Har kanske börjat lite i fel ände med att ge mig in i diskussioner och ställa frågor och kom på att det kanske är på plats med en presentation av mig själv.

Jag är en 40-årig mamma med två barn och sambo. Ganska nydiagnostiserad AS och misstänker mer och mer en stark hereditet för npd i släkten.

Jag har alltid känt att jag inte vill "avslöja" mig för någon av de läkare jag mött. Svårt att förklara. Jag har ju berättat om mina besvär och så, och ärligt sökt hjälp... Men det har känts som att de ska avslöja mig på något sätt.

Min senaste läkare som jag fått ganska bra förtroende har aldrig lyckats få ett riktigt bra grepp om mig. Först avfärdade han min depressiva "episod" som jag skulle ha lidit av sedan många år. (för långt för att vara en episod)

Sedan började läkaren luta åt bipolär 2 och mina snabba svängningar i stämningsläget har förbättrats betydligt sedan jag började medicinera med stämningstabiliserande i relativt låg dos men han var fortfarande inte nöjd och beställde till sist en utredning - vilket gjorde mig förvånad.

Jag hade aldrig tänkt tanken att jag skulle kunna ha AS.

När jag kom in till min neuropsykolog kände jag först ett stort obehag, detta är någon som "ser" hur jag känner. Han ställde de rätta frågorna vid samtal och eftersom jag är en ärlig person så svarade jag ju ärligt... Och på den vägen är det.

Testresultaten visade på tydlig AS.

Är det något intresse jag alltid haft och förmodligen alltid kommer att ha så är det hundar (vargar).

Jag anser mig själv för att vara ganska bra på att kompensera men blir jättetrött av att vara för social och drar mig då undan och avstår från att träffa folk för att jag helt enkelt inte orkar vara trevlig eller kallprata.

Vissa tycker nog att jag kan vara lite knepig ibland. Tror jag - hur ska man veta?

Jag har få vänner då jag är ganska noga med vem som får vara "mina" människor, men det är inget jag lider av.

Andra egenheter: Jag kan börja gråta av förtvivlan om någon kastar kallt vatten på mig (även om det bara är på skoj) , jag tycker om att ha en mjuk frottéhandduk på kudden när jag ska sova eftersom det ger en mjuk och trygg känsla. Jag brukar skoja om att någon förmodligen flyttar omkring dörrhålen i bostaden eftersom jag med ganska frekventa mellanrum lyckas krocka med dörrkarmarna.

Jag har också en ganska galen humor, men det är också den som har räddat mig många gånger då allting bara har känts svårt.

Ja, jag ska sluta tjata nu. Men hej på er allihopa.

Varmt välkommen!

Hej shunkaha!

Varmt välkommen till oss!

Jag känner igen mig mycket i ditt inlägg. Jag har också sådan där "galen" humor som har räddat min mentala hälsa då jag vantrivts på enformiga slitsamma jobb jag har haft och som slet ut hela rörelseapparaten på mig. Och jag tycker att vargar är vackra intelligenta djur.

Diagnosen Aspergers syndrom med inslag av DAMP fick jag av en duktig psykolog som utredde mig i mitten av 1990-talet, och jag har inte haft någon anställning sedan 1992. Jag klarar inte av att ha sådant där "7 till 16"-jobb, av flera anledningar.

Förresten: du har inte varit tjatig alls! Tvärtom var det väldigt givande att läsa din berättelse om dig själv tycker jag!

Av geocache

Välkommen hit och tack för en trevlig presentation!

Tack för era välkomnsthälsningar.

Hej och välkommen hit! Fin vargbild som avatar!

Alien skrev:Hej och välkommen hit! Fin vargbild som avatar!

Hej och tack.
Satt länge och letade efter en bild som representerar mig på rätt sätt utan att vara ett foto av mig själv. Vill vara lite anonym såhär i början. Vem vet. Jag kanske blir tuffare efter hand.