Finns det fler än jag som har problem hos tandläkaren?

Jag har idag varit och lagat en tand hos min tandläkare och jag har (uppenbart) svårt att nå fram till henne med mina problem.

Hon missuppfattar det jag försöker förklara för henne. Jag har inga som helst problem med smärta, utan det är ljuden som jag kan hoppa ur stolen för. Jag är enormt känslig för ljuden av borren och framför allt ljuden av metall som "slår emot tänderna". Jag skrek i högan sky av skräck över dessa ljud. Men hon verkar hela tiden tro att det som behövs är mer bedövning.

När det gäller smärta så har jag betydligt lättare att behärska mig. Smärta kan jag liksom "stänga av" eller "lokalisera" på ett annat sätt än ljud. Just ljud som kommer inifrån min egen mun kan få mig att skrika rakt ut. Någon som känner igen sig?

Jag har lite tandläkarfobi och tycker att det är väldigt obehagligt när de skrapar och blåser/suger,borrar,bänder med sylar och tänger men värst är de brutala ingreppen i plånboken.

Har faktiskt inga som helst problem med att gå till tandläkarn. Förutom det ekonomiska då.

missbutterfly skrev:Jag har idag varit och lagat en tand hos min tandläkare och jag har (uppenbart) svårt att nå fram till henne med mina problem.

Hon missuppfattar det jag försöker förklara för henne. Jag har inga som helst problem med smärta, utan det är ljuden som jag kan hoppa ur stolen för. Jag är enormt känslig för ljuden av borren och framför allt ljuden av metall som "slår emot tänderna". Jag skrek i högan sky av skräck över dessa ljud. Men hon verkar hela tiden tro att det som behövs är mer bedövning.

När det gäller smärta så har jag betydligt lättare att behärska mig. Smärta kan jag liksom "stänga av" eller "lokalisera" på ett annat sätt än ljud. Just ljud som kommer inifrån min egen mun kan få mig att skrika rakt ut. Någon som känner igen sig?

Nej, jag känner inte igen mig i just den situationen. Men däremot har nog många här på forumet haft liknande kommunikationsproblem med vårdpersonal.

Jag föreslår att du nästa gång du kommer på besök, innan du lägger dig i stolen, berättar att

a) du är mycket ljudkänslig och att

b) ljudet som uppstår av vibrationerna från borrar och andra redskap blir i det närmaste outhärdligt, så att

c) obehagsuttryck som skrik, ryckningar och liknande skall tolkas som symptom av din ljudkänslighet och inte som en tecken på att bedövningen är otillräcklig.

Lakrits, jag har redan berättat för henne. Dels det och även att jag har Asperger. Men det som är svårast att förklara är de egna upplevelserna av ljuden. Hon förstår det inte, kort sagt.

Om man tänker efter så måste det nog vara precis som när jag försöker sätta mig in i någon annans (NT) problem, det som de tycker utgör problem/ svårigheter för dem tycker jag ofta är nonsens i min värld. Jag kan inte ta alla deras issues på allvar. (T ex en kompis som bröt ihop efter att hennes sovrum blivit målat i en för mörk nyans.) Jag har svårt att förstå lidandet i det hela, och kanske är det vice versa när det gäller mina problem som jag försöker förklara för NT:s?

Det finns speciella tandläkare för de som är tandläkar-rädda. De vanliga tandläkarna jag mött vill bara ha "the job done" och verkar snarare tycka att snabbare destå bättre + förnedringen att inte kunna svara på deras frågor.
Sen finns det lugnande man kan ta.

Jag gick en massa år utan att gå till tandläkaren men till slut var jag så illa tvungen. Jag går igång på alla ljud, känslan när dom bänner och skrapar i munnen. Känslan av att ha någons händer (fingrar om man nu skall vara petig) i munnen och det är ju inte läga att försöka förklara när man väl är där. Så här gjorde jag.

¤ Funderade över vad vad som var jobbigt och hur jag ville att tandläkarbesöket skulle fungera.

¤ Tänkte igenom vilka krav jag hade på tandläkaren.

¤ Hörde av mig till flera olika tandläkare där jag beskrev ovanstående punkter. Jag började samtalen med att säga att eftersom jag är tandvårdsrädd så håller jag på att kontakta flera tandläkare för att se var jag får bäst vård. Det var mest för att de inte skulle börja tjata om tider.

¤ Jag sa också att jag kommer att behöva något lugnande innan besöket.

Jag hade ingen läkare så det var tandläkaren som gav mig stesolid. Kanske det gjorde att det blev extra tydligt för henne att jag tyckte att det var jobbigt. I början av besöket drar jag min harrang om vad jag tycker är jobbigt, innan jag sätter mig. Jag kan säga att det kanske verkar fånigt eller tramsigt eller nåt i den stilen men jag måste göra så här för att klara detta. Jag hävdar min rätt att vara en mes.
Tandläkaren har däremot ingen aning om mina diagnoser, hade inga när jag började där.

Men ni har ju alla rätt till tandläkarkort! Jag har fått mitt och betalar då inte mer än för ett vanligt läkarbesök.

För mig brukar ett besök ta 2 timmar! Så rädd är jag, både för alla ljud och för smärta.

Jag minns hur jag gallskrek då en privat tandläkare borrade utan att bedövningen tog!

Sedan dess är jag livrädd för dem, borstar och använder tandtråd försöker välja en tandkräm som det står att den kan reparera eventuella emaljskador, små då.

Den privata tandläkaren fortsatte borra trots att jag skrek, tandsköterskan sade åt mig att lugna ner mig. Lätt va, då borren skär i min tand som knivar! Obeskrivlig smärta!

Jag började gå hos Folktandvården efter detta. De drog ut min inflammerade tand som borrats i. Det besöket tog 2 timmar för jag var livrädd men ingen brydde sig. Nu har jag hamnat hos en bättre Folktandvård. Har varit där en gång för kontroll och det gick bra.

Tycker också det är väldigt obehagligt när de håller på med tänderna. Dels ljudet, men mest känslan i mig som blir när de skrapar på, eller borrar i, tänderna. Just i munnen är jag tydligen känslig för smärta också, annars brukar jag ha lättare för att stå ut med det. Fasar verkligen för att gå dit numera.

När jag var yngre hade jag inte riktigt lika ont av det. Kanske för att de behöver skrapa bort mer tandsten nu. Har inte behövt laga något på mer än 20 år, men när den dagen kommer lär det väl bli ännu värre...

Ja, usch, det är hemskt att gå till tandläkare. Jag har 2 rotfyllningar och 2 stifttänder, det är hemskt jobbigt.

En kompis till mig skulle dra ut en visdomstand, och hon är rädd för att gå dit, fick då lugnande medicin att ta innan. Tar medicinen hemma för att den skall verka (hela dosen, och är ovan vid mediciner.) Åker spårvagn till tandläkaren och väl där är tandläkaren sjuk. Då börjar tabletten verka... Med stora svårigheter och många konstiga blickar på sig lyckas hon ta sig hem. Blev helt knockad av medicinen. Fick göra om hela proceduren när tandläkaren var på plats igen, men då tog hon tabletten när hon var framme och fixade skjuts hem.

missbutterfly skrev:Lakrits, jag har redan berättat för henne. Dels det och även att jag har Asperger. Men det som är svårast att förklara är de egna upplevelserna av ljuden. Hon förstår det inte, kort sagt.

Om man tänker efter så måste det nog vara precis som när jag försöker sätta mig in i någon annans (NT) problem, det som de tycker utgör problem/ svårigheter för dem tycker jag ofta är nonsens i min värld. Jag kan inte ta alla deras issues på allvar. (T ex en kompis som bröt ihop efter att hennes sovrum blivit målat i en för mörk nyans.) Jag har svårt att förstå lidandet i det hela, och kanske är det vice versa när det gäller mina problem som jag försöker förklara för NT:s?

Då har du och jag samma problem. Jag har självsvåldigt skrivit ut mig från sjukhuset två gånger p.g.a. att den behandlande läkaren och jag bara pratade förbi varandra. Fast ibland är det bara fel på en av oss (förhoppningsvis den andre). T.ex. när jag, min mor (över telefon), min bror (återigen över telefon) och personal på vårdcentralen där jag var försökte förklara för en läkare varför jag som är spruträdd inte borde stå upp när jag får min spruta. Slutligen gav hon upp, sade åt mig att jag inte hade förstått att man inte behöver ligga ner för att bli injecerad och skickade mig, då 25 år gammal, till barnkliniken för att de skulle få ta hand om mig.

Varning för tandläkarljud:

Jag är inte rädd för tandläkaren, inte såpass som det visas här i tråden i alla fall. Jag tycker ta bilder är obehagligt, klöker mig, samt är rädd de kommer vilja dra ut mina visdomständer, av samma skäl. Jag har aldrig behövt borra, varje gång säger det att jag verka sköta änderna väl mm så jag har väl inget att oroa mig för. Fick med mig en stor kasse från Apoteket med b-vitaminer, munskölj, tuggummin och sugtabletter för muntorrhet (alla mediciner).

Jag är inte rädd heller, sedan jag fick min nuvarande tandläkare. Det var smärtan som skrämde mig innan, och att de visade sådan total avsaknad av förståelse, och aldrig erkände att jag sprutan faktiskt inte tog på mig.

Min nuvarande ger mig den bedövning jag vill ha, och låter mig vänta tills den tar o.s.v.

Så bra att jag numer klarar en hel del smärta om det ska borras, jag vet att jag blir lyssnad på om jag inte skulle stå ut, så då står jag ut

MsTibbs skrev:Jag har aldrig behövt borra, varje gång säger det att jag verka sköta änderna väl mm så jag har väl inget att oroa mig för.

Jag kan tänka mig att den dagen du får ett hål, så blir det en ankeställare.

Lakrits skrev:

MsTibbs skrev:Jag har aldrig behövt borra, varje gång säger det att jag verka sköta änderna väl mm så jag har väl inget att oroa mig för.

Jag kan tänka mig att den dagen du får ett hål, så blir det en ankeställare.

Det lagas i en andvändning!

Bror Duktig skrev:

Lakrits skrev:

MsTibbs skrev:Jag har aldrig behövt borra, varje gång säger det att jag verka sköta änderna väl mm så jag har väl inget att oroa mig för.

Jag kan tänka mig att den dagen du får ett hål, så blir det en ankeställare.

Det lagas i en andvändning!

Hihihi!

Bror Duktig skrev:Det lagas i en andvändning!

Inte av en kvackare.

(Undrar om det finns några bra andläkare?)

Bror Duktig skrev:

Lakrits skrev:

MsTibbs skrev:Jag har aldrig behövt borra, varje gång säger det att jag verka sköta änderna väl mm så jag har väl inget att oroa mig för.

Jag kan tänka mig att den dagen du får ett hål, så blir det en ankeställare.

Det lagas i en andvändning!

Ja, hål i änderna orsakar andnöd.

carl skrev:Det finns speciella tandläkare för de som är tandläkar-rädda. De vanliga tandläkarna jag mött vill bara ha "the job done" och verkar snarare tycka att snabbare destå bättre + förnedringen att inte kunna svara på deras frågor.
Sen finns det lugnande man kan ta.

Jag tog Sobril innan, men det skulle nog gått bra ändå. De tar tid på sig och pratar lugnande.

Zombie skrev:

Bror Duktig skrev:Det lagas i en andvändning!

Inte av en kvackare.

Undras hur han lyckats anka sig fram!