda korrekta stavningen.

Windfarne skrev:Följden blir att allt blir "rätt" och ingenting "fel" i språket, så fort ett viralt uttryck bitit sig fast, vilket i vissa fall tycks gå oerhört fort numera.
Vi landar i en slags språklig anarki där innebörden av ord och uttryck gått förlorade (förväxlingen av "sett" och "sätt" är ett typiskt exempel).

I det långa loppet förloras då språksammanhanget och det begreppsarv som utgjort en bas för den gemensamma förståelse ett språk förmedlar.
Och orden formar de tankar vi tänker.

Jag känner precis som du. Detta att många, som du nämner, saknar känsla för vad som är "sett" och "sätt", liksom t ex "enda" och "ända"... att man inte längre vet att "på" hette "å" och att "å andra sidan" stavas så och inte handlar om "åt" eller "och" andra sidan...

Kort sagt, allt sådant här som handlar om att fler och fler inte har lärt sig vad saker heter, och att vissa fel blir vanligare och vanligare... och att uttryckliga fel blir definitionsmässigt rätt bara för att vi inte verkar ha i vår sociala kultur att "mästra" och rätta medmänniskor vi hör säga fel. Det är ju något sådant det verkar bottna i. Och det tycker jag verkar helt sjukt.

Windfarne skrev:Jag förbehåller mig rätten att hävda att "okvädningsord" är den enda korrekta stavningen.

Där går du för långt, även enligt dina egna kriterier. Okvädinsord är som sagt äldre (se högre upp i tråden). (Och det råkar också stämma med min erfarenhet av språkligt högklassiga texter.)

Annars håller jag med dig i din bedömning av svenska språkets situation i förhållande till sin egen historia och begreppsvärld, men vill inte utan vidare förorda normativa ordlistor: den lösningen har sina egna språkförtorftigande effekter (bara att så många fortfarande tror att SAOL är normerande har en sådan effekt), och bristen på normering är nog inte heller en huvudorsak till språksituationen - det handlar mer om till exempel avskaffad bildning (i historia, text- och litteraturarv och annat), låg status hos svenskan och hög hos engelskan, den egendomliga kulturtraditionen att anse svenskan som ett "fattigt" språk, språkvårdslös allmän tidsanda. Mer i hur folk hanterar programmet och mindre i programmet självt så att säga. Tyvärr.

Windfarne skrev:Det ter sig tyvärr troligt att "nyspråk" (se Wikipedia) i framtiden kan beredas utrymme i det vakuum som uppkommer.

Jag har normalt sett respekt för auktoriteter, men Svenska Akademin förtjänar knappast den respekten längre. Jag förbehåller mig rätten att hävda att "okvädningsord" är den enda korrekta stavningen.

I det här fallet är den stavning du förespråkar att betrakta som ny, d.v.s. "nyspråk". Men nu släpper jag ämnet. Om du vill förbehålla dig rätten att vara trångsynt och okunnig, så får du väl göra det.

vadloink skrev:Det där, Kahlokatt har retat mig länge. När jag jobbade för storkapitalet sa de att de jobbade mot vissa grupper.

- Vi ska jobba mot unga kvinnor.

Ibland skulle man jobba mot olika kundsegment också. De menade naturligtvis att vi skulle rikta oss till vissa samhällsgrupper, men jag tyckte att det lät som om vi skulle motarbeta delar av vissa kunder.

- Den där gubbens mellangärde måste bekämpas!

Mmmm.. Det är som det ständiga felbruket av på grund av och tack vare. Häromsistens skrev jag till en jurist, som på advokatbyråns hemsida sa att På grund av sin xx-bakgrund behärskade han förutom engelska även xx-språket.

Jag påpekade vänligt att om den utökade språkkompetensen sågs som en fördel för företaget vore det bättre att uttrycka det med Genom, eller Tack vare.

Han gav mig faktiskt rätt sen, och sa att de skulle ändra texten. Så ALLA man språkfascistar sig med är inte helt oresonliga...

Då väljer jag att be om ursäkt för min okunnighet. Jag litar på att ni har kollat upp detta, vilket jag fortfarande inte har gjort. Så kan det vara när man är en hetlevrad språkfascist. Mea culpa.

Zombie, min åsikt är inte att språket skall stelna i föråldrade former. Tvärtom är det till för att vara ett funktionellt kommunikationsredskap i samtiden, och användningen av språket får gärna vara lustfyllt och innovativt. Därför leker jag gärna med både oväntade ordvändningar och låneord. Dock mer i chattsammanhang där det passar i flödet.

Lakrits, jag hävdade inte att en felstavning utgör nyspråk. Därför är inte "okvädningsord" nyspråk även om den stavningen skulle vara nyare.
Däremot ser jag det som både tragiskt och potentiellt riskfyllt när det blir en trend att ord med helt olika ursprung förväxlas med varandra enbart på grund av att de uttalas lika.

Min poäng var att på mycket lång sikt kan en språksplittring och -förvirring utgöra ett hot mot samhällets stabilitet och människor ömsesidiga förståelse. Totalitära rörelser som förvrider huvudet på människor genom att kidnappa och förvränga ordbruket har vi sett exempel på.

Och "nyspråk" är ett uttryck från George Orwell i "1984".

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nyspr%C3%A5k

Windfarne skrev:Däremot ser jag det som både tragiskt och potentiellt riskfyllt när det blir en trend att ord med helt olika ursprung förväxlas med varandra enbart på grund av att de uttalas lika.

Min poäng var att på mycket lång sikt kan en språksplittring och -förvirring utgöra ett hot mot samhällets stabilitet och människor ömsesidiga förståelse. Totalitära rörelser som förvrider huvudet på människor genom att kidnappa och förvränga ordbruket har vi sett exempel på.

Vilka exempel tänker du på då?

Ser man tillbaka i det svenska språkets historia så torde den plötsligaste förändringen ha inträffat omkring 700 e.Kr, då "u" och "o" i många ord blev "y" resp "ö". Genom att man började betona början av orden så föll gamla ändelser i glömska på några få generationer. Denna språkfattigdom återställdes först genom tyska lån under medeltiden.

Tror du att denna plöstsliga språkliga avvikelse från de övriga germanerna bidrog till vikingarnas härjningståg?