keedo skrev:Därför jag skrev jag backar ur denna ämne, för jag tror inte jag kan göra mig förstådd riktigt.

Jag skrev en enkel fråga: Vilka diagnoser handlar det om?

pointblank skrev:

Chrilleb skrev:Håller med, de som utnyttjar systemet att vara sjukskrivna och gå och träffa kompisar när de annars skulle jobba borde omprövas.

Så förutom att man redan mår så dåligt att man inte fixar att jobba, och därmed inte heller ingår i ett naturligt socialt sammanhang, ska man straffas ytterligare och tvingas vara helt isolerad hela dagarna?

Delar av den här tråden är verkligen trist att läsa.

Ja, du vet... är man inte tillräckligt frisk för att kunna klara ett jobb, så kan man ju inte vara tillräckligt frisk för att gå ut och träffa vänner. Eller för den delen att sitta upp vid en dator och kunna kommunicera med likasinnade via t ex detta forum.

Kan man väl det är man frisk och arbetsför. Det har jag fått se många hävda med emfas i diverse sammanhang. De vet säkert vad de talar om, de verkar pålästa och insatta i ämnet.

*ironi slutar här*

Pemer skrev:

pointblank skrev:

Chrilleb skrev:Håller med, de som utnyttjar systemet att vara sjukskrivna och gå och träffa kompisar när de annars skulle jobba borde omprövas.

Så förutom att man redan mår så dåligt att man inte fixar att jobba, och därmed inte heller ingår i ett naturligt socialt sammanhang, ska man straffas ytterligare och tvingas vara helt isolerad hela dagarna?

Delar av den här tråden är verkligen trist att läsa.

Ja, du vet... är man inte tillräckligt frisk för att kunna klara ett jobb, så kan man ju inte vara tillräckligt frisk för att gå ut och träffa vänner. Eller för den delen att sitta upp vid en dator och kunna kommunicera med likasinnade via t ex detta forum.

Kan man väl det är man frisk och arbetsför. Det har jag fått se många hävda med emfas i diverse sammanhang. De vet säkert vad de talar om, de verkar pålästa och insatta i ämnet.

*ironi slutar här*

Brattberg pratar om det i boken Innanförskap, som jag varmt rekommenderar.

pointblank skrev:Delar av den här tråden är verkligen trist att läsa.

Det håller jag med om.

Det är för lite Clash!!!


"Anger is an energy!"

Om surkarten lyssnade mer på Clash skulle de kunna agera i stället för att bara reagera.

AAA skrev:Det är för lite Clash!!!


"Anger is an energy!"

Om surkarten lyssnade mer på Clash skulle de kunna agera i stället för att bara reagera.

Snart kommer jag declashifiera dig!

sugrövmanövern skrev:

keedo skrev: Jag tycker det är avskyvärt att folk använder sin diagnos för endast lathet och ett sätt att få pengar när de ligger på soffan.

Jag tror inte att det förekommer.

Tror inte jag heller...
Hur många vill ha diagnos bara för att slippa jobba eg??
Tror knappast det är särksilt många!
Snarare är det så att den tuffa arbetsmarknaden idag med väldigt höga krav på både det ena och det andra, s.k "social kompetens" t ex (:x icon ) gör att det blir fler och fler "vanliga" människor som inte klara kraven och i många fall så visar det sig senare att många av dessa har större svårigheter än de flesta och ofta ges då diagnos.
I äldre tider har det funnits betydligt mer plats för alla sas. Det fanns fler jobb och ffa gick det att skaffa sig arbete som den enskilde klarade av!
Det krävdes inte tre års utbildning, minst ett års erfarenhet OCH
"social kompetens", "förmåga att hålla många bollar i luften" och
"god samarbetsförmåga".... för att få en tjänst...

INGEN vill eg ställas utanför gemenskapen. ALLA vill ha en naturlig plats i samhället och kunna försörja sig och sina familj och dessutom MÅ BRA!!

Nä, jag tror inte heller man väljer att vara utanför om man mår så dåligt att man närapå dör utav det, bara sådär. Det vore skönt att få något som passar en däremot. Inte att man slängs in nånstans; "bra, jobba där, det tror vi passar sådana som dig". Fifan för sånt, säger jag.
Bra skrivet Alyana, jag håller med. Och håller med Pemer också.

Det är nog inte helt lätt att få diagnos, fick just brev från vårdcentralen att jag inte får någon utredning. Dom tycker inte jag har tillräckligt mycket problem.

Någon som känner till vad det fins för möjligheter att bli utredd privat här i västsverige.

lasseivägen: du kan alltid skriva en egen remiss till någon av de utredande instanserna i vg-regionen.

Det är ganska fundamentalt kring NPF-problematik att hur stora problem man har eller inte har sitter mycket mer på insidan än det syns utåt, och knappast är upp till andra att avgöra snarare än en själv, om de dessutom inte är någon som helst expertis på NPF-området utan bara ska tillstyrka eller inte tillstyrka remiss till utredning för att de som är det ska kunna utreda. "Alldeles för stor okunskap om Aspergers syndrom inom sjukvården" som OA:s första pressmeddelande handlade om...

Det där är med andra ord ett rent nonsensargument för att motivera ett sådant beslut. Med det som argument skulle man kunna neka varenda aspergare utredning... vi ser ju så kapabla och normala ut utåt, mest allihop, inte har vi några problem, inte...

På sådana här punkter borde vi i AS-kollektivet själva få tillsätta rådgivare som blir inkopplade, banne mig!

regnif skrev:Nä, jag tror inte heller man väljer att vara utanför om man mår så dåligt att man närapå dör utav det, bara sådär. Det vore skönt att få något som passar en däremot. Inte att man slängs in nånstans; "bra, jobba där, det tror vi passar sådana som dig". Fifan för sånt, säger jag.
Bra skrivet Alyana, jag håller med. Och håller med Pemer också.

Jag håller med dig plus de du håller med.

Tack för komentarerna IckyFix och Pemer

Det var psyket i Stenungsund som viste att jag inte mådde så väldigt dåig. Dom kanske hade konsulterat min föredetta hustru barnpsykologen, hon ansåg att mitt problem endast var att jag inte ville ha sex med männ.

Vad skulle sex med någon öht ha med något o göra?

AAA skrev:

regnif skrev:Nä, jag tror inte heller man väljer att vara utanför om man mår så dåligt att man närapå dör utav det, bara sådär. Det vore skönt att få något som passar en däremot. Inte att man slängs in nånstans; "bra, jobba där, det tror vi passar sådana som dig". Fifan för sånt, säger jag.
Bra skrivet Alyana, jag håller med. Och håller med Pemer också.

Jag håller med dig plus de du håller med.

Skönt att det finns folk som gör det.

nano skrev:Vad skulle sex med någon öht ha med något o göra?

Det var en kommentar om min föredetas syn på mina problem. Hon var ju psykolog och tyckte att hon visste alt om mina problem, tror inte hon håller med om att jag är en AS.

Kunskaper om NPF har inte traditionellt ingått i psykologutbildningen. Många psykologer har därmed aldrig lärt sig att våra diagnoser finns, och verkar inte förstå att det kanske är verkligheten som är lite vidare och mer komplex än deras yrkesutbildning.

I den utbildning de genomgått brukar en del av dem i stället ha fått lära sig gamla obsoleta teorier om "kylskåpsmammor" och "curlingföräldrar".

Det här är något som också behöver göras något åt...

^-^
Hon var ju barnpsykolog, jag tror inte AS funkar riktigt likadant hos barn och vuxna, så det kanske inte var så lätt för henne att fatta. Hon utnyttjade min AS och mobbade mig när jag avslöjade hennes lögner.

Dessutom var hon själv bisexuell det var nog anledningen till att hon försökte värva mig.
Hon försökte men lyckades inte dölja det. Ibland kom hon med kryptiska antydningar, som oftast tog ett bra tag för mig och min AS att fatta.

lasseivägen skrev:^-^
Hon var ju barnpsykolog, jag tror inte AS funkar riktigt likadant bos barn och vuxna, så det kanske inte var så lätt för henne att fatta. Hon utnyttjade min AS och mobbade mig när jag avslöjade hennes lögner.

Dessutom var hon själv bisexuell det var nog anledningen till att hon försökte värva mig.
Hon försökte men lyckades inte dölja det. Ibland kom hon med kryptiska antydningar, som oftast tog ett bra tag för mig och min AS att fatta.

Usch vilken hemsk människa.

Det verkar ju lika illa som i grannkommunen.

Men du kan skicka en egen remiss till utredningsteamet i Uddevalla. Jag fick en remiss av läkare som ansåg att jag borde utredas (jag visste inte vad AS var) och när inget hände på 1,5 år, så skickade jag den vidare till Uddevalla och fick komma dit snabbt. Man ska nog kunna skriva egenremiss också. Men tänk på att betona dina problem och inte vad du klarar, för säkerhets skull. Min erfarenhet av allting är att för det mesta så avslås allt om det går, det är billigast och enklast.

Enligt samhället är många med AS fullt kapabla att jobba medans arbertsgivarna som faktiskt ska anställa och betala löner inte alltid delar den uppfattningen...

Hej!

Har inte orkat läsa igenom hela tråden men jag undrar: Exakt vad är det som gör att det kan vara mindre lätt med arbete + asperger i kombination med varandra?

Hoppas inte min fråga upprör någon?

Själv har jag varit otroligt fixerad i att samla meriter under min utbildning för att sen få ett bra jobb. Och fixeringen har varit både på gott och ont. Och jag har insett att ett 8-16 arbete gör mig helt utmattad - jag blir rörig i huvudet redan vid lunchtid. Men jag kämpar på för jag älskar mitt jobb.

maddox, till att börja med gäller det ju att kombinationen skola + asperger fungerar. Innerligt grattis att det funkat för dig! För mig gick det inte så lysande osm det borde ha gjort med tanke på begåvning. Vänner saknades helt och kampen med den situationen tog all kraft.

För mig är svaret detsamma vad gäller arbetsliv: Kampen mot att vara olycklig p.g.a. brist på vänner, tar för mycket kraft för att jag ska kunna söka jobb ens bråkdelen så effektivt som jag egentligen kan. Kanske skulle det ta kraft om jag fixade ett jobb också, just nu. Men annars skulle jag väl funka lika bra som du, tror jag.

Men det var bara mitt svar. Asperger ör bara ett ord på ett papper som jag delar med folk här. Du får aldrig något fullständigt svar hur många du än frågar och du kommer rentav få hålla på ett tag innan du hittar tre svar som tydligt ingår i samma grupp.

Jonsch: Tack för att du tog dig tid att svara på min frågeställning.

Vad anbelangar min utbildning så klarade jag det mesta precis på gränsen. Lång historia, men jag blev utbränd till sist i min jakt efter att samla på meriter och hoppade av sista året. Jag tror att meritsamlingen hör ihop med min ångest att behöva göra omtentor och klara godkänt på kurserna. Jag kände mig väl otillräcklig och jag fattade ju inte vad de andra diskuterade om på seminarierna.

Tror inte det är för lätt. Är det inte tvärtom att många går odiagnosticerade?