Ibland kan jag störa mig något fruktansvärt på ljudet när folk tuggar mat. Det kan vara med öppen eller stängd mun, ljudligt eller dämpat. Jag står nästan inte ut och kan inte koncentrera mig på att äta!

Tydligen är det ett ganska vanligt fenomen bland folk med asperger [1], Vad kan det bero på?

[1] http://www.psychforums.com/viewtopic.ph ... sc&start=0

Även om jag inte stör mig speciellt på detta, känner jag väl igen mönstret; man har några hang-ups som stör oerhört. Ofta är det små bagatellartade inslag i tillvaron som stör. Själv har jag svårt för vissa dialekter, talfel som sluddrande & stammande, när olika dialekter sammanblandas etc. Ett klent ordförråd stör mig också, människor som inte kan uttrycka sig. De tenderar att kompensera genom kroppsspråk, ironier & miner. En mardröm för en aspergare...korkade människor är jobbiga, irrationella & nyckfulla. Kanske har det att göra med min verbala förmåga, jag är språkmänniska och tänker mycket i ord & termer. I kombination med min AS blir det problem.

Det värsta tycker jag är när folk tuggar tuggummi och samtidigt har en efterbliven blick, gapar lite förstrött och tuggar en par gånger. Det luktar illa, antingen en fadd fruktstank eller någon mintig kvalmig variant.

När folk tuggar maten länge kan man ju föreställa sig hur födan antar en allt mer såsig och smetig konsistens, tjask, tjask, smack, smack. Och man tänker, men herregud människa, svälj nu innan skiten rinner ut genom mungiporna eller ner i halsen av sig själv!

Jag tuggar inte maten själv, jag rullar in den i munnen och sväljer stora sjok. Ibland fastnar det ju i halsen, men jag klarar inte av konsistensen av tapetklister i munnen. Tål inte ens tanken.

Hundar är söta när de tuggar, speciellt knäckebröd, de gnager till en par gånger, sedan sväljer de. Inga smetiga sörjor där inte! Det ljudet är charmigt.

Å, det äckligaste: Barn, barn! Barn som maler runt saker i käften inne på restauranger. Glopp, glopp, man hör hur det rullar runt bland dregel och så, en duns! Ungen har tappat den halvtuggade maten på bordet .

Då brukar jag bli ledsen och äcklad och gå därifrån.

sugrövmanövern skrev:Jag tuggar inte maten själv, jag rullar in den i munnen och sväljer stora sjok. Ibland fastnar det ju i halsen, men jag klarar inte av konsistensen av tapetklister i munnen. Tål inte ens tanken.

Hjälp, din stackars mage! Tuggningen är till för att hjälpa till med matsmältningen. Saliven ska ju börja lösa upp det hela. Enligt hälsofanatiker bör man även tugga det man dricker...

Bjäbbmonstret skrev:

sugrövmanövern skrev:Jag tuggar inte maten själv, jag rullar in den i munnen och sväljer stora sjok. Ibland fastnar det ju i halsen, men jag klarar inte av konsistensen av tapetklister i munnen. Tål inte ens tanken.

Hjälp, din stackars mage! Tuggningen är till för att hjälpa till med matsmältningen. Saliven ska ju börja lösa upp det hela. Enligt hälsofanatiker bör man även tugga det man dricker...

Hehe, nu blev jag uppmärksam på hur jag gör. Har just lassat in mat. Sitter nu och sväljer saliv som avsöndras till följd av ätandet. Har inte lagt märke till att jag gör så förut.

Borde bli samma sak . Som folk klämkäckt säger när man inte vill ha potatismoset blandat med sås;

- Ääh, det blandas ju i magen ändå så ät nu! Det är lika brunt när det kommer ut!
Mmm, det är nu man börjar bli riktigt sugen på att äta sörjan, tugga den till en diarrésmet. Sila den mellan tänderna och utstöta grymtande ljud, låta som ett avlopp, smaska och rulla med ögonen, öppna munnen och låta dem se smeten åka runt, tjask, tjask.

sugrövmanövern skrev:Borde bli samma sak . Som folk klämkäckt säger när man inte vill ha potatismoset blandat med sås;

Alltså...vitsen är att matsmältningen ska ha påbörjats innan du sväljer det! Alltså för att magen bättre ska kunna bearbeta allt jox....

Jag är ganska hopplös själv men jag kan inte göra sådär länge för då får jag först ont i huvudet och sen får jag snart beskåda allt det goda en gång till...

Bjäbbmonstret skrev:

sugrövmanövern skrev:Borde bli samma sak . Som folk klämkäckt säger när man inte vill ha potatismoset blandat med sås;

Alltså...vitsen är att matsmältningen ska ha påbörjats innan du sväljer det! Alltså för att magen bättre ska kunna bearbeta allt jox....

Jag är ganska hopplös själv men jag kan inte göra sådär länge för då får jag först ont i huvudet och sen får jag snart beskåda allt det goda en gång till...

Haha, först fattade jag det som att du sket ut maten hel. Det tog ett tag innan poletten trillade ner.

Jag kräks om magen är tom länge. Och om jag är stressad.

ChristofferC skrev:Ibland kan jag störa mig något fruktansvärt på ljudet när folk tuggar mat. Det kan vara med öppen eller stängd mun, ljudligt eller dämpat. Jag står nästan inte ut och kan inte koncentrera mig på att äta!

Tydligen är det ett ganska vanligt fenomen bland folk med asperger [1], Vad kan det bero på?

[1] http://www.psychforums.com/viewtopic.ph ... sc&start=0

Jag håller med till hundra procent! vissa dagar är det värre och andra dagar mer uthärdligt (varierande ljudkänslighet).
Det jobbigaste är att min familj inte längre visar hänsyn till det och fräser "klaga inte!" när jag frågar om de (min far och lillebror) inte kan stänga munnen när de tuggar, eller åtminstone inte smaska så förfärligt mycket. Detta efter jag har suttit och petat i maten i ungefär tio minuter eftersom jag mår direkt fysiskt dåligt av ljudet.

De säger att jag "alltid" klagar, när jag i verkligheten snällt ber om det kanske en gång varannan eller var tredje dag.
Ibland när de fräst det frågar jag om de i alla fall inte kan tugga ur och svälja innan de pratar (mest min lillebror) eftersom jag 1. mår dåligt 2. inte vill käka någon annans halvtuggade mat. Där går gränsen.
Det brukar oftast sluta med ett gräl om att jag "alltid är så jobbig och klagar på det!"... när mina föräldrar var de som under flera år sade åt mig exakt hur jag skulle sitta och äta (inte ens lite svankande rygg tolererades: "rak som en soldat!")... och när JAG av någon anledning kommer hem, är trött och blir irriterad när någon av dem, istället för att säga "välkommen hem" säger "har du flyttat på skräpet nu då?" eller liknande, och härmar deras beteende (tugga med öppen mun, prata med mat i mun) så blir reaktionerna våldsamma och jag får höra att jag är "äcklig".

Usch, det här har resulterat i att jag är den personen i familjen som har stenhård koll på vett och etikett och alltid (med väldigt ovanliga undantag av ovan nämnda anledning) beter mig så felfritt som möjligt vid matbordet hemma. Intressant nog är tuggandet det enda jag klagar på i deras etikett... och tydligen är jag värst... eller bäst... på att klaga. När min pappas kommentarer om "sitt inte och häng på armen"/"ta in armbågarna till kroppen"/"fixa inte med håret"/"släng inte i dig maten"/"lägg inte besticken så"/"TUGGA inte med öppen mun"/"TUGGA UR MUNNEN innan du pratar" till min lillebror som återkommer varje gång då vi äter, tydligen inte ens är i närheten av att vara så irriterande som min förskräckt framviskande önskning...

Hmm... Okej, jag skulle vilja se dem i min sits, med min hörsel och mitt obehag. Skulle vara en väldigt intressant studie.

Förlåt, nu blev det här mest ett "skriva-av-mig-inlägg"... >.<

För mig funkar det så att jag blir känsligare för sinnesintryck när jag blir trött. Det har hänt att jag nästan blivit våldsam när folk bläddrat i en dagstidning, för att ljudet gjorde ont. Både syn och hörsel blir känsligare.

Men matsmältningsprocessen startar väl av en betingning? Man kan enkelt få en hund att börja salivera/producera magsyra genom att visa upp en bild på en cirkel.

Det är alltid sjukt störande med folk som inte har lärt sig tugga med stängd mun. Hur är man funtad när man tuggar med munnen öppen???

Jag har inte sett det många gånger, men det är inte trevligt att skåda...

Saninaé skrev:Men matsmältningsprocessen startar väl av en betingning? Man kan enkelt få en hund att börja salivera/producera magsyra genom att visa upp en bild på en cirkel.

Usch jag gillar inte behaivorismen men du har rätt.
Saliven har liten funktion i matsmältningen det är själva tuggandet eller annan process som talar om för hjärnan att nu skall det smältas mat.

ChristofferC skrev:Ibland kan jag störa mig något fruktansvärt på ljudet när folk tuggar mat. Det kan vara med öppen eller stängd mun, ljudligt eller dämpat. Jag står nästan inte ut och kan inte koncentrera mig på att äta!

Tydligen är det ett ganska vanligt fenomen bland folk med asperger [1], Vad kan det bero på?

Exakt! Folk måste lära sig att äta som folk

Vad det beror på vet jag dock ej.

ChristofferC skrev:Ibland kan jag störa mig något fruktansvärt på ljudet när folk tuggar mat. Det kan vara med öppen eller stängd mun, ljudligt eller dämpat. Jag står nästan inte ut och kan inte koncentrera mig på att äta!

Tydligen är det ett ganska vanligt fenomen bland folk med asperger [1], Vad kan det bero på?

[1] http://www.psychforums.com/viewtopic.ph ... sc&start=0

Känner igen mig på pricken! Skönt att det finns fler, kanske. Värst är det med äpplen (speciellt gröna) och knäckebröd. Är jag i närheten av någon som äter äpplen sitter jag liksom bara och tänker "Snart kommer nästa tugga..." Och så ska man höra tänderna leta sig ner genom äpplet och "schmocket" när biten lossnar. Tuggorna som följer sedan är väl något lindrigare, men ändå, man inser att det snart ska bitas loss ännu en bit.

Jag misstänker emellertid att jag blev lite skadad i barndomen av att ha en dagmamma som var hyperkänslig mot alla typer av ätljud. När man åt fil eller något sådant fick inte skeden komma mot tänderna heller för då blev hon sur och sade att man bet i skeden och att det var dåligt bordsskick. Jag avskydde henne, men efter det där började jag irritera mig på ätljud hos andra, vilket nog sedan bara har blivit värre. Dock störs jag sällan av folks ätljud om jag äter själv samtidigt. Det är främst om jag håller på med något annat samtidigt någon i min närhet äter.

Ganesh skrev:För mig funkar det så att jag blir känsligare för sinnesintryck när jag blir trött. Det har hänt att jag nästan blivit våldsam när folk bläddrat i en dagstidning, för att ljudet gjorde ont. Både syn och hörsel blir känsligare.

*nickar frenetiskt* precis!

Bjäbbmonstret skrev:Hjälp, din stackars mage! Tuggningen är till för att hjälpa till med matsmältningen. Saliven ska ju börja lösa upp det hela. Enligt hälsofanatiker bör man även tugga det man dricker...

Hur gör man det? Seriöst alltså, om det är juice med fruktkött kan jag tänka mig att man skulle kunna göra det men lite besvär, men annars?

Jag stör mig också ofta på ljudet när folk äter mat, även om de tuggar med stängd mun driver det mig nästan till vansinne. Men jag inser ju att folk måste få äta.

Tallerger skrev:Värst är det med äpplen (speciellt gröna) och knäckebröd. Är jag i närheten av någon som äter äpplen sitter jag liksom bara och tänker "Snart kommer nästa tugga..." Och så ska man höra tänderna leta sig ner genom äpplet och "schmocket" när biten lossnar. Tuggorna som följer sedan är väl något lindrigare, men ändå, man inser att det snart ska bitas loss ännu en bit.

*Nickar energiskt* upplever precis samma sak när jag är i närheten av någon som äter äpple.

Knäckebröd låter också något fruktansvärt, själv kan jag inte äta knäckebröd för jag står inte ut med ljudet när jag själv tuggar eländet och då hjälper det inte att försöka hålla för öronen, det förvärrar snarare det hela.

Ganesh skrev:För mig funkar det så att jag blir känsligare för sinnesintryck när jag blir trött. Det har hänt att jag nästan blivit våldsam när folk bläddrat i en dagstidning, för att ljudet gjorde ont. Både syn och hörsel blir känsligare.

Gammalt inlägg men lika aktuellt ämne. Exakt så är det för mig också.

Inger skrev:

Ganesh skrev:För mig funkar det så att jag blir känsligare för sinnesintryck när jag blir trött. Det har hänt att jag nästan blivit våldsam när folk bläddrat i en dagstidning, för att ljudet gjorde ont. Både syn och hörsel blir känsligare.

Gammalt inlägg men lika aktuellt ämne. Exakt så är det för mig också.

Jag också, men främst vid psykisk stress i övriga livet. Kan bli riktigt förbannad av lastbilar som åker förbi.

Ja, jag riktigt lider av att höra ljudet av folk som äter..
Skönt att höra att det inte bara är jag som ogillar detta.

Man hör ju själv en massa ljud från då man själv äter som är betydligt mer påfallande än ljud från andras tuggande. Varför skulle de ljud inte äckla en lika mycket om inte mer än andras tuggande? Detta speciellt om man har hörselskydd på sig då man äter. Har själv enorma problem då folk pratar med mat i mun så att orden blir otydliga. Varför är det så svårt att tugga färdigt, svälja och sedan öppna munnen för att säga något innan man tar nästa tugga. Verkar som vissa hetsäter och inte har tid att ta en paus.

Tor skrev:Man hör ju själv en massa ljud från då man själv äter som är betydligt mer påfallande än ljud från andras tuggande. Varför skulle de ljud inte äckla en lika mycket om inte mer än andras tuggande? Detta speciellt om man har hörselskydd på sig då man äter. Har själv enorma problem då folk pratar med mat i mun så att orden blir otydliga. Varför är det så svårt att tugga färdigt, svälja och sedan öppna munnen för att säga något innan man tar nästa tugga. Verkar som vissa hetsäter och inte har tid att ta en paus.

Jag vet inte riktigt, men jag irriterar mig nästan aldrig heller på andras ätljud om jag själv äter samtidigt. Om någon omkring mig däremot äter medan jag håller på med annat störs jag oerhört mycket av ljudet.

Det kan väl också vara lite så att ätljuden väcker någon sorts bilder av den ätandes tunga, tänder och saliv, och ens egna tunga, tänder och saliv är ju liksom inte lika äckliga som andras; man sväljer ju sitt eget saliv hela tiden och man har dessutom koll på vad munnen tidigare varit i kontakt med.

Tor skrev:Man hör ju själv en massa ljud från då man själv äter som är betydligt mer påfallande än ljud från andras tuggande. Varför skulle de ljud inte äckla en lika mycket om inte mer än andras tuggande? Detta speciellt om man har hörselskydd på sig då man äter. Har själv enorma problem då folk pratar med mat i mun så att orden blir otydliga. Varför är det så svårt att tugga färdigt, svälja och sedan öppna munnen för att säga något innan man tar nästa tugga. Verkar som vissa hetsäter och inte har tid att ta en paus.

Det gör det, men är svårt att komma ifrån sig själv. Men det är därför jag inte äter knäckebröd och inte har hörselskydd när jag äter.
Ifall jag skulle vara i en matsituation där jag behöver hörselskydd skulle jag hellre vänta med att äta till senare.

Förstår inte varför folk inte använder sina läppar till det de är gjorda för: att hålla käften stängd när man äter.

Skulle folk tugga med öppen mun när jag satt vid bordet skulle jag nog gå därifrån.
Har bara varit med om det hos en kompis som barn och då tittade jag bort hela tiden så jag inte riskerade att få spyrefleker.

Jag tycker det beror mycket på hur man mår just i stunden. Ibland bryr jag mig inte och ibland i framförallt skolmatsalen rös jag i hela kroppen av människor som slaffsade och rullade runt mat i munnen i kombination med dåligt bordsskick.
Nu behöver jag inte se det mera, skönt!