Hej.

Jag vet absolut inte vad jag ska göra med mitt liv, men tills vidare skulle jag ju tex kunna plugga något i höst.
Tyvärr är jag dum i huvudet, lär mig långsamt, har jättesvårt att motivera mig själv och får panik om något är för svårt eller jobbigt.
Jag har asperger-diagnos men i sådana här sammanhang är jag mer åt ADHD-hållet.

Jag undrar:

Finns här någon som har erfarenhet av Högskolestudier och svårigheter som koncentrationsproblem mm?

Vilken hjälp har ni fått, och vad rekommenderas?

I vilken stad har du tänkt plugga?
I uppsala är det starkt rekommenderat att kontakta studentstödet snarast, ju förr dess bättre, då de har en ganska lång kö.
Jag gjorde aldrig det, och det har varit väldigt svårt helt på egen hand.

Hade nog inte tänkt Uppsala i alla fall.
Halmstad eller Göteborg kanske.
Men jag har nog inte tänkt på någon speciell stad alls. Södra Sverige tror jag i alla fall.

Jag har examen från två universitetsutbildning och uppfyller de flesta av ADHD-kriterierna, men har "bara" en aspergerdiagnos. Jag tillhör professorstypen, extremt begåvad på en del sätt och puckad på andra. Så intellektuellt hade jag aldrig särskilt svårt att hänga med.

För mig var pluggandet extremt lätt på en del sätt och lagom jobbigt på andra. Min asperger gjorde att jag hade lätt för många ämnen jag läste och att jag hade väldigt lätt för ämnen som intresserade mig särkilt. Men jag hade problem med i synnerhet vissa typer av teoretiska resonemang och vissa sociala situationer. Men jag klarade alla tentor och uppgifter, även om det ibland var jobbigare.

Seminarier och framträdanden framför gruppen kunde vara enormt tröttande och krävande och jag hade svårt för att bli bedömd av lärare och handledare, fattade inte riktigt vad de ville ha av mig.

Jag hade egentligen velat fortsätta högre upp i ett ämne, socialantropologi, men jag fixar inte riktigt det sociala spel som krävs för att ta sig fram i hierarkiska strukturer.

Nu hade jag inte diagnos när jag pluggade, vilket skulle ha varit ett stort stöd. Men jag visste ju ungefär hur jag fungerade och hade en del strategier för att det skulle fungera.

Jag vet inte vad du menar med dum i huvudet. Det låter som en negativ självbild mer än en neutral beskrivning. Det krävs inte särskilt mycket egentligen för att klara universitetsstudier, man får lätt för sig att det är liksom svårare kunskap där, men i de flesta fall är det snarare frågan om mer specialiserad och detaljerad kunskap.

Så om du kunde ta in kunskap på gymnasiet hyggligt så är du nog inte för dum för högskolestudier. Det centrala är egentligen att haja vad man ska lära sig och hur man ska förmedla det än om att det skulle vara så svårt. Men det beror naturligtvis på ämnet. Teknisk fysik är inget man sköter med vänster hand.

Vad är du sugen på att läsa?

Jag har alltid haft stora koncentrationsproblem och har trots det klarat både grundutbildning och forskarutbildning på universitet. Men det var nog tack vare kombinationen hög intelligens och extremt bra minne som det gick vägen. Tänk om det hade funnits Concerta på den tiden!

Kvasir skrev:Jag har alltid haft stora koncentrationsproblem och har trots det klarat både grundutbildning och forskarutbildning på universitet. Men det var nog tack vare kombinationen hög intelligens och extremt bra minne som det gick vägen. Tänk om det hade funnits Concerta på den tiden!

Precis. Men man kommer långt med kaffe och snus. Koffeintabletter - amatörconcerta.

vadloink skrev:

Kvasir skrev:Jag har alltid haft stora koncentrationsproblem och har trots det klarat både grundutbildning och forskarutbildning på universitet. Men det var nog tack vare kombinationen hög intelligens och extremt bra minne som det gick vägen. Tänk om det hade funnits Concerta på den tiden!

Precis. Men man kommer långt med kaffe och snus. Koffeintabletter - amatörconcerta.

Ja och nej, kaffet ökar väl vakenheten men ökar samtidigt ljudkänsligheten och minskar stresståligheten, så det är en balans. Jag blev helt klart kaffemissbrukare under studietidden, dock.

Jag vet inte om jag kan räknas till dem med hög intelligens...
Jo, kanske.

I vilket fall så har jag alltid haft en skräck för högskolan (inte minst sen jag hade väldigt svårt i grundskolan, även om det inte märktes).

Jag har också läst Psykologi, vilket skall vara en väldigt svår kurs av vad jag har hört. Den klarade jag inte av, inte ens efter att jag bytt från helfart till halvfart. Det knäckte mig lite.
Men kanske skulle jag klara den om jag fick hjälp.

Vilken hjälp finns att få?

Om det är så att dina koncentrationsproblem beror på ADHD så finns medicinsk hjälp i form av Concerta eller Ritalin. Det är dock högst individuellt hur bra det fungerar. På somliga har det mest bieffekter, på andra som mig har det bra effektmed nästan inga bieffekter alls.

Om det är andra orsaker får man leta lösningar utifrån det.

På vilket sätt har du koncentrationsproblem? Är du väldigt ljudkänslig och tappar fokus av minsta ljud du hör? Vandrar tankarna iväg åt annat håll så du tappar fokus av det skälet? ...

Jag hade också skräck för att plugga vidare, för att det varit så jobbigt i vanliga skolan, men samtidigt som jag hela tiden var rädd att få underkänt så fick jag VG på tentor (och blev lika häpen varenda gång)...

Jag har också ADHD och AS-diagnos, vilket jag inte hade när jag pluggade, men det gick alltså ändå. Det gick väääääldigt trögt med vissa tentor, som fonetik, där jag hade en majje som var f.d civilingenjör och ibland kändes som han hamnat på fel kurs, för det bara var diagram, siffror, uträkningar osv, men annars så gick det, som sagt.

Det jobbiga handlade mest om att avgränsa sig, inte fastna, inte snöa in på att jag måste kunna och fatta allt, inte bli galen av störande ljud, oordning, plötsliga ändringar, förväntningar på hur studenter ska leva osv. Plus att jag var mycket äldre än de andra och småbarnsförälder vilket majoriteten av de andra inte var.

Skulle jag bli frisk nog att kunna gå tillbaks och bli färdig med min examen skulle jag utan tvekan söka hjälp hos funktionshindersamordnaren som ska finnas på alla högskolor och universitet.

Enligt den neuropsykolog jag fick som utredare så är det asperger jag har och inte ADHD.
Jag har inga större problem med ljud, ljus och andra sinnesintryck.
Det som jag oroar mig för är om jag skall orka med att ta in så mycket information på kort tid som jag tror att man måste för att klara tentorna.
Ja, tankarna flyger gärna iväg och jag tycker det är jätteansträngande att läsa långa fakta-texter.

Hur söker man hjälp? Bör jag få kontakt med någon innan jag skickar in ansökan till skolor, eller är det något jag kan ta upp när terminen startar?

Nu vill jag inte försöka påstå att du har ADHD ändå, men det är värt att notera att ADHD verkar svårt att diagnosticera hos vuxna, och ofta missas vid samtidig förekomst av AS.

Om det kan intressera någon slänger jag in den här artikeln jag hittade just idag. Jag har gjort en råöversättning av innehållet. Är själv mycket intresserad av ämnet liksom produktivitet och personlig utveckling.

**********************************************
How I Was Able to Ace Exams Without Studying

(titeln är naturligtvis satt av en rubriksättare, inte av författaren... )

http://zenhabits.net/2010/02/ace-exams/

Den här artikeln innehåller några studietips från en amerikansk juridikstuderande. För mig krävdes det flera genomläsningar för att jag skulle börja förstå tipsen.

Vad som skiljer "rapid learners (snabblärande) from those who struggle"

Traditionell inlärning är utantillinlärning (rote memorization). Idén är att man genom repetition - exempelvis genom att läsa om samma stycke många gånger - skulle lyckas lagra informationen i hjärnan. Det skulle kunna fungera om hjärnan fungerade exakt som en dator med hårddisk.

"Sambandsinlärning" undviker utantillinlärning och lär sig istället genom att länka ihop ideer. De använder inte repetition utan samband. Sambanden skapar ett "nät" av kunskap som kan hålla ihop även om man ibland skulle glömma någon enskild del.

Förstå en sak på mer än ett sätt

Om man bara förstår en sak på ett sätt förstår man den egentligen inte alls. Hur väl vi förstår en sak beror på vilket samband den har med andra saker vi känner till.

Daniel Tammet, den berömde engelske savanten, kan multiplicera 5-siffriga tal i huvudet. En av hans metoder är att varje siffra för honom representerar en färg, en struktur och en känsla. Han utför inte bara beräkningen, han känner den.

Några tekniker för "sambandsinlärning"

- Metaforer och analogier. En differentialekvation är inte bara en ekvation utan kanske en hastighetsmätare. En programmeringsfunktion kan vara en pennvässare. En balansrökning kan vra vara som ett ventilationssystem.

- Visceralization. Ungefär en utvidgning av visualisering. Man lär sig en abstrakt tanke genom att göra den mer påtaglig och gripbar. Inte bara genom att se bilder framför sig, utan även färger, ljud och känslor (som Daniel Tammet).

-5-årings-metoden. Tänk dig att du ska förklara ditt svåraste område för en femåring. Träna på att göra det. Utmaningen tvingar dig att länka ihop sambanden mellan olika delar.

- Diagram. Mindmapping (tankekartor) är bara en metod av flera här. Istället för enbart hierarkiska, linjära, textbaserade anteckningar använder man här dessutom bilder, illustrationer och flödesdiagram som visar samband mellan de olika idéerna.

**********************************************
Min kommentar:

Jag tror inte att dessa idéer är helt nya och aldrig har används förr. Ofta är det när gamla beprövade metoder formaliseras och skrivs ned som nya tankesätt sprids.

Vill bara lägga till att ordet "snabblärande" (rapid learing) ovan inte innebär att man måste lära sig saker snabbt för att bli framgångsrik. Men erfarenhet från dessa och liknande tips visar att traditionella metoder som utantillsinlärning är både långsammare och ineffektivare.

EDIT: Är också medveten om att jag kanske lämnar trådens topic - koncentrationssvårigheter. Har man sådana hjälper väl inga studietekniker i världen? Eller vad tror ni?

Jag tror att man alltid mår bra av och till och med kan bli euforisk av att sätta tänderna i nya saker och nya sätt att lära sig nya saker i en process där man utvecklas som individ. Ångesten över de problem som asperger och ADHD medför skulle därmed kunna balanseras upp något? Just my 10 cent...

*******************************************

En annan bra artikel på samma blogg: <a href="http://zenhabits.net/2010/02/completion-principles/">4 Simple Principles of Getting to Completion</a>

Kul länk. Ska jag specialstudera.

De flesta "experter" är ju också inte så kunniga egentligen. Det de är experter på är oftast att formulera sig på ett sådant sätt att de låter trovärdiga.

Kolla in: The Four Hour Work Week av Timothy Ferriss. förutom att det är en kul bok så visar hur man kan bli expert på typ en månad. Vad jag minns menar han att man först ska läsa de tre mest populära böckerna i ämnet. Gärna poulärvetenskap. Sen bli medlem i någon organisation för ett yrke som verkar bra, de är ofta öppna för vem som helst. Och till slut hålla några gratisföredrag om något man verkligen kan på någon akademisk institution. Typ om pelargoner på Stockholms universitets studentkår.

Vips kan man citera lite yrkesjargong, säga att man är medlem i typ antropologföreningen och har föreläst vid Stockholms universitet.

Han blev också världsmästare i någon sorts kinesisk kampsport genom att upptäcka att det fanns ett kryphål. Om någon hamnade utanför mattan tre gånger under en match diskvalificerades den. Han tränade upp sig på att knuffa ut folk och vann alla sina matcher.

Själv började jag plugga nu i vår på Stockholms,
och det är faktiskt svårt att koncentrera då jag sitter där.
- Det låter så förbannat mycket! Och jag kan inte stänga ute ljud som andra människor, speciellt inte då jag har en överstimulerad sensibilitet.

Det är till och med svårt i deras så kallade "tysta" rum då folk slår ut och igen dörren, prasslar, hostar åter och åter igen.
Det allra värsta var den där medelålderskvinnan som nog allt kände sig fyndig att slå in lite polarbröd i folie - för att sedan öppna upp det där inne.
Så innerst förbannad...

gjorde en muntlig tenta igår som jag kuggat 4 gånger skriftligt. Skönt att det gick bra.

Har nu en 3 poängs databastenta kvar innan min kandidatexamen.

Att få göra muntligt kan ibland underlätta. Det viktiga är ju att läraren pejlar av att man läst på och kan ämnet.

Jag får inte riktigt känslan av att du lockas av högskolan, men jag kan ha tolkat fel. Finns det något som lokkar dig? Något ämne? Något framtida yrke? Något i studiesituationen eller studentrollen?

Om du funderar på att plugga bara för att ha något att göra skulle jag nästan hellre rekommendera folkhögskola. Där finns det ju många olika ämnen och inriktningar där inte alla är rena pluggämnen (får intryck att det inte lockar dig).

Om det ändå är så att det är universitetet som lockar dig så berätta lite mer vad det är du vill göra eller bli så kanske det blir lättare att komma med tips och råd kring vilka strategier och stöd som kan vara till hjälp.

Det är svårt om man inte vet vad man vill och är en sak man bara själv kan svara på.

Skulle också rekommendera folkhögskola eller yrkeshögskola. Det är ofta mer konkret och är kortare utbildningar.

"Tyvärr är jag dum i huvudet, lär mig långsamt, har jättesvårt att motivera mig själv och får panik om något är för svårt eller jobbigt. "

Bara ett förslag, börja med hur du skall tänka lite snällare om dig själv.
Ett annat förslag är att slutföra dina tidigare studier om du har några oavslutade sådana.
Själv lärde jag mig att läsa och skriva som vuxen. Det var där jag fick börja min resa och nu går det av bara farten, nästan.

jag har haft otroligt stora koncentrationsproblem i perioder, men har "läst på" ändå.

Har precis, för några veckor sedan börjat med Concerta, och tycker att det hjälper jättebra.

På högskolan funkade det oftast ganska bra om jag kunde gotta ner mig i något intressant. Det svåra var att få färdigt grejerna. Att komma förberedd till seminarier var stört omöjligt. Kaffe, snus och att improvisera fram nödlösningar i sista minuten var min lösning. Inget jag rekomenderar.

Många har sagt mycket klokt, men jag vill påpeka några viktiga saker.

Det första är att eftersom du har en diagnos, och du är orolig för hur det skall gå, så tror jag det är viktigt för dig att kontakta handikappsamordnaren på universitetet ifråga. Alla högskolor har en vid det här laget, även om det varierar med vad och på vilket sätt de kan hjälpa till. Å ena sidan kan du diskutera med vederbörande om det finns någon specifik hjälp du kan behöva eller åtgärder som måste göras (som förlängd skrivtid, alternativa tentamensformer, mentor eller dylikt). Å andra sidan hjälper det dig antagligen att inte falla igenom nätet, utan ha en fast punkt att gå till om du känner att du börjar tappa greppet. Alla med diagnos har rätt att få hjälp via handikappsamordnaren och ADHD och Asperger-problematik är allt vanligare bland dem som söker sig dit. Många har gått i åratal och studerat med ständiga problem som kanske skulle ha kunnat åtgärdas ganska enkelt.

Det andra är att uttrycket "koncentrationssvårigheter" är extremet generiskt och kan betyda nästan vad som helst. Jag har vad som närmast får kallas "igångsättningsproblem", men jag har åtminstone i perioder uppfattat dem mer som koncentrationssvårigheter. Det är dock tveksamt om det finns så mycket att göra åt den problematiken, medan andra typer av koncentrationssvårigheter är mycket lättare att avhjälpa. Det viktiga är att du är uppmärksam på vad det är som förenklar och försvårar för just dig. Att saker tar lång tid och inte blir klara behöver alls inte betyda bristande intellektuella resurser, men man kan själv uppfatta att det är så efter att ha fått höra det år ut och år in. Been there, done that...

www.spsm.se hänvisar jag vidare till.

Jag har ofta svårt att komma igång och även att fokusera, speciellt på högskolan där jag inte alltid tyckte ämnena var jättekul.

Det som hjälpte mig var att göra ett extremt detaljerat schema för studierna och att ALDRIG sitta hemma och plugga. Alltid i högskolans tysta läsrum (med öronproppar). Och helst med någon annan som man kan plugga med, som inte har koncentrationsproblem. Då är det svårare att skjuta upp det.