Blandade språkfel, stavfel och liknande.

av **Peace** » 2010-02-25 22:07:29

http://www.istockphoto.com/file_thumbvi ... ty-cow.jpg

av **alfapetsmamma** » 2010-02-27 23:03:33

Vilket underbart syftningsfel jag upptäckte här på forumet:

"Här postar du inlägg relaterade till Asperger som inte passar in i någon annan kategori."

av **HGJ** » 2010-03-04 9:43:41

Ur ett TT-telegram på sidan 20 i Upsala Nya Tidning den 4 mars 2010:

TT skrev:Island har fått sin första farfarsfarfarsfar eller langalangalangafanum, som det heter på isländska. Det är snart 101-årige Gissur O Erlingsson som fått sitt första barnbarnsbarnbarnsbarn.

Lustigt nog använder TT den bestämda dativformen av det isländska släktskapsordet.

Dessutom hänvisar TT inte direkt till ursprungskällan:

TT skrev:... skriver tidningen Morgunbladid enligt engelskspråkiga Iceland Review.

Artikeln i Morgunblaðinu:

http://www.mbl.is/frettir/forsida/2010/ ... _i_karlle/

I den ovanstående meningen passar däremot dativformen. (Prepositionen í styr dativ vid befintlighet.) En princip är annars att i svenska texter alltid använda nominativformen av isländska substantiv (och att lägga till ett s när svenskan kräver genitiv). Gör man på det viset skriver man t.ex. artikeln i Morgunblaðið (eller Morgunbladid). Jag har dock också sett att isländska kasusformer har blandats på ett förvirrande sätt i svensk tidningstext.

För övrigt stämmer det inte att Gissur har blivit farfarsfarfarsfar. Afi är farfar eller morfar, och langafi är gammelfarfar eller gammelmorfar (farfars far, farmors far, morfars far eller mormors far). Sedan lägger man till ett langa för varje generation. Av den isländska artikeln framgår att det är farfarsfarmorsfar som Gissur har blivit. Detsamma framgår också av den engelskspråkiga artikeln:

Iceland’s_First_Great-Great-Great-Grandfather

I den engelskspråkiga artiklen förekommer inte ordet langalangalangafi i någon form. I den isländska artikeln, som den engelspråkiga länkar till, förekommer formerna langalangalangafi och langalangalangafanum:

að verða langalangalangafi

Att bli farfarsfarmorsfar. Subjektiv predikatsfyllnad, därför nominativ.

með litla kút og langalangalangafanum

Med den lille knubbige och farfarsfarmorsfadern. Prepositionen með kan styra dativ och ackusativ. Här styr den dativ.

Böjning i obestämd form:

SG
N afi
G afa
D afa
A afa

PL
N afar
G afa
D öfum
A afa

I bestämd form:

SG
N afinn
G afans
D afanum
A afann

PL
N afarnir
G afanna
D öfunum
A afana

av **HGJ** » 2010-03-09 2:08:54

HGJ skrev:Ur ett TT-telegram på sidan 20 i Upsala Nya Tidning den 4 mars 2010:

TT skrev:Island har fått sin första farfarsfarfarsfar eller langalangalangafanum, som det heter på isländska. Det är snart 101-årige Gissur O Erlingsson som fått sitt första barnbarnsbarnbarnsbarn.

Lustigt nog använder TT den bestämda dativformen av det isländska släktskapsordet.

Dessutom hänvisar TT inte direkt till ursprungskällan:

TT skrev:... skriver tidningen Morgunbladid enligt engelskspråkiga Iceland Review.

Artikeln i Morgunblaðinu:

http://www.mbl.is/mm/frettir/innlent/20 ... u_i_karlle

I den ovanstående meningen passar däremot dativformen. (Prepositionen í styr dativ vid befintlighet.) En princip är annars att i svenska texter alltid använda nominativformen av isländska substantiv (och att lägga till ett s när svenskan kräver genitiv). Gör man på det viset skriver man t.ex. artikeln i Morgunblaðið (eller Morgunbladid). Jag har dock också sett att isländska kasusformer har blandats på ett förvirrande sätt i svensk tidningstext.

För övrigt stämmer det inte att Gissur har blivit farfarsfarfarsfar. Afi är farfar eller morfar, och langafi är gammelfarfar eller gammelmorfar (farfars far, farmors far, morfars far eller mormors far). Sedan lägger man till ett langa för varje generation. Av den isländska artikeln framgår att det är farfarsfarmorsfar som Gissur har blivit. Detsamma framgår också av den engelskspråkiga artikeln:

http://icelandreview.com/icelandreview/ ... _id=358660

I den engelskspråkiga artiklen förekommer inte ordet langalangalangafi i någon form. I den isländska artikeln, som den engelspråkiga länkar till, förekommer formerna langalangalangafi och langalangalangafanum:

að verða langalangalangafi

Att bli farfarsfarmorsfar. Subjektiv predikatsfyllnad, därför nominativ.

með litla kút og langalangalangafanum

Med den lille knubbige och farfarsfarmorsfadern. Prepositionen með kan styra dativ och ackusativ. Här styr den dativ.

Böjning i obestämd form:

SG
N afi
G afa
D afa
A afa

PL
N afar
G afa
D öfum
A afa

I bestämd form:

SG
N afinn
G afans
D afanum
A afann

PL
N afarnir
G afanna
D öfunum
A afana

I fredags publicerades ett telegram med snarlik lydelse i Länstidningen och i Norrköpings Tidningar. I den senare har telegrammet fått rubriken Langalangalangafanum slår rekord. Där, alltså i subjektsställning, ser dativen ännu mer malplacerad ut.

Det finns förvisso i isländskan en del verb med vad som kan kallas dativ- respektive ackusativsubjekt. Det rör sig då om s.k. opersonliga verb vilka i den position som normalt tillkommer subjektet kräver ett satsled i antingen dativ eller ackusativ.* Detta satsled brukar av språkvetare betecknas som subjekt trots att det inte står i nominativ som subjekt normalt gör. Höskuldur Þráinsson skriver på sidan 268 i andra upplagan av Handbók um málfræði: "Slíkt frumlag hefur öll einkenni venjulegra frumlaga önnur en þau að standa í nefnifalli og að valda samræmi á sögninni (þ.e. ráða persónu og tölu hennar)." Översättning: "Ett sådant subjekt har alla kännetecken hos vanliga subjekt utom det att stå i nominativ och att orsaka kongruens hos verbet (d.v.s. avgöra dess person och numerus)." Att verbet inte kongruensböjs innebär att det alltid står i tredje person singularis. Exempel på verb med dativsubjekt är þykja och fjölga: mér þykir 'jag tycker', þeim fjölgar 'de ökar (i antal)'. Verb med ackusativsubjekt är t.ex. dreyma och langa: mig dreymir 'jag drömmer', mig langar 'jag längtar'. Jämför böjningen av ett par personliga verb (med subjekt som står i nominativ och avgör verbets person och numerus): ég dæmi, þú dæmir, hann dæmir, við dæmum, þið dæmið, þeir dæma; ég kalla, þú kallar, hann kallar, við köllum, þið kallið, þeir kalla.** Fenomenet med dativ- och ackusativsubjekt benämns för övrigt quirky cases i engelskspråkig litteratur.

Isländskan är konservativare än svenskan på det här området. I vårt språk hette det faktiskt tidigare mig drömmer, men numera säger vi jag drömmer. Fortfarande kan vi dock säga (eller åtminstone skriva) mig synes (att) eller det synes mig (att). Danskan har gått längre och även här bytt kasus: jeg synes (at). En parallell är också engelskans verb think. Man kan fortfarande skämtsamt använda konstruktionen me thinks (pronomen i objektsform och verb i tredje person singularis), men det normala är att man säger I think (pronomen i subjektsform och kongruensböjt verb). Ytterligare ett svenskt exempel är det föråldrade verbet åsämja:

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/17360123.htm#K18P5

Är ej avtal därom gjort, eller åsämjer dem ej;

Pronomen i objektsform och verb i tredje person singularis.

Gör vi om till personlig konstruktion får vi:

Är ej avtal därom gjort, eller komma de ej överens;

Pronomen i subjektsform (tredje person pluralis) och med detta kongruerande verb (tredje person pluralis).

I isländskan påträffas vidare något som kallas dativsjuka (þágufallssýki). Denna yttrar sig i att dativsubjekten breder ut sig på ackusativsubjektens bekostnad. Många säger t.ex. mér langar i stället för mig langar, som anses vara det korrekta. Dativsjukan förekommer, på ett undantag när, däremot inte vid verb som i "korrekt" språkbruk har ett subjekt i nominativ.*** (Dessa verb utgör den överväldigande majoriteten av alla verb.) Undantaget är verbet hlakka. I stället för ég hlakka 'jag ser fram (emot)', (þú hlakkar, hann hlakkar, við hlökkum, þið hlakkið, þeir hlakka) säger vissa mér hlakkar, (þér hlakkar, honum hlakkar, okkur hlakkar, ykkur hlakkar, þeim hlakkar).

I rubriken i Norrköpings Tidningar är verbet slå, på isländska slá. Då det handlar om att just slå rekord skulle man nog på isländska i stället använda verbet bæta. Både slá och bæta är vanliga verb med nominativsubjekt.

* Det finns också opersonliga verb vid vilka ett sådant satsled i dativ eller ackusativ saknas men som däremot kräver ett expletivt — betydelsetomt — það (nominativ) som subjekt. Det handlar då i regel om beteckningar för naturfenomen: það ringndi í gær 'det regnade igår' etc. Isländskan har till skillnad från svenskan inget expletivt subjekt vid omvänd ordföljd: í gær rigndi 'igår regnade det'.

** Isländskan har till skillnad från svenskan ingen ändelse på -r i första person singularis. Det gamla svenska systemet löd som bekant jag dömer/kallar, du dömer/kallar, han dömer/kallar, vi dömom/kallom, I dömen/kallen, de döma/kalla.

*** Enligt vad jag har hört (inte av Höskuldur Þráinsson (i dativ: Höskuldi Þráinssyni)) utan på annat håll.

av **Pemer** » 2010-03-09 2:34:38

Underbara aspergerforum... vilka inlägg! :-)

*lyfter på hatten*

av **Tallerger** » 2010-03-23 20:13:22

Två grammatiska fel som stör mig oerhört mycket men som trots sin höga frekvens sällan uppmärksammas är dubbelt supinum och dubbel imperativ.

Dubbelt supinum är formuleringar som "vi har inte orkat städat", "hon har börjat rökt" och "den filmen hade jag velat sett". (Verben "städa", "röka" och "se" skall i dessa exempel ha infinitivform.)

Dubbel imperativ är formuleringar som "sluta spring!", "fortsätt läs!" och "börja skriv!". "Springa", "läsa" och "skriva" skall här ha infinitivform.

av **HGJ** » 2010-03-24 11:31:01

HGJ skrev:Ur ett TT-telegram på sidan 20 i Upsala Nya Tidning den 4 mars 2010:

TT skrev:Island har fått sin första farfarsfarfarsfar eller langalangalangafanum, som det heter på isländska. Det är snart 101-årige Gissur O Erlingsson som fått sitt första barnbarnsbarnbarnsbarn.

Lustigt nog använder TT den bestämda dativformen av det isländska släktskapsordet.

HGJ skrev:I fredags publicerades ett telegram med snarlik lydelse i Länstidningen och i Norrköpings Tidningar. I den senare har telegrammet fått rubriken Langalangalangafanum slår rekord. Där, alltså i subjektsställning, ser dativen ännu mer malplacerad ut.

Mer om isländska kasusformer i svenska medier:

http://svtplay.se/v/1935461/rapport/21_3_19_30_-_textat

11:23 — 13:07

Den svenska reportern förefaller använda ackusativformen av det isländska namnet Eyjafjallajökull, men på textremsan står nominativformen. Reportern säger, såvitt jag kan bedöma:

Utbrottet började vid midnatt, med ett regn av aska över glaciären Eyjufjallajökul på södra Island.

På textremsan står:

Utbrottet började vid midnatt vid Eyjafjallajoekull på södra Island.

Substantivet jökull (m) böjs så här:

SG
N jökull
G jökuls
D jökli
A jökul

PL
N jöklar
G jökla
D jöklum
A jökla

Dubbel-l (ll) uttalas vanligen ungefär [tl] på isländska (utom före s och t).

Så kan man ju undra varför det på textremsan står joekull och inte jökull. Jag har då och då sett att isländskt ö har blivit till o eller oe i svenska texter, trots att bokstaven ö faktiskt finns i svenskan också.

Svenskt ö och isländskt ö har dock oftast olika ursprung. Det isländska går tillbaka på det ljud som i fornisländskan tecknades med ǫ ("o med hake") och som uppkom genom u-omljud av a (och genom u-brytning av e). (A blev till ǫ genom påverkan av ett följande, i senare tid ofta bortfallet, u.) U-omljudet är betydligt sällsyntare i svenskan än i isländskan; svenskan har i regel bevarat a där isländskan har övergången a > ö. Svenskans ö (tecknat ø i fornnordiskan) har oftast sitt ursprung i i-omljud av o (eller sänkning av y, i sin tur uppkommet genom i-omljud av u) eller i den s.k. östnordiska monoftongeringen av de s.k. nordiska primärdiftongerna au och ey. Det nämnda i-omljudet förekommer även i isländskan. Där har dock det genom omljudet uppkomna ø (som långt även tecknat œ) delabialiserats till e respektive æ och bokstaven ø (samt œ) försvunnit. Ex: fornsv. grøn > nysv. grön, fornisl. grǿnn (grœnn) > nyisl. grænn.

Det hör således till ovanligheterna att isländskan har ö där svenskan har ö. (Ett exempel är sv. björk = isl. björk.) Svenskan har oftast a där isländskan har ö: sv. vall = isl völlur, sv. strand = isl. strönd. Där svenskan har ö har isländskan oftast æ, e, y, au eller ey.

(Det svenska jökel är ett lån från isländskan, vilket förklarar ö:et i just det ordet.)

Nu finns det förresten två trådar som handlar om språkfel högst upp här i Språkspalten.

av **HGJ** » 2010-04-13 5:33:25

På Svenska Dagbladets förstasida idag:

Det rekommenderar Schweiziska myndigheter efter en ny studie.

av **HGJ** » 2010-04-13 12:11:41

Härifrån:

TK skrev:Mer parantetiskt kan det noteras att TT - Tidningarnas Telegrambyrå - skriver procent.

TT använder inte tecknet % och vanligen inte heller förkortningen proc, utan skriver ut ordet procent

http://www.tt.se/ttsprak/
(Sifferuttryck - i listan till höger)

Apropå det så kan det konstateras att TT bryter mot sina egna skrivregler. Följande säger TT om isländska personbeteckningar:

http://www.tt.se/ttsprak/skrivregler/pr ... praket.inc

Isländska son- och dotternamn anger vem en person är son eller dotter till (patronymikon). De kan därför inte användas ensamma som efternamn.
Vi måste därför skriva till exempel:

Tryggvi Haraldsson (ej herr Haraldsson)
förra presidenten Vigdís Finnbogadóttir eller förra presidenten Vigdís (ej förra presidenten Finnbogadóttir).

Men så här heter det i ett nyligen publicerat TT-telegram:

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/islan ... 555821.svd

Rapportens offentliggörande har skjutits upp åtskilliga gånger och dess ordförande, HD-domaren Pall Hreinsson, har varnat för dess konsekvenser.

"Ingen utredning har någonsin behövt leverera så dåliga nyheter till en hel nation", har han sagt i en tidningsintervju.

Utredningen kritiserar förutom förre statsministern Geir Haarde även förre finansministern Arni M Mathiesen men framför allt förre statsministern och centralbankschefen David Oddsson.

Hreinsson sade att utredningen och dess utlåtande om namngivna politiker, bankledare och tjänstemän har överlämnats till åklagarämbetet med rekommendationer. Ett utskott i parlamentet, alltinget, ska dock först avgöra om de ska åtalas.

Oddsson är en av centralfigurerna i rapporten och nämns på var tionde sida i rapporten. Han varnade visserligen regeringen våren 2008 för vad som var på väg men denna höll informationen i en trängre krets och informerade aldrig den ansvarige handels- och bankministern eller lämpliga myndigheter.

- De hade alla nödvändiga upplysningar men gjorde inget och överlät ansvaret på andra.

Rapporten ser rötternas till krisen redan 2004 då Oddsson var statsminister och beslöt om lättnader i kreditregler, vilket bäddade för krisen.

av **nitro2k01** » 2010-04-13 14:11:18

Peace skrev:ρεαcε αΠd φυιετ

Sådant felutnyttjande av grekiska bokstäver stör mig något enormt. Samma sak med Enter Shikari's (*) virrvarr av grekiska bokstäver:

Det är lite som med delfinvasen, man ser det bara om man vet att det finns där. Jag tänker mig att folk som inte kan det grekiska alfabetet inte stör sig på det.

(*) Och innan någon klagar på genitivapostrofen: Det är inget "slarvfel", utan något jag gör medvetet. Det är redan tillåtet att använda apostrofer för genitiv i svenskan, men enbart om det behövs för att undvika tvetydighet. Jag ser gärna att apostrofer används även i tveksamma fall, där det kan uppstå missuppfattningar. Alltså skulle jag inte skriva Johan's men väl t ex Enter Shikari's i detta fall.

av **Pemer** » 2010-04-13 15:18:05

Vi fick höra uttalsfelet "sveitschiska" i alla nyhetssändningar i Gomorron Sverige i morse.

av **alfapetsmamma** » 2010-04-13 19:29:57

Pemer skrev:Vi fick höra uttalsfelet "sveitschiska" i alla nyhetssändningar i Gomorron Sverige i morse.

Gaaah!

av **Lakrits** » 2010-04-13 19:35:31

Pemer skrev:Vi fick höra uttalsfelet "sveitschiska" i alla nyhetssändningar i Gomorron Sverige i morse.

Det är ju mycket krångligare att säga så än att säga rätt, jag snubblar på tungan. Men det kanske rör sig om en kombination av alkohol och Jaroslav Hašek-läsning. "Den tappre soldaten Schweiz"

av **Pemer** » 2010-04-13 22:06:10

Lakrits skrev:Det är ju mycket krångligare att säga så än att säga rätt, jag snubblar på tungan.

Tycker jag också!

Lakrits skrev:Men det kanske rör sig om en kombination av alkohol och Jaroslav Hašek-läsning. "Den tappre soldaten Schweiz"

av **tveskägg** » 2010-04-13 22:19:53

nitro2k01 skrev:Och innan någon klagar på genitivapostrofen: Det är inget "slarvfel", utan något jag gör medvetet. Det är redan tillåtet att använda apostrofer för genitiv i svenskan, men enbart om det behövs för att undvika tvetydighet. Jag ser gärna att apostrofer används även i tveksamma fall, där det kan uppstå missuppfattningar. Alltså skulle jag inte skriva Johan's men väl t ex Enter Shikari's i detta fall.

Vad är det för fel på att skriva Enter Shikari:s?

av **vadloink** » 2010-04-13 23:47:46

Jo, genitivapostrof är helt okej på svenska, men i de allra, allra flesta fall onödigt. Jag har nog aldrig använt det. Däremot överanvänds det. Senast såg jag "Bo's" som namn på en nedfart på en skidåkningsanläggning. Men kanske ägdes den av president Obamas hund?

av **KrigarSjäl** » 2010-04-13 23:50:03

Pemer skrev:Vi fick höra uttalsfelet "sveitschiska" i alla nyhetssändningar i Gomorron Sverige i morse.

Var det samma snubbe som sade earth-cake?

av **Inger** » 2010-04-14 4:49:27

nitro2k01 skrev:(*) Och innan någon klagar på genitivapostrofen: Det är inget "slarvfel", utan något jag gör medvetet. Det är redan tillåtet att använda apostrofer för genitiv i svenskan, men enbart om det behövs för att undvika tvetydighet. Jag ser gärna att apostrofer används även i tveksamma fall, där det kan uppstå missuppfattningar. Alltså skulle jag inte skriva Johan's men väl t ex Enter Shikari's i detta fall.

Gör man även då ett namn slutar på s, fast man då sätter det apostrofen sist. T ex Jonas' båt, Anders' brygga.

av **HGJ** » 2010-04-17 10:19:46

HGJ skrev:Mer om isländska kasusformer i svenska medier:

http://svtplay.se/v/1935461/rapport/21_3_19_30_-_textat

11:23 — 13:07

Den svenska reportern förefaller använda ackusativformen av det isländska namnet Eyjafjallajökull, men på textremsan står nominativformen. Reportern säger, såvitt jag kan bedöma:

Utbrottet började vid midnatt, med ett regn av aska över glaciären Eyjufjallajökul på södra Island.

På textremsan står:

Utbrottet började vid midnatt vid Eyjafjallajoekull på södra Island.

Substantivet jökull (m) böjs så här:

SG
N jökull
G jökuls
D jökli
A jökul

PL
N jöklar
G jökla
D jöklum
A jökla

Dubbel-l (ll) uttalas vanligen ungefär [tl] på isländska (utom före s och t).

Tre omnämnanden av samma jökel i Rapport de senaste dagarna:

http://svtplay.se/v/1965780/rapport/15_4_19_30

Textremsan vid 10:12:

Island närmast öster om vulkanen Eyjafjallajökull ser ut så här idag.

Textremsan vid 11:28:

Eyjafjallajökul började som en etta.

http://svtplay.se/v/1967236/rapport/16_4_19_30_-_textat

Textremsan vid 08:21:

Rökplymen över Eyjafjallajökull har blivit mörk.

En av dessa tre gånger används alltså ackusativformen på textremsan och de övriga gångerna nominativformen. Alla gångerna förefaller reportern dock använda ackusativformen.

Jag har för övrigt funderat en del över hur namnet Eyjafjallajökull egentligen bör behandlas i genitiv i svenska texter. Om man följer den princip jag nämnde ovan i tråden så använder man nominativformen plus s, alltså Eyjafjallajökulls, och så har jag också sett namnet skrivas i genitiv i svenska medier. Jag upplever dock att det bär emot att använda den formen. Den innehåller alltså en isländsk nominativändelse, d.v.s. det sista l:et, plus ett svenskt genitiv-s, som sammanfaller med den isländska genitivändelsen hos ordet i fråga. Den isländska genitivformen innehåller dock naturligtvis inte någon nominativändelse utan lyder jökuls. (Ordets stam är jökul-. Till denna läggs olika ändelser, i nom. sg. -l (egentligen ett assimilerat palatalt R), i gen. sg. -s etc. I vissa former försvinner vokalen i andra stavelsen. Se vidare föregående inlägg.) Ett problem med formen jökulls, som alltså inte existerar i isländskan, är att det inte är självklart hur den ska uttalas. Tar man helt enkelt den isländska nominativen plus s-ljud så blir det [tls] på slutet. Isländska ord har dock inte den ljudförbindelsen, utan ls och lls uttalas [ls] i isländskan. (Utom före s och t uttalas ll vanligen [tl]. Fjall blir [fjatl] men fjalls blir [fjals].) Om man i stället uttalar jökulls med [ls] på slutet så känns det liksom fånigt att klämma dit det där andra l:et, eftersom man ändå inte skiljer mellan jökulls och den "riktiga" genitiven jökuls.

av **Savanten Svante** » 2010-04-19 21:16:55

KrigarSjäl skrev:Tycker det är på tiden med en tråd som noterar stavfel och felaktigt språkbruk i det offentliga.

Jag börjar med Bravo apelsinjuice där de påstår att deras juice är "Sveriges omtycktaste juice".

Dålig svenska, tyckte eleverna som just nu studerar grammatik. Av sin lärare fick de i uppgift att skriva till företaget och påtala felaktigheten.

”Tycker ni att alla barn i Sverige ska lära sig att det heter omtycktaste, det är som att säga att du är braare”, skrev en av eleverna.

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/art ... ktast.html

av **Zirre** » 2010-04-19 22:12:34

Jag stör mig mycket på text där skribenten inte sätter ett mellanslag efter skiljetecken samt när skribenten inte använder radbrytning.

av **KrigarSjäl** » 2010-04-19 22:17:19

Savanten Svante skrev:
KrigarSjäl skrev:Tycker det är på tiden med en tråd som noterar stavfel och felaktigt språkbruk i det offentliga.

Jag börjar med Bravo apelsinjuice där de påstår att deras juice är "Sveriges omtycktaste juice".

Dålig svenska, tyckte eleverna som just nu studerar grammatik. Av sin lärare fick de i uppgift att skriva till företaget och påtala felaktigheten.

”Tycker ni att alla barn i Sverige ska lära sig att det heter omtycktaste, det är som att säga att du är braare”, skrev en av eleverna.

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/art ... ktast.html

Det finns hopp om ungdomen!

av **Zirre** » 2010-04-20 19:50:43

Hörde en gång en 12-åring svara ang. om han stälde upp stolen efter sig.
"Jag har inte setat".

av **Bror Duktig** » 2010-04-20 19:58:51

KrigarSjäl skrev:
Pemer skrev:Vi fick höra uttalsfelet "sveitschiska" i alla nyhetssändningar i Gomorron Sverige i morse.

Var det samma snubbe som sade earth-cake?

Och i förkväll nyss sades det att pälsängrar var "finkänsliga" när de menade "finsmakare".

Och en kursledare jag hade, sade typ en gång i minuten att "kursen förhoppningsfullt skulle leda till bättre hälsa". Jag fick tvinga mig från skrattanfall till slut, eftersom hon sade samma sak om och om igen. "Förhoppningsfullt" i stället för "förhoppningsvis".

Jag skäms som fan om jag säger sådana fel, och använder helst inte ord om jag inte vet exakt vad de betyder. Ibland kan jag numer tillägga "eller vad det heter" om jag är osäker (men jag använder det även för att vara retfull, som "aschberger eller vad det nu heter").

Blandade språkfel, stavfel och liknande.

Re: Stavfel och felaktigt språkbruk

Re: Stavfel och felaktigt språkbruk

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in