Hej!

Jag har en bror som har Aspergers Syndrom. Jag berättade för en kompis om min bror och hur han kan vara.
Då sa min kompis att beskrivningen av min bror var väldigt lik hans pappa.
Hans pappa har ett udda intresse att plocka isär saker, speciellt klockor.
Min kompis förklarade att när man kom hem till hans pappa brukade hela bordet vara fullt av klockor som tickar. Jag frågade min kompis om han någonsin frågat varför han håller på med de där klockorna. Och då sa min kompis att han gör det för att han tycker om att plocka isär saker och sen sätta ihop de igen.
Hans pappa har också sociala problem. Han har ett jobb och jobbar väldigt mycket. Det lät som att han inte har några direkta vänner vid sidan av jobbet. Han brukar alltid fira jul ensam, en gång blev han bjuden in till någon annan på julafton, men han gick aldrig dit för att han inte vågade på grund av det sociala.

Jag tycker att detta låter likt aspergers syndrom. Min bror han har i och för sig inget jobb och klarar inte av att jobba, men jag antar att aspergers syndrom yttrar sig på olika sätt hos olika människor, för alla är ju unika..

Men varför har inte hans pappa fått någon diagnos på att han har aspergers syndrom i sånna fall?

Nu över till min kompis. Min kompis hade en svår uppväxt. Hans mamma var känslomässigt störd. Hon var social men manupulativ. Hans föräldrar var skiljda och han bodde störst del hemma hos sin mamma, som han kände att han inte kunde lita på. Vad hans mamma gjorde mot honom det vet jag inte exakt.
Sedan hade han en pappa, och det är han jag berättade om här ovan.
Hans pappa var snäll, men jobbade nästan hela tiden, och var konstig och osocial. Denna beskrivning är alltså efter vad min kompis har berättat.

Min kompis var mobbad under hela hans skolgång. Han började ta droger i 18 årsåldern och slutade när han var 22-23 år gammal.

Jag förstår att allt skit han har gått igenom kan ha påverkat honom väldigt starkt, jag menar inte konstigt att man kanske inte är något socialt geni!?

Vad jag har förstått hade han inga vänner under skoltiden. Min storebror som har aspergers syndrom, jag tror inte heller att han hade några vänner under skoltiden. Och han var nog lite mobbad också eftersom han var udda.

Varför misstänker jag att min kompis har Aspergers?

* Han har sociala svårigheter. Han kan prata med människor, då man måste det. Men han har svårt att känna sig trygg i sociala situationer.
Just nu bor han i kollektiv och han tycker att det är jättejobbigt att dela kök med de andra som bor där. Han tycker också att det känns som att alla tittar snett på honom.

När jag umgicks med honom i början, då tyckte jag att han var ganska obehaglig.

Han är lugn. Överdrivet lugn. Sedan kan han vara ganska Deffensiv. Jag menar om han drar sig undan alla andra, eller höjer rösten åt en för att han missuppfattat ens avsikt... är det konstigt att man själv drar sig undan ifrån en sån person? Är det konstigt att de andra tittar snett?

Å andra sidan är det väl inte konstigt att man drar sig undan om man har blivit kränkt under hela sin uppväxt?

* Ordningssam
Detta tycker jag också är lite obehagligt med honom. Han är väldigt ordningssam. Speciellt när han viker kläder.
Jag satt en gång och tittade på honom när han vek ihop sin tvätt. Jag tittade med en blick som sa "Vad är det för fel på dig egentligen". Men jag tror inte att han såg min blick.

Han är jättenogrann när han viker sin tvätt. Med varenda plagg. Det tar typ 10-15 sekunder att vika varje plagg. Och om det blir en rynka någonstans då gör han om det.
Hans rörelser är väldigt lugna och kontrollerade.

Han var hemma hos mig en gång. Och då såg han ett par strumpor som låg utslängda på sängen. Innan han la sig ner tog han strumporna och satte de mot varandra helt perfekt, vek ihop de, och satte de ordningssamt på sängbordet.

Jag förstår att det här med att han är så ordningssam med att vika kläder, också kan ha att göra med någon slags vana, eller ett kontrollbehov.

*Missförstår
Det är en annan sak som irriterar mig så mycket. Och jag vet inte hur jag ska förklara det. Det känns som att han ibland tar en lite för bokstavligt.

Jag har berättat för honom att jag blev mobbad i skolan. Sedan berättade jag för honom att jag blev lurad av en internetbedrägare(typ nigeriabrev).
Då sa jag att jag innan hade trott gott om alla människor, och att jag blev besviken när jag förstod att det finns såna människor som vill göra andra illa. Jag berättade att detta hände när jag var ungefär 14 år.

Då säger min kompis: Jaha, så du blev inte mobbad i 7an och 8an?

Åh gud vad irriterad jag blev. JO jag blev mobbad från 6an, men det var inte så att jag menade att jag aldrig förr upplevt att någon varit taskig emot mig.
Lite för bokstavligt talat?

Såna här missförstånd har skett fleeera gånger när vi har pratat med varann och det gör mig irriterad varenda gång.

*Rutiner
Jag tycker att han verkar vara en rutinmänniska. När jag hälsade på honom. Då såg vi på Tv några gånger, och så käkade vi popcorn och drack coca cola. Nästa gång jag hälsade på honom då ville han se på tv, och vi käkade fortfarande popcorn och drack coca cola till.
Ett tag brukade vi ta en promenad varje gång jag var hos honom.
Då när han ringde mig och frågade om jag ville komma förbi någon annan gång, när jag frågade vad vi skulle göra, då sa han att vi kanske kunde ta en promenad.
Det känns lite tråkigt när han vill att vi ska upprepa samma sak som vi har gjort förut. I och för sig är det kanske inte så jättekonstigt, han kanske gillar popcorn och coca cola helt enkelt. Och sedan bor han i ett jättelitet rum där det inte finns så mycket annat att göra än att se på tv eller ta en promenad.

En sak som jag stör mig på. Om vi tittar på TV då vill han alltid se på program som handlar om kriminella människor.
Jag kollade hans "tvtidning" och där hade han markerat alla program som handlade om brott.
Jag frågade honom varför han tycker om att titta på just såna program och jag frågade honom om han aldrig blev less.
Han svar blev att han bara tyckte om det, och på den andra frågan svarade han Nej han blir aldrig less.

Övrigt:
Han har ryckningar i kroppen innan han somnar. Jag vet inte vad detta beror på. Jag har aldrig förr hört talas om det.
Det inte att han rycker till en gång. Utan han har ofrivilliga ryckningar gång på gång på gång när han slappnar av och ska sova.
Han sa till mig att han är så van att ha de där ryckningarna att han inte längre tänker på det.

Låter detta som aspergers syndrom?

*Känslig för ljud

Han är även väldigt känslig för ljud. Han stör sig otroligt på människor som lever om. Han mår dåligt av att höra oljud.

andassakta skrev: Hans pappa har också sociala problem. Han har ett jobb och jobbar väldigt mycket. Det lät som att han inte har några direkta vänner vid sidan av jobbet. Han brukar alltid fira jul ensam, en gång blev han bjuden in till någon annan på julafton, men han gick aldrig dit för att han inte vågade på grund av det sociala.

Jag tycker att detta låter likt aspergers syndrom. Min bror han har i och för sig inget jobb och klarar inte av att jobba, men jag antar att aspergers syndrom yttrar sig på olika sätt hos olika människor, för alla är ju unika..

Men varför har inte hans pappa fått någon diagnos på att han har aspergers syndrom i sånna fall?

Alla som har AS, har inte fått diagnos. Dels så kände folk inte till AS när denne man var barn. Dels så får man ingen diagnos som vuxen, om man inte själv begär utredning. Och han har jobb och försörjer sig, så varför skulle han behöva/vilja ha en utredning?

För övrigt vore det inte underligt om sonen i så fall också har AS el aspergerlika drag, eftersom det är genetiskt.

Jag förstår inte varför du irriterar dig på hans egenheter. Iom att du har en bror med AS så vet du ju att man inte väljer sin personlighet.

För övrigt är det nog många som är intresserade av att se både påhittade och dokumentära kriminalhistorier. Det är därför det finns så många sådana TV-program.

Jag har också ofta ryckningar när jag ska somna. Vet inte om det är ett AS-drag.

Se även denna tråd: min-kompis-har-hogst-troligt-asperger-t8374.html

Jag gillade att se när bovar fångades på tv, det gav mig en känsla av att rättvisa skipades.
Fast jag har även fått se ett fåtal som inte borde få bära polisuniform någonstans.
Sådana som mest verkar vara ute efter att ingripa med våld i överflöd eller själv trappa upp situationer, skrika o ha sig utan orsak.

Sådana är inte lika roliga.

Men kanske han gillar att känna till och att se denna rättvisa skipas han med, eller så gillar han det som beskrivs på något annat sätt.
Om det är bra eller dåligt vet jag inte.

Jag träffade honom idag. Nu när jag umgicks med honom... tyckte jag att han inte alls verkade vara som en som har asperger på något sätt.
men i och för sig... man är ju inte som någon utomjordning bara för att man har asperger. När jag umgås med min brorsa... så är han ju som vilken människa som helst.
Det enda obehagliga med min brorsa är att han kan ställa sig just bakom ens rygg när man håller på och gör något. Det är som att han inte riktigt förstår att det känns obehagligt när han kommer så nära inpå.
Sedan håller han hela tiden på och skriver i sina kollegieblock en massa konstiga formler och grejer.

Men min storebror.. jag tycker aldrig att det verkar som att han tar saker bokstavligt på något sätt.

Men om min kompis pappa har AS, då kan de ju hända att hans son har ärvt vissa egenskaper kanske?

Var försiktig med att sätta diagnos på andra...
Alla människor är ju någonstans på en skala, själv är jag av uppfattningen att så länge man inte själv eller omgivningen upplever problematiken som ett problem så finns det väl ingen anledning i världen att fundera över det.

Har själv begått misstaget att sätta en diagnos på en person, slutade inte bra på något vis. Slutade riktigt illa t o m.

Hej!

Precis innan man somnar, rycker hela kroppen till. Antingen så somnar man då, eller så blir man klarvaken. Det gäller för alla människor. Musklerna slappnar av och ska sluta fungera i sömnen.

De ryckningar ni pratar om andassakta och Alien är väl när det rycker i kroppens muskler precis när man ska somna och ligger i halvslummer? Jag vet en person i min närhet som också har såna ryckningar ni pratar om. Men jag känner ingen NT-person som har det så.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jo det kanske inte är så bra att själv sätta diagnos på andra...

Lilla gumman.. det jag pratar om är inte en ryckning. Utan flera......Sedan är detta inte något som händer ibland, utan varje dag.

Alien skrev:Jag förstår inte varför du irriterar dig på hans egenheter. Iom att du har en bror med AS så vet du ju att man inte väljer sin personlighet.

Det kan väl likförbannat vara skitirriterande?
Jag irriterar mig järnet på min Damp-brorsa och jag är övertygad om att alla i min närhet lite då och då stör sig rätt ordentligt på mitt betende. Det har inget med någon skuldfråga eller liknande att göra.

Igår var jag hemma hos min kompis.

Tidigare hade jag läst ett brev som låg framme på ett bord hemma hos honom. Jag vet, så får man inte göra! Men jag kan vara så nyfiken ibland och jag tänkte att ingen kommer ju till skada av att jag tittar lite grann, dessutom stod det inte något särskilt i brevet.

När jag var hemma hos honom tittade min kompis på mig och sa:
"Har du läst det här brevet?"
Jag: Nej det har jag inte, varför tror du det?
Han: Jo för att jag minns att jag la brevet åt det här hållet och nu ligger det åt andra hållet.
Jag: Jaha... men Hur kan du ens komma ihåg en sån sak? Du kanske kommer ihåg fel?
Han: Nej, jag har bra detaljminne. Jag vet att den låg annorlunda förut.

Han har tidigare sagt att hans pappa liknar min brorsa på vissa sätt, och så sa han "tänk om min pappa har aspergers syndrom".

Efter det här samtalet om brevet sa jag till honom att jag har tänkt på en sak. Jag frågade honom om han har tänkt på att ifall hans pappa har aspergers syndrom, om han kan ha ärvt det ifrån sin pappa.

Min kompis: "Jo, det kan ju hända att det är så, om nu det där aspergers syndrom ens egentligen finns, om man säger att någon har aspergers syndrom är det ju som att man säger att det är något fel på en, det kanske bara finns vissa människor som har en särskilt personlighet.."
Jag: Jo, men det kallas aspergers syndrom om man har den personligheten. Men sedan är det ju inte säkert att man har aspergers syndrom bara för att man har vissa egenskaper som liknar den sjukdomen. Men har man aspergers syndrom så är det ju oftast något som inte alltid är till ens fördel.
Min kompis: Men jag läste förut om Aspergers syndrom, och det var ju några saker som stämde in på mig, men sedan var det flera saker som jag inte alls kände igen mig i.

Alltså, Han har själv varit inne och läst om aspergers syndrom och jämfört sig själv med det han har läst!

Medan vi hade det här samtalet... vek han sin tvätt. Perfekt som vanligt.

Jag hade tagit av mig mina strumpor, så de vek han också ihop perfekt.
Då frågade jag honom: "Varför viker du mina strumpor så där?"
Han med lite besvärad röst: Jag vet inte, jag vill vara snäll och så vill jag ha ordning och reda.

Efter vårt samtal berättade han för mig att han är bättre på geografi än hans geografilärare. Då sa jag: Ja men då kommer du antagligen få bra betyg i ett ämne iaf!
Han: Jo, men tyvärr är geografi bara en liten del av kursen.


På ett sätt tror jag inte att han har aspergers syndrom. Visst han är kanske inget socialt geni, men det är ju inte jag heller!!
Men han kan ju faktiskt prata med andra människor. Han har inget problem med att han inte vet om man ska hälsa på andra människor eller inte.. Jag tycker att han beter sig helt korrekt på det sociala planet.

Men han har flera saker som liknar aspergers syndrom.


Min bror som har aspergers syndrom, jag har aldrig upplevt att han tar saker bokstavligt. Och dessutom är han den enda personen jag känner som har aspergers syndrom, så jag har inte så mycket att göra med.

Det enda jag kan säga om min brorsa är att han är intellektuell. När han var liten tyckte han om att rita kartor och annat.

Nu för tiden är han jätteintresserad av datorer, musik(mest sånt man läser, alltså han spelar inget instrument och han sjunger inte)

När han är hemma hos oss sitter han hela tiden med ett kollegieblock framför sig. Han brukar skriva en massa nummer på ett papper, och sedan säger han att om man sätter in det i en dator, så blir det ett program.

Och sedan frågade jag honom om datorn kan göra det där åt honom, och då sa han ja, men han sa att han tycker att det är bättre att man gör det själv.

Sedan vet inte min brorsa riktigt hur man beter sig i sociala sammanhang.

men jag är inte alltid heller ett socialt geni så han och jag brukar stå bredvid varann som fån om vi båda är i något socialt sammanhang.

Ja just det. Glömde att säga att mitt under vårt samtal om aspergers syndrom stängde min kompis fönstret och sa: Jävla skotrar, att de ska föra ett sånt liv!!

Jag tyckte att det var så komiskt att han först sa att han har bra detaljminne

sedan under vårt samtal om aspergers syndrom

*viker han tvätten helt oklanderligt perfekt, på samma sätt som han alltid gör
*berättar att han är bättre på geografi än sin lärare, men endast i geografi och inte i resten av kursen
*tittar ut genom fönstret och klagar över ljudet

Jo och sen efteråt tittade han på Tv. Och gissa vad han tittade på??

Jo program som handlar om brottslingar!

Jag ser ingen orsak att klaga på vad han tittar på för TV program. Och asperger är ingen sjukdom.

Att det inte stod något särskilt är ingen ursäkt för att läsa någon annans post.

Katten: Jag klagar inte vad han tittar på... utan jag vill bara påpeka att hans intresse för just en sorts program kan vara ett tecken på aspergers syndrom, eller hur?

Jag vet inte om du har dålig syn eller om du bara är trög, men jag skrev detta inlägg för att få andras synpunkter på om ni tror att min kompis har aspergers syndrom eller inte. Men det verkar som att vissa här inne inte kan läsa?

Hädanefter vill jag i alla fall bara ha svar ifrån seriösa personer okej?

andassakta skrev:Jag vet inte om du har dålig syn eller om du bara är trög, men jag skrev detta inlägg för att få andras synpunkter på om ni tror att min kompis har aspergers syndrom eller inte. Men det verkar som att vissa här inne inte kan läsa?

Hädanefter vill jag i alla fall bara ha svar ifrån seriösa personer okej?

Nu går du över gränsen. Ingen har attackerat dig, så varför attackerar du andra? Ursäkta mig, men man går inte in på ett forum och beter sig illa mot folk, på det där sättet. Det är inte okay. Tänk på att du, i egenskap av neurotypisk, är gäst på det här forumet. Du kan inte bete dig hur respektlöst du vill.

andassakta: Tack för komplimangen

Charley?: Tack för understödet

Jag tycker definitivt att han borde ta och kolla upp det. Jag kan känna igen mig själv rätt väl i beskrivningen av din kompis så det verkar rätt troligt att han är Aspie, men jag är ingen expert på området.