Lakrits skrev:

jonsch skrev:

alfapetsmamma skrev:... ord som fel, defekt ...

Lakrits skrev:För mig är de begreppen neutrala om de används konstruktivt, t.ex. i forskning eller för att beskriva ett avsteg från de två första kvartilerna i en normalfördelning. Jag vet ju med mig att jag inte är sämre än andra bara för att min hjärna fungerar annorlunda, men jag skulle ändå beskriva de gen(grupp)er som ställer till det för mig som defekta jämfört med hur samma gen(grupp)er fungerar hos en kontrollgrupp. Det gör inte mig defekt, som jag ser det.

Det där fattar jag inte alls. Skulle vilja försöka få mig att förstå hur du tänker/känner där?

Visst, om jag har en fotvårta så gör det knappt min fot så defekt så det är ens mätbart men t.om. i det exemplet så är ju foten objektivt sett en smula handikappad, d.v.s. räknat över alla situationer som två fötter, en med och en utan vårta men i övrigt identiska, kan hamna i.

Så du ser kanske någon annan aspekt av saken?

Det jag skriver är att "defekt" och "fel" m.fl. ord används och uppfattas olika beroende på i vilket sammanhang de används. Om man talar om en utvecklingsskada från fosterstadiet, så är t.ex. hjärnan defekt. Där är ordet neutralt och avser bara att beskriva ett tillstånd som skiljer sig från det normala. Om jag däremot skulle säga att personen med samma skada är defekt, så används det i ett nedvärderande och negativt sammanhang.

@Truly: Om du läser tråden ser du att jag inte hoppar på henning, utan tvärtemot tar hans frågeställning på allvar. Han frågade vad en sjukdom var, och jag gav honom en kort definition. Det uppkom en diskussion om sjukdom vs. syndrom och jag gav min syn på saken där. Hela tiden utan att behandla henning illa. Om du tror att jag hackar på honom bara för att han har gjort en liten språklig blunder (som jag inte ens har lagt märke till), så visar det mer om din syn på dina medmänniskor än min.

Nej, jag såg inte ens att du skrivit något om det till henning. Förlåt, det var inte alls min mening. Då förstår jag om du kanske fick onda aningar om min intention i det jag skrev.
Jag menar rent allmänt här på forumet att många "försvarar" AS så hårt att de hoppar på minsta lilla felstavning/felsägelse någon gör. Det var inte riktat till dig.

Lakrits skrev:

Truly skrev:Och nu är jag tillbaka efter att gubben har norpat datorn i några timmar.

Delad vårdnad, va?

jonsch skrev:

Truly skrev:Om diabetiker fungerar sämre än friska så gör ju även Aspergare det eftersom det finns vissa kriterier som måste uppfyllas för att få en diagnos (t.ex. det sociala samspelet, ToM osv).

AS-diagnosen görs inte utifrån hur bra man funkar, räknat över alla upptänkliga situationer. De görs dels utifrån rena egenskaper, som varken är bra eller dåliga, och dels utifrån hru bra man funkar i vissa, utvalda situationer. Men det skiftar. Jag är inte sjuk, eller defekt, såvitt någon kunnat visa. Andra AS-diagnosticerade är och/eller erkänner sig vara det.

Jag utgick väl förhastat från att du höll med om och utgick från de resonemangen. Men således:

Truly skrev:

jonsch skrev:Jäpp, du funkar sämre, jämfört med om du inte hade haft diabetes men i övrigt varit som du är nu. Det var väl ingen nyhet?

Då det gäller min diabetes så vare sig ÄR jag sämre eller fungerar sämre. Det beror ju på förutsättningarna. Jag har inte samma förutsättningar som de som inte har diabetes. Jag saknar insulinproduktion helt och hållet och kan därför inte jämföras med de som inte har diabetes.

Visst kan du jämföras med dem som inte har diabetes. Jag jämför dig, och (om du nu inte av något konstigt skäl ljuger, inte tror jag det) befinner jag dig funka sämre än tillräckligt Truly-lika personer som inte har diabetes. Du har inte samma förutsättningar. Du har sämre.

Truly skrev:Precis som Aspergare inte har samma förutsättningar som NT's och därför inte kan jämföras.

Men det kan vi ju. Vi också. Och det skiftar från person till person men jag påstår att jag fungerar minst lika bra som en tillräckligt jonsch-lik person utan någon form av aspighet. Om nån försöker begränsa min frihet med hänvisning till att jag inte fungerar så bra, så slåss jag, till döden om målet är värt risken. För sådan begränsning saknar grund. Det är inga lättsamma grejer det här, menar jag.

Nä, nu förlorade du mig totalt, eller om det var jag som snubblade i ditt resonemang?
Jag förstår fortfarande inte hur man kan värdera samma ord (sjukdom) på två olika sätt beroende på vilket tillstånd man talar om.

Du skriver att ordet "sjukdom" är en fördom om det används synonymt med AS. Det har då en negativ värdering.
Samtidigt skriver du att om man använder ordet sjukdom synonymt med Diabetes så är det INTE en fördom och har därför inte en negativ värdering.

Sedan fortsätter du att skriva att man inte har någon defekt när man har AS, men att man har det då man har diabetes. Och att det inte är hur man fungerar som avgör om man har AS eller ej. Men det är det ju. Man får ju ingen AS-diagnos om man inte har några problem att fungera. Och nog finns det en defekt eller två...

För mig har syndrom och sjukdom samma värdering. För mig är det ingen skillnad alls.
Jag försöker verkligen förstå men jag hajjar inte riktigt.
Alltså jag förstår själva definitionerna, ordkunskap och ordlistor är intressant. Men jag förstår inte de olika värderingarna som läggs i dessa begrepp.

Sjukdom = fördom
Syndrom = ingen fördom

Skulle det vara en fördom om vi kallade diabetes för syndrom? *confused*

barracuber skrev:Skillnaden som jag ser det är kulturell, sociologisk eller whatever. En diabetiker måste ta sin spruta eller motsvarande. Asperger uppfattas som ett hinder av många NT men inte pga något fysiskt fenomen utan en kulturell avvikelse i vid bemärkelse.

Intressant. Det där kan jag hålla med om.
Fast tänk så lite de vet om diabetiker då. Vi är verkligen en fara för samhället (nej, jag skojar inte).

Och jag (som diabetiker) utgör verkligen ett hinder i ordets rätta bemärkelse. Om jag har lågt blodsocker kan jag inte tänka alls. Satte mig en gång i en killes bil och skulle köra iväg. Jag kände inte killen och jag hade inte heller något körkort...

Blir jag stressad får jag högt blodsocker och blir skogstokig på allt och alla (det blir jag visserligen vid lågt blodsocker också).

På sommaren (värme) och vid menstruation löper blodsocker, hormon och signalsubstanser amok. Dålig reglering av både serotonin och melatonin. Oxytocinet sjunker och jag agerar med ren självbevarelsedrift, ingen omtanke om någon annan då.

Har man haft diabetes så länge som jag har haft så känner man inte längre av sitt blodsocker och jag kan falla snabbt utan att märka det.

Ja, jag är en vandrande BOMB!

Och ändå anses jag som sjuk ha en "högre status". Knepigt.
Måste vara ett sociologiskt ologiskt resonemang...

För mig ter det sig rätt enkelt. En sjukdom är behandlingsbar på något sätt. Ett syndrom är det inte. Sedan finns det säkert vissa undantag som bekräftar regeln.

Grejen är att om någon säger att jag har en sjukdom så låter det i mina (och bevisligen i andras) öron som om aspergers är något jag fått en släng av, något som jag "råkat dra på mig", något som kan behandlas eller botas, eller annan valfri totalt missvisande fördom. Därför blir "sjukdom" per automatik en fördom i mina öron och jag protesterar hej vilt när någon dristar sig till att hävda att jag har en.

tahlia skrev:För mig ter det sig rätt enkelt. En sjukdom är behandlingsbar på något sätt. Ett syndrom är det inte. Sedan finns det säkert vissa undantag som bekräftar regeln.

Grejen är att om någon säger att jag har en sjukdom så låter det i mina (och bevisligen i andras) öron som om aspergers är något jag fått en släng av, något som jag "råkat dra på mig", något som kan behandlas eller botas, eller annan valfri totalt missvisande fördom. Därför blir "sjukdom" per automatik en fördom i mina öron och jag protesterar hej vilt när någon dristar sig till att hävda att jag har en.

Jo, det kan jag visserligen förstå, men det finns ju faktiskt syndrom som är sjukdomar och sjukdomar som är syndrom.
Sjögrens syndrom klassas som både syndrom och sjukdom. Fast däri ligger det ingen negativ värdering.

Det är förvånandsvärt många sjukdomar som man i dagsläget inte kan behandla. Man kan lindra symtomen något, men inte mer. Man får lära sig att leva med dem helt enkelt.
Det skulle ju kunna vara det samma för AS också. Man lindrar sina besvär (t.ex. tvång, ToM or whatever) precis som man lindrar symtomatiska besvär för olika sjukdomar.

Truly skrev:Det skulle ju kunna vara det samma för AS också. Man lindrar sina besvär (t.ex. tvång, ToM or whatever) precis som man lindrar symtomatiska besvär för olika sjukdomar.

Nja.. det där är jag tveksam till. Tvång är OCD och en helt egen grej egentligen. Och hur de svårigheter som är direkt knutna till just AS-delen ser ut är ju oerhört individuellt. De problem jag har som är knutna direkt till AS, och de problem min dotter har som är knutna direkt till AS, går inte att varken bota eller lindra. Men visst kan det finnas någon del som möjligtvis är behandlingsbar, även om jag inte träffat på någon än.

Vidare, den negativa laddningen, för mig, när det gäller ordet sjukdom i sammanhanget "aspergers" är ju just att det föder ett fördomsfullt sätt att se på min diagnos. Ett sätt att trivialisera den och utgå ifrån att jag har vissa svårigheter bara för att jag inte vill bli frisk eller helt enkelt är "obotlig". Jag är inte obotligt sjuk. Jag använder bara min hjärna lite annorlunda än andra, tänker på ett annat sätt.

tahlia skrev:Vidare, den negativa laddningen, för mig, när det gäller ordet sjukdom i sammanhanget "aspergers" är ju just att det föder ett fördomsfullt sätt att se på min diagnos. Ett sätt att trivialisera den och utgå ifrån att jag har vissa svårigheter bara för att jag inte vill bli frisk eller helt enkelt är "obotlig". Jag är inte obotligt sjuk. Jag använder bara min hjärna lite annorlunda än andra, tänker på ett annat sätt.

Tack för att du vill diskutera vidare för jag vill förstå. Kanske kan jag inte det men jag vill försöka.

Om jag förstår dig rätt här så menar du att det finns någon "defekt" i hjärnan som gör att du fått AS. Men den defekten gör inte så att du påverkas negativt. Skulle man kunna sammanfatta det så?

Fast, nä jag fattar ändå inte. För det där gäller ju sjukdomar också, både psykiska och fysiska.
Åh jag fattar inte...

Annorlunda är inte defekt. Annorlunda är annorlunda.

Jaha???
(Annorlunda = olika, går att sätta in i de flesta sjukdomsdiagnoser också)

Så om jag ändrar min fråga till tahlia så här då så blir det rätt?:

Om jag förstår dig rätt här så menar du att det finns något som är annorlunda i hjärnan som gör att du fått AS. Men det annorlundaskapet gör inte så att du påverkas negativt.

Förstår ärligt talat fortfarande inte skillnaden varför sjukdom värderas som en fördom och syndrom som något positivt. Har det att göra med var i kroppen annorlundaskapet sitter?

Syndrome vs Disease.

HM.

Syndrom:


Sjukdom:

Verkar som att du fått hjärnsläpp. Annorlundaskapet sitter inte i hjärnan. Det är inte ens hjärnan de kollar när man får en diagnos.

Men snälla Parvlon. Menar du att det inte är i skallen annorlundaskapet sitter?

"AS anses bero på att områden i hjärnan fungerar på ett annorlunda sätt än hos de flesta (en genomgripande störning i utvecklingen). De funktioner som påverkas är de kognitiva funktionerna som medför nedsättningar i helhetsförståelse, socialt samspel/kommunikation, planering/organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga, kroppshållning/kroppsrörelser samt beteende/känslor".

Nej, det är väl i stortån annorlundaskapet ("defekten") sitter.

earlydayminer skrev:Syndrome vs Disease.

HM.

Syndrom:


Sjukdom:

Skillnaden mellan orden sjukdom och syndom förstår jag. Det jag inte förstår är varför man lägger in en negativ värdering i ordet sjukdom men inte i ordet syndrom.

Jag tror inte på allt jag läser. Utanförskapet "finns" emellan människor.

Parvlon skrev:Jag tror inte på allt jag läser. Utanförskapet "finns" emellan människor.

Inte jag heller.
Vad tror du då, var sitter annorlundaskapet? Vad är det som orsakar detta annorlundaskap anser du? Samhället?

Truly: Jag tycker förklaringen kring värdering ligger i de båda bilderna.

earlydayminer skrev:Truly: Jag tycker förklaringen kring värdering ligger i de båda bilderna.

Tack! Hur menar du då?

Truly skrev:Inte jag heller.
Vad tror du då, var sitter annorlundaskapet? Vad är det som orsakar detta annorlundaskap anser du? Samhället?

Jasså, nu är det vad som orsakar?

Det är situationsspecifikt. Samhället styr en nog mer än vad man anar, ja. Sen ska jag tillägga att jag inte vet vilket utanförskap du menar. Finns ju en som till väldigt stor del kommer efter en diagnos, eller bara det faktumet att det är svårt att komma in på arbetsmarknaden för unga, jämfört med förr, eller andra länder. Då är det ju bara dumt att tro att inte samhället orsakar det, så det var kanske inte den du menade.

Hjärnan är inte det första ställe jag försöker korrigera när det är fel på samhället.

Truly skrev:

earlydayminer skrev:Truly: Jag tycker förklaringen kring värdering ligger i de båda bilderna.

Tack! Hur menar du då?

Shades of gray vs pitch black.
Syndrome vs disease.

Easy mode, Truly, easy mode.

Parvlon skrev:

Truly skrev:Inte jag heller.
Vad tror du då, var sitter annorlundaskapet? Vad är det som orsakar detta annorlundaskap anser du? Samhället?

Jasså, nu är det vad som orsakar?

Det är situationsspecifikt. Samhället styr en nog mer än vad man anar, ja. Sen ska jag tillägga att jag inte vet vilket utanförskap du menar. Finns ju en som till väldigt stor del kommer efter en diagnos, eller bara det faktumet att det är svårt att komma in på arbetsmarknaden för unga, jämfört med förr, eller andra länder. Då är det ju bara dumt att tro att inte samhället orsakar det, så det var kanske inte den du menade.

Jag talar inte om något utanförskap alls, det är du som gör det.
Jag skrev att det finns en "defekt" i hjärnan som gör att man får AS.
Barracuder svarade med att det är ingen defekt, det är något som är annorlunda.
Jag undrade vad som var skillnaden. Defekt betyder att man fungerar bristfälligt, precis som annorlunda kan betyda.

Sen kom du in och sa att annorlundaskapet inte sitter i skallen.

Vad jag menar är: Vad är det som gör ordet sjukdom så negativt och ordet syndrom så positivt?

Utanförskap ser jag som en naturlig bi-effekt av "annorlundaskap", har aldrig hört ordet förut bara..

Truly skrev:Vad är det som gör ordet sjukdom så negativt och ordet syndrom så positivt?

Tycker inte att sjukdom är något negativt. Sjukdom för mig är när kroppen är infekterad och man har feber, eller på annat sätt är upptagen med att läka sig själv. Syndrom osv är psykiatrisnack. Dessa bör inte förväxlas.

earlydayminer skrev:

Truly skrev:

earlydayminer skrev:Truly: Jag tycker förklaringen kring värdering ligger i de båda bilderna.

Tack! Hur menar du då?

Shades of gray vs pitch black.
Syndrome vs disease.

Easy mode, Truly, easy mode.

Så du menar alltså att om man t.ex. har diabetes (en sjukdom) så är det helt OK att vara fördomsfull eftersom sjukdomen består av enbart svart (inga symtomkombinationer). Medan ett syndrom som AS som består av gråzoner (många symtomkombinationer), där får man inte vara fördomsfull.

Nu är det ju så att även sjukdomar har en kombination av olika symtom. (= definitionen av syndrom).