Pemer skrev:Och det var inte han själv som hade bett att få ett boende med över huvud taget den här utformningen, han hade ju i princip tvingats dit. Även om man så skulle bo gratis och få gratis mat är det inte mycket argument om man mot sin vilja tvingats till ett boende under så upprörande former.

När NTs blir behandlade så kallas det fängelse. Då handlar det om brottslingar som ska avtjäna ett straff. Att behandla folk med NPF på sådant sätt är diskriminering.

Vaken skrev:

Bror Duktig skrev:Där, får man vara glad för vad man får.

Det vill säga ingenting? TS har fått boende, mat och stor insats för att bedöma vårdbehov och möjlighet till vidare utveckling som jag förstod det. Jag är inte ute efter att provocera utan anser helt enkelt inte att TS har fått utstå några större orättvisor efter den information han tillhandahållit.

Struntprat. När soc pratar om vårdbehov och utveckling så kan man räkna med att vad de vill är att få sina egna egon bekräftade, inte att hjälpa någon. Speciellt om det handlar om någon egensinnig människa som inte håller med dem. Prestige och makt, det är vad det handlar om, inte vårdbehov och utveckling.

Heliora skrev:Man måste ju ändå rimligtvis själv få bestämma vart man vill flytta!

Jag tycker det var väldigt tråkigt att TS blev itutad att han "måste" ha god man och "måste" flytta till gruppbostad. Han blev lurad. Man måste inte alls!

Tyvärr är det nog ganska vanligt bland folk som fått diagnos i ung ålder. Omsorgssverige vill visa sig från sin bästa sida och erbjuder alla specialinsatser som går att få. Och föräldrarna är oroliga för sitt barn, att det inte skall klara sig och och tackar därför ja till specialinsatserna. Och specialinsatserna i sin tur ser inte alltid till individen, utan hjälper för mycket. En ung aspergare utan skinn på näsan får ofta svårt att stå emot.

Att ha god man är väl okey och så men jag vill ju inte ha det livet ut. Det är det enda jag har kvar från denna tiden då jag alltså bor i vanlig lägenhet miltals från de ställena jag bodde. Någon som kan svara mig på hur jag gör för att bli av med god mannen men samtidigt kunna behålla min inkomst från försäkringskassan och fixa det med nya sjukintyg att skicka in var tredje år m.m.?

rdos skrev:

Pemer skrev:Och det var inte han själv som hade bett att få ett boende med över huvud taget den här utformningen, han hade ju i princip tvingats dit. Även om man så skulle bo gratis och få gratis mat är det inte mycket argument om man mot sin vilja tvingats till ett boende under så upprörande former.

När NTs blir behandlade så kallas det fängelse. Då handlar det om brottslingar som ska avtjäna ett straff. Att behandla folk med NPF på sådant sätt är diskriminering.

Väldigt tröttsamt med alla dessa förkortningar som kommer hela tiden i foruminlägg på foruminlägg. Vad menas t.ex. med "TS" som någon eller några tydligen kallat mig? Vad betyder NTs och NPF? Svenska tack.

rdos skrev:

Vaken skrev:

Bror Duktig skrev:Där, får man vara glad för vad man får.

Det vill säga ingenting? TS har fått boende, mat och stor insats för att bedöma vårdbehov och möjlighet till vidare utveckling som jag förstod det. Jag är inte ute efter att provocera utan anser helt enkelt inte att TS har fått utstå några större orättvisor efter den information han tillhandahållit.

Struntprat. När soc pratar om vårdbehov och utveckling så kan man räkna med att vad de vill är att få sina egna egon bekräftade, inte att hjälpa någon. Speciellt om det handlar om någon egensinnig människa som inte håller med dem. Prestige och makt, det är vad det handlar om, inte vårdbehov och utveckling.

Jag kunde inte hålla med dig mer. Jag blev bemött med indirekta hånskratt när jag kom med egna åsikter, t.ex. när jag sa att jag inte ville bo på detta Stadsmissionen-boende. Då hette det ju "Nej men det är ett bra ställe, du måste ta denna chansen". Till saken hör den att det var i precis samma område som hon hade sitt kontor. Slump? Knappast.

jordgubbskaka skrev:Väldigt tröttsamt med alla dessa förkortningar som kommer hela tiden i foruminlägg på foruminlägg. Vad menas t.ex. med "TS" som någon eller några tydligen kallat mig? Vad betyder NTs och NPF? Svenska tack.

Vi som är vana vid såna här forum svänger oss ofta med såna här termer och glömmer ibland att nykomlingar kanske inte förstår dem.

TS = trådskaparen, dvs du i det här fallet
NPF = neuropsykiatriska funktionshinder
NT = neurotypisk, dvs någon som inte har något NPF

Bror Duktig skrev:@jordgubbskaka, du citerade fel, jag har inte skrivit det.

Jag såg detta nu. Ber naturligtvis om ursäkt utan det var menat till "Vaken".

Man har full handlingsfrihet även när man har god man, det är baserat på frivillighet. Ingå vilka avtal man vill, använda sina pengar efter eget huvud m.m. Du borde med andra ord kunna diskutera graden av inblandning med din gode man. Om du inte vill ha någon god man så skall det inte vara några problem att slippa. Det är som sagt en frivillig insats.

shibedibato skrev:Jordgubbskaka har bara sett detta med boende, soc m.m. som negativt, varför gör man det?

Jag anser att jordgubbskaka själv haft ett val, flera val. Du talade själv om att du sökte en lägenhet och fick den, varför kunde du inte söka egen lägenhet flera år tidigare?

Kanske för att han kände sig tvingad till något han egentligen inte ville. En ung aspergare har inte alltid så mycket val. Som en ung aspergare kan det vara svårt att veta vad man måste och inte måste, och det kan vara svårt att kolla upp lägenheter och sånt på egen hand, särskilt om föräldrar motsätter sig det. Och om föräldrar och LSS-handläggare säger att "Det här är sååååå bra för dig!" kan det vara svårt att stå emot om man är ung. Och då blir man negativ om man själv inte riktigt ville det hela.

Vaken skrev:

Pemer skrev:Massa text

Så som jag förstod det så var det TS som själv ville flytta hemifrån men det passade inte med det som myndigheterna kunde erbjuda honom. Menar du på allvar att du anser att de saker som TS tycker har varit jobbigt är stora orättvisor?

Myndighetspersoner och vårdare ska utgå från de behov de anser att vårdtagaren har och därmed erbjuda passande insatser. De erbjöd TS gruppboende antagligen för att se om han kunde anpassa sig och rätta sig efter de regler man satt upp. När han inte kunde detta så ansåg man kanske att han inte än var redo för en egen lägenhet. Detta gäller i regel, sen finns det undantag som bekräftar regeln och detta är kanske ett sådant och då har vi en annan utgångspunkt för diskussion.

Ska alla som har Aspergers syndrom i första hand bo i gruppboenden?

Ska alla som har Aspergers syndrom pröva på att bo i gruppboende först innan man kan bedöma om vi är mogna att bo i vanlig lägenhet?

Ska alla som har Aspergers syndrom ha god man?

Svaret på alla frågorna är nej.

Jordgubbskaka ville flytta hemifrån och "hans" soc-tant var av sorten som har fått för sig att har man Asperger passar man bättre i ett gruppboende och bör inte antas kunna klara sig själv i en vanlig lägenhet. Hon tutade ju t o m i honom att söka god man också.

Sammantaget är allt jätteövergrepp.

Jordgubbskaka hade laglig rätt att få hjälp från första början med förmedling av en vanlig lägenhet, så länge inte något behov av något slags gruppboende var konstaterat. Utan några motkrav på att han först skulle skaffa god man, eller på att han skulle nöja sig med plats i något slags gruppboende.

jordgubbskaka skrev:Att ha god man är väl okey och så men jag vill ju inte ha det livet ut.

Nej, att ha god man är inte ok. Många goda mäns huvudsakliga inriktning när det handlar om folk som bor på gruppbostäder är att se till att genomföra vad personalen bestämt. Genom samarbete mellan personal och god man så kan man försäkra sig om att de boende handlar det personalen vill, har de aktiviteter som personalen vill, och låter bli att ägna sig åt sådant man inte vill de ska göra. Det räcker ju för den gode mannen att inte bevilja några pengar.

Naturligtvis fungerar det inte alltid, så, utan det finns undantag, men bara risken för en sådan utveckling gör att man ska akta sig noga för god man.

jordgubbskaka skrev:Det är det enda jag har kvar från denna tiden då jag alltså bor i vanlig lägenhet miltals från de ställena jag bodde. Någon som kan svara mig på hur jag gör för att bli av med god mannen men samtidigt kunna behålla min inkomst från försäkringskassan och fixa det med nya sjukintyg att skicka in var tredje år m.m.?

Det är dessvärre svårt. Vet det av egen erfarenhet (min svärmor). Det är i tingsrätten som detta avgörs. Du ska prata med överförmyndarennämnden (eller vad den kan kallas för i aktuell kommun).

sigge skrev:Man har full handlingsfrihet även när man har god man, det är baserat på frivillighet. Ingå vilka avtal man vill, använda sina pengar efter eget huvud m.m. Du borde med andra ord kunna diskutera graden av inblandning med din gode man. Om du inte vill ha någon god man så skall det inte vara några problem att slippa. Det är som sagt en frivillig insats.

Nix. Det finns massor av skrämmande exempel på att det ofta inte alls är på det sättet.

Heliora skrev:Kanske för att han kände sig tvingad till något han egentligen inte ville. En ung aspergare har inte alltid så mycket val. Som en ung aspergare kan det vara svårt att veta vad man måste och inte måste, och det kan vara svårt att kolla upp lägenheter och sånt på egen hand, särskilt om föräldrar motsätter sig det. Och om föräldrar och LSS-handläggare säger att "Det här är sååååå bra för dig!" kan det vara svårt att stå emot om man är ung. Och då blir man negativ om man själv inte riktigt ville det hela.

Exakt. Som förälder har man därför extra mycket ansvar för att se till att ens barn inte hamnar i dessa fällor.

jordgubbskaka skrev:Någon som kan svara mig på hur jag gör för att bli av med god mannen men samtidigt kunna behålla min inkomst från försäkringskassan och fixa det med nya sjukintyg att skicka in var tredje år m.m.?

Det är tingsrätten som fattar beslut om både anskaffning och upphörande av godmanskap. Lättast är kanske om du pratar med din gode man och talar om att du inte längre vill ha det, så kan han eller hon hjälpa dig vidare. Eller så har du väl kanske ett papper från tingsrätten om beslutet, där står kanske något telefonnummer du kan ringa.

Din ersättning från försäkringskassan påverkas inte av att du blir av med gode mannen. Så du behöver inte göra någonting där. Den som sade åt dig förut att du måste ha god man för att inte bli av med sjukpenning ljög för dig.

Men om du har haft god man sen du flyttade hemifrån så är det kanske svårt att plötsligt klara allt på egen hand, så kanske din gode man kan visa och berätta lite grann om hushållsekonomi och sånt, så blir det lite lättare sen att klara dig själv.

http://www.domstol.se/templates/DV_InfoPage____772.aspx

Vaken skrev:De erbjöd TS gruppboende antagligen för att se om han kunde anpassa sig och rätta sig efter de regler man satt upp. När han inte kunde detta så ansåg man kanske att han inte än var redo för en egen lägenhet.

I stället kan man ju tycka att den som inte kan följa reglerna på ett gruppboende kanske passar bättre i en egen lägenhet.

jordgubbskaka skrev:

Heliora skrev:Man måste ju ändå rimligtvis själv få bestämma vart man vill flytta!

Jag tycker det var väldigt tråkigt att TS blev itutad att han "måste" ha god man och "måste" flytta till gruppbostad. Han blev lurad. Man måste inte alls!

Tyvärr är det nog ganska vanligt bland folk som fått diagnos i ung ålder. Omsorgssverige vill visa sig från sin bästa sida och erbjuder alla specialinsatser som går att få. Och föräldrarna är oroliga för sitt barn, att det inte skall klara sig och och tackar därför ja till specialinsatserna. Och specialinsatserna i sin tur ser inte alltid till individen, utan hjälper för mycket. En ung aspergare utan skinn på näsan får ofta svårt att stå emot.

Att ha god man är väl okey och så men jag vill ju inte ha det livet ut. Det är det enda jag har kvar från denna tiden då jag alltså bor i vanlig lägenhet miltals från de ställena jag bodde. Någon som kan svara mig på hur jag gör för att bli av med god mannen men samtidigt kunna behålla min inkomst från försäkringskassan och fixa det med nya sjukintyg att skicka in var tredje år m.m.?

jag har aktivitetsersättning (eller hette det stöd, typ sjukskrivning) utan att ha godman, jag får däremot hjälp från LSS ifall jag får några papper som jag inte förstår m.m. eller hjälp att flytta. kankse är mer något för dig (jag har själv valt att vi ska träffas 1 gång i månaden då jag annars inte skulle kommaihåg vad jag kommit på att jag behövde fråga)

bor tillsammans med min fästman och har bott hemmifrån sen jag var 16 (fick dock diagnos då jag var 20 eller 21) däremot när jag bara var 16 så betalade mamma räkningarna då hon fick de olika bidragen för att jag skulle ha råd. nu är det däremot oftast jag som betalar räkningarna så jag skulle inte behöva ett boende eller godman ifall det skulle bli slut mellan mig och fästmannen.

men då bor jag i en väldigt liten stad, i ett län där det inte ens finns habilitering, jag har hört det är bättre om man är högfungerande för då kan dom inte bara sätta en på daglig verksamhet och glömma bort en sedan.

ajja det jag ville ha sagt är att du kan få pengar från FK utan att ha godman och du kan defenitivt bo ensam/sambo utan att någon sån ska ha med det att göra. det är det du som ska bestämma om.
(även om det verafr vara svårt på vissa ställen)

rdos skrev:

sigge skrev:Man har full handlingsfrihet även när man har god man, det är baserat på frivillighet. Ingå vilka avtal man vill, använda sina pengar efter eget huvud m.m. Du borde med andra ord kunna diskutera graden av inblandning med din gode man. Om du inte vill ha någon god man så skall det inte vara några problem att slippa. Det är som sagt en frivillig insats.

Nix. Det finns massor av skrämmande exempel på att det ofta inte alls är på det sättet.

Det sorgliga är att du har rätt i det. Det är många som inte vet hur stor handlingsfrihet man faktiskt har när man har god man. Det gör att god man kan användas som ett sätt att styra folk. Jag tror att många faktiskt inte vet hur det ligger till utan tror att de gör rätt. Jag tror att många tror att förvaltare och god man är samma sak.

Detta har för övrigt OA nyss sänt ut ett öppet brev till samtliga landets kommuner med kopior till stora mängder massmedia om - en uppmaning att bättre informera alla berörda, särskilt de som får en god man tillförordnad och deras anhöriga, om de verkliga förhållandena kring vilka rättigheter man själv har kvar, och rätten att själv säga upp god man.

Just eftersom många med god man av olika anledningar tror att deras godmanskap innebär snarare det som ett förvaltarskap skulle göra.

Inga massmedia verkar ha nämnt något, vad jag märkt.

...fast Mittnytt gjorde härom dagen ett inslag just om hur många yngre med t ex ADHD som nu för tiden behöver, får och blir hjälpta av en god man. Inslaget handlade om en ADHD-are i Härnösand. Märklig tillfällighet!?

Hej!
jag har läst din blogg och tyckte den var väldigt bra och intressant.
Jag håller på med en radiodokumentär om sociala normer och undrar om du skulle vara intresserad att ställa upp på en intervju?
du får gärna maila eller ringa mig

mvh, Lina Johansson
lina.e.johansson@gmx.de
073-7729616

Kan någon tala om för mig exakt hur man slipper LSS, soc-kärringar och gruppboenden som om man vore nån jävla förståndshandikappad, och samtidigt får stöd, t.ex pengar, på ens egna villkor?

honeysquid skrev:Kan någon tala om för mig exakt hur man slipper LSS, soc-kärringar och gruppboenden som om man vore nån jävla förståndshandikappad, och samtidigt får stöd, t.ex pengar, på ens egna villkor?

Vad händer om du ber om det? Hur motiverar de att påtvinga dig saker som du uppenbarligen inte är intresserad av?

honeysquid skrev:Kan någon tala om för mig exakt hur man slipper LSS, soc-kärringar och gruppboenden som om man vore nån jävla förståndshandikappad, och samtidigt får stöd, t.ex pengar, på ens egna villkor?

Man talar om för tanterna vad man har för behov mycket tydligt och låter sig inte påverkas av fagert tal om hur bra diverse insatser är.
Jag har sjukersättning som enda insats och det funkar bra för mig.
Det är främst i arbetslivet jag märker av mina svårigheter och jag har en stolthet som förbjuder mig att klappas på huvudet. Dessutom finns det inga insatser som råder bot på aspergerproblematiken så jag har svårt att se vad de ska vara bra för.

Man skall som aspergare vägra bli behandlad som en förståndshandikappad och man skall vägra att anpassa sig efter ålderdomliga omsorgsmallar skapade för mongoloiders behov. Det är min bestämda uppfattning.

Jag är rädd att det hjälper att flytta till rätt kommun också. Deras kunskapsnivå, och därmed kränkningsnivå, för NPF verkar rena lotteriet.

(Någon, t.ex. i OA, som orkar göra en inventering?)