Var glad eller dö! - KOBRA SVT2 tisdag 21.30
55 inlägg
• Sida 1 av 3 • 1, 2, 3
Var glad eller dö! - KOBRA SVT2 tisdag 21.30
SVT2 tisdag 23 mars 2010 kl 21.30: Kobra <a target="_blank" href="http://svt.se/2.125322/1.1933789/pgm_2_-_var_glad_eller_do?lid=puff_1933843&lpos=lasMer">Var glad eller dö!</a>
Kan tänka mig att det här programmet kan ge tahlia en del vatten på sin kvarn...
Kan tänka mig att det här programmet kan ge tahlia en del vatten på sin kvarn...
Kobra skrev: SVT2 21:30 Kobra
I tisdagens KOBRA säger vi ja! ja! ja! och kastar loss bland självhjälpsböcker och livscoacher.
Del 2 av 11. Var glad eller dö! Författaren Barbara Ehrenreich ruttnade då hennes läkare ordinerade positivt tänkande mot hennes cancer. I sin skoningslösa bok Smile or die drar hon ner byxorna på en miljardinsdustri och visar hur det positiva tänkandet lurat amerikanarna i grunden. Kobra träffar Rockys skapare Martin Kellerman som byggt hela sin karriär på att vara negativ. Men det finns de som tror på det positiva tänkandet kraft; Kobra träffar uppstickarna i konstnärsduon AIDS-3D som skapade en mental bild av att få en utställning på ett känt galleri - och några månader senare slog drömmen in!
Programledare: Kristofer Lundström.
Senast redigerad av barracuber 2011-05-05 1:21:43, redigerad totalt 1 gång.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Tack för tipset, hann se 20 minuter i alla fall.
Hade kunnat bli ett riktigt bra program om det hade gjorts med mer djup, bredd, tid och utan den där kalla pretto-arty-fartiga inramningen (komplett med snuttifiering, skumma ljudeffekter och tröttsamt 90-talsflimmer) som gör just Kobra allmänt irriterande som programformat.
Hade kunnat bli ett riktigt bra program om det hade gjorts med mer djup, bredd, tid och utan den där kalla pretto-arty-fartiga inramningen (komplett med snuttifiering, skumma ljudeffekter och tröttsamt 90-talsflimmer) som gör just Kobra allmänt irriterande som programformat.
Senast redigerad av Inger 2011-05-05 1:21:43, redigerad totalt 1 gång.
!!!
Jag såg bara lite i slutet, men människan som pratade sade EXAKT det som jag brukar säga om att vara negativ och att det ger kraft till förändring. Banne mig samma ord.
Och vad motarbetad jag har blivit av alla, speciellt riktiga psykologer och sådana som leker "amatörcoacher" eller sådana som tycker att de utvecklar sitt liv (som gärna går på kurser för sådant).
Positivt tänkande leder för mig inte till någon förändring.
För t.ex. koncentrationslägerfångar, var nog KASAM viktigare än "positivt tänkande".
Jag såg bara lite i slutet, men människan som pratade sade EXAKT det som jag brukar säga om att vara negativ och att det ger kraft till förändring. Banne mig samma ord.
Och vad motarbetad jag har blivit av alla, speciellt riktiga psykologer och sådana som leker "amatörcoacher" eller sådana som tycker att de utvecklar sitt liv (som gärna går på kurser för sådant).
Positivt tänkande leder för mig inte till någon förändring.
För t.ex. koncentrationslägerfångar, var nog KASAM viktigare än "positivt tänkande".
Senast redigerad av Bror Duktig 2011-05-05 1:21:43, redigerad totalt 1 gång.
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
Vi måste slå oss fria från dessa kedjor som håller oss fast vid att alltid använda extrema exempel (i synnerhet den typen som är synonymt med andra världskriget) och sluta se positivt tänkande som en metod som hjälper en att göra underverk. Idén om att man på något sätt skulle kunna attrahera pengar, makt och personlig framgång med hjälp av tanken är naturligtvis fullständigt absurd. Sättet de framför just den delen på är storhetsvansinne. Jag såg DVDn "The Secret" och, precis som Alan Yentob, satt jag och suckade och frågade om det var på allvar.
Alan Yentob ifrågasätter självhjälpsmetoder:
http://www.bbc.co.uk/imagine/episode/th ... life.shtml
“The truth is there is more to self-help than I thought,” he admits.
Han är väldigt skeptisk, men inser att det är mer än gulliga små pocketböcker och amerikanskt storhetsvansinne. Jag rekommenderar att ni ser denna som faktiskt är ganska så intressant. Dessutom är det BBC, så det är ett snäpp högre än SVT och Sveriges dryga programledare.
För mig handlar positivt tänkande om att t ex ta disken, varför ska jag ta disken, hur får det mig att känna när jag har tagit disken etc. Konstruktivt tänkande - positivt tänkande.
Precis som för Inger så var det alldeles för knepig redigering. Och jag tycker inte om hur programledaren försöker låta spirituell och djup framför en svart bakgrund. "Oooh", liksom.
I slutändan så anser jag att det handlar om vad man själv anser vara positivt tänkande. Kan vara bra att mixa lite med den hjälp som finns att få istället för att bara käka tabletter och gå och prata med någon. Ibland finns det som man behöver mitt framför näsan på en (bildligt). Sanningen är att det verkar som att majoriteten av forumets medlemmarna ändå är väldigt missnöjda med den psykiatriska hjälp som finns tillgänglig. När ska det slå till att man ibland får ta saken i egna händer, undrar jag.
Förstå grejen att den här explosionen av självhjälp har också lett till en våg av kritik och nedlåtande attityder. Jag antar att man får lyssna på vad andra säger eller själv försöka skåda.
UTGÅ INTE IFRÅN ATT SJÄLVHJÄLP ENBART ÄR EN RÖRELSE KRING MIA TÖRNBLOM OCH RHONDA BYRNE. UTGÅ INTE IFRÅN ATT NI KOMMER VINNA PÅ LOTTO FÖR ATT NI TÄNKER PÅ DET, ELLER ATT NI HELT PLÖTSLIGT KOMMER MÅ BRA FÖR ATT NI SÄGER ATT NI ÄR SÖTA VARJE DAG.
I grund och botten så handlar det om en positiv progress, inte någon falsk hurtighet som baserats på att man intalat sig själv att man är unik i världen. Men försök åtminstone att förstå det, försök att greppa det. Släpp fördomarna och tänk bortanför den här käcka glorifierade paraden som är.
"Nothing is certain, but death and taxes."
Så, nu orkar jag inte mer.
Alan Yentob ifrågasätter självhjälpsmetoder:
http://www.bbc.co.uk/imagine/episode/th ... life.shtml
“The truth is there is more to self-help than I thought,” he admits.
Han är väldigt skeptisk, men inser att det är mer än gulliga små pocketböcker och amerikanskt storhetsvansinne. Jag rekommenderar att ni ser denna som faktiskt är ganska så intressant. Dessutom är det BBC, så det är ett snäpp högre än SVT och Sveriges dryga programledare.
Starting with a look at the latest self-help phenomenon, The Secret, Alan Yentob sets out to learn from the big hitters in the self-help world: Susan Jeffers, author of the bestselling Feel The Fear And Do It Anyway; David Burns, whose book Feeling Good, The New Mood Therapy has sold over 5 million copies, and Anthony Robbins, who fills stadiums with his can-do performances. “Most people see things worse than they are so they never have to try,” says Robbins. “People say to me ‘I’m sceptical’ and I say no you’re not, you’re gutless.”
Robbins has been the personal coach to a raft of celebrities including Mikhail Gorbachev and Bill Clinton. At last year’s Wimbledon, Serena Williams, another Robbins follower, was spotted with her own self-help notes: “My good thoughts are powerful. Any negative thoughts are weak. You are number one. You are the best. You will win Wimbledon.”
“But let’s face it, none of us are going to win Wimbledon,” says Yentob. “And anyway, we keep being told it’s not all about winning, so why do we need these books?” “I think we all have pain,” says Amy Jenkins, writer of This Life and a self-help fan.
David Burns, a pioneer of cognitive therapy, challenges pain head on with the idea that “your thoughts create your feelings, so your thoughts can change your feelings.” This is not just a fad; his self-help book on cognitive therapy is now prescribed by doctors around the world instead of antidepressants.
Yentob’s optimism is bought crushingly down to earth by the Freudian psychoanalyst Adam Philips. “Freud said the purpose of psychoanalysis is to turn neurotic misery into everyday unhappiness, and what he meant by that is that people aren’t going to be transformed magically.”
In search of the roots of the self-help genre, Yentob discovers Self Help by Samuel Smiles, which was published in 1859, the same year as Darwin’s The Origin of Species. “Guess which one was the bestseller?” The next blockbuster was How to Win Friends And Influence People by Dale Carnegie, published in 1936, during the Depression.
“Now we live in a culture of constant change and turnover,” says the self-help critic Micki McGee. “You not only have to be employed, but constantly employable. Not only married, but constantly marriageable. And that is the moment self-help emerges as a powerful literature.”
The episode ends with The Wizard of Oz, the ultimate self-help film. All the characters - the Tin Man, the Scarecrow, the Lion and Dorothy - think they have to look to the Wizard for the answers; what they eventually realise is they were within themselves all along.
So has Yentob been changed by his voyage of discovery? “The truth is there is more to self-help than I thought,” he admits.
För mig handlar positivt tänkande om att t ex ta disken, varför ska jag ta disken, hur får det mig att känna när jag har tagit disken etc. Konstruktivt tänkande - positivt tänkande.
Precis som för Inger så var det alldeles för knepig redigering. Och jag tycker inte om hur programledaren försöker låta spirituell och djup framför en svart bakgrund. "Oooh", liksom.
I slutändan så anser jag att det handlar om vad man själv anser vara positivt tänkande. Kan vara bra att mixa lite med den hjälp som finns att få istället för att bara käka tabletter och gå och prata med någon. Ibland finns det som man behöver mitt framför näsan på en (bildligt). Sanningen är att det verkar som att majoriteten av forumets medlemmarna ändå är väldigt missnöjda med den psykiatriska hjälp som finns tillgänglig. När ska det slå till att man ibland får ta saken i egna händer, undrar jag.
Förstå grejen att den här explosionen av självhjälp har också lett till en våg av kritik och nedlåtande attityder. Jag antar att man får lyssna på vad andra säger eller själv försöka skåda.
UTGÅ INTE IFRÅN ATT SJÄLVHJÄLP ENBART ÄR EN RÖRELSE KRING MIA TÖRNBLOM OCH RHONDA BYRNE. UTGÅ INTE IFRÅN ATT NI KOMMER VINNA PÅ LOTTO FÖR ATT NI TÄNKER PÅ DET, ELLER ATT NI HELT PLÖTSLIGT KOMMER MÅ BRA FÖR ATT NI SÄGER ATT NI ÄR SÖTA VARJE DAG.
I grund och botten så handlar det om en positiv progress, inte någon falsk hurtighet som baserats på att man intalat sig själv att man är unik i världen. Men försök åtminstone att förstå det, försök att greppa det. Släpp fördomarna och tänk bortanför den här käcka glorifierade paraden som är.
"Nothing is certain, but death and taxes."
Så, nu orkar jag inte mer.
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-05 1:21:43, redigerad totalt 1 gång.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Väl skrivet earlydayminer!
Senast redigerad av pointblank 2011-05-05 1:21:43, redigerad totalt 1 gång.
- pointblank
- Inlägg: 1116
- Anslöt: 2006-11-12
- Ort: NV Skåne
Jag tog andra världskriget som exempel för att jag läste om just koncentrationsläger och KASAM, att man "kom på" KASAM när man forskade i varför vissa klarade sig bättre än andra i koncentrationsläger. Och jag tycker att extrema exempel är mer talande, så man slipper fundera.
Du skrev så mycket early, och min hjärna är seg (kan inte samla allt nu). Men av allt som handlar om positivt tänkande som jag har stött på (från andra än mig själv), så har ALLT varit destruktivt för mig.
Du skriver om konstruktivt tänkande med disken, och jag håller helt med. Men det är inte så som jag någonsin har fått beskrivet positivt tänkande. Postivt tänkande-grejen har alltid inneburit stagnation och destruktivitet för mig.
Om man är på t.ex. ett jobb som är som ett långt elände, hur fungerar då positivt tänkande om jobbet i fråga om att ändra situationen? För mig blir negativt tänkande drivkraften som får mig därifrån (jag har varit med om detta när jag jobbade på fabrik, där jag dock inte ens var kvar så länge eftersom jag skadade ryggen ganska omgående).
Jag var mest negativ av alla på jobbet, och de klagade på att jag inte tänkte positivt. Jag fick en väldig energi av att inse hur kass jobbet var och att jag måste ta mig från sådana jobb. Så jag fick igång mig att studera alla naturämnen på komvux. Detta hade jag inte gjort med positivt tänkande. De som tänkte mest positivt, tänkte på jobbarkompisar och sådant, och de slutade inte heller på jobbet. Andra som var negativa, tog sig därifrån också.
När jag såg studierna framför mig, tänkte jag mer positivt, men det började negativt, jag ville FRÅN fabriken.
Så konstruktivt kan nog vara både negativt och positivt tänkande. Ibland har man inget klart mål vid start, och då kan det negativa om det som man vill från, vara en drivkraft.
Att se målet i stället för vad man vill från, kan också vara bättre som drivkraft. Man kommer närmare målet, medan det man vill från blir mer och mer diffust ju längre ifrån det man kommer, och kan då förlora sin drivkraft (typiskt för de som bantar eller slutar röka). Men, fortfarande kan ju det negativa vara startande drivkraft.
Du skrev så mycket early, och min hjärna är seg (kan inte samla allt nu). Men av allt som handlar om positivt tänkande som jag har stött på (från andra än mig själv), så har ALLT varit destruktivt för mig.
Du skriver om konstruktivt tänkande med disken, och jag håller helt med. Men det är inte så som jag någonsin har fått beskrivet positivt tänkande. Postivt tänkande-grejen har alltid inneburit stagnation och destruktivitet för mig.
Om man är på t.ex. ett jobb som är som ett långt elände, hur fungerar då positivt tänkande om jobbet i fråga om att ändra situationen? För mig blir negativt tänkande drivkraften som får mig därifrån (jag har varit med om detta när jag jobbade på fabrik, där jag dock inte ens var kvar så länge eftersom jag skadade ryggen ganska omgående).
Jag var mest negativ av alla på jobbet, och de klagade på att jag inte tänkte positivt. Jag fick en väldig energi av att inse hur kass jobbet var och att jag måste ta mig från sådana jobb. Så jag fick igång mig att studera alla naturämnen på komvux. Detta hade jag inte gjort med positivt tänkande. De som tänkte mest positivt, tänkte på jobbarkompisar och sådant, och de slutade inte heller på jobbet. Andra som var negativa, tog sig därifrån också.
När jag såg studierna framför mig, tänkte jag mer positivt, men det började negativt, jag ville FRÅN fabriken.
Så konstruktivt kan nog vara både negativt och positivt tänkande. Ibland har man inget klart mål vid start, och då kan det negativa om det som man vill från, vara en drivkraft.
Att se målet i stället för vad man vill från, kan också vara bättre som drivkraft. Man kommer närmare målet, medan det man vill från blir mer och mer diffust ju längre ifrån det man kommer, och kan då förlora sin drivkraft (typiskt för de som bantar eller slutar röka). Men, fortfarande kan ju det negativa vara startande drivkraft.
Senast redigerad av Bror Duktig 2011-05-05 1:21:43, redigerad totalt 1 gång.
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
Även om jag kan gnälla på småsaker och störa mig på större trender som inte går åt rätt håll (inkl positivitets- & framgångskravstrenden) så har jag nog en ganska positiv grundinställning, vilket har både för- och nackdelar.
Nackdel kan vara att jag alltid haft en tendens att stå ut med mycket mer än jag borde för att jag fokuserar mer på det som är bra än på det som inte är bra (eller för att jag vant mig, eller inte tror att jag har något val).
Fördelen är att jag uppskattar det jag har, sällan oroar mig för saker i onödan och är lösningsinriktad och optimistisk när det gäller problem. Är övertygad om att allt går att lösa, på det ena eller andra sättet. Och ofta gör det det också.
Nackdel kan vara att jag alltid haft en tendens att stå ut med mycket mer än jag borde för att jag fokuserar mer på det som är bra än på det som inte är bra (eller för att jag vant mig, eller inte tror att jag har något val).
Fördelen är att jag uppskattar det jag har, sällan oroar mig för saker i onödan och är lösningsinriktad och optimistisk när det gäller problem. Är övertygad om att allt går att lösa, på det ena eller andra sättet. Och ofta gör det det också.
Senast redigerad av Inger 2011-05-05 1:21:43, redigerad totalt 1 gång.
När det gäller coaching av andra är jag däremot ambivalent. Jag tror inte på påtvingad optimism, eftersom det som inte är äkta och inte kommer inifrån inte heller har någon kraft.
Har ju som sagt provat Tony Robbins larviga övningar och det kändes helt galet att lägga på sig en attityd och ett kroppsspråk som inte har någon som helst anknytning till ens naturliga temperament eller inre känsla just då: att t ex försöka spela självsäker, entusiastisk och extrovert när man i själva verket känner sig osäker och irriterad och är avgjort introvert till sin natur. Kanske funkar för någon, men definitivt inte för mig, känns ju bara löjligt och fel i hela kroppen.
Men däremot kan man titta lite på de negativa tankar som ibland hindrar en från att våga göra vissa saker man skulle vilja. Inte genom att klistra dit positiva tankar eller fejkat kroppsspråk utan genom att kolla var de negativa/ifrågasättande tankarna kommer ifrån och om de är realistiska eller ej.
De flesta kan nog hur lätt som helst se när andra har negativa tankar om sig själva eller sin situation som faktiskt inte alls stämmer, eller som bara stämmer till mindre del. Vi har haft ett antal mer eller mindre extrema exempel bara på detta forum, eller hur? Det man tänker om sig själv är däremot helt objektivt, naturligtvis, man är inte alls negativ utan bara realistisk. Eller?
Det är här det blir knepigt. Här behöver man ofta ett bollplank och någon som kan ge feedback som är ärlig och verklighetsförankrad. När man sätter mål så gäller det att inte sikta vare sig för högt eller för lågt. De flesta antingen underskattar eller överskattar sig själva, eller har drömmar som faktiskt inte är realistiska alls för att man helt enkelt inte har de egenskaper eller resurser som krävs för att uppnå dem. Samtidigt som man lätt missar en massa bra men mindre spektakulära möjligheter som ÄR uppnåeliga för att man kört fast i gamla spår och målar upp saker som oöverstigliga som egentligen är relativ baggis att lösa.
Har aldrig själv varit hos någon riktig coach, men min väninna som är terapeut och jag har under flera år' coachat' (stöttat och varit bollplank åt) varandra helt spontant. Tog mig dock ett tag att staka ut mina gränser, eftersom hon inte vill se ens funktionshinder eller fysiska sjukdomar som något hinder. Men i många fall har det faktiskt varit till stor hjälp att få feedback på om ens negativa tankar om en själv eller en viss situation är realistiska eller ej, och uppmuntran att gräva fram var de mer orealistiska kommer ifrån.
För mig räcker det ofta att bara prata om ett problem för att jag själv ska komma på hur jag vill gå vidare med det, vilket ibland varit precis motsatt mot det förslag jag fått. Eller för att det ska lösa sig självt, när man löst upp sin emotionella knut runt det.
Men vissa saker kommer jag inte vidare med... gissningsvis för att jag innerst inne inte vill. Saker som jag kan reta mig på att jag inte tar tag i och gör något av, men som troligen skulle röra till mitt liv mer än jag orkar. Jag värderar lugn och ro oerhört mycket högre än potentiell yttre framgång, och har så pass vacklande hälsa att det vore direkt oansvarigt att dra igång något som jag troligen inte kommer kunna fullfölja, och då är det naturligt att detta styr mina handlingar och beslut. Men det stör mig lite att inte ens ha provat.
Blir dock lite rädd för såna coacher som inte ser hur realistiskt det trots allt är att hellre vara för försiktig än för risktagande när man inte vet från dag till dag hur man kommer må. Som puffar för förändring utan att ta ansvar för om man sen kommer orka med den eller ej. Även om jag själv kan vara sån ibland, och bli otålig på folk som tror att de sitter fast när jag ser en eller flera fullt uppnåeliga möjligheter för dem ut.
Har ju som sagt provat Tony Robbins larviga övningar och det kändes helt galet att lägga på sig en attityd och ett kroppsspråk som inte har någon som helst anknytning till ens naturliga temperament eller inre känsla just då: att t ex försöka spela självsäker, entusiastisk och extrovert när man i själva verket känner sig osäker och irriterad och är avgjort introvert till sin natur. Kanske funkar för någon, men definitivt inte för mig, känns ju bara löjligt och fel i hela kroppen.
Men däremot kan man titta lite på de negativa tankar som ibland hindrar en från att våga göra vissa saker man skulle vilja. Inte genom att klistra dit positiva tankar eller fejkat kroppsspråk utan genom att kolla var de negativa/ifrågasättande tankarna kommer ifrån och om de är realistiska eller ej.
De flesta kan nog hur lätt som helst se när andra har negativa tankar om sig själva eller sin situation som faktiskt inte alls stämmer, eller som bara stämmer till mindre del. Vi har haft ett antal mer eller mindre extrema exempel bara på detta forum, eller hur? Det man tänker om sig själv är däremot helt objektivt, naturligtvis, man är inte alls negativ utan bara realistisk. Eller?
Det är här det blir knepigt. Här behöver man ofta ett bollplank och någon som kan ge feedback som är ärlig och verklighetsförankrad. När man sätter mål så gäller det att inte sikta vare sig för högt eller för lågt. De flesta antingen underskattar eller överskattar sig själva, eller har drömmar som faktiskt inte är realistiska alls för att man helt enkelt inte har de egenskaper eller resurser som krävs för att uppnå dem. Samtidigt som man lätt missar en massa bra men mindre spektakulära möjligheter som ÄR uppnåeliga för att man kört fast i gamla spår och målar upp saker som oöverstigliga som egentligen är relativ baggis att lösa.
Har aldrig själv varit hos någon riktig coach, men min väninna som är terapeut och jag har under flera år' coachat' (stöttat och varit bollplank åt) varandra helt spontant. Tog mig dock ett tag att staka ut mina gränser, eftersom hon inte vill se ens funktionshinder eller fysiska sjukdomar som något hinder. Men i många fall har det faktiskt varit till stor hjälp att få feedback på om ens negativa tankar om en själv eller en viss situation är realistiska eller ej, och uppmuntran att gräva fram var de mer orealistiska kommer ifrån.
För mig räcker det ofta att bara prata om ett problem för att jag själv ska komma på hur jag vill gå vidare med det, vilket ibland varit precis motsatt mot det förslag jag fått. Eller för att det ska lösa sig självt, när man löst upp sin emotionella knut runt det.
Men vissa saker kommer jag inte vidare med... gissningsvis för att jag innerst inne inte vill. Saker som jag kan reta mig på att jag inte tar tag i och gör något av, men som troligen skulle röra till mitt liv mer än jag orkar. Jag värderar lugn och ro oerhört mycket högre än potentiell yttre framgång, och har så pass vacklande hälsa att det vore direkt oansvarigt att dra igång något som jag troligen inte kommer kunna fullfölja, och då är det naturligt att detta styr mina handlingar och beslut. Men det stör mig lite att inte ens ha provat.
Blir dock lite rädd för såna coacher som inte ser hur realistiskt det trots allt är att hellre vara för försiktig än för risktagande när man inte vet från dag till dag hur man kommer må. Som puffar för förändring utan att ta ansvar för om man sen kommer orka med den eller ej. Även om jag själv kan vara sån ibland, och bli otålig på folk som tror att de sitter fast när jag ser en eller flera fullt uppnåeliga möjligheter för dem ut.
Senast redigerad av Inger 2011-05-05 1:21:50, redigerad totalt 1 gång.
Fler tankar om programmet igår...
Att de där hurtfriska amerikanska konstnärerna var så framgångsrika berodde nog inte bara på att de visualiserade sin framgång varje dag utan på att de dels hade sin amerikanska frimodighet gratis i ryggsäcken (vilket blir en avgjord fördel i Europa, men inget märkvärdigt alls i hemlandet) och dels jobbade på den rent fysiskt och verkligen var kreativa och produktiva.
Har inte sett The Secret, bara kortare utdrag, men även där framgick det att det inte räcker bara att ha rätta känslan och rätta tanken utan att du faktiskt måste göra något också. Du vinner inte OS bara genom att sitta och visualisera att du gör det, du måste även träna utav bara h-e. Och somliga har mer ork och uthållighet än andra, så är det bara.
Tony Robbins t ex, verkar ha någon sorts extrem ADHD med energi motsvarande minst 10 pers. De stackare som satt rakt framför honom måste ha upplevt det som att sitta i en orkan. Sån exceptionell energi är troligen medfödd. (Eller om han får den av publiken?) Och då är det så väldigt lätt att säga "Kolla på mig - född fattig så vi knappt hade mat för dagen, men har jobbat mig upp utan något annat än min tro på mig själv. Kan jag så kan vem som helst." Men nej, alla har inte den där driftigheten, och inte heller den reservationslösa fräckheten att plocka russinen ur andras kakor, stoppa i ny förpackning och sälja för tiodubbla priset.
Att de där hurtfriska amerikanska konstnärerna var så framgångsrika berodde nog inte bara på att de visualiserade sin framgång varje dag utan på att de dels hade sin amerikanska frimodighet gratis i ryggsäcken (vilket blir en avgjord fördel i Europa, men inget märkvärdigt alls i hemlandet) och dels jobbade på den rent fysiskt och verkligen var kreativa och produktiva.
Har inte sett The Secret, bara kortare utdrag, men även där framgick det att det inte räcker bara att ha rätta känslan och rätta tanken utan att du faktiskt måste göra något också. Du vinner inte OS bara genom att sitta och visualisera att du gör det, du måste även träna utav bara h-e. Och somliga har mer ork och uthållighet än andra, så är det bara.
Tony Robbins t ex, verkar ha någon sorts extrem ADHD med energi motsvarande minst 10 pers. De stackare som satt rakt framför honom måste ha upplevt det som att sitta i en orkan. Sån exceptionell energi är troligen medfödd. (Eller om han får den av publiken?) Och då är det så väldigt lätt att säga "Kolla på mig - född fattig så vi knappt hade mat för dagen, men har jobbat mig upp utan något annat än min tro på mig själv. Kan jag så kan vem som helst." Men nej, alla har inte den där driftigheten, och inte heller den reservationslösa fräckheten att plocka russinen ur andras kakor, stoppa i ny förpackning och sälja för tiodubbla priset.
Senast redigerad av Inger 2011-05-05 1:21:50, redigerad totalt 1 gång.
pointblank: *Bockar och bugar*
Bror Duktig: Jag vet. Men extrema exempel är extrema exempel. Det är lite överdrivet att jämföra koncentrationsläger och ens eget liv, men visst känner man sig lite fången i sitt huvud ibland. Man torterar sig själv, svälter sig själv genom att använda all sin energi på saker man inte får ut något av, osv. Jag själv brukar använda extrema exempel, det var därför jag skrev "Vi". Jag är lika mycket boven i dramat, om man ska uttrycka sig så. Inget mot dig personligen, vet du.
Jag förstår varför det kan bli destruktivt och ge helt motsatt effekt. Hela grejen beskrivs alldeles för maffigt, det blir svårt att greppa det när det blir svårt att förstå. Ta t ex coacher, det är bra om man håller sig ifrån sådant om man inte förlitar sig på coachens kunskap. Det finns bra coacher, sedan finns det coacher som är mycket sämre. Jag menar, en del kan se det som en enkel sak att bli coach och utöva optimism. Det blir eftertraktat och helt plötsligt exploderar det, det blir liksom en trend. Något som kan snackas på gymmet.
Nej, jag tycker vanliga tankar som sätter igång mig är positivt tänkande. Hehe.
Jag mixar ofta min egna idéer med en del artiklar jag läser, jag försöker förstå självdisciplin och tålamod bättre. Och man måste ha vilja, vi fungerar inte så bra om vi tvingas till att göra saker. Viljan är essentiell i att använda sig av någon form av positivt tänkande. Och ens att göra något. Men sedan så händer saker i livet som vi lite mer rigida helt enkelt inte orkar med, då kraschar det och vi är tvungna att börja om från början. Och det är inget som jag tycker är speciellt roligt.
Naturligtvis håller jag med dig om att negativt tänkande också kan bidra till framgång, men jag antar att det är vad vi kallar skeptism. Gäller att finna en bra balans mellan de båda, och hur fasiken gör man det?
Inger: Ja du, Inger.. De där amerikanerna är inte enkla att följa. Hela landets befolkning har någon form av medfödd narcissism. Deras typ av positivt tänkande är helt vansinnig.
Och angående att konstnärer blir upptäckta av en konsthandlare till sist, det kändes lite "Oh, really? Duh!".
Bror Duktig: Jag vet. Men extrema exempel är extrema exempel. Det är lite överdrivet att jämföra koncentrationsläger och ens eget liv, men visst känner man sig lite fången i sitt huvud ibland. Man torterar sig själv, svälter sig själv genom att använda all sin energi på saker man inte får ut något av, osv. Jag själv brukar använda extrema exempel, det var därför jag skrev "Vi". Jag är lika mycket boven i dramat, om man ska uttrycka sig så. Inget mot dig personligen, vet du.
Jag förstår varför det kan bli destruktivt och ge helt motsatt effekt. Hela grejen beskrivs alldeles för maffigt, det blir svårt att greppa det när det blir svårt att förstå. Ta t ex coacher, det är bra om man håller sig ifrån sådant om man inte förlitar sig på coachens kunskap. Det finns bra coacher, sedan finns det coacher som är mycket sämre. Jag menar, en del kan se det som en enkel sak att bli coach och utöva optimism. Det blir eftertraktat och helt plötsligt exploderar det, det blir liksom en trend. Något som kan snackas på gymmet.
Nej, jag tycker vanliga tankar som sätter igång mig är positivt tänkande. Hehe.
Jag mixar ofta min egna idéer med en del artiklar jag läser, jag försöker förstå självdisciplin och tålamod bättre. Och man måste ha vilja, vi fungerar inte så bra om vi tvingas till att göra saker. Viljan är essentiell i att använda sig av någon form av positivt tänkande. Och ens att göra något. Men sedan så händer saker i livet som vi lite mer rigida helt enkelt inte orkar med, då kraschar det och vi är tvungna att börja om från början. Och det är inget som jag tycker är speciellt roligt.
Naturligtvis håller jag med dig om att negativt tänkande också kan bidra till framgång, men jag antar att det är vad vi kallar skeptism. Gäller att finna en bra balans mellan de båda, och hur fasiken gör man det?
Inger: Ja du, Inger.. De där amerikanerna är inte enkla att följa. Hela landets befolkning har någon form av medfödd narcissism. Deras typ av positivt tänkande är helt vansinnig.
Och angående att konstnärer blir upptäckta av en konsthandlare till sist, det kändes lite "Oh, really? Duh!".
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-05 1:21:50, redigerad totalt 1 gång.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Positiv Terror
Såg just programmet "Positiv Terror" i Kobra. Tankeväckande!
Det handlade om den våg av positivt-tänkande-böcker, föreläsningar och filmer som dränkt oss från 30-talet och framåt. Dale Carnegie var en av de första stora författarna inom området.
Även till "Svårmodets sista utpost - Sverige" tog sig denna undervisning som allt mer tagit formen av propaganda.
Vad tycker Du om den "Positiva Terrorn"?
"The secret" är en i raden av succéer. Mia Törnblom: samma sak. Nå, författarna är oräkneliga.
Det haglar positiva coacher över Sverige. ALLT ÄR MÖJLIGT!!! utropar couchen på Arbetsförmedlingen till den svårt sjuke som ska ut på arbetsmarknaden eftersom han inte längre ska leva i sjukdomens Utanförskap. Det är avskaffat i Mammons, Positivitetens och Propagandans namn, Amen.
<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000203FB.gif" border="0" title="Click to get more."></a>
Mia & Co har varit med och plöjt mark för sjukdomens avskaffande. Tänker man positivt så blir man frisk, glad, framgångsrik och lycklig.
Eller?
En kvinna i programmet (glömt namnet) påpekade att man för att lösa problem faktiskt behöver identifiera dem (genom analys) och att VREDENS KRAFT ligger bakom frihet för de svarta, kvinnorna, de homosexuella m fl. Negativitet, klagande, vrede, kamp, uppror, demonstrationer - de har varit nödvändiga ingredienser i alla tider.
Har vi fallit offer för Propaganda? Ett överdrivet positivt tänkande som stigmatiserar och slår ut människor som inte lyckats tänka bort sin cancer eller AS?
(Egen åsikt: balans! Har tänkt ta Ryan Airflyget till Glasgow varje dag senaste månaderna. Häromdagen råkade jag genom en vän träffa en man som hade bråttom. Han skulle med Ryan Airflyget till Glasgow. Vännen såg ingenting gott i detta; alkoholiserade skottar som lever på puben och drar med sig vissa svenskar. Nähä? tänkte jag. Så här långt lyckades jag materialisera min tanke, fast tanken verkade inte så bra? Men det kändes som att min tanke skapat detta oväntade möte, vars innebörd tycktes vara: Think again!)
Det handlade om den våg av positivt-tänkande-böcker, föreläsningar och filmer som dränkt oss från 30-talet och framåt. Dale Carnegie var en av de första stora författarna inom området.
Även till "Svårmodets sista utpost - Sverige" tog sig denna undervisning som allt mer tagit formen av propaganda.
Vad tycker Du om den "Positiva Terrorn"?
"The secret" är en i raden av succéer. Mia Törnblom: samma sak. Nå, författarna är oräkneliga.
Det haglar positiva coacher över Sverige. ALLT ÄR MÖJLIGT!!! utropar couchen på Arbetsförmedlingen till den svårt sjuke som ska ut på arbetsmarknaden eftersom han inte längre ska leva i sjukdomens Utanförskap. Det är avskaffat i Mammons, Positivitetens och Propagandans namn, Amen.
<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000203FB.gif" border="0" title="Click to get more."></a>
Mia & Co har varit med och plöjt mark för sjukdomens avskaffande. Tänker man positivt så blir man frisk, glad, framgångsrik och lycklig.
Eller?
En kvinna i programmet (glömt namnet) påpekade att man för att lösa problem faktiskt behöver identifiera dem (genom analys) och att VREDENS KRAFT ligger bakom frihet för de svarta, kvinnorna, de homosexuella m fl. Negativitet, klagande, vrede, kamp, uppror, demonstrationer - de har varit nödvändiga ingredienser i alla tider.
Har vi fallit offer för Propaganda? Ett överdrivet positivt tänkande som stigmatiserar och slår ut människor som inte lyckats tänka bort sin cancer eller AS?
(Egen åsikt: balans! Har tänkt ta Ryan Airflyget till Glasgow varje dag senaste månaderna. Häromdagen råkade jag genom en vän träffa en man som hade bråttom. Han skulle med Ryan Airflyget till Glasgow. Vännen såg ingenting gott i detta; alkoholiserade skottar som lever på puben och drar med sig vissa svenskar. Nähä? tänkte jag. Så här långt lyckades jag materialisera min tanke, fast tanken verkade inte så bra? Men det kändes som att min tanke skapat detta oväntade möte, vars innebörd tycktes vara: Think again!)
Senast redigerad av Debbido 2011-05-05 1:21:50, redigerad totalt 1 gång.
Re: Positiv Terror
Debbido skrev:En kvinna i programmet (glömt namnet) påpekade att man för att lösa problem faktiskt behöver identifiera dem (genom analys) och att VREDENS KRAFT ligger bakom frihet för de svarta, kvinnorna, de homosexuella m fl. Negativitet, klagande, vrede, kamp, uppror, demonstrationer - de har varit nödvändiga ingredienser i alla tider.
Klok människa. Kunde inte hålla med mer.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-05 1:21:51, redigerad totalt 1 gång.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
Re: Positiv Terror
KrigarSjäl skrev:Debbido skrev:En kvinna i programmet (glömt namnet) påpekade att man för att lösa problem faktiskt behöver identifiera dem (genom analys) och att VREDENS KRAFT ligger bakom frihet för de svarta, kvinnorna, de homosexuella m fl. Negativitet, klagande, vrede, kamp, uppror, demonstrationer - de har varit nödvändiga ingredienser i alla tider.
Klok människa. Kunde inte hålla med mer.
Tänk, jag visste att Du skulle uppskatta det här programmet! Den som framhöll vredens kraft var faktiskt en amerikanska, tänka sig.
Var sambo med en amerikan länge så jag fick överdoser av positivt tänkande över mig. Han såg inga omöjligheter i någonting, någonsin. När jag hamnade i rullstol dömde han ut mig för "negativt tänkande" och stack.
End of the story: Han tänkte fram en amerikansk fru och reste jorden runt med denna fantastiska kvinna tills han dök för djupt, för länge, med allt för positiv approach till mängden syre i tanken. Och så dog han. Men han dog positivt tänkande i en blå lagun!
Jag sitter inte i rullstol idag - utan positivt tänkande! Jag t o m är vid liv.
Senast redigerad av Debbido 2011-05-05 1:21:51, redigerad totalt 1 gång.
#59977 Begär omprövning av citatet + 144 - Favoriter 1 Visa Kommentarer 4 Mer info
<Shroomie> Jag höll på att kissa ned mig av underhållning när jag såg min föredetta jobbcoach sitta och söka jobb på AF.
<Shroomie> Jag höll på att kissa ned mig av underhållning när jag såg min föredetta jobbcoach sitta och söka jobb på AF.
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-05 1:21:51, redigerad totalt 1 gång.
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
Savanten Svante skrev:#59977 Begär omprövning av citatet + 144 - Favoriter 1 Visa Kommentarer 4 Mer info
<Shroomie> Jag höll på att kissa ned mig av underhållning när jag såg min föredetta jobbcoach sitta och söka jobb på AF.
Det första förstod jag inte?
Men det andra: Bra! Så skönt att de själva får konfronteras med den hårda verkligheten.
Senast redigerad av Debbido 2011-05-05 1:21:51, redigerad totalt 1 gång.
Som så ofta så skriver du på ett underhållande vis Debbido.
Frågan här är alltså (även om den är retorisk) om det finns någon substans i detta med att bli lycklig, frisk och framgångsrik genom positivt tänkande. Hur avgör man sanningshalten i en lära som "The secret"? Hur skiljer man det falska från det äkta? När man kommer in på den frågeställningen så vill jag ta till lite österländsk visdom i form utav Buddhas s k Kalama Sutra:
"När Buddha reste i regionen Kosala bland de människor som kallades för Kalamas, mötte han i närheten av staden Kesaputta en grupp människor. De hade med sig en fråga till honom. Frågan var hur de skulle förhålla sig till de läror som olika ledare hävdade var den enda och rätta sanningen.
Buddhas svar brukar kallas för Kalama Sutra och består av följande axiom:
- Tro inte på något bara för att du hörde det berättas för länge sedan.
- Tro inte på traditionerna bara för att de har förts vidare över många generationer.
- Tro inte på enkla lösningar bara för att många pratar om dem.
- Tro inte på något bara för att det står i dina skrifter.
- Tro inte på dina egna antaganden, de är förhastade.
- Tro inte heller på dina slutsatser som bygger på vad du har sett och hört.
- Tro inte att något är sant bara för att en person verkar trovärdig.
- Tro inte på och håll fast vid någon idé, bara för att den är bekväm och passar dig.
- Tro inte på något bara för att du finner det vara logiskt.
- Tro inte på något enbart av respekt och hänsyn till dina andliga lärare.
- Tro inte på något därför att det har sagts av en auktoritet, en lärare eller en klok man eller kvinna.
- Tro bara på det du kan ta till dig efter grundlig observation och analys, och där du har funnit att allt hänger samman och är till nytta för alla och en var. Då ska du acceptera det och leva efter det."
Frågan här är alltså (även om den är retorisk) om det finns någon substans i detta med att bli lycklig, frisk och framgångsrik genom positivt tänkande. Hur avgör man sanningshalten i en lära som "The secret"? Hur skiljer man det falska från det äkta? När man kommer in på den frågeställningen så vill jag ta till lite österländsk visdom i form utav Buddhas s k Kalama Sutra:
"När Buddha reste i regionen Kosala bland de människor som kallades för Kalamas, mötte han i närheten av staden Kesaputta en grupp människor. De hade med sig en fråga till honom. Frågan var hur de skulle förhålla sig till de läror som olika ledare hävdade var den enda och rätta sanningen.
Buddhas svar brukar kallas för Kalama Sutra och består av följande axiom:
- Tro inte på något bara för att du hörde det berättas för länge sedan.
- Tro inte på traditionerna bara för att de har förts vidare över många generationer.
- Tro inte på enkla lösningar bara för att många pratar om dem.
- Tro inte på något bara för att det står i dina skrifter.
- Tro inte på dina egna antaganden, de är förhastade.
- Tro inte heller på dina slutsatser som bygger på vad du har sett och hört.
- Tro inte att något är sant bara för att en person verkar trovärdig.
- Tro inte på och håll fast vid någon idé, bara för att den är bekväm och passar dig.
- Tro inte på något bara för att du finner det vara logiskt.
- Tro inte på något enbart av respekt och hänsyn till dina andliga lärare.
- Tro inte på något därför att det har sagts av en auktoritet, en lärare eller en klok man eller kvinna.
- Tro bara på det du kan ta till dig efter grundlig observation och analys, och där du har funnit att allt hänger samman och är till nytta för alla och en var. Då ska du acceptera det och leva efter det."
Senast redigerad av Micke 2011-05-05 1:21:51, redigerad totalt 1 gång.
Kvinnan var väl journalisten och författaren Barbara Ehrenreich. När hon fick cancer fick hon höra att hon skulle se det som en gåva och en möjlighet att utvecklas och bli visare etc.
Hon sa också att det är jobbigt med människor som hela tiden är glada och positiva och bara ser möjligheter, inga problem. Det har hon rätt i, fast det är också jobbigt med sådana som bara är negativa och ser enbart problem och inga möjligheter.
Positivt tänkande blir lätt klyschor. Och ett skuldbeläggande av dem som inte klarar av att vara evigt optimistiska och ständigt leende.
Men för mig innebär "positivt tänkande" något annat. Inte att allt är bra, utan att det finns möjlighet till förändring. Och att det kan finnas flera alternativa förklaringar och handlingsmöjligheter, än man ser när man är deprimerad och hamnar i tunnelseende.
[WikiEng]Barbara Ehrenreich[/WikiEng] skrev en bok om fenomenet:
Hon sa också att det är jobbigt med människor som hela tiden är glada och positiva och bara ser möjligheter, inga problem. Det har hon rätt i, fast det är också jobbigt med sådana som bara är negativa och ser enbart problem och inga möjligheter.
Positivt tänkande blir lätt klyschor. Och ett skuldbeläggande av dem som inte klarar av att vara evigt optimistiska och ständigt leende.
http://resurs.ning.com/forum/topics/var ... e-positivtVill Sverige och svenskarna verkligen vara positiva?
Den svenska kulturen är nästan av tradition en negativ kultur med
vardagsdepp, vintermörker och självmord? Men kanske kunde vi orka lite
mer? Det tycker iallafall livscoachen Elizabeth Gummesson.
- Vi svenskar är lite väl negativa, tycker hon och efterlyser lite mer positivism i Sverige.
Men Kobra träffar också Martin Kellerman, landets mest kända serietecknare som har byggt hela sin karriär på negativism.
- Det negativa tänkandet hjälper mig, säger Martin Kellerman, som är
övertygad om att hans läsare inte är intresserade av glada tillrop.
Men för mig innebär "positivt tänkande" något annat. Inte att allt är bra, utan att det finns möjlighet till förändring. Och att det kan finnas flera alternativa förklaringar och handlingsmöjligheter, än man ser när man är deprimerad och hamnar i tunnelseende.
[WikiEng]Barbara Ehrenreich[/WikiEng] skrev en bok om fenomenet:
Bright-sided: How the Relentless Promotion of Positive Thinking Has Undermined America (2009). In the United Kingdom this book is called Smile or Die: How Positive Thinking Fooled America and the World
Senast redigerad av Alien 2011-05-05 1:21:51, redigerad totalt 1 gång.
Re: Positiv Terror
Debbido skrev:Vad tycker Du om den "Positiva Terrorn"?
Senast redigerad av sugrövmanövern 2011-05-05 1:21:51, redigerad totalt 1 gång.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
Problemet är väl att de flesta av dessa coacher inte alls egentligen jobbar med att få sina klienter att förhålla sig på ett sunt positivt sätt till verkligheten? Vad de gör är att på ett onyktert sätt upprepa positiva ordalag som mantran. Det har väldigt lite att göra med vettigt och rimligt positivt tänk och ett sunt förhållningssätt till den aktuella situationen. Dvs. det har väldigt lite att göra med vad som egentligen är positiv inställning. De hjälper inte människor, de ger, ofta mot stort arvode, människor mantran av positivitetsfloskler och rena fylletugget.
Senast redigerad av Kristofer 2011-05-05 1:21:51, redigerad totalt 1 gång.
I dag på eftermiddagen kollade jag reprisen av "Kobra" Bra program tycker jag.
Mina kommentarer till detta är:
att det är inte fel med positivt tänkande men det går lite till överdrift t.ex. att man tror att man kan bota cancer med enbart positivt tänkande, det går ju inte för det är ju genom cellgiftbehandling och strålbehandling som man kan minska på cancertmörtillväxt och bota helt. Det är mina erfarenheter från bröstcancerbehandlingar för 6 år sedan som gör att jag lever fortfarande.
När det gäller "The secret" = "Hemligheten" har jag inte sett DVD:n alls men däremot för några år sedan tittade jag på ett avsnitt av Oprah Winfrey-programmet där Oprah tycker att det är bra med "The secret" och att flera tittare har berättat för Oprah att "The secret" har förbättrat eller förändrat deras liv. Det låter positivt men jag var lite osäker till detta för jag velade i mina tankar och undrar om det fungerar att tänka så här eller inte och sen har jag inte tänkt mer på detta men det är vad jag minns att jag såg det avsnittet för några år sedan.
Annars brukar jag inte titta så mycket på Oprah Winfrey eftersom jag upplever att hon är lite för hurtig enligt typiskt amerikansk kultur där hon har höga krav på vad tittarna ska leva för sorts liv t.ex. att Oprah inte gillar att folk har stökigt och överbelamrat i sina hem för hon vill att folk ska ha städat och rent i sina hem m.fl. därav att det förekommer rensningsavsnitt i programmet.
Dr Phil tror på framgång och optimism dvs också är typiskt amerikansk kultur det som är hurtiga synsättet som jag upplever så när jag tittar då och då på hans program i TV4+.
Mvh Noli
Mina kommentarer till detta är:
att det är inte fel med positivt tänkande men det går lite till överdrift t.ex. att man tror att man kan bota cancer med enbart positivt tänkande, det går ju inte för det är ju genom cellgiftbehandling och strålbehandling som man kan minska på cancertmörtillväxt och bota helt. Det är mina erfarenheter från bröstcancerbehandlingar för 6 år sedan som gör att jag lever fortfarande.
När det gäller "The secret" = "Hemligheten" har jag inte sett DVD:n alls men däremot för några år sedan tittade jag på ett avsnitt av Oprah Winfrey-programmet där Oprah tycker att det är bra med "The secret" och att flera tittare har berättat för Oprah att "The secret" har förbättrat eller förändrat deras liv. Det låter positivt men jag var lite osäker till detta för jag velade i mina tankar och undrar om det fungerar att tänka så här eller inte och sen har jag inte tänkt mer på detta men det är vad jag minns att jag såg det avsnittet för några år sedan.
Annars brukar jag inte titta så mycket på Oprah Winfrey eftersom jag upplever att hon är lite för hurtig enligt typiskt amerikansk kultur där hon har höga krav på vad tittarna ska leva för sorts liv t.ex. att Oprah inte gillar att folk har stökigt och överbelamrat i sina hem för hon vill att folk ska ha städat och rent i sina hem m.fl. därav att det förekommer rensningsavsnitt i programmet.
Dr Phil tror på framgång och optimism dvs också är typiskt amerikansk kultur det som är hurtiga synsättet som jag upplever så när jag tittar då och då på hans program i TV4+.
Mvh Noli
Senast redigerad av Noli 2011-05-05 1:21:51, redigerad totalt 1 gång.
Det är inte Mia Törnblom utan det är statsminister Fredrik Reinfeldt som vill att sjuka ska söka jobb och börja arbeta därav utförsäkringarna som jag tycker är så hemskt att regerningen gör så mot sjuka.
mvh Noli
mvh Noli
Senast redigerad av Noli 2011-05-05 1:21:51, redigerad totalt 1 gång.
Micke skrev:Som så ofta så skriver du på ett underhållande vis Debbido.
Frågan här är alltså (även om den är retorisk) om det finns någon substans i detta med att bli lycklig, frisk och framgångsrik genom positivt tänkande. Hur avgör man sanningshalten i en lära som "The secret"? Hur skiljer man det falska från det äkta?
Tack för dina Positiva ord om mitt skrivande Micke! Jag älskar positivitet! (Någon som tvivlade på det? Näahä.)
Ditt fina foto föreställer väl ditt verkliga jag? I så fall - så ärligt och fint att inte gömma sig bakom en avatar! Med ditt utseende bör du givetvis inte gömma dig utan i stället förstora upp bilden 100 ggr!)
Angående Buddas goda råd - Perfekta! Och förvirrande. Människohjärnan vill ha ordning och reda. Söker därför enkla lösningar.
Om man är fattig, förtryckt och omgiven av heta sandstormar och lärt sig att man kan spränga sig in i himlen - why not? Go for it baby!
Om man kan komma till himlen genom att leva i celibat och sitta i en kyrkbänk kl 11 varje söndag. Why not? Go for it baby!
Min exman brukade säga: To any problem that is really complicated there is an answer that is neat, simple AND WRONG!
Jag fann de enkla lösningarna som kristen fundamentalist. Ramlade ur ramen pga misslyckanden med att hålla mig innanför den. Började läsa New Age-böcker sedan TV:n satt på sig själv för att visa mig ett TV-inslag med en indisk guru som sa att Jesus hade rätt.
Då VÅGADE jag läsa alla de där förbjudna böckerna från "villolärarna". Superintressant! Jag läste på i 10 år. "Nionde insikten", eller var det sjunde? "Älska dig själv" med scientologen Louise Hay. Samtal med Gud. Från mörker till Ljus. Mirakelkursen mm.
Försökte också applicera det jag lärt på verkligheten med varierande grad positiva resultat. Jag vill inte säga att allt var dålig. Minst hälften var bra MEN det gick för långt. Till sist insåg jag att om jag gav en av dessa böcker till en flykting som suttit 20 år i ett tältläger och svultit så skulle den personen ändå inte varken kunna tänka sig eller be sig ur sitt inferno.
Dessa böcker var västerländs propagande på temat "The american dream". Jag var tillbaka på ruta 1. Debbido åkallar Himlen! Hallå???
<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020145.gif" border="0" title="Click to get more."></a>
Senast redigerad av Debbido 2011-05-05 1:21:51, redigerad totalt 1 gång.