Läste boken "Att förklara autism" av Sören Kristiansen där han sammanfattar de teorier som funnits om ursprunget till Autism/Asperger. Det började på 40-talet med att Hans Asperger och Leo Kanner helt oberoende av varandra presenterade sin forskning om barn med autistiska problem. Efter deras pionjärarbeten som till stor del ledde fram till liknande slutsatser så har många följt i deras fotspår för att ytterligare försöka klargöra mekanismerna bakom autistiskt beteende.

Jag anser det klart bevisat att AS är ärftligt men ändå så fastnade jag för stycket om Psykogenes. Flera forskare har bollat med teorin där man ibland använt uttrycket "Kylskåpsmödrar" men en har vägt lite tyngre än övriga.

Bruno Bettelheim studerade psykoanalytisk pedagogik med ett stort intresse av psykiska sjukdomar hos barn. Han var själv överlevande från koncentrationslägrena och grundade till viss del teorin om den psykiskt sjuke och känslomässigt störda modern efter exempel från kriget.

BB hade en synnerligen modern syn på spädbarnet som en aktiv varelse i samspel med modern, detta i en tid då den gängse uppfattningen var att spädbarn var hjälplösa och passiva.

Grundideen är att om inte modern ger ett positivt gensvar på det lilla barnets signaler och försök till kontakt så kan det leda till att barnet ger upp och till slut blir passivt. Barnet fråntas lusten och motivationen att interagera med andra. "Om barnet tidigt i livet inte får lämpliga emotionella responser så slutar barnet att kommunicera med andra och förlorar till sist intresset för omvärlden. Bristen på respons påtvingar barnet uppfattningen att världen i grunden är frustrerande, istället för att de fått möjligheten att uppleva att världen i grunden är god".

Jag kan själv känna igen mig mycket i följande citat: "Det är övertygelsen att ens egna ansträngningar inte kan påverka världen, som en följd av den tidigare övertygelsen att världen är okänslig för ens reaktioner". Man har alltså lärt sig att alla försök att påverka omgivningen bara leder till frustration.

Frustration är min ständige följeslagare och det har nog mycket med känslan att jag inte kan påverka min omvärld att göra.

Som jag redan skrivit så tror jag att AS är ärftligt men ändå så känns teorin om Kylskåpsmödrar väldigt logisk och rimlig. Hur kan det komma sig? Skulle man kunna dela upp diagnosen i medfödd och förvärvad AS. Kan det finnas flera grupper med liknande problematik fastän de har helt olika ursprung? De finns ju ytterligare en teori som pekar på ett samband mellan problem i fosterlivet/för tidig födsel och AS.

Sextio år har gått och fortfarande så många frågetecken. Några förslag? Någon?

BB betraktades som en lysande föreläsare och beskrevs som öppen, ärlig och mottaglig för kritik även i de hårdaste diskussionerna med meningsmotståndare. I mina öron låter det som ännu ett exempel på en framgångsrik person med typiska AS-drag..

Om någon är intresserad och vill läsa mer om teorin så ska det mesta av hans teorier kunna inhämtas från hans huvudverk "The empty fortress".

Mycket intressant, själv kan jag inte se från vem jag skulle ha ärvt A S. Känner dock igen känslan att det inte är någon idé att interagera med andra, det finns inget som jag kan påverka ändå. Jag är övertygad att det bottnar i en uppväxt utan föräldrar i dess verkliga mening.

Skall läsa boken och även "The empty fortress".

Jag brukar vara skeptisk till psyko-analytiska utgångspunkter, men de kan ju
ioförsig ge en alternativ mer holistisk bild över hur eventuellt förvärvande av AS skulle kunna gått till eller i varje fall ge ledtrådar till vissa tankemönster. Jag diskuterade något liknande med en god vän till mig som har OCD. Hans argument emot psykoanalytiska idéer va något i stil med "Allt är ärftligt!", vilket känns lite overkill tänkade. Jag menar ärver man sin miljö och erfarenheter?

Jag tror dock att den ärftliga faktorn spelar störst roll i förutsättningen att förvärva AS, vilket gör att det åtminstone krävs en uppsättning nedärvda egenskaper av en viss grad som är osannolika att utveckla varaktigt på andra sätt. Däremot tror jag att mycket av den sociala problematik som uppstår för AS individer är det artificiella resultatet av att helt enkelt vara en minoritet i sitt sätt att fungera i relation till andra och samhället i vilket de lever. Skulle 90% av befolkningen ha AS neurologi och om samhället var format utifrån detta skulle kanske de problematiska dragen (i varjefall de rörande sociala/kommunikationsmässiga) försvinna dramatiskt och de positiva dragen skulle framhävas.

Med andra ord, det finns nog både väsentliga primära ärftliga aspekter men även väsentliga, dock sekundära, miljö aspekter..

Jag tror helt på ärftlighetsfaktorn. Men uppväxtmiljön påverkar naturligtvis barnets utveckling i positiv/negativ riktning. Det gäller NT's såväl som aspergare. Kan tänka mig att vissa aspergerdrag kan förstärkas om man har det emotionellt tufft.

Thunderchild skrev:Som jag redan skrivit så tror jag att AS är ärftligt men ändå så känns teorin om Kylskåpsmödrar väldigt logisk och rimlig. Hur kan det komma sig? Skulle man kunna dela upp diagnosen i medfödd och förvärvad AS. Kan det finnas flera grupper med liknande problematik fastän de har helt olika ursprung? De finns ju ytterligare en teori som pekar på ett samband mellan problem i fosterlivet/för tidig födsel och AS.

Om någon som är född NT genom psykogenes kan bli AS, finns det då något som hindrar en som är född AS att genom en slags "omvänd psykogenes" kunna bli NT?

Hjärnans plasticitet är ju häpnadsväckande! Jag menar, betänk exempelvis att ett spädbarn kan få ena hjärnhalvan bortopererad och ändå växa upp till en i stort sett normalt fungerande vuxen person. Utveckling i motsatt riktning finns också, ex analfabeters minskade lateralisering av hjärnfunktioner jämfört med icke-analfabeters samt deras fysiskt och funktionellt sett mindre utvecklade språkspecialiserade (och närliggande) områden i hjärnan. Vi antar här att dessa personer är analfabeter eftersom dem ej blivit undervisade i att läsa och skriva, och inte för att dem var genetiskt predisponerade att bli analfabeter. Hur som helst så finns det många exempel åt båda hållen; från lågt utvecklad hjärnfunktion till högt utvecklad hjärnfunktion och vice versa.

Om nu hjärnan är så plastisk som dessa exempel visar, är det då inte rimligt att en NT kan bli AS och omvänt att en AS kan bli NT? Det är ju sannerligen större neurofysiologisk skillnad mellan ett spädbarn med en hjärnhalva och ett spädbarn med två hjärnhalvor än skillnaden mellan ett spädbarn med AS och ett spädbarn som är NT. Fast skillnaderna kan ju ändock vara av olika typ, och därför ej jämförbara. Men det får en i alla fall att fundera över det som en relativt rimlig hypotes, att såväl AS som NT har en psykogenetisk/omvänt psykogenetisk faktor.

Karl skrev:Mycket intressant, själv kan jag inte se från vem jag skulle ha ärvt A S. Känner dock igen känslan att det inte är någon idé att interagera med andra, det finns inget som jag kan påverka ändå. Jag är övertygad att det bottnar i en uppväxt utan föräldrar i dess verkliga mening.

Skall läsa boken och även "The empty fortress".

Glad att du fann tråden intressant.

Är du säker på att du inte har någon person med AS-drag ens hos dina mor- och farföräldrar? Det skulle ju kunna förklara att dina föräldrar haft det jobbigt och själva är dåliga på social respons och närhet.

Enligt min mor har jag tydliga drag av min far (som jag aldrig träffat) som då troligen var aningen aspig. Samtidigt är min mor ett typexempel på en "kylskåpsmamma" då hon själv växt upp i ett kyligt hem och inte är kapabel att ha några djupare relationer med någon.

Det som talar emot Psykogenesen som ensam orsak är exempel där modern är extremt kärleksfull och socialt närvarande och ändå får ett barn med svår asperger. I bilden finns då en frånvarande far som visar alla tecken på en AS-problematik.

Trots mina AS-gener av arv så tror jag ju att mitt liv hade kunnat sett väldigt annorlunda ut på ett positivt sätt om min mor varit kapabel till äkta känslomässig närvaro och haft förmåga till social respons..

Jag tror till 100% på ärftlighet. Men när det gäller teorin om mammor så är jag mycket tveksam. Om så var fallet, skulle inte samtliga 6 syskon (till exempel) få AS eftersom de har identisk uppväxt?

Thunderchild skrev:Läste boken "Att förklara autism" av Sören Kristiansen där han sammanfattar de teorier som funnits om ursprunget till Autism/Asperger. Det började på 40-talet med att Hans Asperger och Leo Kanner helt oberoende av varandra presenterade sin forskning om barn med autistiska problem. Efter deras pionjärarbeten som till stor del ledde fram till liknande slutsatser så har många följt i deras fotspår för att ytterligare försöka klargöra mekanismerna bakom autistiskt beteende.

Jag anser det klart bevisat att AS är ärftligt men ändå så fastnade jag för stycket om Psykogenes. Flera forskare har bollat med teorin där man ibland använt uttrycket "Kylskåpsmödrar" men en har vägt lite tyngre än övriga.

Bruno Bettelheim studerade psykoanalytisk pedagogik med ett stort intresse av psykiska sjukdomar hos barn. Han var själv överlevande från koncentrationslägrena och grundade till viss del teorin om den psykiskt sjuke och känslomässigt störda modern efter exempel från kriget.

BB hade en synnerligen modern syn på spädbarnet som en aktiv varelse i samspel med modern, detta i en tid då den gängse uppfattningen var att spädbarn var hjälplösa och passiva.

Grundideen är att om inte modern ger ett positivt gensvar på det lilla barnets signaler och försök till kontakt så kan det leda till att barnet ger upp och till slut blir passivt. Barnet fråntas lusten och motivationen att interagera med andra. "Om barnet tidigt i livet inte får lämpliga emotionella responser så slutar barnet att kommunicera med andra och förlorar till sist intresset för omvärlden. Bristen på respons påtvingar barnet uppfattningen att världen i grunden är frustrerande, istället för att de fått möjligheten att uppleva att världen i grunden är god".

Jag kan själv känna igen mig mycket i följande citat: "Det är övertygelsen att ens egna ansträngningar inte kan påverka världen, som en följd av den tidigare övertygelsen att världen är okänslig för ens reaktioner" Man har alltså lärt sig att alla försök att påverka omgivningen bara leder till frustration.

Frustration är min ständige följeslagare och det har nog mycket med känslan att jag inte kan påverka min omvärld att göra.

Som jag redan skrivit så tror jag att AS är ärftligt men ändå så känns teorin om Kylskåpsmödrar väldigt logisk och rimlig. Hur kan det komma sig? Skulle man kunna dela upp diagnosen i medfödd och förvärvad AS. Kan det finnas flera grupper med liknande problematik fastän de har helt olika ursprung? De finns ju ytterligare en teori som pekar på ett samband mellan problem i fosterlivet/för tidig födsel och AS.

Sextio år har gått och fortfarande så många frågetecken. Några förslag? Någon?

BB betraktades som en lysande föreläsare och beskrevs som öppen, ärlig och mottaglig för kritik även i de hårdaste diskussionerna med meningsmotståndare. I mina öron låter det som ännu ett exempel på en framgångsrik person med typiska AS-drag..

Om någon är intresserad och vill läsa mer om teorin så ska det mesta av hans teorier kunna inhämtas från hans huvudverk "The empty fortress".

Det finns ju något som kallas "inlärd hjälplöshet", tror att det kan drabba även vuxna. Man försöker och försöker men det leder ingen vart el allt blir bara värre. Har visats på försök med möss el råttor också.

Jag tror att barn som inte får gensvar säkert kan utveckla psykiska störningar och kanske kan de likna autism. Men jag tror likafullt att "äkta autism/AS" är medfödd. Just därför går den inte att bota. Om man däremot är högt begåvad och har tur så hittar man sin nisch och blir accepterad som man är. Och då blir inte AS något handikapp.

"Neurons with mirror properties are not special in any obvious sense. Under a microscope, they look like other neurons. What makes them special is the web of connections that link neurons in the motor and sensory systems to the limbic centers that process visceral and emotional reactions. And while some of these connections may well be in place at birth, they are, neuroscientists think, vastly expanded through experience. A baby smiles. Her mother smiles back. Click. The brain sets up a circuit linking the motor system that turns up the corners of the baby's mouth to the visual image of the smiling mother to the emotional state we call happiness." (Madeleine Nash, ur Time)

http://www.time.com/time/magazine/artic ... 23,00.html

Autism har ju tidigare kopplats till just spegel-neuron, och neuroforskarna verkar ju tro att dessa är beroende av såväl arv som miljö (eller upplevelsen av sin miljö => psykogenes). Att påstå att det bara vore arv eller bara miljö som orsakar AS är absurt. Betänk en fågels förmåga att flyga, och huruvida den är genetiskt betingad eller inlärd. Utan den omgivande luften, miljön, kan knappast fågeln flyga. Och utan den genetiska koden för att tillverka exempelvis fjädrar kommer den heller aldrig kunna flyga. Det är ett komplext ömsesidigt beroende mellan miljö och gener som resulterar i de egenskaper människor och andra organismer har. Åtminstone om man ska se på det ur ett klassiskt naturvetenskapligt perspektiv.

Jag tyckte förresten artikeln ovan var väldigt intressant, så jag kan rekommendera att läsa den.

Thunderchild skrev:Enligt min mor har jag tydliga drag av min far (som jag aldrig träffat) som då troligen var aningen aspig. Samtidigt är min mor ett typexempel på en "kylskåpsmamma" då hon själv växt upp i ett kyligt hem och inte är kapabel att ha några djupare relationer med någon.

Det som talar emot Psykogenesen som ensam orsak är exempel där modern är extremt kärleksfull och socialt närvarande och ändå får ett barn med svår asperger. I bilden finns då en frånvarande far som visar alla tecken på en AS-problematik.

Trots mina AS-gener av arv så tror jag ju att mitt liv hade kunnat sett väldigt annorlunda ut på ett positivt sätt om min mor varit kapabel till äkta känslomässig närvaro och haft förmåga till social respons..

Om du har haft de upplevelserna har du redan från tidig ålder skapat automatiska grundscheman (föreställningar som du bygger alla andra föreställningar på) som sedan fortplantat sig genom ditt liv.

Undrar därför...

- Har du diskuterat detta med din psykolog eller dolde du det under utredningen?

- Har du testat KBT mot problemen?

nassepuh skrev:Om du har haft de upplevelserna har du redan från tidig ålder skapat automatiska grundscheman (föreställningar som du bygger alla andra föreställningar på) som sedan fortplantat sig genom ditt liv.

Undrar därför...

- Har du diskuterat detta med din psykolog eller dolde du det under utredningen?

- Har du testat KBT mot problemen?

Precis som alla andra människor så har jag troligen formats av upplevelser i tidig ålder ja..

Jag tog med mig själv som ett exempel. Har inte något intresse av någon ny personanalys från ditt håll. Du har redan kommit med alldeles för många..

Thunderchild skrev:

nassepuh skrev:Om du har haft de upplevelserna har du redan från tidig ålder skapat automatiska grundscheman (föreställningar som du bygger alla andra föreställningar på) som sedan fortplantat sig genom ditt liv.

Undrar därför...

- Har du diskuterat detta med din psykolog eller dolde du det under utredningen?

- Har du testat KBT mot problemen?

Precis som alla andra människor så har jag troligen formats av upplevelser i tidig ålder ja..

Jag tog med mig själv som ett exempel. Har inte något intresse av någon ny personanalys från ditt håll. Du har redan kommit med alldeles för många..

Jaja...

OM du inte gjort det eller testat det vore det dock kanske en idé, då det kanske, kanske skulle ge väldigt bra resultat för dig. Har alltså inte planerat in någon forum-terapi...


Kör det förbi din terapeut för att se vad h*n säger bara.

Thunderchild skrev:Grundideen är att om inte modern ger ett positivt gensvar på det lilla barnets signaler och försök till kontakt så kan det leda till att barnet ger upp och till slut blir passivt. Barnet fråntas lusten och motivationen att interagera med andra. "Om barnet tidigt i livet inte får lämpliga emotionella responser så slutar barnet att kommunicera med andra och förlorar till sist intresset för omvärlden. Bristen på respons påtvingar barnet uppfattningen att världen i grunden är frustrerande, istället för att de fått möjligheten att uppleva att världen i grunden är god".

Vilket dravel. De sociala orsakerna är underordnade. Ni får ju Rdos att fram stå som en Einstein.

ufo skrev:

Thunderchild skrev:Grundideen är att om inte modern ger ett positivt gensvar på det lilla barnets signaler och försök till kontakt så kan det leda till att barnet ger upp och till slut blir passivt. Barnet fråntas lusten och motivationen att interagera med andra. "Om barnet tidigt i livet inte får lämpliga emotionella responser så slutar barnet att kommunicera med andra och förlorar till sist intresset för omvärlden. Bristen på respons påtvingar barnet uppfattningen att världen i grunden är frustrerande, istället för att de fått möjligheten att uppleva att världen i grunden är god".

Vilket dravel. De sociala orsakerna är underordnade. Ni får ju Rdos att fram stå som en Einstein.

Dom flesta verkar idag vara eniga om att AS i första hand är ärftligt men precis som med alla barn så kan upplevelser under de tidiga åren spela stor roll för hur man kommer att fungera som individ.

Anta att vissa barn endast har anlag för AS och i en stödjande uppväxtmiljö utvecklar ett i stort sätt normalt beteende medans samma barn med en "kylskåpsmamma" drabbas av ett mycket svårare genomslag av sina AS-drag.

Teorin är knappast dravel. Som en av många teorier på den tiden var den en av de mest slagkraftiga och BB var en erkänd forskare med bra rykte.

Alien skrev:
Det finns ju något som kallas "inlärd hjälplöshet", tror att det kan drabba även vuxna. Man försöker och försöker men det leder ingen vart el allt blir bara värre. Har visats på försök med möss el råttor också.

Jag tror att barn som inte får gensvar säkert kan utveckla psykiska störningar och kanske kan de likna autism. Men jag tror likafullt att "äkta autism/AS" är medfödd. Just därför går den inte att bota. Om man däremot är högt begåvad och har tur så hittar man sin nisch och blir accepterad som man är. Och då blir inte AS något handikapp.

Ioförsig kan hög begåvning i bästa fall leda till acceptans, men det finns en del exempel på fall av extremt hög begåvning som snarare förstärker ett utanförskap än jämnar ut det. Jag inklinerar mer åt att tro att det effektivaste sättet att bli accepterad på är att vara så normal som möjligt, även begåvningsmässigt. Kanske lite pessimistiskt. Läste en longitudiell studie av högbegåvade och missanpassning. Det fanns endel tecken som tydde på ett utanförskap bland dessa.

Thunderchild skrev:

ufo skrev:

Thunderchild skrev:Grundideen är att om inte modern ger ett positivt gensvar på det lilla barnets signaler och försök till kontakt så kan det leda till att barnet ger upp och till slut blir passivt. Barnet fråntas lusten och motivationen att interagera med andra. "Om barnet tidigt i livet inte får lämpliga emotionella responser så slutar barnet att kommunicera med andra och förlorar till sist intresset för omvärlden. Bristen på respons påtvingar barnet uppfattningen att världen i grunden är frustrerande, istället för att de fått möjligheten att uppleva att världen i grunden är god".

Vilket dravel. De sociala orsakerna är underordnade. Ni får ju Rdos att fram stå som en Einstein.

Dom flesta verkar idag vara eniga om att AS i första hand är ärftligt men precis som med alla barn så kan upplevelser under de tidiga åren spela stor roll för hur man kommer att fungera som individ.

Anta att vissa barn endast har anlag för AS och i en stödjande uppväxtmiljö utvecklar ett i stort sätt normalt beteende medans samma barn med en "kylskåpsmamma" drabbas av ett mycket svårare genomslag av sina AS-drag.

Teorin är knappast dravel. Som en av många teorier på den tiden var den en av de mest slagkraftiga och BB var en erkänd forskare med bra rykte.

Blir nästa tes att om man slutar amma i vecka 12 så får man autism men om man slutar vecka 18 så drabbas man av ADHD?
Hela iden om kylskåpsmammor är så urbota dum så jag kan inte fatta hur de ens kom på tanken.
Men å andra sidan hur såg psykologin ut i övrigt på 40-talet?

ufo skrev:Blir nästa tes att om man slutar amma i vecka 12 så får man autism men om man slutar vecka 18 så drabbas man av ADHD?
Hela iden om kylskåpsmammor är så urbota dum så jag kan inte fatta hur de ens kom på tanken.
Men å andra sidan hur såg psykologin ut i övrigt på 40-talet?

Nej.. Teorin är väldigt logisk och skulle vara den enda vettiga teorin om det inte var det här med ärftligheten.

Vad är det som du har så svårt att fatta??

Du kanske skulle ta och läsa på lite själv innan du klampar på som en jävla Besservisser..

Thunderchild skrev:Du kanske skulle ta och läsa på lite själv innan du klampar på som en jävla Besservisser..

Det stavas: besserWisser
det är tyska och betyder Bättre Vetande

ufo skrev:

Thunderchild skrev:Du kanske skulle ta och läsa på lite själv innan du klampar på som en jävla Besservisser..

Det stavas: besserWisser
det är tyska och betyder Bättre Vetande

Njae. Tillåt mig leka besserwisser här. "Bättre Vetare" skulle sitta bättre.
Annars ligger kanske "viktigpetter" närmare tillhands.

Thunderchild skrev:Är du säker på att du inte har någon person med AS-drag ens hos dina mor- och farföräldrar? Det skulle ju kunna förklara att dina föräldrar haft det jobbigt och själva är dåliga på social respons och närhet.

Har varken träffat mor- eller far-föräldrar men jag har däremot ett antal morbröder/mostrar och ganska många kusiner men kan inte se några asperger-drag hos någon av dem. Är uppväxt utan pappa och har bara träffat honom några gånger i vuxen ålder och han är en tämligen vanlig svensson utan sociala problem vad det verkar. Det är inte omöjligt att det finns asperger-drag på min pappas sida men av det jag hört finns det inget som tyder på det.

Thunderchild skrev:Samtidigt är min mor ett typexempel på en "kylskåpsmamma" då hon själv växt upp i ett kyligt hem och inte är kapabel att ha några djupare relationer med någon.

Det stämmer bra in på min mamma också.

Thunderchild skrev:Det som talar emot Psykogenesen som ensam orsak är exempel där modern är extremt kärleksfull och socialt närvarande och ändå får ett barn med svår asperger. I bilden finns då en frånvarande far som visar alla tecken på en AS-problematik.

Trots mina AS-gener av arv så tror jag ju att mitt liv hade kunnat sett väldigt annorlunda ut på ett positivt sätt om min mor varit kapabel till äkta känslomässig närvaro och haft förmåga till social respons..

Jag inbillar mig det samma angående mitt liv men men ... det lär man aldrig få veta.

Jag fick tag på Bettelheim och Kristiansens böcker på biblioteket i dag så jag återkommer säkert i ämnet.

uniqueNr5 skrev:

ufo skrev:

Thunderchild skrev:Du kanske skulle ta och läsa på lite själv innan du klampar på som en jävla Besservisser..

Det stavas: besserWisser
det är tyska och betyder Bättre Vetande

Njae. Tillåt mig leka besserwisser här. "Bättre Vetare" skulle sitta bättre.
Annars ligger kanske "viktigpetter" närmare tillhands.

Hmm. Om det menades (jag är) bättre vetande så stämmer det, annars tycker jag nog att bättrevetare borde vara ett ord..

Nu måste jag sluta skriva offtopic.

Gunilla Gerland skriver om sin uppväxt i "En riktig människa" och där är hennes jobbig uppväxt inte en orsak till autistiskt beteende, snarare en flykt. Hon klarade en missbrukande mor bättre än sin ickeautistiska syster, just för att hon kunde "fly in i sig själv".

Man kan givetvis lära sig beteenden, men jag tror att autism är genetiskt i grunden, och att man bara kan förändra detaljer.

ufo skrev:Hela iden om kylskåpsmammor är så urbota dum så jag kan inte fatta hur de ens kom på tanken.
Men å andra sidan hur såg psykologin ut i övrigt på 40-talet?

ufo skrev:Vilket dravel. De sociala orsakerna är underordnade. Ni får ju Rdos att fram stå som en Einstein.

Folk som bara utgår från sig själva och enkelspårigt tror sig sitta inne med sanningen framstår aldrig som Einstein.

Thunderchild skrev:Grundideen är att om inte modern ger ett positivt gensvar på det lilla barnets signaler och försök till kontakt så kan det leda till att barnet ger upp och till slut blir passivt. Barnet fråntas lusten och motivationen att interagera med andra. "Om barnet tidigt i livet inte får lämpliga emotionella responser så slutar barnet att kommunicera med andra och förlorar till sist intresset för omvärlden. Bristen på respons påtvingar barnet uppfattningen att världen i grunden är frustrerande, istället för att de fått möjligheten att uppleva att världen i grunden är god".

Det där är så jävla urbota dumt så man mår illa av det. Det värsta av allt är när man tänker på hur många barn som blivit omhändertagna av socialtjänsten de sista 20 åren p.g.a. den där urbota dumma teorin. Jag vet själv ett par med autistiska drag som gick på ett "behandlingshem" 2004 i Vittsjö där personal med dylik utbildning inte förstod hur föräldrar och barn kommunicerade, och därför drogs slutsatsen att barnet "skulle dö" om det inte blev omhändertaget.

Var finns bevisen för dessa idiotiska påfund? Ingenstans skulle jag vilja säga. En vanlig argumentation brukar vara barn som växt upp helt utan mänsklig kontakt, och att det skulle motsvara mamman som inte kommunicerar "på rätt sätt".

Inte lär modern forskning återigen ge stöd för dessa hypoteser. "The blank slate" är hopplöst ute i de flesta (icke-sociologiska) kretsar. Framtiden kommer istället att visa på att människor styrs av en mängd instinkter och att det är dessa som skiljer mellan AS och NT, vilket i princip är "obotbart".

Till Karl kan jag bara ge rådet att ta reda på vems hans riktiga far är. Om han inte kan hitta några autistiska drag på någon sida i sin familj bör han nog överväga att han har en annan far än han tror.

AS är ärftligt, anser JAG!

Har man AS så är MIN personliga åsikt att det är extra viktigt att leva i en trygg och sund miljö (tyvärr får man ju dock inte välja sina så kallade "föräldrar"), då en otrygg miljö förstärker AS-dragen till det negativa.
Ett barn utan AS med mera, tar också skada av en otrygg miljö men får inte AS för den sakens skull.

När jag var liten så sa jag alltid att min mamma aldrig kramade mig vilket iochförsig är sant, men hur många vill krama en "aggressiv kaktus" som gör allt för att slippa bli kramad?