Flawed skrev:Om det fanns en spak hemma hos er som när man drar i den får en stor meteorit att störta mot jorden och utplåna hela mänskligheten,skulle ni då dra i den eller inte?

Meteoriten diskriminerar inte någon, alla får dö.

snyggsmartosexig skrev:

ufo skrev:Ett tåg har en bromssträcka på gott över kilometern.

Vi kan anta att avståndet mellan åskådaren och de fem fastbundna är 1 mil istället. Eller ännu bättre: Om tågets bromssträcka är x, anta då att avståndet mellan åskådaren och de fem fastbundna är x + 100 m. Utifall att någon anser att ett tågs bromssträcka är längre eller lika med 1 mil.

Ett tåg i lagom hyfsad fart har alltså en bromssträcka på mer än en km.

1) Hur ska jag kunna se att det ligger fem pers fastbundna X+100 meter (där X>1km) från där jag står?

2) Antag att jag står på det enda berget som finns på en radie av fem mil. Jag ser tåget, jag ser de fastbundna, jag har en åskådarpolare med mej. Tågets bromssträcka är X+100 m. För att stanna tåget så att det inte kör på de fem ska jag alltså putta ner åskådarpolaren från berget i lagom tid så att han hinner ner på rälsen - när?

3) Vill vi att åskådarpolaren ska bli geggamoja? Dvs att få tåget att bromsa för polaren (genom att köra på honom istället) så det stannar på avståndet (X+100)+Y meter från de fem.

4) Vill vi att åskådarpolaren ska stanna tåget, dvs få det att bromsa så det står still på en sträcka av (X+100)+Z (Z>>Y) meter från de fem? Om polaren tex hamnar nere på spåret och står och vinkar frenetiskt kan lokföraren börja bromsa i så god tid att vare sej polaren eller de fem blir påkörda.

5) Beroende på vad vi vill, måste vi ju veta NÄR vi ska knuffa ner åskådaren mot spåret. Då måste vi veta hur fort tåget åker samt hur högt upp på det enda berget vi står.
(Det vore ju ganska ointressant att knuffa ner någon som hamnar på spåret EFTER att tåget kört förbi, inte sant?)

6) Samtidigt måste vi ju veta att vi befinner oss på ett avstånd som gör det möjligt för tåget att, med dess nuvarande hastighet, bromsa i lagom tid för att inte köra på de fem.

7) Vi måste också anta att det finns exempelvis träd ivägen så att lokföraren inte ser de fem. Det är bara vi uppe på berget som kan göra det.

Intressant tråd..

Några tycker nog det är mera kul att tramsa kring frågan medans andra verkligen inte verkar ha förmåga att greppa att det är en moralisk fråga.

Hur många människor som dör är för dessa helt ointressant. Istället blir det en rent abstrakt diskussion kring fysik och matematik.

Välkommen till nördplaneten.

TC

Jodå, jag förstår att det är en moralisk fråga. Man ska väga en åskådarpolares liv mot fem fastbundnas liv. Jag tycker bara frågan är dumt ställd, eftersom det finns så mycket bättre alternativ i det här fallet, tex att välta ett klippblock på spåret. Inte för stort sådant; då kan tåget spåra ur och personer som sitter inuti tåget kan dö!

EDIT:

Dessutom kan man faktiskt göra så att man rusar ut på spåret och vinkar frenetiskt, så som jag skrev i mitt förra inlägg.

Jag ville bara påpeka det orealistiska i frågeställningen, samt att om man ser det hela med lite analytiska ögon, så finns det många andra saker man kan göra, förutom att bara knuffa ner någon utan en tanke på alternativ eller konsekvenser.

Jag har hållit mig från de här trådarna (spåren...) men nu hittade jag ett så oväntat beslut hos mig själv att jag lägger mig i (inte framför).

För mig beror svaret helt på vem som ligger på vilket spår. Om den utan sällskap är någon jag bryr mig om så är läget pyrt för de fem. Om någon av de fem är någon jag bryr mig om så beklagar jag hur jävligt det är att dö ensam. Järnvägar. Om jag bryr mig om folk på båda spåren men mer om folket på det ena så är beslutet lika lätt. Idel främlingar däremot får klarar sig bäst de vill.

Sen kan väl weasleys poäng bäst analyseras så som nassepuh gjorde angående folket på isen en annan tråd i den här stundom enkelspåriga debatten. Poängen är väl som sagts att man inte vet vad som händer, varken om man gör något eller inte.

Kanske har Isse rätt.

Spelar det någon roll vilket av alternativen man väljer? Jag har filosoferat endel det senaste och kommit fram till slutsatsen att man bara kan göra bra val. Allt man gör e bra. Om man inser detta så blir det desutom än bättre.. Att "fela" är en mänskligt påhitt. Btw, ni får gärna citera mig på detta..

Jag vågar nog sammanfatta tråden med svaret: Ingen skulle göra nånting och de fem på spåret skulle dö.

Alla skulle bara stå och fundera på alternativa scenarion. Fundera på hur många saker man borde kunna göra i ett liknande scenario.

Blir du litet upprörd, TC? Om så vore och om det i så fall skulle lugna dig så gör jag gärna två saker.

1. Konstaterar att beslutet som fick mig att hoppa på tåget här (f'låt) var spontant, kom från hjärtat och skulle vara lika spontant, icke överlagt ifall ett tåg verkligen kom rusande i full nitti.

2. Fogar gärna litet (fattas nog fortfarande en del) logik till mitt resonemang i fallet att ingen av de spårade vore någon jag brydde mig om. Logiken motsäger Isses resonemang. Logiken är den att ifall jag drog i spaken funnes risken att någon med min egoistiska (? Nej.)spontanmoral och som brydde sig om den ensamme/a, skulle dra tillbaka tåget, lägga mig på rälsen och dra i spaken.

Weasley: Jag börjar tro att du bara är ute efter att "trolla" (vilket är ett nytt begrepp jag lärt mig här, så jag hoppas du känner till det också). Oavsett om det är så eller inte så känns det meningslöst för mig att repetera det jag redan sagt. Det kan du göra lika bra själv genom att igen läsa mina tidigare inlägg och fundera över dessa. Det är dem svar jag kan ge dig.

Känslor och tänkande: Postat: 2007-10-04 21:33:21, Postat: 2007-10-05 2:17:27
Putta åskådaren: Postat: 2007-10-03 20:55:45

Jag är för övrigt inte övertygad om att du har förstått helhetsbilden som mina trådar "Dra i spaken", "Putta åskådaren" och "Känslor och tänkande" tillsammans representerar. Och om du är intresserad av att förstå det så läs noggrannt igenom mitt första inlägg i känslor och tänkande (och eventuellt (inte nödvändigt) referenserna jag där refererat till). Jag är i vilket fall som helst inte nåt mer intresserad av att diskutera praktiska detaljer om de två hypotetiska situationerna, "Putta åskådaren" och "Dra i spaken", med dig eftersom det inte verkar leda till någon större förståelse för någon av oss. Och är du bara ute efter att "trolla" så tar du, från mitt perspektiv sett, också upp min tid helt i onödan. Jag tycker att jag förstått precis vad du har menat, men jag håller helt enkelt inte med dig i mycket av vad du säger.

Mitt sista och sammanfattande bidrag till den här diskussionen:

Om man vill konkretisera de abstrakta frågeställningarna i "Putta åskådaren" och "Dra i spaken" så ska man anpassa de praktiska detaljerna i situationerna efter de givna antagandena, och inte tvärtom anpassa de givna antagandena efter de praktiska detaljerna. De praktiska detaljerna är inte givna, och kan därför varieras precis hur som helst, så länge som de är konsistenta med de givna antagandena. De givna antagandena, och andra sidan, kan inte varieras överhuvudtaget just på grund av att dessa är givna; dvs dem kan, per definition av vad det innebär för något att vara givet, inte vara annorlunda.

(se: Putta åskådaren: Postat: 2007-10-03 20:55:45 för att förstå vilka antaganden det är jag pratar om)

Nu räcker det med den här diskussionen för mig!

Jag är otroligt trött på den faktiskt...

Då missar du det här, snyggsmartochsexig:

Jag har tänkt till litet och funnit att de som ger sig n i fysiken kanske misslyckats med att sätta fingret på sn poäng. Den verkliga poängen skulle då istället vara att detta slags moralproblem inte blir intressanta förrän det verkligen inte går att ta sig ur dilemmat på något anat sätt än genom att träffa någat av tre val:
a) göra det ena
b) göra det andra
c) göra ingenting

När man rusar fram som ett tåg med skygglappar i sin frågeställning blir också debatten enkelspårig. Slutvitsat från mig, tror jag.

snyggsmartosexig

Jag är inte ute efter att trolla! Naturligtvis förstår jag att det är en fråga där man ska vikta antalet döda mot varandra och föreställa sej vilket som är bäst; ett större antal döda där man själv inte ingriper eller ett färre antal döda när man själv ingriper.

Men just så som frågan var ställd, var den väldigt absurd. Du måste väl kunna hålla med om att det inte är så enkelt att stanna en tågvagn? Precis som jonsch säger hade det varit roligare med en fråga där man faktiskt fick tänka till lite, istället för att (som jag) irritera sej på den dumma frågeställningen. Som man frågar får man svar, heter det ju.

Och jag är inte ute efter din skalp på något vis, snyggsmartosexig, jag vet att du tagit frågan från något ställe och slängde in den här för att se vad du fick för svar. Det här är mina svar. Jag är ledsen att du uppfattar det som trollning. Men det kanske är sådana här svar man får på ett sådant här forum?

Bump!

Jag ser det helt matematiskt. Dra i spaken, så överlever fem och dör en. Mördar jag då denne ende? Nja, jag kan ju resonera som så att jag bara byter spår för att undgå att köra på fem stycken, oturligt nog hade en person placerats/placerat sig själv på det spåret också. Båda alternativen är dåliga, jag valde det minst dåliga.

I verkligheten skulle jag förstås stå lika handlingsförlamad som vilken känslomässig NT som helst och göra ingenting. Fast i exemplet förutsätts man väl vara lokföraren.

Och vore den enda personen någon jag älskade så skulle jag inte dra i någon spak heller, så var det med den moralen.

Här är den andra omröstningen: putta-askadaren-t3278.html