Hej! Är ny här och vet inte riktigt hur allt fungerar. Hur som helst. Jag har en son som fick diagnos Asperger i december -09.

Fick stå i kö 16 månader innan utredningen drog igång i oktober-09. Sen fick vi vänta tills början på mars -10 innan vi fick tid till Habiliteringen. Fick intrycket att vi där skulle erbjudas hjälp utifrån våra specifika behov. Kändes så gott, vill gärna ha egen stöttning och att sonen ska få stöttning och vi behöver även stöd i dialog med skolan. Sen har INGENTING hänt. Ringde och frågade och blev så snorkigt bemött av en sekreterare: "vi har minsann 200 barn inskrivna här" och tydligen måste alla först träffa läkaren för medicinsk bedömning innan man får erbjudande om hjälp.

Jag ifrågasatte det eftersom min son är utredd och inte har några medicinska besvär. Men man måste vägas och mätas och utredas för medicinering (!). Dagen efter detta samtal blev jag uppringd och erbjöds en återbudstid till läkaren nästa vecka..fick ju tacka ja till den för annars verkar man ju inte få någon hjälp. Har ingen större lust att gå dit. Vad har ni andra för erfarenheter av Habiliteringen?

Jag har då inte behövt träffa läkaren innan jag fick besöka kurator samt specialpedagog. Jag ansökte till hab genom detta ansökningsformulär och bifogade kopia på min utredning. Därefter fick jag en tid till kurator samt specialpedagog hemskickad. Tog ca 3 veckor från jag postade ansökan till jag fick komma till dem.

Har varit med om hab i två kommuner. Södertälje och Eskilstuna. Bägge funkar likadant. Iofs vuxenhab, men det borde inte göra någon skillnad, tycker jag.

Läkare har inget med aspergare att göra på Vuxhab där jag går, bara man har en AS-diagnos är man välkommen. Antar det kan vara kö på vissa ställen, men varför läkare skall in i bilden vet jag inte. Bättre se det som en extra positiv grej, endel kan ju ha ångest, eller, mer aspergerspecifikt, dålig motorik, då kan läkaren avgöra om ditt barn (eller vuxen?) kan behöva en sjukgymnast tex.

Snorkiga o olämpliga människor finns det överallt.
Ge det en chans nu när ni fått en tid!

Jag har bra erfarenheter av habiliteringen. Där träffar jag både psykolog och sjukgymnast. Tidigare har jag träffat psykologer och sjukgymnaster ute i samhället men de betedde sig väldigt underligt. Ofta var de stressade, de var inte särskilt öppna och verkade okunniga och rörde sig med konstiga begrepp. Det var väldigt svårt att få bra information och det var si och så med bemötandet. Ibland kunde jag känna att de försökte lura mig och t.o.m. föra mig bakom ljuset. Jag ville bara veta hur jag ska bete mig för att bli frisk men det fick man inte veta.

De på habiliteringen har kanske inte lösningar på alla de problem man har men de är försiktiga och lyssnar på det man har att säga vilket gör att man orkar ta sig dit. Faktum att bara det är en utmaning i en värld vars kännetecken är stress och jäkt och bråttom.

Det är väldigt jobbigt att ta sig till en vårdgivare som endast kan avvara en kvart och som är stressad. I princip är det en omöjlig ekvation att kunna få adekvat vård på denna korta tid. Man blir stressad av den stressade vårdgivaren och man låser sig och kommer bara på att berätta en bråkdel av det man vill berätta. När ska man få tid att formulera sig ordentligt. Hur har man tänkt sig det i beslutande organ ?

Tack för bra synpunkter...Ska ta med mig sonen och gå till barnhabiliteringen nästa vecka helt enkelt...