(från en annan tråd då man tycke jag skulle dela upp tråden)

när jag har ångest, brukar jag ibland för att minska ångesten antingen göra rörelser eller säga saker.

det är inte ett tvång tror jag men jag har knappt kontroll på det och ångesten blir värre om man inte säger ordet/gör rörelsen.

det bli inte bättre av att ordet jag säger är "mamma", rörelserna kan vara att skaka på huvudet, rycka på huvudet åt bara ett håll eller i krissituation då jag inte kan göra nått annat för folk skulle se det, knyta och knyta upp händerna ev. spänna vissa delar av kroppen (oftast armarna).

jag skulle helst vilja ha kontroll på min egen kropp iallafall då andra människor är i närheten.

ät det tics (hur vet jag det isåfall) eller nått annat, nått jag ska fråga en läkare om? eller sitter det bara i mitt huvud så jag ska fråga nån på psyk?

om ni förstår vad jag babblar om är jag tacksam för svar

Låter som Tourettes syndrom eller möjligtvis OCD (tvångssyndrom).

Kolla info om de tillstånden på nätet och se om du tycker det stämmer in?

Oavsett så tycker jag du ska ta upp detta med någon professionell så att du kan få hjälp för det här.

Jag hade en kompis i skolan som ibland skadade/ryste på huvudet men det verkade vara omedvetet. Det skedde lite då och då tex. i kön i skolmatsalen. Jag vet inte vad det berodde på men har funderat på det ibland. Så vitt jag vet hade hon ingen diagnos men något lär det ha varit.

Jag är inte så säker på att det handlar om Tourette eller OCD eftersom det inte verkar vara spontant utan triggas av ångest. Det låter mera som ett sätt att hantera ångesten.

Kvasir skrev:Jag är inte så säker på att det handlar om Tourette eller OCD eftersom det inte verkar vara spontant utan triggas av ångest. Det låter mera som ett sätt att hantera ångesten.

Ja det är mkt möjligt att det "bara" rör sig om ångest men även Tourette och OCD-beteenden är mkt ofta ett sätt att handskas med ångest.

Ibland avbryter eller avleder jag ångestattacker med att säga något eller göra ett ljud. För mig handlar det om att liksom få ut min uppmärksamhet från insidan till utsidan. Att förflytta fokus. Det har ingenting med Tourettes eller OCD att göra, utan är bara ett sätt att komma loss ur en förlamande känsla.

vadloink skrev:Ibland avbryter eller avleder jag ångestattacker med att säga något eller göra ett ljud. För mig handlar det om att liksom få ut min uppmärksamhet från insidan till utsidan. Att förflytta fokus. Det har ingenting med Tourettes eller OCD att göra, utan är bara ett sätt att komma loss ur en förlamande känsla.

tror detta skulle kunna förklara mitt, då aknske jag ska uppmärksamma min ångest mer (tar ingen medecin och går inte till psykolog i nuläget).

Saga skrev:

Kvasir skrev:Jag är inte så säker på att det handlar om Tourette eller OCD eftersom det inte verkar vara spontant utan triggas av ångest. Det låter mera som ett sätt att hantera ångesten.

Ja det är mkt möjligt att det "bara" rör sig om ångest men även Tourette och OCD-beteenden är mkt ofta ett sätt att handskas med ångest.

såg en dokumentär om en med torrets, då han förklarade typ "jag kan undvika att gåra "sakerna" men då blir ångesten större", så är det lite för mig men jag vet inte om det är torettes eller OCD eller bara ett sätt att hantera ångesten.

hade förresten tvång att tvätta händerna när jag var liten, vilket hjälpte till att ställa AS diagnos när jag var 21, kanske det var mer än AS
däremot är huvudskakningar etc bara ca 3 år gamla.

kan vanliga läkare nått om sånt här (ska träffa en nästa vecka) eller är det psyk direkt?

Jag brukar rycka till eller "touretta" mig om jag får ångest ibland, men det är bara för att bryta ångest tankarna som man sa ovan. Det finns inget tvång i handlingen.

Jag tycker det liknar "stims". Det liknar tics, men är frivilliga rörelser just för att minska ångest, hos autister är en vanlig stim att vagga fram och tillbaka, eller hand-flapping.

Just det Tibbs, tycker inte heller att det handlar om TS, det ska debutera på ett annat sätt.
TS är ett neurologiskt betingat tillstånd som egentligen inte har med ångest att göra. Det är vanligen, sägs det av TS:are, så att stressen att försöka hålla tillbaka ticsen är det som ger ångest i deras fall.

Det finns massor av sätt att hålla ångesten i schack, det du rapchic beskriver är ett av många. Om det är ett problem för dig hur just du hanterar det, så kan du kanske med KBT-metoder få hjälp att lära dig andra metoder att hålla din ångest på en uthärdlig nivå.

rapchic skrev:

Saga skrev:

Kvasir skrev:Jag är inte så säker på att det handlar om Tourette eller OCD eftersom det inte verkar vara spontant utan triggas av ångest. Det låter mera som ett sätt att hantera ångesten.

Ja det är mkt möjligt att det "bara" rör sig om ångest men även Tourette och OCD-beteenden är mkt ofta ett sätt att handskas med ångest.

såg en dokumentär om en med torrets, då han förklarade typ "jag kan undvika att gåra "sakerna" men då blir ångesten större", så är det lite för mig men jag vet inte om det är torettes eller OCD eller bara ett sätt att hantera ångesten.

hade förresten tvång att tvätta händerna när jag var liten, vilket hjälpte till att ställa AS diagnos när jag var 21, kanske det var mer än AS
däremot är huvudskakningar etc bara ca 3 år gamla.

kan vanliga läkare nått om sånt här (ska träffa en nästa vecka) eller är det psyk direkt?

Jag tvivlar på att en allmänläkare är så jättebra på den här typen av problem, (även om kunskapen säkert kan variera) vad han/hon däremot kan göra är att skriva en remiss till en psykiatrisk mottagning så att du kan få hjälp med problemen, vad de nu än beror på.

A skrev:Just det Tibbs, tycker inte heller att det handlar om TS, det ska debutera på ett annat sätt.
TS är ett neurologiskt betingat tillstånd som egentligen inte har med ångest att göra. Det är vanligen, sägs det av TS:are, så att stressen att försöka hålla tillbaka ticsen är det som ger ångest i deras fall.

Jag kan hålla med om att TS kanske inte är den mest troliga orsaken.

Att TS inte skulle vara ångestrelaterat kan jag däremot inte hålla med om, visserligen är det som du säger ett neurologiskt betingat tillstånd men det utesluter inte att det kan finnas en stark koppling till ångest och andra former av stress och att symtomen lättare kan utlösas i dessa situationer.

låter bra att det kanske skulle vara stims då skulle jag inte behöva lära mig om nått mer handikapp

ingen på psyk ahde hört talats om stim och arbetsterapeuten föreslog att det kanske var tvångshandlingar och han ska prata med dom på psyk (han är den enda jag har regelbunden kontakt med på psyk nu)

just nu bryr jag mig knappt vad det är bara jag får hjälp, det är väldigt irriterande både för mig och min fästman.

den enda hjälpen jag erbjöds tidigare var att vara med på en avslappnings blahablaha men den var aldeles för nära en av de få andra saker jag gör varje vecka så det skulle antagligen orsaka mer stress så jag for inte på det.
jag nöjer mig med avslappningen jag gör varje dag istället (gör åtminstånde solhäsningen och ligger på spikmattan varje dag)

Jag har liknande saker för mig. I mitt fall är det en kombination av det jag brukar kalla autiststress eller frustrationsångest (saker blir fel, fast bara i mina ögon, och jag fastnar där tills det rättats till; orden har jag hittat på för att förklara för folk vad som försiggår) och TS.

TS finns i bakgrunden. Dina små utrop och spastiska rörelser gör jag dagligdags. Jag har såpass lätt TS att jag för det mesta kan undertrycka den när jag är bland andra människor, men hemmavid hoppas det, ropas det och slås det med händerna.

När jag får frustrationsångest kommer andra rörelser in. De är mer klassiskt autistiska; handviftningar, gungningar, repetitiva ljud, oregelbunden andning. Men samtidigt tappar jag kontrollen över min TS, så också de rörelserna och utropen förstärks. Samma sak händer om jag blir s.a.s. autistiskt exalterad, exempelvis när jag tittar på "På spåret", Vasaloppet eller Grand Slam-tennis på TV.

Stims. Intressant. Det kan ju kanske förklara varför jag tycker om att slå eller knipa mig själv (inte särskilt våldsamt). Känns ungefär som att hjärnan bubblar upp och får mer syre. Det är verkligen inte tvång, bara skönt och avslappnande.

Lakrits skrev:Jag har liknande saker för mig. I mitt fall är det en kombination av det jag brukar kalla autiststress eller frustrationsångest (saker blir fel, fast bara i mina ögon, och jag fastnar där tills det rättats till; orden har jag hittat på för att förklara för folk vad som försiggår) och TS.

när sånt händer så brukar jag mest stå blickstilla och "men.. men.." och vägra göra tex det nya alternativet ifall jag varit inställd på annat.

Lakrits skrev:TS finns i bakgrunden. Dina små utrop och spastiska rörelser gör jag dagligdags. Jag har såpass lätt TS att jag för det mesta kan undertrycka den när jag är bland andra människor, men hemmavid hoppas det, ropas det och slås det med händerna.

När jag får frustrationsångest kommer andra rörelser in. De är mer klassiskt autistiska; handviftningar, gungningar, repetitiva ljud, oregelbunden andning. Men samtidigt tappar jag kontrollen över min TS, så också de rörelserna och utropen förstärks. Samma sak händer om jag blir s.a.s. autistiskt exalterad, exempelvis när jag tittar på "På spåret", Vasaloppet eller Grand Slam-tennis på TV.

(jag gillas att TS här är torretts?)
jag gör det oftast inte om inte jag har nån slags ångest av något slag kaske är bra (ett tecken på att det inte är torrets?)


vad finns det för hjälp om det skulle vara mani? någon som vet?
jag hade bacillskräck när jag var liten (tvättmani) men det "botades" med att jag fick se på äckliga saker eller göra äckliga saker först lätatre saker och sedan värre (tror första var att öppna en dörr och sista var att se på när mamma städade toan) men det hjälper nog inte nu...
vill helst undvika medicin, ifall det är möjligt. så vad "botar" man mani med, KBT? samtalsterapi? avslappning? "nått jag inte hade som alternativ"?

uppdatering: arbetsterapeuten ska fixa en läkartid år mig.
det är bra på det sättet att jag får kankse veta vad det är det negativa är att han ville att jag skulle tänka över att ta medicin mot ångesten

rapchic skrev:uppdatering: arbetsterapeuten ska fixa en läkartid år mig.
det är bra på det sättet att jag får kankse veta vad det är det negativa är att han ville att jag skulle tänka över att ta medicin mot ångesten

Men varför är du emot mediciner, tror du inte att de hjälper el är du rädd för biverkningar?

Själv tror jag att jag gör saker omedvetet, som jag plötsligt kommer på att jag gör när jag känner mig nervös el rastlös, typ klia mig i huvudet, bita på naglarna etc. Ibland brukar jag hålla ena handen om den andra handleden, det känns tydligen lugnande.

rapchic skrev:(från en annan tråd då man tycke jag skulle dela upp tråden)

när jag har ångest, brukar jag ibland för att minska ångesten antingen göra rörelser eller säga saker.

det är inte ett tvång tror jag men jag har knappt kontroll på det och ångesten blir värre om man inte säger ordet/gör rörelsen.

det bli inte bättre av att ordet jag säger är "mamma", rörelserna kan vara att skaka på huvudet, rycka på huvudet åt bara ett håll eller i krissituation då jag inte kan göra nått annat för folk skulle se det, knyta och knyta upp händerna ev. spänna vissa delar av kroppen (oftast armarna).

jag skulle helst vilja ha kontroll på min egen kropp iallafall då andra människor är i närheten.

ät det tics (hur vet jag det isåfall) eller nått annat, nått jag ska fråga en läkare om? eller sitter det bara i mitt huvud så jag ska fråga nån på psyk?

om ni förstår vad jag babblar om är jag tacksam för svar

Åh, började nästan tro att jag var nästintill ensam om att utföra visa saker på grund av hög ångestfaktor. Skönt att veta att man inte är ensamm tänker dock inte berätta exakt vad det är jag gör eftersom att folk eventuellt känner igen mig.

Personligen har jag även märkt att jag indirket kan öka ångesten enbart genom att upprepa denna sak, om jag däremot tvingar mig till att utföra den mer sällan så mår jag bättre.

Oimpulsivtimpulsiv skrev:

rapchic skrev:(från en annan tråd då man tycke jag skulle dela upp tråden)

när jag har ångest, brukar jag ibland för att minska ångesten antingen göra rörelser eller säga saker.

det är inte ett tvång tror jag men jag har knappt kontroll på det och ångesten blir värre om man inte säger ordet/gör rörelsen.

det bli inte bättre av att ordet jag säger är "mamma", rörelserna kan vara att skaka på huvudet, rycka på huvudet åt bara ett håll eller i krissituation då jag inte kan göra nått annat för folk skulle se det, knyta och knyta upp händerna ev. spänna vissa delar av kroppen (oftast armarna).

jag skulle helst vilja ha kontroll på min egen kropp iallafall då andra människor är i närheten.

ät det tics (hur vet jag det isåfall) eller nått annat, nått jag ska fråga en läkare om? eller sitter det bara i mitt huvud så jag ska fråga nån på psyk?

om ni förstår vad jag babblar om är jag tacksam för svar

Åh, började nästan tro att jag var nästintill ensam om att utföra visa saker på grund av hög ångestfaktor. Skönt att veta att man inte är ensamm tänker dock inte berätta exakt vad det är jag gör eftersom att folk eventuellt känner igen mig.

Personligen har jag även märkt att jag indirket kan öka ångesten enbart genom att upprepa denna sak, om jag däremot tvingar mig till att utföra den mer sällan så mår jag bättre.

får testa att försöka att inte göra "stimsen" ett tag och se hur det blir...
även fast det känns obehagligt i början.

Alien skrev:

rapchic skrev:uppdatering: arbetsterapeuten ska fixa en läkartid år mig.
det är bra på det sättet att jag får kankse veta vad det är det negativa är att han ville att jag skulle tänka över att ta medicin mot ångesten

Men varför är du emot mediciner, tror du inte att de hjälper el är du rädd för biverkningar?

Själv tror jag att jag gör saker omedvetet, som jag plötsligt kommer på att jag gör när jag känner mig nervös el rastlös, typ klia mig i huvudet, bita på naglarna etc. Ibland brukar jag hålla ena handen om den andra handleden, det känns tydligen lugnande.

* jag vill inte stoppa i kroppen massa onaturligt om det går att fixa på annat sätt.

* jag VÄGRAR att äta beroendeframkallande medecin och då finns det inte så mycket kvar.

*jag är både vegetarian (gelatin) och laktosintollerant vilket gör att det är få tabletter jag kan ta. (en tablett med laktos klarar min mage sen blir det kaos, och jag ska snart börja på p-piller)

* jag vill inte vara beroende av medicin för att må bra, vad som helst kan hända då man inte har tillgång till medicin.

* mitt minne är, nästan ickeexisterande vid sådana tillfällen som att komma igåg att ta medicin.

(* jag har mått mcyket sämre och då fick jag inte medicin mot ångest varför ska jag få det nu? när jag vet att det inte är så illa som det kan vara?)



(ja jag vet det är lite udda att säga ja till p-piller och nej till annat men jag har sådana extrema PMS besvär att p-piller hjälper sammtidigt som eh det inte är så stor riskt för att man råkar bli gravid då man absolut inte har råd...)

Glömde

* det känns som om läkarna vill helldre skriva ut medicin än att göra något åt problemet. (varför skriva ut alvedon mot huvudvärk om huvudvärken skapas av en yxa i huvudet... typ)