I och på är lite märkligt. Jag skulle definitivt säga att du bor på östermalm.

Men utbryter en brand i eller på östermalm?
Ligger boutiq X i eller på östermalm?
Det är finare folk i eller på östermalm?

Haiti skulle jag säga på medan jag skulle säga i om andra halvan av ön, (vilket inte är logiskt sakligt men möjligen språkligt).

På Irland men i nordirland?

På eller i norra djurgården?

Om man tänker så här då - vad skulle ha kommit efter?

Tex, man kan bo i Brännkyrka (församling). Församlingar bor man alltid i, även om de gett namn till stadsdelar. (Vantör, Spånga etc)
Städer, köpingar, byar etc bor man också alltid i. I synnerhet om de är gamla.
Man kan bo på Brunnsberg. (Område i Varberg.)Före detta Brunnsbergs Gård. Gårdar, ägor etc som blivit stadsdelar och gett namn till stadsdelar bor man alltid på.
Men nya stadsdelar Rosengård, Tensta, Rannebergen som byggts som sådana och inte har namn efter gårdar, ägor etc bor man alltid i.
I Gävle kan man bo på Brynäs. (Näs, holmar, öar etc bor man alltid på.)
Malmar bor man alltid på. Analogt med öar etc. Exempel Östermalm, Södermalm etc.
Man bor alltid på en ö. Men om ön också är en kommun så beoror det på vad man pratar om. Å ena sidan kan man prata om Gotland som "på" när det gäller historia och geografi, men i om det gäller politik eller förvaltning. "Politikerna i Gotlands kommun är korkade!" I den mån de är det.) Knepigare är tex Öland som är delat i två kommuner. Här gäller "på" om man pratar om hela ön.
Misstänker att det är litet vanligare i Norrland att man bor på. Men kan inte belägga det.

Det här är vad jag tror och anser. Inget av det jag skrivit har jag belägg för. Allt är resultatet av åratal av mediterande över denna viktiga fråga. Viktiga?

Tensta, Rinkeby, Husby, Akalla och Kista är alla gamla gårdar. Inte heller bor man på Vårby gård (annan sthlmsförort). Man skulle kunna tänka sig att Brunnsberg bor man på för bara dvärgar och troll bor i berg. Men varför då inte på Varberg? Malmö bor man i men jag vet inte om namnet har med ö att göra.

I miljonprogramsområden bor man alltid "i". Nya stadsdelar är nästan alltid "i". Undantagen skulle vara om det uppenbarligen är öar, holmar etc. Därför bor man i Tensta etc.
Men om man besöker Älvsjö-mässan så går man förbi Älvsjö Gård. (Om jag inte missminner mig.) Så det borde vara så att namnet Älvsjö kommer frän gården. Likaså Årsta (känt från Lars Widdings romaner om inte annat). Tumregeln verkar vara att stadsdelar är något man bor i, på samma sätt som man bor i städer, köpingar etc.

Det måste nog till litet speciella omständigheter för att man skall kunna bo "på". Och ibland är gamla gårdsnamn just såna omständigheter. Det kanske måste vara så att just det gårdsnamnet funnits i det folkliga medvetandet på nåt sätt.

I Göteborg bor man i Haga. Men om jag inte missminner mig finns det andra städer där man bor på Haga. Så om det nu finns regler för detta så följs de inte riktigt.

Jag fick lära mig häromdagen att man på Orust och Tjörn (och kanske även på andra håll) ofta använder prepositionen "på" framför ortnman. T.ex. bor man altså "på Henån" och "på Rönnäng". Vi diskuterade detta fenomen och funderade på om det kan ha sitt ursprung i att dessa orter ligger på öar (Orust resp. Tjörn), och att man på något sätt har överfört att man bor på en ö även till orterna på öarna?

Medan vi vanligen i svenskan säger att vi bor "i ortnamn", så är det förstås värt att notera att man säger "på orten". Kan de ha någon historisk relevans?


Moderator: slog ihop med tidigare tråd om "i" och "på".

Det verkar vara ett dialektalt drag ute på öarna i Bohuslän, men om det är ett specifikt drag just för Bohuslän vet jag inte.

Lars-Gunnar Andersson hade nog kunnat svara på detta. Skriv till spraket@p1.se.

Här används det främst om stadsdelar, för de som slutar på -ön, -udden, -holmen, -heden eller liknande används "på" före (t. ex. Porsön, Malmudden, Skurholmen, Storheden).

Men byar som slutar på -ön benämns "i" (exempelvis Brändön, Jämtön).

Ologiskt, har också undrat varför.

Edit: Samtliga "öar" här ovan har tidigare varit just öar, men är det inte längre. Större delen av Norrbotten har ju förvisso varit havsbotten.

Vad som är "på" och "i" geografiska platser är inte likformigt i de nordgermanska dialekterna. Vad jag tycker mig ha märkt, i mycket grova drag, så är "på" vanligare i Norge (med Island och Färöarna) än i Sverige, och i Sverige vanligare västerut och i åtminstone mellersta Norrland.

Man bor väl på lidingö och på limhamn?

Savanten Svante skrev:Man bor väl på lidingö och på limhamn?

...eller på det allmännas bekostnad.

Zombie skrev:Vad som är "på" och "i" geografiska platser är inte likformigt i de nordgermanska dialekterna. Vad jag tycker mig ha märkt, i mycket grova drag, så är "på" vanligare i Norge (med Island och Färöarna) än i Sverige, och i Sverige vanligare västerut och i åtminstone mellersta Norrland.

Ja jag skulle faktiskt ha gissat på närheten till Norge. Där säger man mycket riktigt på även om sådana orter som vi inte skulle ha sagt på om.

I vissa fall ni nämner så låter det rimligt med "på". "På Lidingö" är rimligt eftersom stadsdelen/kommunen Lidingö sammanfaller med själva ön Lidingö. På samma vis är det rimligt att säga "på Klädesholmen", om vi går tillbaka till Tjörn. De fall jorand nämner, med stadsdelar som slutar på ön, udden etc. verkar också rimligt, om de sammanfaller med sådana geografiska företeelser. I och för sig kan man då förstås hävda att samma sak gäller mitt exempel "på Rönnäng". Däremot verkar "på Henån" konstigt, om man inte bor i en husbåt, men jag vet inte om det ens finns någon å i Henån.

Hur är det med t.ex. de norska exemplen, finns det någon sådan koppling till geografiska företeelser där "på" är rimlig preposition, eller förekommer det allmänt om orter? Kan man säga att man bor "på Oslo"?

Det mest utmärkande exemplet torde väl vara dalslänningarna, som "bor på Dal".

Ni har glömt (tror jag, jag är trött nu) att nämna torp, backstugor, gårdar, kungsgårdar, herrgårdar och slott. Bor man på mark som tillhör sådana säger man oftast "på", även om bostaden ligger i utkanten av ägorna. Bor man t.ex. på Hörningsholm betyder det m.a.o. inte nödvändigtvis att bostaden ligger i slottet och att man heter Bonde i efternamn.

Själv arbetar jag på Ultuna och har kontakter på Alnarp i Skåne och på Ås i Norge. Alla dessa är gamla storlantbruk.

Lakrits, det är intressanta exempel som stöder teorin att prepositionen ärvs från ett större område där "på" är naturligt, dvs. i fallen med Orust och Tjörn skulle man då bo "på ortnamn" för att orten ligger på en ö.

Kvasir skrev:I vissa fall ni nämner så låter det rimligt med "på". "På Lidingö" är rimligt eftersom stadsdelen/kommunen Lidingö sammanfaller med själva ön Lidingö.

Ön heter egentligen Lidingön, så det borde heta på Lidingön men i Lidingö, men det vanliga är tydligen att man säger även på Lidingö.

Det finns väl förresten ingen stadsdel som heter Lidingö. Det finns en kommun som heter Lidingö. I denna är tätorten Lidingö centralort. Tätorten omfattar en stor del av Lidingön. Kommunen Lidingö omfattar i sin tur Lidingön samt det omgivande havet inklusive en del mindre öar och holmar.

HGJ skrev:

Kvasir skrev:I vissa fall ni nämner så låter det rimligt med "på". "På Lidingö" är rimligt eftersom stadsdelen/kommunen Lidingö sammanfaller med själva ön Lidingö.

Ön heter egentligen Lidingön, så det borde heta på Lidingön men i Lidingö, men det vanliga är tydligen att man säger även på Lidingö.

Det finns väl förresten ingen stadsdel som heter Lidingö. Det finns en kommun som heter Lidingö. I denna är tätorten Lidingö centralort. Tätorten omfattar en stor del av Lidingön. Kommunen Lidingö omfattar i sin tur Lidingön samt det omgivande havet inklusive en del mindre öar och holmar.

Jo, både kommun och centralort heter väl Lidingö, därav att jag skrev som jag gjorde. Fast jag vet inte om det finns flera orter i kommunen.

Absolut. Men man skall komma ihåg att många orter som ligger i inlandet har tagit ändelsen "-ö" efter "öd", d.v.s. kungsgård/stormannagård. Så de vävs in i varandra, gårds-på:na och ö-på:na.

Jag bor i alla fall på Guldheden.

I Norge använder man oftast på när det gäller städer i inlandet, t.ex. på Voss och på Lillehammer.

Kvasir skrev:

HGJ skrev:

Kvasir skrev:I vissa fall ni nämner så låter det rimligt med "på". "På Lidingö" är rimligt eftersom stadsdelen/kommunen Lidingö sammanfaller med själva ön Lidingö.

Ön heter egentligen Lidingön, så det borde heta på Lidingön men i Lidingö, men det vanliga är tydligen att man säger även på Lidingö.

Det finns väl förresten ingen stadsdel som heter Lidingö. Det finns en kommun som heter Lidingö. I denna är tätorten Lidingö centralort. Tätorten omfattar en stor del av Lidingön. Kommunen Lidingö omfattar i sin tur Lidingön samt det omgivande havet inklusive en del mindre öar och holmar.

Jo, både kommun och centralort heter väl Lidingö, därav att jag skrev som jag gjorde. Fast jag vet inte om det finns flera orter i kommunen.

Det finns två till tätorter: Brevik och Sticklinge udde:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Liding%C3% ... 3.A4torter

Zombie skrev:Vad som är "på" och "i" geografiska platser är inte likformigt i de nordgermanska dialekterna. Vad jag tycker mig ha märkt, i mycket grova drag, så är "på" vanligare i Norge (med Island och Färöarna) än i Sverige, och i Sverige vanligare västerut och i åtminstone mellersta Norrland.

Det är i alla fall vanligare på Island än i Sverige. Fast i isländskan har adverbet upp inte smält ihop med prepositionen; där heter det á (= sv. å). Man säger t.ex. í Reykjavík men á Akureyri. Enligt vad jag har hört måste man nästan lära sig för varje enskilt ortnamn vilkendera prepositionen som krävs.

Är förresten i (in) vid geografiska namn vanligare i de västgermanska språken? På isländska heter det á Íslandi, och på svenska är det vanliga på Island. På tyska säger man däremot vanligen in Island och på engelska in Iceland.

Och på färöiska säger man í Íslandi och í Føroyum.

Perikles skrev:Och på färöiska säger man í Íslandi och í Føroyum.

Och på isländska í Færeyjum och í Vestmannaeyjum. Det kan för övrigt vara värt att notera att namnet här, liksom i färöiskan, har obestämd form. På svenska måste det däremot heta på Färöarna och på Västmannaöarna. (I bestämd form dativ skulle ögrupperna på isländska heta Færeyjunum respektive Vestmannaeyjunum.)

I västmanland kan man krångla till det, en person från Västerås kan mycket väl säga att denne bor i Västerås, men när han vill vara mer specifik säger han att han bor på Bäckby.