I Inger's inlägg känner jag igen mig ganska mycket, bl.a detta att funka jättebra ena gången, och helt låst i samma situation en annan gång.

När något engagerar mig brukar jag glömma bort den sociala fobin. Har haft panikångest, men den var nog inte så kopplad till sociala situationer.

Inger skrev: Har blivit allergisk mot minsta form av stress och krav och tål inte en hundradel av vad jag klarade att tvinga mig till som yngre.

Min uppfattning är att man, eller jag ska jag säga, har eller har haft, ett visst stipulerat mått av mental energi över för att på något sätt gå mot sin egen natur i anpassningssyfte. Erfarenhetsmässigt underlättas det kanhända ju äldre man blir. Men den energimängden minskar obevekligt efter hand den används och är inte bara att fylla på som bensin i en tank. Är det nog så är det nog, även om man med tiden mer "vet hur man gör" än tidigare.

Då blir det som att man inte tål det man orkade tåla om än med ansträngning när man var lite yngre, eller kanske att man inte kan uppbåda samma motivation?
Det gäller för min del, behöver naturligtvis inte gälla för någon annan.

Inger skrev:Här är ett självskattningstest där man ska svara dels på hur mycket ångest man får av dessa situationer, dels hur ofta man undviker dem.

http://sokrates.webblogg.se/2009/februa ... al-fo.html

Ja, enligt det där testet har jag inga tendenser på social fobi... Hmm. *funderar*

Jag vet att ett visst mått av social fobi "ingår" i asperger, men jag börjar undra om jag är inte är ett snäpp värre.

Om någon går bakom mig så låser sig liksom benen, jag blir ostadig och vet inte var jag ska sätta fötterna.
Om folk glor på mig, vilket de gör ofta, så blir jag hypernervös och enormt misstänksam.
Träffar jag nån jag känner lite ytligt och den personen går rakt emot mig så tänker jag ungefär "oj... nu kommer h*n... När h*n är ca 1,5 meter ifrån mig så ska jag öppna munnen och säga hej". Att hälsa på nån kommer liksom inte naturligt för mig utan det är nåt jag måste påminna mig om att jag ska göra och när jag väl hälsar på nån så låter jag konstig och onaturlig.

Att möta grannar i trappan är också nåt enormt jobbigt. En annan sak jag tycker är skitjobbig är att kassan i en butik är helt ledig. Jag kan inte betala om det inte står folk både framför och bakom mig i kön som "distraherar" kassörskan. Jag tänker att om kassörskan har fullt upp med andra kunder så märker hon mig inte så mycket och glömmer bort mig mycket fortare.
Att handla i en och samma butik ofta går bara inte. Då finns ju risken att personalen känner igen mig och börjar hälsa på mig på ett lite mer vänskapligt och kamratligt sätt (hemska tanke!).

Jag skulle helst vilja vara osynlig. Nån som känner igen sig?

Känner igen mig rätt mycket där.

I det mesta...

Jodå. Och osynlig skulle vara nice.
Fast jag tror inte att det är en del av asperger och förhoppningsvis något man kan arbeta bort.
För mig är orsaken till det konkret och det är inget som alltid funnits.

Hade vi inte haft flera liknande trådar om just detta? Har för mig att det var rätt många som hade samma problem.

Jag har också varit nära att få en social fobidiagnos, men jag övertalade läkaren att jag inte trodde det var så. I efterhand vet jag inte vad som är rätt, men jag vågar ju ändå prata inför folk, även om jag är livrädd för det, så då borde jag inta ha social fobi...?

Om du är livrädd så låter det ju inte helt avslappnat... Fast scenskräck (om det var det du menade?) är kanske inte riktigt samma sak som social fobi. Eller är det läskiga snarare att det är människor än att "stå på scen"?

Hur är det att tala med mindre grupper?

Skillnad mellan NPF:are och NTs?

Mellan nya och folk du redan känner?

Jag höll tex en "föreläsning" (bättre ord?) på 20 min om jag och AS på Vuxhab inför fullsatt rum. Jag höll också tal på min systers bröllop och höll gärna föreläsningar (?) på skolan på tiden det begav sig. Under tiden jag står upp funkar det ok, men, som en på bröllopet sa när jag satte mig ner, "jag har aldrig sett någon skaka så mycket"...

MsTibbs skrev:Jag höll tex en "föreläsning" (bättre ord?) på 20 min om jag och AS på Vuxhab inför fullsatt rum. Jag höll också tal på min systers bröllop och höll gärna föreläsningar (?) på skolan på tiden det begav sig. Under tiden jag står upp funkar det ok, men, som en på bröllopet sa när jag satte mig ner, "jag har aldrig sett någon skaka så mycket"...

Hugaligen, jag gillar inte heller sådana situationer. Hållit föredrag är bland det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv! Muntligt framförande i skolan vet jag inte hur jag överlevde.

Men scenskräck (= att få uppmärksamheten från en hel grupp riktad mot sig och känna press att leverera ett bra framförande) är inte samma sak som social fobi, även om det förra naturligtvis kan upplevas etter värre om man dessutom har det senare och är patologiskt fixerad vid vad andra - i detta fall publiken - kan tänkas tycka om en.

Edit: Båda kan ev ha det gemensamt att man är extra stresskänslig eller har ett nervsystem som överreagerar på ofarlig stimuli.

Edit 2: Fast i det här testet finns "Tala inför grupp" med som första punkt. Dock bara en av många. Hur många poäng får du på det?

Inger skrev:Edit 2: Fast i det här testet finns "Tala inför grupp" med som första punkt. Dock bara en av många. Hur många poäng får du på det?

Du fick 29 rätt av 56 möjliga

Du har troligen social fobi.

Mitt emellan, ungefär som jag trodde. Jag kanske ändå borde tagit emot den diagnos som läkaren ville ge mig... Gå in i ett rum är det värsta... vart skall jag sätta mig? Tänk om jag sätter mig brevid folk som vill vara ifred? Eller om jag inte sätter mig bredvid dem, kanske de tycker jag är konstig? Värsta var första gången jag skulle gå in i matsalen i lumpen... där KRYLLADE det av folk, i uniform dessutom... sen kom jag på att jag också hade uniform...

Du fick 54 rätt av 56 möjliga

Du har troligen en svårare form av social fobi, så kallad generaliserad social fobi.


Ja jag känner igen det väldigt mycket.

Känner igen mig! Ska ta upp detta med min läkare som jag väntar på tid hos. Men han är överläkare så jag kanske får träffa någon annan.

Men, jag har inga problem med att säga hej om den andre säger hej före mig.

Jag ska göra testet, återkommer.

Grejen är den att jag däremot inte har några "klassiska" symptom på social fobi. Att tala inför grupp är inga problem. Visst är det lite nervöst, men när jag väl står där och snackar så kan jag snacka hur mycket som helst utan problem. Samma sak med att stå på scen eller liknande. Inga problem där heller.

Detta blev mitt resultat fast jag hade svårt att förstå vad poängen betydde, vilken skala det var:

Du fick 39 rätt av 56 möjliga

Du har troligen en svårare form av social fobi, så kallad generaliserad social fobi.

MsTibbs skrev:

Inger skrev:Edit 2: Fast i det här testet finns "Tala inför grupp" med som första punkt. Dock bara en av många. Hur många poäng får du på det?

Du fick 29 rätt av 56 möjliga

Du har troligen social fobi.

Mitt emellan, ungefär som jag trodde.

Jag fick också nåt mittemellan, lite lägre än du.

Jag kanske ändå borde tagit emot den diagnos som läkaren ville ge mig... Gå in i ett rum är det värsta... vart skall jag sätta mig? Tänk om jag sätter mig brevid folk som vill vara ifred? Eller om jag inte sätter mig bredvid dem, kanske de tycker jag är konstig? Värsta var första gången jag skulle gå in i matsalen i lumpen... där KRYLLADE det av folk, i uniform dessutom... sen kom jag på att jag också hade uniform...

Jag har inte (längre) några problem att gå in i ett rum fullt av folk men kan bli lite stressad av att inte kunna hälsa på alla på en gång. Vill liksom först orientera mig i själva rummet, och helst hitta en plats att sitta och komma till ro innan jag kan börja ta in alla människor. SEN kan jag hälsa och vara social.

Du fick 29 rätt av 56 möjliga

Du har troligen social fobi.

Snyggt formulerat, "woho" typ.

Du fick 27 rätt av 56 möjliga

Du har troligen social fobi.

Men vad har offentliga toaletter med social fobi att göra? Snarare med bakteriofobi. Och att bli tilltalad i grupp är väl inget, däremot att svara inför gruppen.

En del med social fobi kan tycka det är pinsamt att gå på offentliga toaletter. Rädsla för att det man gör där inne ska höras, att någon ska kunna komma in eller något ännu mer irrationellt.

Var lite nojjig själv när jag var yngre, nu bryr jag mig inte.

Inger skrev:En del med social fobi kan tycka det är pinsamt att gå på offentliga toaletter. Rädsla för att det man gör där inne ska höras, att någon ska kunna komma in eller något ännu mer irrationellt.

Var lite nojjig själv när jag var yngre, nu bryr jag mig inte.

Det infinner sig en inre frid när man kan skita utan att bry sig. Bra du funnit den.

Känner igen mig mycket i trådstartarens beskrivning. Tror nog att det hör till viss grad till AS, men över viss gräns blir det fullblown social fobi.

Har jobbat på med mina sociala problem i terapi, exponerat mig och hittat kompensatoriska strategier för de situationerna och det är mycket jag klarar utan att vara vansinnigt orolig innan och efter, men kunde jag undvika alla de där situationerna helt och hållet skulle jag naturligtvis göra det. Jag tycker fortfarande det är mycket av det som är jobbigt även om jag har reglerat min ångest och det ser så "bra gjort" på ytan. Slitsamt.

Du fick 33 rätt av 56 möjliga

Du har troligen en svårare form av social fobi, så kallad generaliserad social fobi.

Jag fick 27 rätt av 56 möjliga.