Ashima skrev:Rapchic

Verkligen! Jag kan inte hitta den tråden. Har du lust att hjälpa mig?

Min erfarenhet är också att elever med Asperger klarar av låg-, mellanstadiet och gymnasiet bättre.

Kanske denna tråd: http://www.aspergerforum.se/hur-hade-ni-det-i-skolan-t13229.html

Det jobbigaste för många AS-barn är idrotten.

Det kan vara svårt att fullt ut förstå reglerna i olika bollspel, och därför kan en individuell lektion i reglerna på det som ska göras på idrotten vara värdefullt, helst en strax innan den riktiga lektionen börjar. Det tror jag skulle hjälpa många barn.

Ja, idrotten var det värsta. Usch.

Jossan skrev:Det jobbigaste för många AS-barn är idrotten.

Det kan vara svårt att fullt ut förstå reglerna i olika bollspel, och därför kan en individuell lektion i reglerna på det som ska göras på idrotten vara värdefullt, helst en strax innan den riktiga lektionen börjar. Det tror jag skulle hjälpa många barn.

I gymnasiet hade jag en jättebra idrottslärare ett år som tyckte att vi skulle få se mer sporter än fotbollbasketinnebandym.m. tex cirkus, yoga, gym, karate, näringslära, idrottsteori m.m.

dock blev läraren mobbad av alla NT elever så hon slutade.

och det är tråden alien hittade jag menade

En väldigt jobbig sak med skolan, särskilt högstadiet, är att det är svårt att få lugn och ro. Jämt är det liv och skrik på "rasterna". Endast vissa lektioner är lugna. Det finns inget utrymme man kan dra sig undan på för att vara ifred.
Jag upplevde alla tillfällen utan lärare som jobbiga, för då upphörde helt plötsligt lag och rätt, då visste man inte vad som skulle hända längre.

Efter att ha hamnat på en skola i 8an där mobbing förekom varierande omfattning hade jag önskat att det fanns en större chans för upptäckt vid olika sorters mobbing.
Lärare som planlöst irrade omkring o kunde dyka upp var som helst o agera om så behövdes hade varit bra.
Så folk visste att de åkte dit om de bråkade med någon.
Att lärare tog upp diskussioner även om de inte var säkra på att det var bråk eller mobbing som förekom hade varit bra.

Och att det diskuterade som det gjordes på första skolan, där märkte iaf inte jag av någon mobbing, bara diskussioner om mobbing o vad vi skulle göra när det upptäcktes.

Man kan alltid säga jaha men då fattade ju jag fel eller något, finns nog klokare saker med att säga.

carl skrev:En väldigt jobbig sak med skolan, särskilt högstadiet, är att det är svårt att få lugn och ro. Jämt är det liv och skrik på "rasterna". Endast vissa lektioner är lugna. Det finns inget utrymme man kan dra sig undan på för att vara ifred.
Jag upplevde alla tillfällen utan lärare som jobbiga, för då upphörde helt plötsligt lag och rätt, då visste man inte vad som skulle hända längre.

Det där är problem för en mycket stor andel av eleverna, inte bara för aspergare. Jag har tänkt på ibland att övergången från klasslärare till ämneslärare eller vad det numera kallar sig borde gå mer gradvis.

Det blir väldigt stor omställning på en gång och mycket mer frihet och brist på kontroll som väldigt många elever inte är mogna att hantera och jag tror det skulle kunna förbättra det sociala klimatet för de flesta om man gjorde så.

carl skrev:En väldigt jobbig sak med skolan, särskilt högstadiet, är att det är svårt att få lugn och ro. Jämt är det liv och skrik på "rasterna". Endast vissa lektioner är lugna. Det finns inget utrymme man kan dra sig undan på för att vara ifred.
Jag upplevde alla tillfällen utan lärare som jobbiga, för då upphörde helt plötsligt lag och rätt, då visste man inte vad som skulle hända längre.

Lärare (eller "skolvakter", "rastvakter" som är ute på skolgården på rasterna med specialla västar som tydligt markerar dem) behövs verkligen ute bland barnen framför allt på rasterna. Då bryter kakafonin löst.

Det är iofs ett bra tecken att barn kan hålla sig tysta och koncentrerade under lektionerna (de som inte kan det blir ofta förflyttade till specialklasser och stämplade som "bokstavsbarn" m.m. avvikelser). Alternativt de som aldrig säger något blir kvar i klasserna och mår dåligt utan att någon vet något

Lågstadiet
De flesta lektioner funkade jättebra då det var bra struktur och tydliga direktiv från fröken om VAD som skulle göras, HUR det skulle göras och NÄR det skulle göras. Extremt tydlig information på dessa tre områden är något som jag tror är oerhört viktigt för många med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, där Asperger ingår.

De lektioner som fungerade dåligt för mig var syslöjd och idrott. Syslöjdsfröken hade inget tålamod med dem som hade svårt för ämnet i fråga och därför fick jag inte tillräckligt med hjälp. Jag kom aldrig ihåg hur olika saker skulle utföras, t.ex. att sy olika typer av söm på symaskinen. Vi fick inte heller en instruktion i taget utan alla instruktioner kom på en gång, vilket jag inte klarade av utan då rörde jag till det för mig. Jag gjorde ofta fel och ibland gjorde jag saker i fel ordning på grund av att jag inte klarade av att hålla reda på alla instruktioner samtidigt.

Idrotten var nästan värst. Jag hade dålig motorik och var klumpig vilket gjorde de andra barnen irriterade när det var lagsport eller stafett av något slag. Jag hade också svårt att förstå och komma ihåg regler, vilket var påfrestande både för mig och för de andra.

Mellanstadiet
Fortfarande funkade det bra på de flesta lektioner utom syslöjd och idrott (se ovan). Även matten började bli svår nu. Jag såg inte mönstren och liksom i lekar och idrottsgrejer så förstod jag inte alltid reglerna.


Högstadiet
Här började mina koncentrationssvårigheter att dyka upp. Vi hade ofta 80-minuterslektioner och de sista ca 45 minuterna kunde jag inte koncentrera mig. Jag lärde mig att fejka att jag jobbade, genom att låtsas läsa i läroboken, fastän jag i själva verket nästan sov eller tänkte på annat.

På högstadiet blev det också mer och mer eget ansvar och otydligare instruktioner. Nu kom nästan alla instruktioner på en och samma gång och inte sällan glömde jag bort dem. Tack och lov fick vi dem på papper i ordningsföljd i vissa ämnen och då blev det inga problem för mig. Detta vill jag också belysa. Många med Asperger och liknande problematik har svårt för muntliga instruktioner och det kan underlätta jättemycket om dessa elever får instruktionerna nedskrivna på papper, i den ordning de ska utföras.

Ashima skrev:Hej!

Jag jobbar som elevassistent på en högstadieskola och har mycket kontakt med elever med Asperger.
Jag undrar om någon här kan svar på:
Hur upplevde du din skolgång?
Vad var bra/dåligt?
Vad skulle du velat ha gjorts annorlunda?

För mig var det raster och förflyttningar som var jobbigt. Dvs ostrukturerad tid. Själva lektionerna tyckte jag mestadels var helt OK, jag var intresserad och hade lätt för mig.

Jag hade ingen diagnos när jag gick i skolan men stack ut och uppfattades nog av både mig själv och omgivningen som udda. Hade det varit idag hade jag förhoppningsvis fått en diagnos i mellanstadieåldern.

Det jag mest tycker borde ha gjorts annorlunda är väl att inblandade vuxna borde ha SETT att något inte stämde. Det är inte rimligt att en mellanstadieelev intellektuellt och teoretiskt ligger på högstadienivå men socialt och praktiskt på lekisnivå. Då borde faktiskt någon ha tänkt att "aha, den här ungen har nog nån form av problem och vi borde kanske försöka ta reda på var skon klämmer för att underlätta både för henne och omgivningen". Jag hade behövt bli sedd för den socialt och känslomässigt efterblivna lilla varelse jag faktiskt var, istället för att hela tiden bli behandlad som äldre och duktigare än jag var bara för att jag råkade vara smart.