Jag skulle nyligen blockera en webbsite i föräldrakontrollen på nioåringens dator. Han hade protesterat högljutt och med ilska på att vi tänkte göra detta. När jag nu äntligen tog tag i det, så påperkar nioåringen själv att jag skrev fel i URLen i webbfiltret, trots att det inte låg i hans intresse att det blev rätt. Rätt ska vara rätt, och det är noga med detaljerna. I alla fall för aspergare.

Får mig att tänka på när min stora protesterade mot att hon fick veckopeng när hon uteblivit från möte, där hon bodde. Man skulle ju bara få veckopeng när man varit med på alla möten...

Alltså, jag hade förväntat mig en jättelång lista här

"Aspergerbarn har sina fördelar" - skulle passa som signatur åt någon här på forumet.

Gulligt!

Påminner lite om Gunilla Gerland som blev mobbad på ett specifikt sätt (som jag glömt) varje dag. Sen en dag hade mobbarna glömt bort det, då gick hon och påminde dem...

Det kan passa halvbra att skriva det här här. Jag frågade min lilla om hon ville ha nåt från affärn. Popcorn sa hon. Oj, jag tänkte mer till frukost i morgon sa jag. Det var inte det du frågade sa hon, och det är väl lysande att bli påmind om vad jag själv avskyr att andra gör..

Hur var ni som barn? Jag slogs av tanken att AS-barn (för mig) känns betydligt mer sympatiska än icke AS när jag läste här.

Jag ska tillägga att jag inte alls tycker om barn och inte vill ha några egna. Men jag tänker mig att barn med asperger kanske är lite lugnare till personligheten, snällare, mer eftertänksamma och kanske t o m intelligentare än vanliga barn. Roligare att prata med och mindre uppmärksamhetskrävande.

Sen inser jag iofs att jag själv förmodligen var en ganska besvärlig unge som barn. Så min tes är säkert felaktig.

Asperger-barn är säkert mer envisa än andra barn, envisa och bestämda och vill till varje pris ha sin egen vilja igenom, Sånt kan bli besvärligt.

Francini skrev:Roligare att prata med och mindre uppmärksamhetskrävande.

Sådan var jag. Gamla gubbar gillade att umgås med mig. Bland annat så brukade jag umgås med min farfars bror. Vi gick till farfars syster och så kunde han viska till mig: Ha ner de där ullprydnadsfåren från hyllan, du får det . Och så gjorde jag det. Vi lekte att vi var vargar och rev får. Farfars syster blev sur, men samtidigt lite road tror jag.

Och så gillade jag bajsskämt, så min farfar som jag tyckte väldigt mycket om, brukade berätta egenpåhittade historier om bajs. Långa godnattsagor. Det kunde tex vara en gubbe, som gick på landsvägen och hade en lång bajskorv hängande ut från röven. Den vägrade lossna, och alla i byn höll för näsan. Men gubben visste inte vad han skulle göra. Men så kom han på en idé: Kanske man kan klippa av den med en sax?

Ja, och så fortsatte det så tills farfar kom på någon form av slutkläm och jag skrattade så jag kiknade.

Annars satt jag mest tyst och ritade. Jag förbrukade mycket papper och pennor.

Francini skrev: Men jag tänker mig att barn med asperger kanske är lite lugnare till personligheten, snällare, mer eftertänksamma och kanske t o m intelligentare än vanliga barn. Roligare att prata med och mindre uppmärksamhetskrävande.

Mina är allt annat än lugnare, inte snällare, inte mer eftertänksamma överlag utom när de filosoferar. Däremot är de både intelligentare och roligare att prata med. Slutligen är de mycket mer uppmärksamhetskrävande. Detta för mina aspiga ungar (som också har ADHD-diagnos).

Tror inte man kan säga att aspiga ungar är si och så överlag, eftersom aspiga människor är mer olika sinsemellan än NT är (enligt flera olika källor som jag tyvärr inte kan citera ur minnet..).

Men mina aspiga ungar är iaf mycket roligare att ha än många NT-ungar jag mött, om än väldigt krävande också. Men så är jag förstås väldigt partisk.

Och så gillade jag bajsskämt

Hehe, det tror jag är väldigt vanligt bland barn. Det är inte direkt ett drag jag själv tycker är gulligt eller roligt (i någon ålder) och en typisk anledning till att jag inte tycker om barn.

Annars satt jag mest tyst och ritade. Jag förbrukade mycket papper och pennor.

Det var mer likt min fördom/tanke. När jag som liten inte var besvärlig satt jag mycket och ritade men främst läste. Men nu förstår jag att det kanske inte är genomgående för AS-barn.

Alfapetsmamma: Jag har märkt att de flesta föräldrar är väldigt stolta över sina barn. Tur det!

Francini skrev:Alfapetsmamma: Jag har märkt att de flesta föräldrar är väldigt stolta över sina barn. Tur det!

Jag vet inte det ja, jag har stött på ack så många som mest gnäller på sina alternativkablade telningar... Själv är jag olycklig över somligt de kommer att få svårt med, men jag ser lika ofta deras eljesthet som ett plus. Faktiskt. Så jag är faktiskt skitstolt över dem ja, plus att jag älskar dem som de är, fast de är minst sagt en utmaning.

Kvasir: "Devil in the details"

Jag blir galen på mina galna tonåringar som inte gör som jag vill. Och så blir jag galen på mig för att jag blir galen på dem.

Usch, allt är jobbigt. Tror jag bryr mig för mycket nästan, har ingen egen känsla för hur uppfostran ska gå till. Medberoende kan vara att beröva någon erfarenheter om dem själva, det är svårt med balans på livets vågskålar.

Just nu vill jag bara lägga mig i ett syrgastält med en laptop och musik att sova till, typ den här:

AAA skrev:Kvasir: "Devil in the details"

Jag blir galen på mina galna tonåringar som inte gör som jag vill. Och så blir jag galen på mig för att jag blir galen på dem.

Usch, allt är jobbigt. Tror jag bryr mig för mycket nästan, har ingen egen känsla för hur uppfostran ska gå till. Medberoende kan vara att beröva någon erfarenheter om dem själva, det är svårt med balans på livets vågskålar.

Just nu vill jag bara lägga mig i ett syrgastält med en laptop och musik att sova till, typ den här:

HÄHÄ! Jag har inga tonårsbarn men en treårstrotsare. Jag brukar drömma om en vit sal på sjukhuset, syrgas, full service av vitklädda sjuksyrror och en bunt korsord när det blir jobbigt här hemma.

olgis skrev: Jag har inga tonårsbarn men en treårstrotsare.

Samma här. Ibland funderar jag på att flytta när det är som värst.

Jag måste leka mig igenom det mesta för att få med henne. Hon ska bara göra tvärtom hur jag än försöker. Skrik, vrål, bråk, stök. Kan själv, vill inte, nej!