12312qw skrev:Jag tror att det gäller att skapa rutiner så att man inte behöver tänka så mycket när man gör saker. Det ska gå per automatik.

En bänkdiskmaskin är väldigt praktiskt om man inte orkar diska. Färdiga portionsförpackningar likaså. Posten kan man slänga i en låda som man går igenom 1gång per vecka.

Kläder behöver man inte ha så många. Räcker med några få tröjor och byxor. På så sätt bildas inte stora klädhögar. Lakan räcker att ha två par. Vad det gäller kattens låda kan jag rekomendera sanden Ever Clean. Den gör att det blir luktfritt och det räcker att göra rent kattlådan 3ggr/vecka om du har en katt.

För pappersarbete och annat som måste göras är det bra att ta hjälp av boendestöd.

JÄTTEBRA RÅD 12312qw!!

Inger skrev:Perfekt sammanfattat, Krigis!

Färdigrätter är ofta rätt billiga. Blir ingen disk heller, allt man behöver är en gaffel, i värsta fall engångsbestick. OK, dåligt miljöval men sparar ju in lite diskmedel.

Orkar man inte så orkar man inte, då måste man anpassa sig till det, förenkla allt man kan och skita i resten.

Gäller å bli mätt och få i sig näring också Jag skulle dö om jag bara åt det, det funkar bara som bukfylla när man är för seg för att gå att köpa pizza!

Man ska väl leva också?
I alla fall jag blir psyksjuk om jag kompromissar med levandet.
Fast man kan också se syftet som - jobba hårt - äta skräp - leva som i dvala - bli permanent psyksjuk - få sjukersättning - leva!

Som AS är det inte säkert man klarar så hård press som andra, utan att det slutar med att man går helt i väggen. I motsats till NT ger sociala kontakterna på jobbet inte avkoppling, utan istället mer utmattning.

när det gäller kattlåda så använder min syster pellets (faktiskt såna man använder för att elda med men det finns dyrare "kattpellets" och en speciell kattlåda. när katten kissar faller pelletserna sönder och ramlar ner i en uppsamlingslåda, det är bara bajset man måste plocka upp. det som är i uppsamlingslådan behöver man bara byta 1 gång i veckan.

Tyvärr har pellets en förmåga att lukta kiss efter ett par dagar men det finns speciellt strö att använda som tar bort lukten, fråga i zooaffären.

Ibland har det gått att hitta i mataffärernas djurhylla (vilket oftast blir billigare än i zooaffärer).

Miche skrev:Tyvärr har pellets en förmåga att lukta kiss efter ett par dagar men det finns speciellt strö att använda som tar bort lukten, fråga i zooaffären.

Ibland har det gått att hitta i mataffärernas djurhylla (vilket oftast blir billigare än i zooaffärer).

vet inte hur stor skillnaden är men hon använder sån pellets man eldar med

Även vi använder eldningspellets, det funkar alldeles utmärkt, förutom att det luktar kattkiss efter ett tag med det slipper man om man använder medlet mot kisslukt (det är rätt drygt, behövs ganska lite varje gång man byter pellets i lådan).

Karro skrev:Man ska väl leva också?
I alla fall jag blir psyksjuk om jag kompromissar med levandet.
Fast man kan också se syftet som - jobba hårt - äta skräp - leva som i dvala - bli permanent psyksjuk - få sjukersättning - leva!

Som AS är det inte säkert man klarar så hård press som andra, utan att det slutar med att man går helt i väggen. I motsats till NT ger sociala kontakterna på jobbet inte avkoppling, utan istället mer utmattning.

På pricken!

whoa kändes bra att läsa...mindre ensam med dom problemen

Nu har jag hamnat i det jag fasade för. Jag jobbar heltid nu i sommar. Hela sommaren, inte en enda ledig vecka. Har gått från att jobba ca 40 % till typ 100 % på en gång. Och efter sommaren väntar förmodligen heltidsstudier... Ingen vila, ingen semester. Fullt ös - medvetslös. Ja, jag är nästan medvetslös av trötthet.

Jag har köpt frysta matlådor från Goda Samvetet och det är jättebra. Då slipper man åtminstone matlagning. Men ibland blir det ju disk iallafall, särskilt om helgerna då man ändå lagar någon mat själv, och särskilt om man får besök också. Och har man väl ett jättediskberg så blir det för övermäktigt att ta hand om när man nästan är medvetslös av trötthet.

För att inte tala om städningen... Jag är så slut när jag kommer hem från jobbet så jag orkar ingenting. Jag har ännu boendestöd några veckor till (innan de går på semester) och de kommer på kvällstid nu när jag jobbar dagtid och jag är typ beroende av att de godtar att arbeta som piga hos mig medan jag typ bara sitter på stolen, för jag orkar INGENTING efter mitt jobb. Ena boendestödet brukar godta att göra allt, men det andra gör det inte, och då blir det problem här. Ett diskberg som aldrig minskar.

Och när boendestödjarna har semester så lär det nog bli ännu värre. Då kommer jag få äta ur mögliga tallrikar, jag kommer aldrig kunna ta emot gäster pga detta och jag kommer säkert få gå omkring i illaluktande gamla kläder och dammtussarna kommer att växa och frodas...

Vad skall man ta sig till???!!!

Jag arbetar heltid och jag orkar inte med hushållet. Under veckodagarna får det gro igen totalt och sen städar jag på lördagarna.

Ett tips är att köpa storpack papperstallrikar och plastmuggar. Visst, det kostar, men man slipper all disk

När det gäller just diskandet kan man minimera antalet tallrikar, bestick, glas till så få som möjligt och lägga det använda i blöt i diskhon direkt efter måltiden.
På med varmvatten (så hett som möjligt) och en skvätt diskmedel och så får det ligga där och dra tills nästa dag/gång. Upp med grejerna, skölj av och det är klart. Går på några minuter åt båda hållen.
Så slipper man stå där och gnugga i en evighet.

Har samma dilemma på gång här, jobba hela sommaren så mycket det går och samtidigt försöka orka med allt runt omkring.
Hur gör man?

Du kanske kan få hemtjänst? De ska ju göra saker åt en. Fast det tar väl tid att söka (handlägga) så att du ändå inte får det förrän efter sommaren X(

Både jag och min sambo arbetar heltid.
Att köpa mat på goda samvetet är ett bra förslag tycker jag. Det har jag och min sambo gjort. Finns det på fler orter än Uppsala? Vi brukar också laga extra portioner att ha till matlådor till jobbet när vi lagar middag.
Städar gör vi mest på helgen. Prioritera det man tycker är viktigast på vardagarna och göra det andra på helgen när man har mer tid.

Mitt boendestöd har gett upp hoppet om mig och började undersöka möjligheterna med hushållsnära tjänster, men han tyckte det var för dyrt. Så han rekommenderade mig att sätta upp lappar i gångarna för att se om någon granne inte kunde tänka sig att städa hos mig.

Jag frågade istället en kompis...

Och nej, jag kommer inte erkänna om jag har städhjälp eller inte, men det är väldigt rent just nu...

KrigarSjäl skrev:

Karro skrev:Folk fattar inte att det är ett arbete att vara social.

Mycket bra sagt och en bra sammanfattning av stora delar av aspergerproblematiken.

Instämmer med Krigarsjäl! Mkt bra sagt och bra sammanfattning av AS-problematiken.

ragnevi skrev:Mitt boendestöd har gett upp hoppet om mig och började undersöka möjligheterna med hushållsnära tjänster, men han tyckte det var för dyrt. Så han rekommenderade mig att sätta upp lappar i gångarna för att se om någon granne inte kunde tänka sig att städa hos mig.

Jag frågade istället en kompis...

Och nej, jag kommer inte erkänna om jag har städhjälp eller inte, men det är väldigt rent just nu...

Men, hushållsnära tjänster?

Har man inte "rätt till" hemtjänst när det inte fungerar med boendestöd och orsaken till problemen är sjukdom eller handikapp?

Frågan är då vad är att orka?
Jag jobbade förut heltid, så gott som alltid heltid ibland lite till.
Många påpekade jag levde ett omöjligt liv med jobba heltid, försöka träna, ha det så städat som jag vill. De vändorna innan den senaste och nuvarande sjukskrivning blev många. Kollapserna kom en efter en följt av läkares motstridiga vilja till sjukskrivning av deras utskällningar om att jag borde bara rycka upp och skärpa mig.

Nu lever man utan jobb som temp. sjukpension.
Tidigare i vår fick jag svälja "stoltheten" och ha bostöd hela veckan istället för sporadiskt. Det har funkat såså då jag numer blir trött fortfare än någonsin innan. Ibland öppnar jag inte dörren (av ångest) eller för jag försover mig, då försvinner den dagen och rutinen med den.
Min stora rädsla är att om jag återgår i arbete att jag inte vaknar till att gå till jobbet. Inte för att jag sover för tungt men för jag sover konstigt och oregelbundet (beror enbart på min energi).

Sömmedel har fungerat dåligt, för problemet sitter in i att jag sover för lite eller för mycket, ens för det är "oregelbundet" utan i att jag kan vara trött men inte kunna sova. När jag försöker när jag känner min kropp inte är redo, med eller utan sömnmedel, så vaknar jag flera gånger i natten (med eller utan medel). Är jag för trött kan jag likväl sova för länge istället i över dygn! Så med medel blir det ännu knasigare.

När jag började med ADHD medicineringen fungerade det bättre MEN så är jag ju kass på ta den så det blir inte mer reda ändå.

Med min flytt kommer jag ansöka om P.assistans istället för bostöd med mer eller mindre samma roll fast de har nog mindre begränsningar.
Städhjälp har jag också hört om och fått rekommenderat men mer än så har det inte blivit.

När jag jobbade så försökte jag städa och hålla rent, mat blev det äta ute som orsakade dåliga hälsa i sin tur...
Det funkar men som flera sagt, beror på hur petig man är med städning.

Jag behöver någorlunda "kliniskt" rent. Eller så länge det är visuellt iordning och inte dammigt så är det ok.
Tog mig många år för att bli av med min överpedanti.

Bror Duktig skrev:Men, hushållsnära tjänster?

Har man inte "rätt till" hemtjänst när det inte fungerar med boendestöd och orsaken till problemen är sjukdom eller handikapp?

Jo, men hur roligt är det att få hjälp av någon hemtjänst? Där en hel personalgrupp sitter och pratar om ens "psykiska störning" och man blir behandlad som ett miffo och kallad för "vårdtagare". Neeej tack, säger jag. Hellre hushållsnära tjänster då, där man räknas som en vanlig människa och blir bemött som en sådan.

Jag har jobbat inom hemtjänsten och är väl införstådd i vårdbiträdenas bristande kunskaper i psykiatri/neropsykiatri och olika diagnoser. Och deras kodord på olika vårdtagare och hur de ser på dem. Nej, hemtjänst skulle jag inte ta emot ens om jag fick betalt för det! Då låter jag hellre lägenheten rasera helt.

Heliora skrev:

Bror Duktig skrev:Men, hushållsnära tjänster?

Har man inte "rätt till" hemtjänst när det inte fungerar med boendestöd och orsaken till problemen är sjukdom eller handikapp?

Jo, men hur roligt är det att få hjälp av någon hemtjänst? Där en hel personalgrupp sitter och pratar om ens "psykiska störning" och man blir behandlad som ett miffo och kallad för "vårdtagare". Neeej tack, säger jag. Hellre hushållsnära tjänster då, där man räknas som en vanlig människa och blir bemött som en sådan.

Jag har jobbat inom hemtjänsten och är väl införstådd i vårdbiträdenas bristande kunskaper i psykiatri/neropsykiatri och olika diagnoser. Och deras kodord på olika vårdtagare och hur de ser på dem. Nej, hemtjänst skulle jag inte ta emot ens om jag fick betalt för det! Då låter jag hellre lägenheten rasera helt.

Nä, roligt är det kanske inte. Jag har inte haft hemtjänst eller jobbat med det. Det var bara ett förslag.

Jobbar mer än 50 timmar/vecka. Har ett par timmar på kvällen då jag hinner handla, laga mat och äta innan jag stupar i säng. Diskar inte varje dag.

Jag förstår vad du menar med frågeställningen....och svaren som givits här har ju inte varit helt fel de heller.

Jag ställer också samma fråga till mig själv...om och om igen. Hur ska jag orka? hinna? osv. Jag vet inget om hur din vardag ser ut, om du har barn och familj osv. Det jag kan säga är att jag förstår och tror inte att det är något fysiskt, utan det är svårt att få det att fungera helt enkelt.

Jag har har AS och har varit helt ensamstående till en son med samma diagnos i snart 14 år. Jag har aldrig haft något stöd eller hjälp utan varit tvungen att få det hela att fungera. Det har inte varit lätt...och jag har många gånger kännt det som att jag inte orkat en enda sekund till...men det har gått. Inte utan bieffekter...men det går........

aaroon skrev:Jag förstår vad du menar med frågeställningen....och svaren som givits här har ju inte varit helt fel de heller.

Jag ställer också samma fråga till mig själv...om och om igen. Hur ska jag orka? hinna? osv. Jag vet inget om hur din vardag ser ut, om du har barn och familj osv. Det jag kan säga är att jag förstår och tror inte att det är något fysiskt, utan det är svårt att få det att fungera helt enkelt.

Jag har har AS och har varit helt ensamstående till en son med samma diagnos i snart 14 år. Jag har aldrig haft något stöd eller hjälp utan varit tvungen att få det hela att fungera. Det har inte varit lätt...och jag har många gånger kännt det som att jag inte orkat en enda sekund till...men det har gått. Inte utan bieffekter...men det går........

Känner igen mig.
Hur ska man orka och hinna????? :roll:

Jag går upp 04:30 varje dag.
Jag lägger mig ca 23:30-24:00.
Jag tar hand om två småbarn som är sjuka.
Jag arbetar 7 timmar per dag.
Jag hämtar och lämnar på dagis och skola - har ingen bil.
Jag lagar middag + morgondagens lunch, diskar, tvättar, hänger tvätt (barnen är bla. urininkontinenta).
Sen är det packning inför morgondagen.
Läxläsning med den äldsta.
Medicinering och sjukgymnastik med barnen.
Nattmediciner, dropp och kvällsmat för barnen.

Vid 22:00 får jag äntligen egen tid att bara slappa i soffan eller hålla på med mina intressen.


Hur går detta ihop? Ja, det går...ett tag. Men hur mår jag? Oftast fördjävligt. Är konstant stressad, får aggressionsutbrott, stressar upp mig själv till max och blir utbränd, ligger i dvala ett par månader och kommer tillbaka igen eftersom jag är envis (och dum?) som en åsna.

Men vad ska man göra liksom? Vad har man för annat val egentligen?

orkade inte läsa hela tråden, men e ju nydiagnostiserad och redan halvgammal, har alltså skaffat lite strategier "på vägen" så att säga.
hade rätt så rejäl O.C.H.D när jag var yngre.
http://understanding_ocd.tripod.com/index_hoarding.html
löste detta genom att slänga något varje dag, (en soppåse el. kartong el. kläder el. vad f_n som hellst) detta tog ett par år/41kvm. (svårast att slänga!, humlor o annat smått man samlat på.)
annamade efter detta en minimalistisk inrednings filosofi. typ en (knappt)
av varje sorts möbel, minimalt med porslin och viktigast av allt,
köpte bänkdiskmaskin (rymmer allt köksgeråd),
tvättmaskin (slipper hålla rätt på idotiska tvättstugerutiner med tillhörande irriterande grannar/luddterrorister)
kan komma på lite livstips till om nån undrar
hoppas det hjälper nån men förstår om det inte går