Jag är extremt trött på det märkliga ordet hen och på konstigheter som h*n och h*nom. Jag fattar bakgrunden, men det är fult och onödigt. Jag slutar alltid att läsa texter där det förekommer.

Yrkesmässigt skulle jag genast refusera en text som innehöll sådana felstavningar och jag skulle ärligt talat tänka mig för både en och två gånger innan jag anlitade samma skribent igen. Det är nästan värre än särstavningar, anglicismer eller "initialversalsjukan".

Värst av allt är att många som använder dessa "ord" tror att de är öppna, att det innebär något slags radikal hållning när det gäller genus, men det är bara strunt. Även om ord bär på föreställningar så går det inte att sopa undan dessa föreställningar genom att hitta på egna, alldeles omöjliga ord. Vi har dessutom redan massor av möjligheter att uttrycka oss könsneutralt, genom att formulera oss väl eller genom att använda pronomen som till exempel "den" eller varför inte " denne". Och vad är det för fel på "han eller hon"?

Och HENOM, vad fan är det? Hur skulle det kunna vara könsneutralt? Det är ju bara ett felstavat maskulint pronomen. Då säger man ju bara att det könsneutrala är ett specialfall av manlighet?

Stjärnpluttandet orkar jag knappt tänka på. Vad är det för satans otyg? H*N? Spelar de något sorts sällskapsspel med språket? Ska de göra en trunkerad sökning? Är det en formel, ska de multiplicera variabeln "H" med "N"?

Nu måste jag lägga mig ner och djupandas en stund. Ibland blir det bara för mycket.

Ska bara korrigera en missuppfattning. Åtminstone vad gäller mig.

vadloink skrev:Värst av allt är att många som använder dessa "ord" tror att de är öppna, att det innebär något slags radikal hållning när det gäller genus

Du verkar för övrigt ha fattat det här också men: Somliga, som jag, försöker bara vara korrekta, och rimligt kortfattade, samtidigt.

Men det känns avigt, jag håller med dig så långt.

Hen och henom tycker jag låter gräsligt fult, men h*n kan väl vara lämpligt att skriva när man vill hänvisa till en person utan att veta eller vilja avslöja personens kön.

Sedan någon smart person på detta forum skrev h@n så har jag också börjat köra med det när jag inte vet könet, tycker det löser problemet ganska elegant. Inte för att jag har en susning om hur det uttalas men i skrift gör det sig bra.

Edit: Som påpekas ovan har det inget alls med försök till könsneutralitet att göra, utan med integritet alt att man inte vet. Just på forum med konstiga nick är det ju vanligt att man inte alls vet kön på folk.

Jag kan acceptera det eftersom jag inte är så noga med språket, men jag förstår inte varför man inte skriver "den". Hen är ju lite småfyndigt, men asterisken känns jobbig eftersom jag brukar fastna på de orden, men det kanske är en vanesak?

carl skrev:Jag kan acceptera det eftersom jag inte är så noga med språket, men jag förstår inte varför man inte skriver "den". Hen är ju lite småfyndigt, men asterisken känns jobbig eftersom jag brukar fastna på de orden, men det kanske är en vanesak?

Jag satsar för närvarande på att det är en vanesak. "Den" känns ofta som ett otydligare och/eller (tänka sig) dödare syftningsord än "hen". "Den gick upp mitt i natten..." är inget jag vill skriva om någon. Dessutom saknar ju "den" dativform.

Har aldrig sett de nämnda varianterna, är de vanligt förkommande? Försöker bryta mina egna fördomar genom att inte ange kön eller ålder specifikt när det är människor det gäller. Spelar roll liksom?

"Det finns inget som gör mig så glad som när jag går in i ett styrelserum med en uppfattning och kommer ut med en annan."

Känd företagsledare

jonsch skrev:

carl skrev:Jag kan acceptera det eftersom jag inte är så noga med språket, men jag förstår inte varför man inte skriver "den". Hen är ju lite småfyndigt, men asterisken känns jobbig eftersom jag brukar fastna på de orden, men det kanske är en vanesak?

Jag satsar för närvarande på att det är en vanesak. "Den" känns ofta som ett otydligare och/eller (tänka sig) dödare syftningsord än "hen". "Den gick upp mitt i natten..." är inget jag vill skriva om någon. Dessutom saknar ju "den" dativform.

Jo det är lite lustigt att den om en person känns lite konstigt. Men däremot den om en hund eller en bebis är inte alls konstigt.

Aldrig att jag skriver hen.

Den här likhetsfeministtrenden och queerteorin ("kön spelar ingen roll") är inte bara tröttsam utan också förljugen och direkt felaktig.
Att skriva "hen" som en manifestation är lika idiotiskt som att bekämpa kvinnoförtryck genom att börja producera Fru Gårman-skyltar.
Lägg krutet på kvinnojourer eller samla in pengar till förtryckta kvinnor i Afghanistan istället.

Men nu har du fått likhetsfeminism på hjärnan! Tror även vadloink missuppfattat.

Läs andra och tredje inlägget och fundera över om det inte finns några mer näraliggande orsaker att använda uttrycket.

KrigarSjäl skrev:Att skriva "hen" som en manifestation är lika idiotiskt som att bekämpa kvinnoförtryck genom att börja producera Fru Gårman-skyltar.
Lägg krutet på kvinnojourer eller samla in pengar till förtryckta kvinnor i Afghanistan istället.

Jag gör både och. Krigis, när du inte vet könet, bara vet att han eller hon gjort en viss sak, vad skriver du då?

Du brukar ju skriva kortfattat så det är ett mindre problem för dig men vad tycker du att jag ska välja, i en 1000-ordstext? Ska jag tjata "han eller hon" tjugo gånger? Eller ska jag välja?

Och ska jag då välja... fördomsfullt, tycker du? "Det handlade om matlagning, så det måtte ha varit en hon", etc.? Du kanske tycker det. Så det här kanske var ett meingslöst inlägg. Men det tydliggjorde frågeställningen för alla i alla fall, vill jag påstå.

Orolig som jag är över anglifieringen av det svenska språket, vill jag föra fram "hön" som ett alternativ till "hen". Eller är det att kackla i eget bo?

"Denne" kanske är ett alternativ? (i vissa fall)

Nej, Inger, jag har inte missuppfattat. Men nu har jag lugnat ner mig.

Eller ska jag skriva:

J*g har lugnat ner m*g.

nitro2k01 skrev:"Denne" kanske är ett alternativ? (i vissa fall)

Då måste man välja mellan denne och denna. Tycker att hen är en intressant innovation men är tveksam till om det går att uppfinna ett pronomen.

vadloink skrev:Nej, Inger, jag har inte missuppfattat. Men nu har jag lugnat ner mig.

Eller ska jag skriva:

J*g har lugnat ner m*g.

Om du skriver så, har du verkligen förstått vad Inger skrev då? Det handlar inte om en radikal hållning till kön.

Jag har skrivit "h*n", men ALDRIG för att vara neutral värdemässigt, utan för att jag inte visste kön eller inte ville avslöja kön, men ville använda ordet hon eller han.

J*g och m*g verkar inte på något sätt ha med det att göra.

Det är möjligt att jag skulle ha kunnat skriva denne eller den, men det känns fel när det är han eller hon jag vill skriva, samt att jag är inte så språklig så att jag kan komma på alla möjligheter, OCH, jag håller med jonsch om att det låter lite "dött" och avpersonifierat.

@KS, du har nog missuppfattat också, det handlar inte om likhetsfeminism eller liknande över huvud taget. Jag har då aldrig någonsin sett någon skriva h*n när den vet könet och får avslöja könet. Kanske det förekommer i konstiga kretsar, men jag har aldrig någonsin sett det.

Slutligen: jag tänker om detta med h*n, så som jonsch beskriver i den här tråden.

Bror Duktig skrev:

vadloink skrev:Nej, Inger, jag har inte missuppfattat. Men nu har jag lugnat ner mig.

Eller ska jag skriva:

J*g har lugnat ner m*g.

Om du skriver så, har du verkligen förstått vad Inger skrev då? Det handlar inte om en radikal hållning till kön.

Jag har skrivit "h*n", men ALDRIG för att vara neutral värdemässigt, utan för att jag inte visste kön eller inte ville avslöja kön, men ville använda ordet hon eller han.

J*g och m*g verkar inte på något sätt ha med det att göra.

Första personens personliga pronomen markerar inte kön, nej. Åtminstone inte i svenskan eller i något närbesläktat språk. Med adjektiv kan man däremot få problem i t.ex. romanska och ett par germanska språk om man inte vill avslöja sitt eget kön:

Ég er þreytt(ur).
Je suis fatigué(e).
Estoy cansado/cansada.

Bror Duktig skrev:

vadloink skrev:Nej, Inger, jag har inte missuppfattat. Men nu har jag lugnat ner mig.

Eller ska jag skriva:

J*g har lugnat ner m*g.

Om du skriver så, har du verkligen förstått vad Inger skrev då? Det handlar inte om en radikal hållning till kön.

Jag har skrivit "h*n", men ALDRIG för att vara neutral värdemässigt, utan för att jag inte visste kön eller inte ville avslöja kön, men ville använda ordet hon eller han.

J*g och m*g verkar inte på något sätt ha med det att göra.

Det är möjligt att jag skulle ha kunnat skriva denne eller den, men det känns fel när det är han eller hon jag vill skriva, samt att jag är inte så språklig så att jag kan komma på alla möjligheter, OCH, jag håller med jonsch om att det låter lite "dött" och avpersonifierat.

@KS, du har nog missuppfattat också, det handlar inte om likhetsfeminism eller liknande över huvud taget. Jag har då aldrig någonsin sett någon skriva h*n när den vet könet och får avslöja könet. Kanske det förekommer i konstiga kretsar, men jag har aldrig någonsin sett det.

Slutligen: jag tänker om detta med h*n, så som jonsch beskriver i den här tråden.

Tack, Bror Duktig. Precis så ja.

Inger skrev:Sedan någon smart person på detta forum skrev h@n så har jag också börjat köra med det när jag inte vet könet, tycker det löser problemet ganska elegant. Inte för att jag har en susning om hur det uttalas men i skrift gör det sig bra.

H@n av för det! (med lite amerikansk brytning, tror jag)

Särskrivningar, svengelska och sådant brukar jag också få utslag av. Men här tycker jag du misskänner en massa personer som har tänkt mer än du tror, vadloink, även om de inte har tänkt dit du vill.

Som någon skrev här, på nätet har en massa tillfällen uppstått då man inte vet någon eller det inte är ens egen sak att i så fall avslöja det. Och vårt språk innehåller helt enkelt inget lämpligt pronomen för sådana tillfällen.

"Honom/henne" uppfattades otympligt redan före nätet, och det med rätta.
"Den" skulle kanske kunna nötas in så småningom om många bestämmer sig för det, men omedelbart användbart är det tyvärr inte, eftersom det har konnotationer av döda eller själlösa ting.
Alltså går den folkliga kreativiteten igång, med såväl konventionella medel (hen, henom) som sådana rent grafiska, outtalbara, som nätkommunikationen också har lett till ett uppsving för (h*n, h@n, h*n** m.fl.).

Naturligtvis är outtalbarheten en nackdel, om man nu inte vill tvingas ta ställning till hur man ska frångå en text så fort man läser den högt. Men även "den" har alltså en stor nackdel, åtminstone för närvarande, och något mer alternativ har vi inte (ännu). "Hen/-om" är det närmaste, men det är ju ännu mindre etablerat än "den" i personlig betydelse och låter därför ännu mera fel, varför man lätt tillägger det egenskaper som "fulhet" osv.

Låter det där sista som om jag tog ställning för "hen/-om" så låter det fel. Jag tar ingen ställning för tillfället.

Det där somliga skriver om "queer" osv. är irrelevant.

Pemer skrev:H@n av för det! (med lite amerikansk brytning, tror jag)

- Har ni möss här?
- Nä, men vi har h@

Vad skönt med ett språkligt dilemma som jag högaktningsfullt skiter i! (Jag som dör inombords när jag ser folk skriva lungt, andvända, igentligen, pretantiös, konferans osv.. Jag kan behöva lite respit på området...)

ENDA gången jag sett hen och henom användas är i Trollhares blogg, och Trollhare har så många kvaliteter förövrigt, så jag låter gladeligen dessa ord passera som Trollhariska, även om jag inte direkt ser nån vits med dem för min egen privata del.

H*n skriver jag när jag inte vill att den som läser nödvändigtvis ska veta om den jag skriver om är av hon- eller hankön, t ex för att avidentifiera en närstående när man skriver på forum.

Jag håller med att "hen" osv är irriterande, förstår inte dessa nya "ord". Däremot "h*n" använder jag för att bevara någons anonymitet, när jag annars skulle använt "han/hon".

Jag föredrar benämningen "hän", såsom i "Jag såg hänna igår, hän gick till Ica och köpte kolasnören för 500 kronor."

Det låter mer svenskt, och sen så har jag en trans-vän, så det är bra med ett pronomen.

"Det är hännas cykel, hän målade den egenhändigt."

"Vill ni komma på hännas födelsedagskalas? Det blir tårta."

Maldita skrev:Jag föredrar benämningen "hän", såsom i "Jag såg hänna igår, hän gick till Ica och köpte kolasnören för 500 kronor."

Det låter mer svenskt, och sen så har jag en trans-vän, så det är bra med ett pronomen.

"Det är hännas cykel, hän målade den egenhändigt."

"Vill ni komma på hännas födelsedagskalas? Det blir tårta."

Tack, där fick jag dativformen på den också! Jag har tänkt på den lösningen och med ditt stöd - inlägget där alltså - ska jag nog börja använda den också.

Fast nu kommer säkert nån av de kunniga och upplyser oss om att "hän" alls inte är något könsneutralt pronomen. Det skiter jag nog emellertid i, i så fall.