Jag vet, jag har sagt hej då till forumet Kort sagt - jag har saknat att läsa/skriva här.

Skulle ju till Lofoten, och det var en kick så länge jag var på planeringsstadiet. Ordna med allt, fixa, ta reda på, "vara på väg" - det ger mig en "härlighetskänsla" och en kick. Men när allt är ordnat och bokat och klart känns det bara vardagligt och enahanda. Då ger det mig en kick att avboka det hela, en härlighetskänsla att det INTE blev av!!! Fattar inte själv hur jag är funtad. Jag gillar bara att "vara på väg" - men hatar att "vara framme".

Är sjukskriven tills vidare, ett stort och konstigt steg för mig, men jag hoppas att pskykologen o "min" läkare har rätt i att det är det jag behöver.

Men hur gör man när man ska göra ingenting? Jag är inte så bra på det.

Bastet skrev: Jag gillar bara att "vara på väg" - men hatar att "vara framme".

Hej igen
Jag klarar inte av att planera iväg mig, vill bara vara framme. Tillsammans kanske vi skulle komma iväg.

FamiljenM skrev:

Bastet skrev: Jag gillar bara att "vara på väg" - men hatar att "vara framme".

Hej igen
Jag klarar inte av att planera iväg mig, vill bara vara framme. Tillsammans kanske vi skulle komma iväg.

Dream team

Jag gillar också att vara på väg. Tycker det finns en viss tillfredsställelse i geografiska resor, de gör det lättare att göra mentala resor. Flummigt, kanske, men det fungerar för mig. Tåg och flyg och promenader är givande för personlig utveckling.

Glad att se dig igen, förresten!

Jag tycker jag snurrar iväg dagligen när cyklar till jobbet med musik i öronen, har nog extremt livilig fantasi.

Byter världsbilder med jämna och ojämna mellanrum, är inne på en variant nu där allt kommer gå åt helvete och jag får bo i skogen. Men det är hanterbart. Ett tag trodde jag världen förändrats till det bättre, men det var ju jag som hade förändrats.

Det kan vara utveckling.

"Det enda som är konstant är förändring" - är det inte för jävligt?

Är sugen på att cykla långt, det är meditation för mig. Löpning också. Meditation är att lyssna och bön att fråga (sändare <=> mottagare)

Nu ska jag bli cyklig:

Charley? skrev:Jag gillar också att vara på väg. Tycker det finns en viss tillfredsställelse i geografiska resor, de gör det lättare att göra mentala resor. Flummigt, kanske, men det fungerar för mig. Tåg och flyg och promenader är givande för personlig utveckling.

Så har jag också kännt många gånger, kanske mest när jag var yngre (eller så var jag mer öppen för att ta det till mig då när det var möjligt att kajka runt i geografin).

I perioder blir jag rastlös och orolig och då är resande ett sätt för mig att hantera det. Jag har åkt tåg, liftat, kört bil... Det ger tillfälle till oväntade möten med andra människor, speciellt om jag inte kör själv. Men samtidigt är dessa möten i första hand möten med mig själv.

Sedan jag blev bunden geografiskt, framförallt med barnen, har jag fått försöka hitta andra sätt att göra de här resorna och tämja rastlösheten. Alla har inte blivit bra rent konkret kan jag säga - men de har givit mig mer och mer kunskap om mig själv och det är värt en del faktiska misstag...

Jag har sällan planerat utan nästan uteslutande agerat på spontan impuls - "nu står jag inte ut en sekund längre" ungefär. Planera måste jag göra nu däremot om jag alls ska kunna åka någonstans men då blir det en helt anan typ av resa - mer av "resa till" än "resa från".