Är det någon mer som har problem med trafikerade vägar utan trafiklyse? Jag blir jätterädd om det kommer en bil från ett ganska långt avstånd, får panik och börjar springa! Är detta aspigt?

Idag när jag gick till dagis med sonen stod en traktor vid en tunnel och skottade undan snö. Sonen blev rädd då vi närmade oss den stora maskinen. Han är 4 år och brukar inte bli rädd i första taget. Jag blev rädd som vanligt, blev stående och visste inte hur vi skulle komma förbi. Vi såg traktorn framifrån så han som körde kunde se oss men han stannade inte.

Jag kom ihåg en händelse då jag var barn och höll på att bli påkörd av en backande traktor och då blev jag mycket rädd, då fanns det skäl.

Nu idag blev jag rädd och visste inte vad jag skulle göra tills det kom en annan mamma med barnvagn. Hon bara gick och då hakade vi på. Hon tyckte nog att jag var underlig som bara stod där! Jag vill inte bli rädd, men kan inte alls styra detta.

Vägar är ju skitfarliga. Har du perceptionsstörningar? Det har jag, så jag har svårt med avståndsbedömning och dylikt.

Det känns som att annalkande bil ska sammansmälta med min kropp även om flera meter skiljer oss åt när den passerar. Känner likadant när det kommer cyklister eller bara andra flanörer, jag vill helst gå ensam på vägen.

Ibland får jag cp-ryck och kroppen drar ihop sig, jag skriker och väser av obehag. Hyfsat pinsamt. Men obehaget är så starkt. Reagerar likadant när jag går på halkiga ställen, svårigheterna med att hålla balansen känns i hela nervsystemet.

Bensodiazepiner, främst Xanor hjälper mycket bra mot detta.

Som sagt, problem med djupseende beror ofta på Scotopic Sensitivity.

Om man varit med om något traumatiskt som barn så är det inte alls konstigt om rädslan kvarstår även i vuxen ålder.

Jag är inte rädd för trafiken nu men som liten var jag livrädd för stora grävmaskiner och andra skräckinjagande fordon. Vande mig vid dem så småningom - vilket inte betyder att jag gillar dem. Har svårt för ljudet och så är de ofta fula dessutom.

tycker inte om att gå över vägar, vet oftast inte när bilen som kommer mot en kommer köra förbi så jag måste oftast vänta till ett stooort hål mellan bilarna

rapchic skrev:tycker inte om att gå över vägar, vet oftast inte när bilen som kommer mot en kommer köra förbi så jag måste oftast vänta till ett stooort hål mellan bilarna

+1

Eftersom nästan hela släkten är från Stockholm, så är jag en lite udda fågel. I den staden går alla över gatan så fort en bil har passerat, och räknar med att nästa bil skall hinna stanna. När jag skulle hälsa på en av mina kusiner i höstas, stod jag vid Valhallavägen och väntade på att strömmen av bilar skulle avta. Efter en halvtimme tittade jag lite längre till vänster än tidigare och såg att det fanns ett ljusreglerat övergångsställe bara ett tjugotal meter därifrån. Jag hade missat det när jag koncentrerade mig på att komma över vägen just där jag råkade befinna mig.

Skönt att jag inte är ensam om detta problem! Idag efter dagis mötte vi traktorn igen, tog då en annan väg hem vilket betydde att gå tillbaka till dagis och gå över stora vägen och gena. Sonen var jätterädd för traktorn, undrar om han kan ha känt av min rädsla?

Lakrits skrev:

rapchic skrev:tycker inte om att gå över vägar, vet oftast inte när bilen som kommer mot en kommer köra förbi så jag måste oftast vänta till ett stooort hål mellan bilarna

+1

Eftersom nästan hela släkten är från Stockholm, så är jag en lite udda fågel. I den staden går alla över gatan så fort en bil har passerat, och räknar med att nästa bil skall hinna stanna. När jag skulle hälsa på en av mina kusiner i höstas, stod jag vid Valhallavägen och väntade på att strömmen av bilar skulle avta. Efter en halvtimme tittade jag lite längre till vänster än tidigare och såg att det fanns ett ljusreglerat övergångsställe bara ett tjugotal meter därifrån. Jag hade missat det när jag koncentrerade mig på att komma över vägen just där jag råkade befinna mig.

"ni är lyckselebor, går mitt på vägen"

sagt av min pappa så här i lappstockholm är vi värre.... men då finns det ju inte lika många bilar här som i stockholm.

Försök utsätta barnet för traktorer mm med en trygg person, en som inte är rädd, jag har en granne vars barn är livrädda för hundar, rådjur och allting, bara för modern är det. Tar ni med pojken och åker traktor tex, så kan han få en positiv erfarenhet av det.