Bror Duktig skrev:Jag tycker att han kan klaga. Vi bor i ett land där vi ska ha sådan välfärd, och då kan vi ställa krav på den. Vi ska inte behövas tacka och ta emot vad som helst eftersom vi betalar hög skatt för att ha välfärd och inte allmosor likt ett U-land.

Jag tycker att de alla har betett sig ungefär så som idiot-NT-ar gör när de hittar någon de kan ge sig på. Som det där med golvet, typiskt sådana personer att vända och vrida på saker och få det till att det är den svagares som är fel och har gjort fel hur den än gör.

Så klart är det bra att ha fått ett boende alls, inte alla som får det kan jag tänka mig - om de kan utnyttja föräldrarna.

Vaken skrev:I ett u-land så får personer med funktionshinder ofta sova på gatan och tigga för att få ihop till mat, ett perspektiv att beakta.

Bror Duktig skrev:Där, får man vara glad för vad man får.

Vaken skrev:Jag är inte ute efter att provocera utan anser helt enkelt inte att TS har fått utstå några större orättvisor efter den information han tillhandahållit.

Citat från min egen blogg skrev:De följande månaderna gick alltså ut på att jag med hjälp av min gode man skulle hitta en helt "vanlig" lägenhet och därför sökte vi hos en slags lägenhetsbyrå där man skulle få gå före alla andra i kön och ta första lägenhet som stod ledig på grund av min situation att om jag inte fick en lägenhet skulle jag bli kastad ut på gatan. Allt denna byrå krävde till baka var att dom skulle få ha tillsyn till lägenheten regelbundet och kolla att jag hade städat o.s.v. men annars var det ett helt vanlig kontrakt på en helt vanlig lägenhet. Med andra ord inget övernattningsförbud och inget alkoholförbud. Jag blev godkänd att söka en lägenhet via dem och nu var det bara en tidsfråga innan det skulle dyka upp en lägenhet för mig att flytta till.

Mitt uppe i sökandet så skulle jag däremot ha ett möte med soc och den här kärringen som förföljt mig hela livet kändes det som skulle vara med. Hon kom dit med nån till tant som jag aldrig sett innan och jag undrade vad det var frågan om. Det visade sig att hon kom från stadsmissionen efter en stund och soc-kärringen inledde med att säga nåt i stil med "Du behöver ju en lägenhet eller hur? Vad skulle du säga om jag sa att det finns en till dig redan nu?".
Naturligtvis förstod jag att det var nåt lurt på gång för den kärringen hade aldrig ställt upp med nånting i princip mer än saker som stått emot mina intressen.

Men jag lyssnade på den andra tanten och hon berättade om deras boende som tydligen också var en slags gruppboende fast på detta stället skulle man ha möte minst 4-5 gånger per veckan med deras personal och prata om vad som händer i livet och vardagen etc. etc. Det var ett sånt typiskt uteliggarhem där de placerade hemlösa, narkomaner och andra missbrukare som inte kunde sköta sitt liv utan tillsyn dagligen för att hålla koll att de inte tog droger eller sysslade med nåt annat skumt. Det var som sagt Stadsmissionen som höll i det hela och jag sa som det var att jag behövde inget sånt stöd. "Jag har klarat mig alldeles utmärkt och självständigt här på detta boendet utan några klagomål. Jag sköter mig själv och behöver inte hjälp med nånting. Jag klarar av vardagliga sysslor som att tvätta, städa, laga mat, sköta min hygien och så vidare. Jag har inget behov av ett sådant stöd eller boende och det finns dom som behöver det betydligt bättre än mig. Jag har dessutom redan blivit godkänd att söka en riktig lägenhet nu på grund av mitt mer eller mindre exemplariska uppträdande här. Det finns bara ett sätt att få mig bo på det stället ni vill och det är om jag hade bott på gatan och inte hade haft nån annanstans att vända mig." Detta var ju sant och det höll t.o.m. personalen på gruppboendet med om att jag skött mig alldeles utmärkt o.s.v. men på det örat ville inte soc-kärringen höra.

Då hette det att det var "så bra" på detta nya stället och det var "en jättefantastisk chans" och att jag "inte hade något val" och att jag "måste ta vara på det här nu" och allt vad det var hon lyckades kläcka ur sig för skit. Jag stod däremot klar och tydlig vid min ståndpunkt "Nej jag behöver inte denna typ av stöd. Jag klarar mig själv och har som sagt var redan blivit godkänd att söka en valig lägenhet. Det är bara en tidsfråga innan jag får det." och då kläckte hon ur sig att "Det vet man aldig hur lång tid det kan ta. Du får här bra chans och ett bra boende med en gång. Du kan flytta imorgon om du så vill. Det finns en lägenhet ledig hos dom redan nu" men jag vägrade godkänna detta beteendet och sa vänligt men bestämt främst till tanten från stadsmissionen att "Nej jag är lessen. Jag är övertygad och säker på att det är jättefint hos er men det är helt enkelt inget för mig. Det finns dom som behöver det betydligt bättre än mig och om inte annat så berövar jag någon människa en chans till ett bättre liv som har stora missbruksproblem och så vidare en möjlighet till ett bättre liv." och hon verkade vara förstådd med detta och jag tänkte väl att det var nog med detta.

För säkerhets skull ringde jag till min gode man direkt efter mötet var avslutat och sa som det var att jag nästan blivit tvingad att bo på detta stället och berättade om vad det var typ av boende. Han blev rätt så ilsken av sig och skulle ta ett snack med myndigheterna. När han senare under våren pratade med dom så hette det "nej men han måste ta detta boendet." och liknande skitsnack.

Vaken skrev:

Bror Duktig skrev:Där, får man vara glad för vad man får.

Det vill säga ingenting?

jordgubbskaka skrev:

Bror Duktig skrev:Jag är inte ute efter att provocera utan anser helt enkelt inte att TS har fått utstå några större orättvisor efter den information han tillhandahållit.

Citat från min egen blogg skrev:De följande månaderna gick alltså ut på att jag med hjälp av min gode man skulle hitta en helt "vanlig" lägenhet och därför sökte vi hos en slags lägenhetsbyrå där man skulle få gå före alla andra i kön och ta första lägenhet som stod ledig på grund av min situation att om jag inte fick en lägenhet skulle jag bli kastad ut på gatan. Allt denna byrå krävde till baka var att dom skulle få ha tillsyn till lägenheten regelbundet och kolla att jag hade städat o.s.v. men annars var det ett helt vanlig kontrakt på en helt vanlig lägenhet. Med andra ord inget övernattningsförbud och inget alkoholförbud. Jag blev godkänd att söka en lägenhet via dem och nu var det bara en tidsfråga innan det skulle dyka upp en lägenhet för mig att flytta till.

Mitt uppe i sökandet så skulle jag däremot ha ett möte med soc och den här kärringen som förföljt mig hela livet kändes det som skulle vara med. Hon kom dit med nån till tant som jag aldrig sett innan och jag undrade vad det var frågan om. Det visade sig att hon kom från stadsmissionen efter en stund och soc-kärringen inledde med att säga nåt i stil med "Du behöver ju en lägenhet eller hur? Vad skulle du säga om jag sa att det finns en till dig redan nu?".
Naturligtvis förstod jag att det var nåt lurt på gång för den kärringen hade aldrig ställt upp med nånting i princip mer än saker som stått emot mina intressen.

Men jag lyssnade på den andra tanten och hon berättade om deras boende som tydligen också var en slags gruppboende fast på detta stället skulle man ha möte minst 4-5 gånger per veckan med deras personal och prata om vad som händer i livet och vardagen etc. etc. Det var ett sånt typiskt uteliggarhem där de placerade hemlösa, narkomaner och andra missbrukare som inte kunde sköta sitt liv utan tillsyn dagligen för att hålla koll att de inte tog droger eller sysslade med nåt annat skumt. Det var som sagt Stadsmissionen som höll i det hela och jag sa som det var att jag behövde inget sånt stöd. "Jag har klarat mig alldeles utmärkt och självständigt här på detta boendet utan några klagomål. Jag sköter mig själv och behöver inte hjälp med nånting. Jag klarar av vardagliga sysslor som att tvätta, städa, laga mat, sköta min hygien och så vidare. Jag har inget behov av ett sådant stöd eller boende och det finns dom som behöver det betydligt bättre än mig. Jag har dessutom redan blivit godkänd att söka en riktig lägenhet nu på grund av mitt mer eller mindre exemplariska uppträdande här. Det finns bara ett sätt att få mig bo på det stället ni vill och det är om jag hade bott på gatan och inte hade haft nån annanstans att vända mig." Detta var ju sant och det höll t.o.m. personalen på gruppboendet med om att jag skött mig alldeles utmärkt o.s.v. men på det örat ville inte soc-kärringen höra.

Då hette det att det var "så bra" på detta nya stället och det var "en jättefantastisk chans" och att jag "inte hade något val" och att jag "måste ta vara på det här nu" och allt vad det var hon lyckades kläcka ur sig för skit. Jag stod däremot klar och tydlig vid min ståndpunkt "Nej jag behöver inte denna typ av stöd. Jag klarar mig själv och har som sagt var redan blivit godkänd att söka en valig lägenhet. Det är bara en tidsfråga innan jag får det." och då kläckte hon ur sig att "Det vet man aldig hur lång tid det kan ta. Du får här bra chans och ett bra boende med en gång. Du kan flytta imorgon om du så vill. Det finns en lägenhet ledig hos dom redan nu" men jag vägrade godkänna detta beteendet och sa vänligt men bestämt främst till tanten från stadsmissionen att "Nej jag är lessen. Jag är övertygad och säker på att det är jättefint hos er men det är helt enkelt inget för mig. Det finns dom som behöver det betydligt bättre än mig och om inte annat så berövar jag någon människa en chans till ett bättre liv som har stora missbruksproblem och så vidare en möjlighet till ett bättre liv." och hon verkade vara förstådd med detta och jag tänkte väl att det var nog med detta.

För säkerhets skull ringde jag till min gode man direkt efter mötet var avslutat och sa som det var att jag nästan blivit tvingad att bo på detta stället och berättade om vad det var typ av boende. Han blev rätt så ilsken av sig och skulle ta ett snack med myndigheterna. När han senare under våren pratade med dom så hette det "nej men han måste ta detta boendet." och liknande skitsnack.

Du tycker med andra ord inte att ovanstående citat är en större orättvisa? Motivera gärna isf.

Heliora skrev:På en gruppbostad har man egen lägenhet med eget kök/kokvrå/kokskåp och kylskåp och så, och man får ta emot besökare och övernattningsgäster när man vill.

Man har rätt att komma och gå som man vill och man har rätt att dricka alkohol (om boendet inte är drivet av något nykterhetsförbund eller nåt) och man betalar sin hyra själv (ofta genom god man).

Det är som en vanlig lägenhet, men att det ingår särskilt stöd (som regleras av en personlig överenskommelse som görs upp tillsammans med personalen) och en baslägenhet för samkväm med andra boende.

Eftersom det var ett gruppboende så borde TS ha fått hjälp med badrumsproblemet. Eller att de talar om och visar för honom hur han skall göra efter dusch med golvbrunnen.

Många som bor på gruppbostäder brukar gå upp tidigt, så personalen är ofta van att dagen börjar tidigt. Så det blev nog en miss när de kom och knackade på dörren tidigt på morgonen. Personal på gruppbostad är ofta vana med att få hjälpa till med folks morgonrutiner, så de ville väl se om TS behövde någon hjälp. Så det blev en liten krock där. Lätt hänt tyvärr för en gruppbostadspersonal, men ändock en miss. De borde ha tagit reda på innan om TS behövde hjälp på morgonen eller inte.

Pemer skrev:Massa text

Charley? skrev:Jag förstår inte varför du klagar så mycket. Det du verkar haft problem med är att de försökt ge dig för mycket stöd och att deras regler gällande besökare inte passat dig. Jag tycker faktiskt att man får ta och respektera reglerna på stället man bor på, även om man inte håller med om dem. Inte det minsta konstigt att man inte för bjuda gäster på mat från det gemensamma köket, eller att man inte får ha folk övernattandes hos sig. Nej, jag tycker att ditt blogginlägg gav mig intrycket av att du är bortskämd och otacksam.

Vaken skrev:

Pemer skrev:Massa text

Så som jag förstod det så var det TS som själv ville flytta hemifrån men det passade inte med det som myndigheterna kunde erbjuda honom. Menar du på allvar att du anser att de saker som TS tycker har varit jobbigt är stora orättvisor?

Myndighetspersoner och vårdare ska utgå från de behov de anser att vårdtagaren har och därmed erbjuda passande insatser. De erbjöd TS gruppboende antagligen för att se om han kunde anpassa sig och rätta sig efter de regler man satt upp. När han inte kunde detta så ansåg man kanske att han inte än var redo för en egen lägenhet. Detta gäller i regel, sen finns det undantag som bekräftar regeln och detta är kanske ett sådant och då har vi en annan utgångspunkt för diskussion.

shibedibato skrev:Du talade själv om att du sökte en lägenhet och fick den, varför kunde du inte söka egen lägenhet flera år tidigare?

Vaken skrev:Att en person med aspergers som har flickvän och ett fungerande socialt liv med kompisar förstår jag också kan sticka i ögonen på personer som inte själv har AS.