Bror Duktig skrev:Eller: "kijosk" (uttalat som det stavas, hår k och i före j:et).

Vänta nu...

Det finns inget j i "kiosk". Det stavas "kiosk" och uttalas "tjosk"...

Mats skrev:

Bror Duktig skrev:Eller: "kijosk" (uttalat som det stavas, hår k och i före j:et).

Vänta nu...

Det finns inget j i "kiosk". Det stavas "kiosk" och uttalas "tjosk"...

Eller möjligen "tjåsk"?

jorand skrev:Eller möjligen "tjåsk"?

Absolut! Det uttalkas "tjåsk". Glöm om jag har påstått något annat!

alfapetsmamma skrev:"Pogram" och "repotage" (utan r alltså) (...)

Du hade inte gillat min matematiklärare på gymnasiet. Han kom från Blekinge och utelämnade alltid r:en i sitt talspråk.

Ex.

Färger: [pö:pö:], [tök'å:s] och [guö:n]
Geometri (på engelska): "If you multiply the [ä:ea] of the [sö:kel] with the height and divide it with [thui:], you get the volume of the cone."

Major X skrev:Inga enstaka ord men jag stör mig på att det tycks oerhört svårt att uttala bokstaven Ä i media och det blir E istället, inte minst i nyhetssammanhang. Förmodligen någon art av Stockholmska kanhända.
Men är det inte likadant i många lokala nyheter och program runt om i landet? Dialekt har jag inte så mycket emot men snart tror stordelen av befolkningen att ä uttalas e.


Det uttal i övrigt som talas i finare kretsar i huvudstaden och alltmer bland ungdomar i övriga Sverige, främst bokstaven I, är i väsentliga delar en form av det gamla uttalet i vissa delar av det gamla Bohuslän. Fiskargubbars uttal från många generationer tillbaka står som urtypen för Stureplansspråk?
Stör mig på det vet jag inte. Jo lite om jag ska vara ärlig.

Det där i-ljudet, och motsvarande y-ljud, är också det som stör mig allra mest. De är språkvetenskapligt kända som Viby-i och Viby-y efter Viby socken i Närke, i vars dialekt de först beskrevs. Det som är så störande är att dess snabba spridning de senaste decennierna tyder på att en massa människor i stället för att hålla fast vid det uttal av i och y de fått lära sig av sina föräldrar en gång förändrat detta av någon sorts sociala skäl. Detta påminner starkt om fenomenet med hur folk plötsligt har en viss åsikt eller smak bara för att många "socialt viktiga" har den, i stället för att bilda sig sin uppfattning själva och stå för den även om den skulle skilja sig från de där andras. Sådant gör mig galen. Därför skulle jag inte ha något emot att höra någon som talar genuint Vibymål eller någon riktig bohuslänsk fiskargubbedialekt uttala i på det här sättet, men när "rikssvensktalande" gör det stör det mig mycket.

Visst verkar det vara mest kvinnor som uttalar det så? (Kvinnor, jag tycker om er för så mycket annat; jag lovar.) Och visst tycks det hänga samman med diftongerat uttal av o och u ("stor" uttalat ungefär som "ståor" och "kul" uttalat ungefär som "köul" eller "keul")? Det är nämligen ett annat uttalsfenomen som stör mig.

Jag måste slutligen bekänna jag i "oregano" inte bara lägger betoningen på a, utan även ofta helt hoppar över att uttala e:et, varpå resultatet blir "årrg<b>aaa</b>no"

Mats skrev:

jorand skrev:Eller möjligen "tjåsk"?

Absolut! Det uttalkas "tjåsk". Glöm om jag har påstått något annat!

Nej, det uttalas "tji-ÅSK", så det så! Så säger iaf jag, och jag har alltid rätt. Det är ju I-ljudet som gör att k-et ska uttalas mjukt och inte hårt.

jorand skrev:

Bror Duktig skrev:Shell heter väl inte SKÄLL heller ^_^ utan uttalas som namnet "Kjell" (varför personer som heter Kjell, kan kallas "skalman").

Ska man säga OK-Q-ÅTTA eller OK-Kuwait då..?

"kuvajt" (Jag säger Q-åtta men hade problem i början med att veta vad man skulle säga... Vad heter det egentligen, jag vet inte ens om det är internationellt eller om namnet ska syfta på något som Kuwait eller så.)

Jag kände en utbytesstudent från USA som hade vansinnigt roligt åt vårt svenska uttal av "Råck än råll".

Då skulle han ha lyssnat på 50-talsrockartisterna med sitt "rackenråål".

Pemer skrev:Kryddan som såväl på italienska och spanska uttalas orreeee-gano och på amerikanska orre:gano, alltså alltid med betoningen på e:et - i Sverige har fler och fler fått dille på att säga orregaaaa-no.

Och idioterna är i dyngmajoritet, googling på "uttal oregano" får fram någon slags omröstningssajt där frågan varit uppe, där en jättemajoritet säger på det konstiga, ogrundade, missuppfattade sättet. Och jag skrev förvrångning i min kommentar.

Jag och min familj har alltid sagt "årre-GAA-nå", har aldrig hört något annat uttal. Och vi är inga idioter! Kanske säkrast att börja säga "kungsmynta" i stället. Då kan ingen säga att man uttalar det fel; å andra sidan förstår inte så många vad man menar.

Det påminner mig om att det "fina" sättet är att säga "eLEKT-riker", det mindre fina att säga "elek-TRIK-er". Egentligen ska chaufför uttalas "sjåFÖR", inte "sjaFÖR", eftersom "au" uttalas som "å" i franskan.

Miche skrev:

Bror Duktig skrev:

Miche skrev:Jo, för de som inte pratar Göttebosska så är det väl fel (och kanske några andra närliggande dialekter)...

Va?! Är det bara i GBG som man säger "Tjeks"?

Förlåt, men jag skrev det i parentesen (som ovan är markerat med fetstil) faktiskt med tanke på dig...

Jag ser mig som Göteborgare när det gäller dialekt. Inte arbetar/varvsgöteborgska kanske, men vanlig göteborgska. De flesta här ute, utom de gamla, pratar göteborgska, och själv är jag uppvuxen i kommunen Mölndal, som ligger så tätt ihop med GBG att de flesta tror att det tillhör GBG.

Det jag menade med "Va?!" var om det verkligen är så att man inte säger "tjeks" utanför göteborgsdialektens område. Jag tycker att det låter helt fel när folk säger "kex".

Och med vissa saker har jag skånskt uttal och tycker att alla här låter fel. Jag säger "beeesh" om beige, medan alla här säger "bäääääsh" (som ett får) Min mamma är från Skåne, talar utslätad göteborgska eftersom hon bott här sedan hon var 7, men har en del betoningar, ord, uttal m.m. som är skånskt.

Många arkitekter uttalar sitt yrke med "k" istället för "tj", men jag vet inte vad som anses vara det korrekta...?

Mats skrev:

Bror Duktig skrev:Eller: "kijosk" (uttalat som det stavas, hår k och i före j:et).

Vänta nu...

Det finns inget j i "kiosk". Det stavas "kiosk" och uttalas "tjosk"...

Det struntar dessa personer i, de lägger helt sonika till ett j.

Vet sådana som säger kjosk också, alltså liknande fast med hårt k.

Själv säger jag "tjosk" som du. EDIT: "tjåsk" då alltså...

Major X skrev:Det uttal i övrigt som talas i finare kretsar i huvudstaden och alltmer bland ungdomar i övriga Sverige, främst bokstaven I, är i väsentliga delar en form av det gamla uttalet i vissa delar av det gamla Bohuslän. Fiskargubbars uttal från många generationer tillbaka står som urtypen för Stureplansspråk?
Stör mig på det vet jag inte. Jo lite om jag ska vara ärlig.

Jag tycker att det är stor skillnad mellan dessa "I-ljud". Svårt att demonstrera och uttala själv, speciellt bohuslänska.

Jag bor i Bohuslän där de gamla (och några yngre) talar med sådana Iii och det är en helt annan klang i I:na här än de "fiiiinare" man hör på TV från Stockholm.

I:na har lite av samma klang som A:na har här, stora och mer öppna på något vis (säger jag som inte kan fackord inom sådant här).

De fiiina I:na på TV är mer hårda och har mindre karaktär och djuphet ;

jorand skrev:Många arkitekter uttalar sitt yrke med "k" istället för "tj", men jag vet inte vad som anses vara det korrekta...?

När det gäller talspråk är det inte ovanligt med flera olika korrekta uttal. I de fall det har dialektal grund, låter en del ord bara feluttalade om man hör dem på fel plats eller i fel sammanhang.

I fallet "arkitekt" har vi i svenskan som regel omformat [-ch-] till [-k-] (monark, arkeisk, arkad), men SAOB anger att prefixet arki- kan sägas med antingen tje-ljud eller k-ljud.

Det nordskånska uttalet av u; 'utekrukor' blir öytekröykor.
Åhustraktens uttal av å framkallar också mindre vackra grimaser.

Bror Duktig skrev:Jag bor i Bohuslän där de gamla (och några yngre) talar med sådana Iii och det är en helt annan klang i I:na här än de "fiiiinare" man hör på TV från Stockholm.

I:na har lite av samma klang som A:na har här, stora och mer öppna på något vis (säger jag som inte kan fackord inom sådant här).

De fiiina I:na på TV är mer hårda och har mindre karaktär och djuphet ;

Visst är det skillnad. Men klart nära besläktade tycker jag uttalen är. Mycket närmare varandra än någondera respektive det vanliga uttalet upplever i alla fall jag det som.

Tallerger skrev:Visst verkar det vara mest kvinnor som uttalar det så? (Kvinnor, jag tycker om er för så mycket annat; jag lovar.) Och visst tycks det hänga samman med diftongerat uttal av o och u ("stor" uttalat ungefär som "ståor" och "kul" uttalat ungefär som "köul" eller "keul")? Det är nämligen ett annat uttalsfenomen som stör mig.

Ja, i synnerhet yngre kvinnor har jag fått för mig.

Det tycks också som att en fasligt stor del av de svenskar som uttalar /i/ på det här sättet ("surrande"), även gör det när de talar engelska (i ord som "feel", "be", "sea" etc.), också personer som i övrigt försöker låta så amerikanska eller brittiska som möjligt. Då ryser jag.

Har inte läst hela tråden, men jag stör mig också på folk som uttalar kex "tjecks" och kiosk k-jåsk". Och så stör jag mig på CD-böcker där folk uttalar fel, men i de fallen är jag värsta uttals-Hitler.
Hur många vet t.ex. att det gaeliska uísge beatha, livets vatten, uttalas "oiski baa-ha" och inte "oiski beata", som de sade i en bok jag lyssnade på. De pratade också om "Guinea-mynt" och uttalade det som landet, inte som ölet.
Fast vad jag retade mig RIKTIGT på var en bok som Stefan Sauk läste, där han hela tiden sade "Svejtsch" om Schweiz.

Jag tänker inte plåga någon oskyldig med att svara på trådfrågan, men jag tänker tala om vad jag stör mig mera på än något uttal: intoleranta attityder till fullt "legitima" regionala och andra uttalsvarianter. Särskilt när man kan misstänka att de inte ens bottnar i ohjälplig okunnighet.

Zombie skrev:Jag tänker inte plåga någon oskyldig med att svara på trådfrågan, men jag tänker tala om vad jag stör mig mera på än något uttal: intoleranta attityder till fullt "legitima" regionala och andra uttalsvarianter. Särskilt när man kan misstänka att de inte ens bottnar i ohjälplig okunnighet.

*applåder och blomsterkvast till Zombie*

Lakrits skrev:

Zombie skrev:Jag tänker inte plåga någon oskyldig med att svara på trådfrågan, men jag tänker tala om vad jag stör mig mera på än något uttal: intoleranta attityder till fullt "legitima" regionala och andra uttalsvarianter. Särskilt när man kan misstänka att de inte ens bottnar i ohjälplig okunnighet.

*applåder och blomsterkvast till Zombie*

*Kahlokatt slår sig själv i huvudet med stor sten*

Kahlokatt skrev:

Lakrits skrev:

Zombie skrev:Jag tänker inte plåga någon oskyldig med att svara på trådfrågan, men jag tänker tala om vad jag stör mig mera på än något uttal: intoleranta attityder till fullt "legitima" regionala och andra uttalsvarianter. Särskilt när man kan misstänka att de inte ens bottnar i ohjälplig okunnighet.

*applåder och blomsterkvast till Zombie*

*Kahlokatt slår sig själv i huvudet med stor sten*

Nej, det behöver du inte göra.

Tycker inte jag heller. Jag riktade mig inte mer mot dig än mot någon annan. Dessutom är det tillåtet att tycka olika eller vara obetänksam (som om aldrig jag skulle vara det ).

Pemer skrev:Kryddan som såväl på italienska och spanska uttalas orreeee-gano och på amerikanska orre:gano, alltså alltid med betoningen på e:et - i Sverige har fler och fler fått dille på att säga orregaaaa-no.

Och idioterna är i dyngmajoritet, googling på "uttal oregano" får fram någon slags omröstningssajt där frågan varit uppe, där en jättemajoritet säger på det konstiga, ogrundade, missuppfattade sättet. Och jag skrev förvrångning i min kommentar.

Precis som svenskar ofta inte hade någon koll på Texas Oil Company och uttalade salig Texaco med betoning på a:et, Texaaaaa-ko, och inte det riktiga Texx-ako.

Orre Orre. Orre gano.