Barracuber:

Avdelad tråd om AS vs. ADHD från gunnel-norro-aspergers-syndrom-har-jag-verkligen-det-t4063.html


Jag tillägger att jag har diskuterat med GN på ÖPPNA forum, och även hört vad som sagts på föreläsningar och så, så det är inte info från slutna forum.

Jag kan inte låta bli att reagera starkt på varje åsikt som menar att aspergare inte kan ha ADHD, eller att aspergare är födda med något slags högre moral, eller att aspergare inte kan få diverse hemska personlighetsstörningar som gemene man ser ned på.

Visserligen verkar många aspergare utveckla en högre moral, men det är nog sekundärt, det hör inte till grundtillståndet.

Och vi är inte skyddade från att få personlighetsstörningar, även om vi med AS kanske har egenskaper som gör att vi mer sällan får vissa störningar och sjukdomar, och mer ofta får andra.

Aspergare är oerhört olika. Vissa stänger av, andra varvar upp av störningar. Vissa tror på allt alla säger, andra ifrågasätter precis allt. Vissa följer aldrig känsla, bara förnuft, andra går väldigt mycket på känsla. Vissa hanterar planeringssvårigheter genom att rigidt följa scheman och rutiner, andra beter sig i stället totalt bohemiskt.

Om man analyserar närmare, så kan man ofta upptäcka att det är liknande funktioner som ligger bakom till synes motsatta beteenden.

Bra inlägg, Bror Duktig! Om man kunde bokmärka inlägg hade jag gjort det.

För övrigt:

* Högre moral hos aspergare? Nej, om det finns tror jag också det är sekundärt.

* Ingen är skyddad från att få personlighetsstörningar.

* Just combon AS och ADHD tycker jag tillhör det mest svårbegripliga av hela AS-diskussionen.

barracuber skrev:Bra inlägg, Bror Duktig! Om man kunde bokmärka inlägg hade jag gjort det.

För övrigt:

* Högre moral hos aspergare? Nej, om det finns tror jag också det är sekundärt.

* Ingen är skyddad från att få personlighetsstörningar.

* Just combon AS och ADHD tycker jag tillhör det mest svårbegripliga av hela AS-diskussionen.

Jag tycker inte att den är så svårbegriplig. Alternativt, jag har inte fattat allt ^_^

Jag tänker t.ex. på exemplet att "autister är i sin egen värld" medan ADHD-are kan varva upp utåt och bli stökiga. Båda sakerna kan vara ett sätt att reagera på för många intryck.

Fokus: ADHD-are kan också ofta hyperfokusera (vad jag förstår), men kanske inte lika länge och verkar byta intressen oftare. Det är, för mig, inte helt frånskilt aspergares fokusering. Fråga en förälder till en ADHD-are vad som händer när barnet spelar dataspel Och många vuxna ADHD-are har jag sett berätta att de med all energi kastat sig in i utbildningar som de kanske inte har slutfört. Jag kan inte se den jättestora avgörande skillnaden till aspergare här, mer än att de verkar ändra sig oftare. Och det känns inte som en bautastor skillnad.

Och så finns det faktiskt ganska gott om aspergare som gör likadant, utan att få minsta drag av ADHD efter utredning av AS och ADHD.

Vad gäller uppmärksamhet så tänker jag på att aspergare kan faktiskt ha rätt kass uppmärksamhet på det som inte intresserar. Vid kronisk stress även på det som intresserar. Hur är det med ADHD här? Har de alltid svårt med uppmärksamhet på allting? Av det jag läst på forum så verkar föräldrar berätta att deras barn har bra koncentration på det de är intresserade av (ADHD-barn). Jag kan tänka mig att ADHD liksom asperger skapar kronisk stress.

Samma resonemang för planering, hållanden av bestämda tider m.m.

Jag är nyfiken på vad du tycker det är som inte går ihop, ADHD och AS. Gärna några exempel så att jag får tänka på om jag tycker att det går ihop eller ej.

De tre AS/autismtyperna: passiva, avskärmade och aktiva udda (fanns det en fjärde grupp?) visar också på väldigt motsatta beteenden. Kanske aktiva udda typen skulle få ADHD-diagnos av en del utredare?

En idé jag har, är att det är andra personlighetsegenskaper än de som ger NPF-diagnoser, som gör att man hanterar problem på olika sätt och därför kan te sig väldigt olik en annan med nästan samma NPF-egenskaper. För mig är detta resonemang väldigt nära "hur AS och ADHD går ihop i samma person". Det kan t.ex. vara de olika beteendena utåt som gör att VISSA får ena eller andra diagnosen (jag vet också att det kan vara mycket stora och andra skillnader mellan en autist/aspergare och en person med ADHD enbart som gör att man inte på något vis ser hur den andra diagnosen skulle kunna komma ifråga, och den kanske inte alls kan göra det heller).

Tja, "svårbegriplig" kanske var fel ord. Det finns ju rätt gott om berättelser (här till exempel), det diskuteras ju ofta (här till exempel).

Det jag just nu tänker på är att det är så stor del av aspergarna som också har ADHD. Man har hört både siffran 40 % och ibland ännu högre. Då tänker jag att det kanske handlar om någonting annat än "enbart" AS+ADHD utan kanske om något "nytt" som inte har något namn men kanske skulle benämnas med ett eget ord - ASHD kanske

Tror det vara alfabetsmamma som skrev att ett problem kan vara att AS+ADHD blir svårupptäckt och ibland oupptäckt. Om man ser AS och ADHD som ytterligheter som delvis neutraliserar dvs "tar ut" varandra. Då skulle helhetsbilden kunna bli väldigt svår att skilja från helt "normal". Ytterligheterna skulle bara visa sig ibland och därmed förbli okända och svårbegripliga både för individen och omgivningen.

Det hade varit kul att höra fler berättelser från folk som har två olika typer av medicin på samma gång - en "aktiverande" och en "dämpande". Jag har själv två tabletter . en som ska "aktivera" (som läkaren kallar det) mig (förhindra depression) och en annan tablett som ska "dämpa" mig - "ta ner mig" från maniska tendenser. Inte för att jag har varit manisk ofta men visst har det hänt, ofta under extremt pressade situtioner och ofta med jobbiga och pinsamma följder.

EDIT: allt detta låter som ett intressant sidospår > egen tråd?

barracuber skrev:Tror det vara alfabetsmamma som skrev att ett problem kan vara att AS+ADHD blir svårupptäckt och ibland oupptäckt. Om man ser AS och ADHD som ytterligheter som delvis neutraliserar dvs "tar ut" varandra. Då skulle helhetsbilden kunna bli väldigt svår att skilja från helt "normal". Ytterligheterna skulle bara visa sig ibland och därmed förbli okända och svårbegripliga både för individen och omgivningen.

Ok.

Jag tror att det kan vara rätt vanligt att personer med både AS och ADHD kan bete sig på "andra" sätt. Som att en aspergare med ADHD byter intressen oftare, och beter sig lättavledbart. Just lättavledbar har jag hört föreläsarfolk säga att det går INTE ihop med AS för då är man hyperfokuserad och inte lättavledbar. Men jag anser att det har med intresse, motivation och SITUATION att göra också. Jag ser inte att det inte skulle gå ihop.

En fråga jag ställer mig, är om man verkligen är svårbegriplig för sig själv, eller om det har med vad andra har sagt att göra.

Jag vet att jag själv gör en del "obegripliga" saker som inte borde gå ihop. T.ex. är jag flexibel för egna idéer, men ej för andras påhitt. Och jag är hyperfokuserad för att kunna byta spår om jag får en association eller ett nytt sidospår/input som jag fastnar vid. Och jag har utretts för AS och ADHD men fick ej ADHD-diagnos just p.g.a. uppmärksamheten var för god. Däremot anser jag att jag har en del hyperbeteenden, och att man som aspergare väldigt ofta har uppmärksamhetsproblem när man inte är intresserad eller har svårt att förstå sammanhangen (= ger ointresse).

Det där med min inflexibilitet vs flexibilitet har jag sett som naturligt, tills någon reagerade på det. Då tyckte jag själv att jag var konstig, tills jag kom på att det handlar om VARIFRÅN inputen till att byta spår kommer. Och i vilket sammanhang (jag byter snabbt spår och verkar oerhört flexibel om jag har trist, och någon kommer med ett förslag på aktivitet som jag precis satt och tänkte att jag ville göra - om det inte kräver föreberedelser förstås - samma beteende har jag sett hos flera barn med AS, autism och AS+ADHD).

Det finns andra saker jag gör, som jag inte har tänkt på som svårbegripliga förrän någon har påpekat det.

OBS, den som har exempel på svårbegripligheter bland de med AS+ ADHD, skriv gärna ned dem här, jag är nyfiken på hur jag skulle tänka om dem.

Barracuber:

Denna sidodiskussion om Flera diagnoser samtidigt avdelad till <a target="_blank" href="http://www.aspergerforum.se/viewtopic.php?t=15230">den här tråden</a> - diskutera i den tråden!

Jag tror att många blandar ihop vad "Asperger", "Borderline", "ADHD" , osv betyder i vardagligt tal och vad de betyder som diagnoser. I vardagligt tal används de som ett sorts adjektiv, för att beskriva en persons egenskaper. Och på en och samma person kan flera adjektiv vara sanna.

Men som diagnoser används de för att placera patienter i olika fack. Och precis som det finns praktiska problem att placera ett föremål i flera fack samtidigt finns det praktiska problem att placera en patient i flera diagnoser samtidigt. Det går emot hur sjukvården fungerar.

Det här tycker jag är ganska tankeväckande: http://en.wikipedia.org/wiki/Diagnostic ... #Criticism

tveskägg skrev:Jag tror att många blandar ihop vad "Asperger", "Borderline", "ADHD" , osv betyder i vardagligt tal och vad de betyder som diagnoser. I vardagligt tal används de som ett sorts adjektiv, för att beskriva en persons egenskaper. Och på en och samma person kan flera adjektiv vara sanna.

Men som diagnoser används de för att placera patienter i olika fack. Och precis som det finns praktiska problem att placera ett föremål i flera fack samtidigt finns det praktiska problem att placera en patient i flera diagnoser samtidigt. Det går emot hur sjukvården fungerar.

Det här tycker jag är ganska tankeväckande: http://en.wikipedia.org/wiki/Diagnostic ... #Criticism

Visst är det så. Men om nu folks inre byggnad är åtminstone i väsentlig mån mångdimensionell, flerskiktat överlappande och kontinuerligt varierad så får man också naturligen djupgående problem med verkligheten om man försöker knö in den i en enkel uppsättning lådor, hur de lådorna än är monterade i rummet, och ännu större problem om man dessutom bara vill ha en gubbe i varje låda.

Det kunde man önska att medicinarna vore mera medvetna om, till att börja med.

tveskägg skrev:Jag tror att många blandar ihop vad "Asperger", "Borderline", "ADHD" , osv betyder i vardagligt tal och vad de betyder som diagnoser. I vardagligt tal används de som ett sorts adjektiv, för att beskriva en persons egenskaper. Och på en och samma person kan flera adjektiv vara sanna.

Men som diagnoser används de för att placera patienter i olika fack. Och precis som det finns praktiska problem att placera ett föremål i flera fack samtidigt finns det praktiska problem att placera en patient i flera diagnoser samtidigt. Det går emot hur sjukvården fungerar.

Det här tycker jag är ganska tankeväckande: http://en.wikipedia.org/wiki/Diagnostic ... #Criticism

Läste inte länken (för långt och på för komplicerad engelska nu på morgonen), men jag ser inte problemet med att har flera diagnoser på en person.

Att sjukvården har något problem med det har jag förstått, det går ju knappt ens att ha AS och hundbettskada samtidigt.

Och blir en aspergare deprimerad, så är det enklast för vården att säga att det hör till AS och inte går att bota därför.

Vad är vårdens problem med att diagnostisera? Precis som zombie skrev så är vi ju komplexa och mångdimensionella - inte en tvådimensionell graf där en eller högst två saker påverkar och alltid hamnar på en punkt inom ett visst spektrum.

AS är en personlighetstyp, de kan bli lika sjuka som andra (kanske t.o.m. mer med den påfrestning man utsätts för).

En annan sak som jag verkligen vänder mig mot, är när folk med en viss diagnos, AS t.ex. påstår att vi är immuna mot diverse störningar och att vi automatiskt har högre moral.

Eftersom empati inte är det enkla som en del vill tro, så fungerar det inte så när det gäller de diagnoser som en del menar att aspergare inte kan få.

Och eftersom alla aspergare inte är logikstyrda, så fungerar det inte heller så att ingen aspergare kan få borderline.

Och eftersom det här med moralen innebär att aspergare p.g.a. vissa egenskaper som hör till tillståndet, tenderar att kunna få en högre moral, så är det inte så för alla aspergare heller.

För mig är det MYCKET viktigt att föreläsare är noga med att poängtera just att vissa saker inte gäller för alla (eller att man säger sådant som "för en stor/liten del av... kan det..."), eller poängtera om det är saker de själva tror. Jag har svårt för när föreläsare säger att si eller så är det, och utgår från en mycket smal synvinkel.

Ödmjukhet för ämnets komplexitet är avgörande för mig när jag lyssnar.

Och det är fullt möjligt att uttrycka sig ödmjukt men ändå ge ett kompetent intryck.