Är det någon/några mer som har svårt att förstå ironi? (alltid eller ibland)

Ibland händer det att man tolkar det som sägs precis som det sägs och inte som det menas...

Detta kan skapa problem har jag märkt.

Zirre skrev:Är det någon/några mer som har svårt att förstå ironi? (alltid eller ibland)

Ibland händer det att man tolkar det som sägs precis som det sägs och inte som det menas...

Detta kan skapa problem har jag märkt.

Med människor jag känner, som jag är vana att tolka, är det inget problem, men visst är det svårt ibland.

Det finns gott om exempel på användning av ironi, både här på forumet och mellan aspergare i verkligheten. Går man till folk i allmänhet så tycker jag mig kunna konstatera att ironi bara fungerar mellan människor som har tillräckligt lika referensramar och kunskaper, och inte skiljer alltför mycket i intelligens. Skiljer det för mycket på dessa punkter så uppstår osäkerhet om huruvida det sagda kan vara sant eller inte, och då fungerar det inte. Förutsättningen för att ironi ska fungera är att mottagaren inser det uppenbart osanna.

Jag tror alltså att det huvudsakligen handlar mera om just dessa saker än om huruvida man har asperger eller inte.

Kvasir skrev:Det finns gott om exempel på användning av ironi, både här på forumet och mellan aspergare i verkligheten. Går man till folk i allmänhet så tycker jag mig kunna konstatera att ironi bara fungerar mellan människor som har tillräckligt lika referensramar och kunskaper, och inte skiljer alltför mycket i intelligens. Skiljer det för mycket på dessa punkter så uppstår osäkerhet om huruvida det sagda kan vara sant eller inte, och då fungerar det inte. Förutsättningen för att ironi ska fungera är att mottagaren inser det uppenbart osanna.

Jag tror alltså att det huvudsakligen handlar mera om just dessa saker än om huruvida man har asperger eller inte.

Precis min åsikt!

Jag är bra på att själva ironisera och vara sarkastisk, men jag är påtagligt sämre på att förstå när andra är det.

Det rör sig således om en situation där jag kan de tekniska detaljerna i själva utförandet, men inte de små, subtila detaljerna. Ungefär som om Picasso, som ju var ganska bra på att måla, inte skulle kunna skilja på en Rembrandt-tavla och den 5-åriga dotterns småskolealster.

Hej Zirre (kul att se dig igen!)

Ja, jag har jättesvårt med när människorna visar ironi, jättesvårt med när människorna skämtar med mig om personliga saker. Just sådant är den värsta formen av ironi, tycker jag.

Lakrits skrev:Det rör sig således om en situation där jag kan de tekniska detaljerna i själva utförandet, men inte de små, subtila detaljerna. Ungefär som om Picasso, som ju var ganska bra på att måla, inte skulle kunna skilja på en Rembrandt-tavla och den 5-åriga dotterns småskolealster.

Detta ser ut som ironi.

Kvasir skrev:

Lakrits skrev:Det rör sig således om en situation där jag kan de tekniska detaljerna i själva utförandet, men inte de små, subtila detaljerna. Ungefär som om Picasso, som ju var ganska bra på att måla, inte skulle kunna skilja på en Rembrandt-tavla och den 5-åriga dotterns småskolealster.

Detta ser ut som ironi.

...men är det inte. Jag menar allvar,

Du ser, visst är det svårt!

Lakrits skrev:

Kvasir skrev:

Lakrits skrev:Det rör sig således om en situation där jag kan de tekniska detaljerna i själva utförandet, men inte de små, subtila detaljerna. Ungefär som om Picasso, som ju var ganska bra på att måla, inte skulle kunna skilja på en Rembrandt-tavla och den 5-åriga dotterns småskolealster.

Detta ser ut som ironi.

...men är det inte. Jag menar allvar,

Du ser, visst är det svårt!

Men det ser fortfarande ut som ironi, även om jag misstänkte att det inte var det. Jag förstår inte alls din liknelse med Picasso, nämligen.

Det finns en person som jag har att göra med dagligen på vardagarna.
Jag har börjat fundera på om denna person kanske rent av är ironisk mot mig. Själv har jag alltid tolkat det som att det är riktat rakt emot mig och med illvilja...
Jag tolkar oftare orden så som det sägs, inte alltid som det är menade att tolkas.

Sen har jag hört från en säker källa att jag inte alltid förstår när det är ironi/skoj

Om Picasso kan måla, men inte kan se skillnad på andra målningar, så skulle han vara enkelriktad som jag. Jag kan utan problem vara ironisk, för jag känner till komponenterna. Men jag uppfattar sällan eller för sent när andra använder ironi i samtal med mig.

Som om jag kunde måla, men inte känna igen att en målning är en målning när jag såg den.

NT:n påstår ofta att jag har monoton röst. Men jag är själv medveten om tre lägen:

Ett som jag använder till vardags. Inget extra med det.

Ett ironiskt. Om man umgås mycket med mig IRL och är uppmärksam kan man märka att jag ibland bygger upp ironiska meningar annorlunda. Jag börjar ofta med "Nåja, [insert absurt scenario] skulle ju också kunna hända" eller "Det är iallafall inte [insert absurt scenario]."

Och ett läge när jag är på dåligt humör. Det här misstar morsan ofta som att jag fräser åt henne och blir arg på mig fast jag tappat räkningen på hur många gånger jag (med normalt läge) förklarat det här. Och de säger att aspien har sociala svårigheter..

Lakrits skrev:Jag är bra på att själva ironisera och vara sarkastisk, men jag är påtagligt sämre på att förstå när andra är det.

Det rör sig således om en situation där jag kan de tekniska detaljerna i själva utförandet, men inte de små, subtila detaljerna. Ungefär som om Picasso, som ju var ganska bra på att måla, inte skulle kunna skilja på en Rembrandt-tavla och den 5-åriga dotterns småskolealster.

Jag känner igen mig själv i detta, förstår även vad du menar.

Jag har så länge jag kan komma ihåg använt ironi, kanske mer åt det sarkastiska hållet, frekvent och gällande det mesta. Jag har fått många klagomål på att mina "skämt" inte är roliga och att det är svårt att förstå när jag är allvarlig eller inte.

Jag använder sarkasm när något för mig är så uppenbart att det inte kan tolkas på annat sätt och det vore absurt att göra så (därför blir det roligt att göra den absurda tolkningen). Jag utgår alltså ifrån att den jag vänder sarkasmen mot är lika förstående som jag i ämnet. Av någon anledning så är det sällan folk förstår att jag inte menar allvar, något som jag ibland kan uppfatta som att personen tror att jag inte vet bättre.

Lakrits skrev:Om Picasso kan måla, men inte kan se skillnad på andra målningar, så skulle han vara enkelriktad som jag. Jag kan utan problem vara ironisk, för jag känner till komponenterna. Men jag uppfattar sällan eller för sent när andra använder ironi i samtal med mig.

Som om jag kunde måla, men inte känna igen att en målning är en målning när jag såg den.

Nu ser jag att jag hade läst ditt inlägg fel, trots minst sex koppar starkt kaffe idag. Jag missade ditt "om". Jag tyckte du påstod att Picasso inte....

Meppe skrev:Och ett läge när jag är på dåligt humör. Det här misstar morsan ofta som att jag fräser åt henne och blir arg på mig fast jag tappat räkningen på hur många gånger jag (med normalt läge) förklarat det här. Och de säger att aspien har sociala svårigheter..

Känner igen mig.

Kvasir skrev:Jag missade ditt "om". Jag tyckte du påstod att Picasso inte....

Konstnärers eventuella kompetens är väl en smakfråga?

Lakrits skrev:Jag är bra på att själva ironisera och vara sarkastisk, men jag är påtagligt sämre på att förstå när andra är det.

Det rör sig således om en situation där jag kan de tekniska detaljerna i själva utförandet, men inte de små, subtila detaljerna. Ungefär som om Picasso, som ju var ganska bra på att måla, inte skulle kunna skilja på en Rembrandt-tavla och den 5-åriga dotterns småskolealster.

Jag känner delvis igen mig. Eller ja 8 ggr av 10.

Jag tycker ibland hela livet är ironiskt, så skillnaden för mig är inte så stor.

Som Ualim, Meppe och genom medhåll Zirre just skrivit, så är det ju intressant det där att "entisar" har sitt eget sätt att missförstå.

Jag skriver med citationstecken för även exempelvis jag gör ofta "entis"-felet att tolka in ordlösa signaler som inte finns där. När man tolkar rätt så är den ordlösa kommunikationen mycket tidseffektiv. När man tolkar fel så är den funktionshindrande.

Att vara "otydligt" skämtsam och ironisk är det ganska många som sysslar med. De flesta jag kommer på just nu är mer eller mindre avvikande, faktiskt men anses också som mycket socialt framgånsgrika om min subjektiva statistik har nåt fog för sig.

Lakrits skrev:

Kvasir skrev:Jag missade ditt "om". Jag tyckte du påstod att Picasso inte....

Konstnärers eventuella kompetens är väl en smakfråga?

Inte frågan om huruvida han kan skilja en Rembrandt från en femårings måleri. Inte ens Picasso själv kunde måla så det såg ut som en Rembrandt när han var fem år. Men han var hyfsat när när han var femton.

En del människor är ironiska 24/7 som någon slags mask, som om de inte vill veta av verkligheten, eller för att göra sig onåbara för folk och driva med omgivningen.
Såna har jag extremt svårt för, de är ju som kameleonter. Falska människor som inte vågar stå för något. Värsta sorten.

KrigarSjäl skrev:En del människor är ironiska 24/7 som någon slags mask, som om de inte vill veta av verkligheten, eller för att göra sig onåbara för folk och driva med omgivningen.
Såna har jag extremt svårt för, de är ju som kameleonter. Falska människor som inte vågar stå för något. Värsta sorten.

Är du ironisk nu?

Tveksamt om det är så bra att tycka sig begripa sig på ironi. Det går naturligtvis inte alltid att säkert veta om någon menar bokstavligt allvar med något eller inte, är ironisk eller ej.

Tror man sig uppfatta en ironi kan det mycket väl vara fel, och vice versa. Det kan också vara så att någon inte har avsikten att en ironi skall förstås, en extra feg person som i praktiken mer eller mindre omöjliggör att något kan säkert förstås av det som uttrycks men vill säga nåt ändå som bara h*n vet vad betyder och på köpet slipper stå för.

Med andra ord är ironi enligt mig inget som är naturligt att begripa sig på, långt mer än att det skulle vara någon form av defekt att inte göra det.