Fråga doktorn 18.15 idag på ettan

Hälsomagasin. Avsnitt 7 av 18. I Sverige skrivs det varje år ut 700 000 recept på antidepressiv medicin. Författaren och kirurgen Nisse Simonson från Östersund har många tankar om varför ett av världens friskaste folk samtidigt är ett folk som mår dåligt. I ett samtal med Suzanne Axell berättar han att antidepressesiv medicin gör kraftiga ingrepp i våra hjärnor, och att det finns andra sätt. Du får också följa med redaktionens egen tandläkarrädda reporter Malin Viktorsson när hon för första gången på ett år ska ta itu med en trasig tand. Även 16/03 i SVT1, 17/03 i SVT1 och 20/03 i SVT1.

Någon som såg det och vill rapportera lite kort om antidepressivas kraftiga ingrepp i våra hjärnor och de andra sätten man pratar om?

Jag fastnade i ett annat program så såg bara en snutt under reklamen. Ska se hela på SVT Play senare.

En sak en sa var att antidepp skrivs ut mot milda depressioner även om de är menade för svårare depressioner, att det sker en överförskrivning.

Tack för att du påminde mig att Svt-play finns!

mmm, det är ett faktum att det sker en överförskrivning... ganska dåligt i och för sig och sådant skapar debatter i stil med "piller eller prat", som får mig att må dåligt och kanske andra att tro att jag käkar piller för att livet är "lite svårt"
(fast jag borde skita i jävla debatterna och lita på mina egna erfarenheter )

Promenader 3-4 ggr i veckan var hans råd. Enligt ngns utvärdering återfaller 70% av de som ätit antidepressiva när de slutar med pillrena, men däremot i gruppen som motionerat bort depressionen var återfallet 20% om jag kommer ihåg rätt. Promenader som kur måste de då ha haft.

Jag har promenerat minst en timme varje dag sedan början av -80 talet och varit egentligt deprimerad med inslag av melankoli likförbannat. Och en autist då som kanske mår sämre om man utsätter sig för överbelastning av intryck genom att tvinga sig ut... är inte så säker att det är så allmängiltigt. Men kul motion efter ens förmåga, absolut.

Antidepressivas kraftiga ingrepp på hjärnan sa de väl inget mer om annat än att de nämnde det?

De som motionerade bort sin depression hade väl inte lika svår depression kanske...

Tänker som Bror Duktig. Man kan också undra över vad var det för sorts depression de hade...

Känner igen mig i det du skriver mondo beyondo. Jag borde ju vara världens mest icke-deprimerade människa med tanke på hur mycket jag har promenerat under mitt liv
Förutom att jag älskar att motionera, använder jag mina promenader ute i naturen som ett sätt att hämta kraften och rensa bort intryck.
Det har hjälpt mot ångest i stunden och med att kunna må bra i min vardag, men knappast har det någon riktig antidepressiv verkan.

But then again... vad vet jag. jag kanske funkar annorlunda än medeldeprimerade människan...


(hehe.... nu är jag igång och lite halvbitter )

TheBoxSaysNo skrev:Tänker som Bror Duktig. Man kan också undra över vad var det för sorts depression de hade...

Min tanke också. Jag tror det är större sannolikhet att de med mild depression orkar motionera än dem med svår depression. Vore också intressant att höra om de med lätt depression recidiverade i lätt depression eller om de "blir" svåra, samma med svår depression, fortsätter de att vara svåra i de nya skoven? Jag gissar att det är så. Åtminstone har det varit så för mig. Jag var halvt suicidal i lumpen, trots att jag kunde springa en mil då.

Bror Duktig skrev:De som motionerade bort sin depression hade väl inte lika svår depression kanske...

Det stämmer. I den utredning som Socialstyrelsen genomförde inför omdaningen av rekommendationerna för behandling av depressioner (ni minns kanske debatten om KBT som var när rekommendationerna kom), så slog de fast att forskningen visar att lättare till medelsvåra depressioner kan vändas och kureras med motion, ordentlig sömn och KBT. I vissa fall behövs mediciner, men oftast uppnåddes god effekt bara genom de tre åtgärderna.

Medelsvåra till svåra depressioner behöver däremot medicineras, men man uppnår bäst resultat om det görs i kombination med motion, sömn och KBT. Mycket svåra depressioner kräver kraftig medicinering/ECT innan motion och andra åtgärder kan sättas in.

Jag tittade på reprisen av programmet i dag och hörde Nisse Simonsson berätta om sitt tidigare arbete att han sa till dom där då att han var glad över att jobba åt landstinget m.fl. och fick sedan höra andra säga att han ska skickas på psyk, då tänkte jag så här att man inte får vara glad och visa sin glädje över sitt arbete eller hobby m.fl. utan att behöva hamna på psyk?

Jag tycker att man får vara glad att det finns glada människor som visar glädje över de olika sakerna oavstt om det är arbete eller fritidssysselsättningar m.fl. i vårt samhälle dvs dagens samhälle.

mvh Noli

Noli: Det var ett påhittat scenario, men visst är det en god illustration av hur endel upplever sitt jobb och sitt liv. Enda glada som passar på psykena är väl maniker!

Även de alltför glada människorna borde ses som positiv tillgång ute i samhällslivet, och inte bara bli hänvisad till psyket anser jag.

mvh Noli

Menar du arbetslivet, Noli?

Noli skrev:Även de alltför glada människorna borde ses som positiv tillgång ute i samhällslivet, och inte bara bli hänvisad till psyket anser jag.

mvh Noli

Jo, men inte maniker. Att cykla genom stan naken och kasta hundralappar kring sig är ohälsosamt glatt beteende...

Parvlon skrev:Menar du arbetslivet, Noli?

Ja både privatlivet, arbetslivet, föreningslivet och i offentliga livet.

mvh Noli