Jag menar ingenting annat än att det kan vara en förklaring till varför värderingen kring 'sjukdom' är mer negativt laddad än 'syndrom'.

Oughf, lite för mycket ånga här inne. Hej då.

earlydayminer skrev:Jag menar ingenting annat än att det kan vara en förklaring till varför värderingen kring 'sjukdom' är mer negativt laddad än 'syndrom'.

Oughf, lite för mycket ånga här inne. Hej då.

Ånga?

Parvlon skrev:Utanförskap ser jag som en naturlig bi-effekt av "annorlundaskap", har aldrig hört ordet förut bara..

Truly skrev:Vad är det som gör ordet sjukdom så negativt och ordet syndrom så positivt?

Tycker inte att sjukdom är något negativt. Sjukdom för mig är när kroppen är infekterad och man har feber, eller på annat sätt är upptagen med att läka sig själv. Syndrom osv är psykiatrisnack. Dessa bör inte förväxlas.

OK, så om någon ny här på forumet kommer in och skriver att hon har aspergers sjukdom så skulle du inte reagera negativt. Du skulle bara tycka att det var fel ordval, inget annat. Är det så du menar? I sådana fall förstår jag.

Truly, jag kan inte ens avgöra om jag har skrivit något av det som du påstår att jag skrivit. Du har formulerat om "citaten" för mycket. Om vi ska få rätsida på det här tror jag det är bäst att du citerar varje del av mina resonemang för sig när du talar om hur du tolkar det jag skrivit. Så det är nog bättre att du struntar i citatknappen och istället skriver in [citaten från mig] i din egen text.

Jag hakar gärna på men det blir kanske i kväll, med tanke på att forumet stängs litet idag.

OK. Och tack! För jag har helt snöat in på detta just nu. Och kan inte för min värld förstå skillnaden. Så jag vill gärna fortsätta diskussionen, vill in lämna den utan att förstå!

Syns/hörs ikväll eller inatt ellr när forumet drar igång igen!

OK nu citar jag direkt i mitt gamla inlägg postat till dig 2010-03-07 0:20:13.

------------------------------

Nä, nu förlorade du mig totalt, eller om det var jag som snubblade i ditt resonemang?
Jag förstår fortfarande inte hur man kan värdera samma ord (sjukdom) på två olika sätt beroende på vilket tillstånd man talar om.

Du skriver att ordet "sjukdom" är en fördom om det används synonymt med AS. Det har då en negativ värdering.
(citat jonsch: ” Om man alltså får någon att utan belägg tro att aspergerdiagnosticerade är sjuka, så tror alltså den personen utan belägg, d.v.s. fördomsfullt, att aspergerdiagnosticerade är objektivt är sämre än någon som inte har sådan diagnos.”)


Samtidigt skriver du att om man använder ordet sjukdom synonymt med Diabetes så är det INTE en fördom och har därför inte en negativ värdering.
(citat Truly: ”Det skulle alltså innebära att jag som har diabetes är defekt och därför är sämre än andra?”, citat Jonsch: ”Jäpp, du funkar sämre, jämfört med om du inte hade haft diabetes men i övrigt varit som du är nu.)


Sedan fortsätter du att skriva att man inte har någon defekt när man har AS, ...
(citat jonsch: ”AS-diagnosen görs inte utifrån hur bra man funkar, räknat över alla upptänkliga situationer. De görs dels utifrån rena egenskaper, (...) Jag är inte sjuk, eller defekt, såvitt någon kunnat visa.”,


... men att man har det då man har diabetes.
”Jag jämför dig, och (om du nu inte av något konstigt skäl ljuger, inte tror jag det) befinner jag dig funka sämre än tillräckligt Truly-lika personer som inte har diabetes. Du har inte samma förutsättningar. Du har sämre.”)


Och att det inte är hur man fungerar som avgör om man har AS eller ej.
(citat jonsch: ”AS-diagnosen görs inte utifrån hur bra man funkar, räknat över alla upptänkliga situationer. De görs dels utifrån rena egenskaper, som varken är bra eller dåliga.”)


Men det är det ju. Man får ju ingen AS-diagnos om man inte har några problem att fungera. Och nog finns det en defekt eller två...

För mig har syndrom och sjukdom samma värdering. För mig är det ingen skillnad alls.
Jag försöker verkligen förstå men jag hajjar inte riktigt.
Alltså jag förstår själva definitionerna, ordkunskap och ordlistor är intressant. Men jag förstår inte de olika värderingarna som läggs i dessa begrepp.

Sjukdom = fördom
Syndrom = ingen fördom

Skulle det vara en fördom om vi kallade diabetes för syndrom? *confused*

Vad är psykisk sjukdom, om sjukdom är när det blir genetiska fel som gör att proteiner kodas fel, eller att det kommer in mikroorganismer i kroppen.

Truly, gör så här.

1. Sök och läs information om vad som definierar begreppen "sjukdom", "syndrom", "störning" och "skada".

2. Sök och läs information om vad som fysiologiskt, biologiskt och patologiskt kännetecknar diabetes och autismspektrumdiagnoser.

3. Återkom när skillnaderna och likheterna står mer klara för dig.

Just nu går du i cirklar, upprepar dig om och om igen, och börjar blanda ihop begrepp. Som akademiker kan du med all säkerhet ta tag i och bedöma bakgrundsmaterial.

---

Personligen tror jag att anledningen till att diabetes är mer comme il faut än autismspektrumdiagnoser, är att medan de förra rör störningar i de langerhanska öarna, rör de senare störningar i huvudet, hjärnan och personligheten. Min egen erfarenhet är att en psykiatrisk eller en neuropsykiatrisk diagnos gör en del människor rädda för den som är patient. Jag har däremot aldrig sett någon byta säte på bussen p.g.a. av sätesgrannens sockersjuka.

Det handlar inte om att begreppet "sjukdom" är finare än "syndrom", utan om en djupare okunskap inför hjärnans sjukdomar och störningar, än inför bukspottkörtelns diton.

Truly,

Vi kanske inte hinner klart diskussionen innan de stänger ner en stund men jag tänkte bara skriva ned en tanke jag fick.

Ordet 'Syndrom' tycker inte jag heller är speciellt positivt. Och jag tror inte medelsvensson tycker det heller.

När jag skrev att 'annorlunda' är positivt (i meningen inte nödvändigtvis negativt) menade jag asperger som sådant. Jag menade inte uttrycket 'Aspergers Syndrom' eftersom jag tror att ordet 'syndrom' räcker för att skrämma bort många.

Min grundinställning till asperger är alltså att det är något positivt. Vi är mer logiska och inte lika känslostyrda som "normala" människor är, vilket jag tror är en tillgång i en allt mer komplex och kaotisk värld. Det är ju ett faktum att det är vår människotyp som har fört mänskligheten framåt - tänker på da Vinci, Newton, Einsten, Gates osv osv.

Därför vill jag helst se att man slutar kalla asperger för ett syndrom. Och inte heller en sjukdom. Jag tror du har en poäng att för mannen på gatan så är det ingen större skillnad på 'sjukdom' och 'syndrom'. EDIT: Lakrits har en poäng angående fysisk kontra mental.

Lakrits skrev: Jag har däremot aldrig sett någon byta säte på bussen p.g.a. av sätesgrannens sockersjuka.

Liksom få skulle tveka inför utredning, diagnos och behandling av diabetes, allergi, hjärtsvikt osv, medans många tvekar inför samma sak när det gäller npf, eget eller anhörigas.

För att inte tala om hur få som vågar outa att de har npf och/eller en psykisk sjukdom som är tyngre än en depression (och knappt det).

Tvekar nån att outa att den har diabetes? Möjligtvis inför folk som tror att den är självförskaffad genom fel ätande och som är väldigt dömande kring sånt, men inte annars...

Så att läsa på lite om stigma, stigmatisering, alienation osv kan också vara ett smart drag...

Jag vill påpeka att mitt förslag om att läsa in sig på de olika begreppen inte var sarkastiskt, utan seriöst. Det finns många frågor om vad begreppen innebär och hur de bör användas. Mitt förslag är att gå till källorna, ad fontes, för att lära sig hur fackmännen använder dem jämfört med hur de används i dagligt tal.

Lakrits skrev:Jag vill påpeka att mitt förslag om att läsa in sig på de olika begreppen inte var sarkastiskt, utan seriöst. Det finns många frågor om vad begreppen innebär och hur de bör användas. Mitt förslag är att gå till källorna, ad fontes, för att lära sig hur fackmännen använder dem jämfört med hur de används i dagligt tal.

Det som jag skrev var en seriös undran.

Truly skrev:OK, så om någon ny här på forumet kommer in och skriver att hon har aspergers sjukdom så skulle du inte reagera negativt.

Tror jag inte. Och när jag ser något jag vill ändra på, så reagerar jag oftast positivt.

Bror Duktig skrev:

Lakrits skrev:Jag vill påpeka att mitt förslag om att läsa in sig på de olika begreppen inte var sarkastiskt, utan seriöst. Det finns många frågor om vad begreppen innebär och hur de bör användas. Mitt förslag är att gå till källorna, ad fontes, för att lära sig hur fackmännen använder dem jämfört med hur de används i dagligt tal.

Det som jag skrev var en seriös undran.

Ojdå, det missade jag. Men nu bläddrade jag uppåt och såg det.

Mina exempel var just bara det, exempel och inte någon slags slutpunkt. Psykisk sjukdom innebär oftast att signalsubstanserna i hjärnan inte fungerar som de skall. Det kan bero på att det produceras för mycket eller för litet av en eller flera signalsubstanser, eller att receptorernas antal eller funktion är ofördelaktigt. Beroende på vilket signalsystem som påverkas, påverkas organismen olika. Ex. serotoninbrist orsakar depressioner medan en överaktiv dopaminproduktion bl.a. leder till psykossjukdomar.

Det som gör det här till en sjukdom är att det allt som oftast finns en utlösande faktor, tillståndet är förvärvat; ett trauma, ett stressigt liv, en hjärnskada p.g.a. stroke eller narkotikamissbruk. Sedan är det ytterst sällan som psykiatriska sjukdomar manifesteras redan i småbarnsåldern, man kan alltså inte tala om en genetisk skada eller en medfödd hjärnskada som gör personen depressiv från början. Däremot finns det starkt stöd i litteraturen för att mottagligheten för stressorer/utlösande faktorer är större hos medlemmar i familjer där det finns psykisk sjukdom i släkten. Det finns också starkt stöd för att depressivitet, bipolaritet, schizofreni etc. är ärftligt. Alltså, om du lever ett liv medveten om risken för att du skall drabbas av t.ex. depression, så kan du minimera risken för att utveckla sjukdomen och kanske vara frisk hela livet. Detsamma gäller f.ö. för diabetessjukdomar; hereditet och riskbeteende påverkar risken att drabbas.

Också psykiatriska diagnoser finns som syndrom. Borderline är ett bra exempel, som först på senare år har kunnat skiljas ut från andra bipolära tillstånd. I början var det svårt att säga vad det var som gjorde borderline speciellt, men att det var det, det rådde det ingen tvekan om. Men nu börjar man tala om borderline som en separat diagnos med tydliga karakteristika och beprövad behandling. Numera är det en sjukdom i sin egen rätt, som engelsmännen säger.

Lakrits skrev:---
Personligen tror jag att anledningen till att diabetes är mer comme il faut än autismspektrumdiagnoser, är att medan de förra rör störningar i de langerhanska öarna, rör de senare störningar i huvudet, hjärnan och personligheten. Min egen erfarenhet är att en psykiatrisk eller en neuropsykiatrisk diagnos gör en del människor rädda för den som är patient. Jag har däremot aldrig sett någon byta säte på bussen p.g.a. av sätesgrannens sockersjuka.

Det handlar inte om att begreppet "sjukdom" är finare än "syndrom", utan om en djupare okunskap inför hjärnans sjukdomar och störningar, än inför bukspottkörtelns diton.

Exakt. Jag tror du har en poäng där, men eftersom ingen reagerade på det då jag skrev i mitt inlägg att det snarare handlar om hjärnan kontra bukspottkörteln så antog jag att ni tyckte jag hade fel.

alfapetsmamma skrev:

Lakrits skrev: Jag har däremot aldrig sett någon byta säte på bussen p.g.a. av sätesgrannens sockersjuka.

Liksom få skulle tveka inför utredning, diagnos och behandling av diabetes, allergi, hjärtsvikt osv, medans många tvekar inför samma sak när det gäller npf, eget eller anhörigas.

För att inte tala om hur få som vågar outa att de har npf och/eller en psykisk sjukdom som är tyngre än en depression (och knappt det).

Tvekar nån att outa att den har diabetes? Möjligtvis inför folk som tror att den är självförskaffad genom fel ätande och som är väldigt dömande kring sånt, men inte annars...

Så att läsa på lite om stigma, stigmatisering, alienation osv kan också vara ett smart drag...

Fast där har du fel för en gångs skull alfapetsmamma. Du skulle bara veta hur många ungdomar som inte vågar berätta om sin diabetes då de är rädda för hur de ska bemötas.
Saken är den att ungfär samma typ av diskussioner tar plats på de flesta diskussionsforum för olika diagnoser. Jag har ju ett rätt rejält gäng diagnoser och är medlem på många olika forum. Det är inte bara här på AS-forumet som man diskuterar fördomar som florerar, felskivningar i press, läkarinkompetens osv. Det förekommer lika ofta på diabetesforumet.

(Jag sitter framför en daor med trasigt tangentbod, därav alla missade bokstäver här och där)

Truly skrev:Exakt. Jag tror du har en poäng där, men eftersom ingen reagerade på det då jag skrev i mitt inlägg att det snarare handlar om hjänan kontra bukspottkörteln så antog jag att ni tyckte jag hade fel.

Nja, under en del av diskussionen, så var det svårt att avgöra om det var en semantisk diskussion om sjukdomsbegreppet eller en diskussion om fördomar och känslor inför termerna "sjukdom", "störning" och "syndrom". Jag skulle gissa att ditt argument gömdes under allt annat.

Lakrits skrev:

Truly skrev:Exakt. Jag tror du har en poäng där, men eftersom ingen reagerade på det då jag skrev i mitt inlägg att det snarare handlar om hjänan kontra bukspottkörteln så antog jag att ni tyckte jag hade fel.

Nja, under en del av diskussionen, så var det svårt att avgöra om det var en semantisk diskussion om sjukdomsbegreppet eller en diskussion om fördomar och känslor inför termerna "sjukdom", "störning" och "syndrom". Jag skulle gissa att ditt argument gömdes under allt annat.

Jo, det blev väldigt svårt att hålla isär begreppen där ett tag när alla tyckte olika men där nyanserna inte var självklara. Du bidog med din nyans, jonch en annan, Barracuder kommer in med någon annan liten nyans, Parvlon med ytteligare en annan och sen lite gråskaliga bilder på toppen av allt. Svårt när alla inte tycker likadant, eftersom ju fler jag skrev svar till desto fler termer blev det.

Truly skrev:

Parvlon skrev:Utanförskap ser jag som en naturlig bi-effekt av "annorlundaskap", har aldrig hört ordet förut bara..

Truly skrev:Vad är det som gör ordet sjukdom så negativt och ordet syndrom så positivt?

Tycker inte att sjukdom är något negativt. Sjukdom för mig är när kroppen är infekterad och man har feber, eller på annat sätt är upptagen med att läka sig själv. Syndrom osv är psykiatrisnack. Dessa bör inte förväxlas.

OK, så om någon ny här på forumet kommer in och skriver att hon har aspergers sjukdom så skulle du inte reagera negativt. Du skulle bara tycka att det var fel ordval, inget annat. Är det så du menar? I sådana fall förstår jag.

För min del reagerar jag när det är fel ord. Det heter Aspergers syndrom, inte "Asbergers sjukdom". Rätt ska vara rätt!

Sjukdom leder också tankarna till mediciner och behandling. Syndrom är lite bättre. Ur neurodiversitetssynvinkel kan man inte använda ordet "sjukdom". Kanske vore AP bäst (Aspergers personlighet).

För min del anser jag att AS både är en annorlunda personlighet och en defekt (hos oss som diagnosticeras och i detta samhälle).

I ett annat samhälle hade ingen diagnos behövs. Och det kan finnas de som egentligen har AS och rentav anar det, men som inte har tillräckliga problem för att söka/kvala in för diagnos. Vi som fått diagnos har fått det därför att det är något som inte fungerar för oss. På så sätt är vi väl defekta, även om jag inte gillar det ordet. Föredrar funktionshindrad i betydelsen: samspelet mellan omgivningen och ens egna förutsättningar avgör hur funktionshindrad man är.

Som en döv person som bara umgås med döva och då inte känner sig defekt el funktionshindrad. Men så fort h-n ska kommunicera med icke-döva så blir h-n funktionshindrad och behöver hjälp med diverse utrustning för att kompensera sin dövhet.

Det finns också operationer som kan bota viss slags dövhet. Men alla kanske inte vill bli botade. Alla med AS kanske inte heller vill bli botade, om möjligheten funnes. Ordet "sjukdom" implicerar något som man vill bli botad ifrån.

Sjukdom är fel beteckning. Lika fel som att säga "aspergervirus". Punkt.

Truly skrev:Jo, det blev väldigt svårt att hålla isär begreppen där ett tag när alla tyckte olika men där nyanserna inte var självklara. Du bidog med din nyans (...)

Min nyans är ganska enfärgad. Jag har rätt, alla andra har fel. Sen går den att beställa i olika färger för den hugade.

Lakrits skrev:

Truly skrev:Jo, det blev väldigt svårt att hålla isär begreppen där ett tag när alla tyckte olika men där nyanserna inte var självklara. Du bidog med din nyans (...)

Min nyans är ganska enfärgad. Jag har rätt, alla andra har fel. Sen går den att beställa i olika färger för den hugade.

Mmm. Det låter skönt. Min nyans verkar ha gradering både i färgton, djup, styrka, skiftningar och reflektion. Jag kan omöjligt ha rätt, då andra inte har fel.






(Att veta när man vet något och att veta när man inte vet något - det är kunskap.)

Truly skrev:Fast där har du fel för en gångs skull alfapetsmamma. Du skulle bara veta hur många ungdomar som inte vågar berätta om sin diabetes då de är rädda för hur de ska bemötas.

Du har säkert rätt. Jag vet inte mycket om diabetes, eftersom jag inte haft anledning att lära mig så mycket. Det finns i ena dotterns släkt, men inte som nån stor grej.

I ärlighetens namn tänkte jag inte på tonåringar när jag skrev om rädsla för att outa sig som nånting. Jag tänkte på vuxna, och mig själv, och hur jag INTE outar mig som bokstavig annat än med folk som jag har anledning att tro klarar det utan att per automatik börja tala barnspråk med mig...

Truly skrev:

Lakrits skrev:

Truly skrev:Jo, det blev väldigt svårt att hålla isär begreppen där ett tag när alla tyckte olika men där nyanserna inte var självklara. Du bidog med din nyans (...)

Min nyans är ganska enfärgad. Jag har rätt, alla andra har fel. Sen går den att beställa i olika färger för den hugade.

Mmm. Det låter skönt. Min nyans verkar ha gradering både i färgton, djup, styrka, skiftningar och reflektion. Jag kan omöjligt ha rätt, då andra inte har fel.






(Att veta när man vet något och att veta när man inte vet något - det är kunskap.)

Jag misstänker att ironin i mitt uttalande gick dig förbi.