alfapetsmamma skrev:

AAA skrev:

Lakrits skrev:[quote="alfapetsmamma"][quote="AAA"][quote="alfapetsmamma"][quote="AAA"]
För lite Clash helt enkelt!

Ja, för även om Rudie can't fail så kan ju andra det.

He, he - den tog du verkligen klockrent Tror texten passar liksom titeln: "Its lyrics chronicle the life of a fun-loving young man who is criticised for his inability to act like a responsible adult"

"Drinkin' brew for breakfast" - den jäveln! Simulerade säkert AS för att slippa jobba och lyfta feta bidrag av svenska staten (utlänning var han nog också)

Hade inte tänkt på texten utan bara titeln när jag svarade, men du har alldeles rätt, den var sällsynt passande.

Och jag tackar för lilla nostalgitrippen det blev att kolla en video med dem... Är också tacksam för att jag inte fastnade totalt på att även kolla Police and thieves, Lost in the supermarket, Jimmy Jazz osv.. [/quote]
Om inte ni slutar snart, så kommer jag att ha min egen lilla White Riot här...[/quote]

Vi väntar, vi väntar! Startade en Clash-tråd med carl förut, får väl bli aktiv där igen...[/quote]

Här hemmavid är det inte Rock the casbah utan rock the hela jävla tillvaro upside down, så jag är inte med på nåt kulturtåg idag.. En annan dag.[/quote]
alfapetsmamma - all the best! Hoppas röken lättar... Tills dess:

Chrilleb skrev:Håller med, de som utnyttjar systemet att vara sjukskrivna och gå och träffa kompisar när de annars skulle jobba borde omprövas.

uscha! att göra nåt man kan må bra av! uscha!

/ironisk

LILITH_ skrev:

missbutterfly skrev: Inger: Det här handlar inte om mig specifikt utan om folk som simulerar sig till en diagnos som "specialisterna" inte förstår sig på. Det kommer inte gynna oss som grupp i slutändan.

ALLA med Asperger har problem på ett eller annat sätt. Om jag inte haft problem så skulle jag absolut inte ha gått med på att få en diagnos.

Det är verkligen inte något jag ser som givande att dras med en diagnos om man inte har några problem/ svårigheter. Den enda anledningen till att någon skulle vilja ha en diagnos är antagligen att just Asperger syndrom tydligen har blivit lite "inne" på senare år (precis som sugis antyder).

Har jag svårt att tro.
Tvärtom mot vad du påstår här, att ALLA med Asperger har problem, skulle jag vilja säga att de som får diagnosen AS är enbart toppen av ett isberg.
De som föds med AS eller av någon anledning under vuxenlivet utvecklar AS och därmed får diagnosen, är i minoritet.

Jag skulle tro att vi har en stor grupp människor som egentligen har AS men inte behöver någon diagnos då de inte har tillräckliga funktionshinder eller också lider av andra psykiska åkommor som överskuggar AS-problematiken.

Alla aspergare med diagnos har el har haft problem, det aer daerfoer man faatt diagnosen.

Undrar hur maanga daerute som har subklinisk/odignosticerad AS? De kan ha problem men ha kompenserat dem el hankar sig iaf fram aendaa.

Men ju mer kaent AS blir, desto fler inser att de ocksaa troligen har AS.

Torsdag skrev:Vad jag har iakttagit så finns det i grunden två scenarion varför man blir diagnoserad Asperger.

1 Man är avvikande i skolan och har problem med att ta del av undervisningen i vissa eller många ämnen.
Nästan alltid kombineras AS-diagnosen med ADD/ADHD eller varför inte Dyslexi/Dyskalkyli.

2 Man upplever en livskris i samband med t.e.x jobbyte som leder till sjukskrivning. Man söker då efter förklarande diagnoser och får då AS på "relativt" saklig grund. AS blir då ofta ETT verktyg för att "slippa jobba".

Jag hade inga problem att ta del av undervisningen, daeremot hade jag problem med kamraterna. Kanske har jag faatt en diagnos om jag foetts senare i livet, kanske inte.

Jag blev utbraend och behoevde en foerklaring och fick AS-diagnosen. Men jag ville inte slippa jobba, jag ville bli frisk. Naer jag motvilligt insaag att jag faktiskt hade naagot som man inte kan bli frisk ifraan, saa ville jag faa ett jobb jag klarade av hos min arbetsgivare, men det var arbetsgivaren inte intresserad av att ge mig.

Hade inte kraven oekat saa, hade jag aldrig faatt el behoevt naagon diagnos. Intill dess var jag en subklinisk aspergare. Diagnosen hjaelpte mig till foertidspension men framfoer allt hjaelpte den min arbetsgivare att bli av med mig. Saa jag ser arbetslivets krav som orsaken till allt fler AS-diagnoser.

(Lite sent nu kanske att svara på topic:en.. men gör det iallafall!)

Jag tycker det är avskyvärt att folk använder sin diagnos för endast lathet och ett sätt att få pengar när de ligger på soffan. Men det är upp till var och en, men egen personliga åsikt är det inte alls mycket till självrespekt om man gör det endast av lathet.
Däremot tycker jag att dem, som du själv skrev, med psykiatriska svårigheter på arbetsmarknaden eller andra anledningar.. visst, dem förtjänar en liten extra åtanke i att dem på något sätt kan få hjälp med deras svårigheter - vare sig det är arbete, ekonomi eller hemma.


Med min diagnos + mina andra psykiska svårigheter kan jag känna att jag får bättre hjälp och förståelse av andra att jag har en annan slags behov än andra, om hur mitt liv ser ut och hur jag kan ibland kan bli begränsad av mina svårigheter såsom i samhället, känslor, sociala samspel och rutiner. Och att jag har djup depression med schizotypisk åkomma så kan det göra allt lite extra jobbigt för mig.

keedo skrev: Jag tycker det är avskyvärt att folk använder sin diagnos för endast lathet och ett sätt att få pengar när de ligger på soffan.

Jag tror inte att det förekommer.

Alien skrev:

LILITH_ skrev:

missbutterfly skrev: Inger: Det här handlar inte om mig specifikt utan om folk som simulerar sig till en diagnos som "specialisterna" inte förstår sig på. Det kommer inte gynna oss som grupp i slutändan.

ALLA med Asperger har problem på ett eller annat sätt. Om jag inte haft problem så skulle jag absolut inte ha gått med på att få en diagnos.

Det är verkligen inte något jag ser som givande att dras med en diagnos om man inte har några problem/ svårigheter. Den enda anledningen till att någon skulle vilja ha en diagnos är antagligen att just Asperger syndrom tydligen har blivit lite "inne" på senare år (precis som sugis antyder).

Har jag svårt att tro.
Tvärtom mot vad du påstår här, att ALLA med Asperger har problem, skulle jag vilja säga att de som får diagnosen AS är enbart toppen av ett isberg.
De som föds med AS eller av någon anledning under vuxenlivet utvecklar AS och därmed får diagnosen, är i minoritet.

Jag skulle tro att vi har en stor grupp människor som egentligen har AS men inte behöver någon diagnos då de inte har tillräckliga funktionshinder eller också lider av andra psykiska åkommor som överskuggar AS-problematiken.

Alla aspergare med diagnos har el har haft problem, det aer daerfoer man faatt diagnosen.

Undrar hur maanga daerute som har subklinisk/odignosticerad AS? De kan ha problem men ha kompenserat dem el hankar sig iaf fram aendaa.

Men ju mer kaent AS blir, desto fler inser att de ocksaa troligen har AS.

Jag kanske skrev/tänkte otydligt.
De som idag får diagnosen AS får det självklart av en anledning, ett funktionshinder av något slag.

Men jag menar att det antagligen finns individer som egentligen kvalar in i diagnosen Aspergers syndrom men som klarar sig utan diagnos och kanske till och med fungerar utmärkt, på sina egna villkor, i samhället.

Det blir väldigt snävt och problemorienterat att identifiera och diagnosticera Aspergers syndrom utifrån en bestämd knippe funktionshinder.
AS är ju mycket mer än så.

Samtidigt är ju diagnos en biljett till hjälp i många fall, vilket är huvudsyftet.

LILITH_ skrev:Jag kanske skrev/tänkte otydligt.
De som idag får diagnosen AS får det självklart av en anledning, ett funktionshinder av något slag.

Men jag menar att det antagligen finns individer som egentligen kvalar in i diagnosen Aspergers syndrom men som klarar sig utan diagnos och kanske till och med fungerar utmärkt, på sina egna villkor, i samhället.

Det blir väldigt snävt och problemorienterat att identifiera och diagnosticera Aspergers syndrom utifrån en bestämd knippe funktionshinder.
AS är ju mycket mer än så.

Samtidigt är ju AS en (neuro)psykiatrisk diagnos. Och alla psykiatriska diagnoser är problemmässigt formulerade. Så det positiva kommer inte fram, varken för oss själva eller för någon annan.

LILITH_ skrev:Samtidigt är ju diagnos en biljett till hjälp i många fall, vilket ju är huvudsyftet.

Den enda hjälp jag kan se är självinsikt och en medvetenhet om andra förmågor än vad som tyvärr inte prioriteras i dagens samhälle. Annars verkar diagnos just nu mest vara en stämpel i pannan. "Du har Asperger". Du är handikappad. Du har problem att komma in på arbetsmarknaden. Du bör förtidspensioneras om ingen annan lösning hittas.

sugrövmanövern skrev:

keedo skrev: Jag tycker det är avskyvärt att folk använder sin diagnos för endast lathet och ett sätt att få pengar när de ligger på soffan.

Jag tror inte att det förekommer.

Kanske inte just AS, utan andra eller dem som har psykiska åkommor men inget specifikt namn.

keedo skrev:

sugrövmanövern skrev:

keedo skrev: Jag tycker det är avskyvärt att folk använder sin diagnos för endast lathet och ett sätt att få pengar när de ligger på soffan.

Jag tror inte att det förekommer.

Kanske inte just AS, utan andra eller dem som har psykiska åkommor men inget specifikt namn.

Ju fler tillägg desto mer komplicerat blir det ju.

Just t ex combon AS och ADHD verkar extremt vanlig och den verkar svår att ringa in.

barracuber skrev:Just t ex combon AS och ADHD verkar extremt vanlig och den verkar svår att ringa in.

Enligt en av psykologerna vid Vuxenhabiliteringen i Uppsala är det ung. 80% av alla som diagnostiseras med AS som någon gång också får en AD(H)D-diagnos. Jag vet tyvärr för lite om forskningen inom området för att kunna säga hur den siffran har räknats fram.

keedo skrev:Kanske inte just AS, utan andra eller dem som har psykiska åkommor men inget specifikt namn.

Det låter som du inte förstått riktigt än vad det kan innebära att leva som sjukskriven, långtidsarbetslös eller på socialbidrag/försörjningsstöd.

Mitt intryck är att risken att bli ifrågasatt och de ekonomiska villkoren blir ett högt pris att betala för de flesta särskilt om det pågår länge.

barracuber skrev:

LILITH_ skrev:Jag kanske skrev/tänkte otydligt.
De som idag får diagnosen AS får det självklart av en anledning, ett funktionshinder av något slag.

Men jag menar att det antagligen finns individer som egentligen kvalar in i diagnosen Aspergers syndrom men som klarar sig utan diagnos och kanske till och med fungerar utmärkt, på sina egna villkor, i samhället.

Det blir väldigt snävt och problemorienterat att identifiera och diagnosticera Aspergers syndrom utifrån en bestämd knippe funktionshinder.
AS är ju mycket mer än så.

Samtidigt är ju AS en (neuro)psykiatrisk diagnos. Och alla psykiatriska diagnoser är problemmässigt formulerade. Så det positiva kommer inte fram, varken för oss själva eller för någon annan.

LILITH_ skrev:Samtidigt är ju diagnos en biljett till hjälp i många fall, vilket ju är huvudsyftet.

Den enda hjälp jag kan se är självinsikt och en medvetenhet om andra förmågor än vad som tyvärr inte prioriteras i dagens samhälle. Annars verkar diagnos just nu mest vara en stämpel i pannan. "Du har Asperger". Du är handikappad. Du har problem att komma in på arbetsmarknaden. Du bör förtidspensioneras om ingen annan lösning hittas.

Orkar inte stycka upp citatet men som svar på första delen:
Just det invänder jag mot, att bara de med problem relaterade till AS räknas in i "gruppen".
Klart det finns fler med "AS-personlighet" men som inte upplever sig ha funktionshinder i den utsträckningen att diagnos behövs.
Varför skulle det inte finnas?

En neuropsykiatrisk avvikelse från normen behöver inte vara ett problem. Dels är "normen" väldigt intetsägande och kass många gånger, dels kan avvikelser vara det i positiv bemärkelse, i allra högsta grad.

Jag tror att de som får diagnosen Aspergers syndrom, utgör en liten del av en mycket större befolkningsgrupp som består av många, åt vitt skilda håll spretande neuropsykiatriska avvikelser, där en del är briljanta med problem, andra briljanta utan problem och en tredje grupp med problem men utan briljansen i lika hög grad... eeh nu fick jag huvudvärk.
(En av mina vidlyftiga teorier, detta. Men varför skulle det inte kunna vara så?)

När det gäller din pessimistiska syn på AS som en stigmatiserande stämpel i pannan så kan jag bara hålla med till en viss del.

Det beror mycket på hur man ser på sig själv, att identifiera sina styrkor och utvecklas i dem. Att identifiera sina svagheter och skydda sig mot fallgroparna. Här kan en diagnos hjälpa till, tror jag. Det är som ett kvitto på att något är fel, något är rätt och att något måste åtgärdas.

Dessutom är jag övertygad om att även om en del av problematiken onekligen är ett förhinder i dagens hektiska och ytliga samhälle så kan en hel del av det användas till nyttiga saker.
Speciellt om man fångar upp folk innan de kraschar i utmattningssyndrom mm.

sugrövmanövern skrev:

keedo skrev: Jag tycker det är avskyvärt att folk använder sin diagnos för endast lathet och ett sätt att få pengar när de ligger på soffan.

Jag tror inte att det förekommer.

Nä, men OM man är så lat att man hellre lever på den ynkedom som utgör sjukersättning, ja, då har man verkligen ett handikapp/problem/sjukdom.

Jag tycker att tråden är väldigt rörig.

Men jag har fått uppfattningen av att det finns de som tycker att:

1. den som får diagnos senare i livet har mindre AS/ingen AS

2. den som kan arbeta har mindre eller ingen AS och vill ha diagnos för att slippa jobba (fast den fortsätter att jobba).

3. den som har haft jobb några år, får diagnos vid kollaps och sedan inte jobbar mer, använder diagnosen som fribiljett.

4. den man inte kan relatera till, har mindre eller ingen AS.

5. Folk vill slippa jobba, och glida runt med sjukersättning.

Mina svar:

1. Den som får diagnos senare i livet idag, får det för att förr fanns inte diagnosen. Det har INGENTING att göra med grad av AS.

2. Den som hamnar rätt, kan arbeta trots AS. Se på Temple Grandin, mycket autistisk och jobbar. Se på många sådana innan ni drar slutsatser. Det finns en hel del jobb som passar för aspergare, men ännu fler som inte passar. De vanligaste passar inte. Tänk på ENORMA skillnader i sociala krav, initiativförmåga, flxibilitetsförmåga. Självklart är det inte en och samma sak att "jobba".

3. Många av dessa har pressat sig hårt. Den som fick diagnos som barn och sedan inte jobbar alls, kommer nog aldrig att få känna på den typen av kollaps. Många av dessa vuxna har inte haft en chans att "slippa jobba" bara för att de inte kan. De flesta gör vad de kan, och tvingar sig till oanade saker när de är hotade att inte få någon inkomst alls. Gunilla Gerland arbetade på dagis t.ex. Ett jobb som ofta inte passar aspergare, och hon har ju t.o.m. autismdiagnos (inte asperger som hon ibland säger sig ha).

Man kan vända på saken och säga att de unga som får diagnos som barn, och aldrig arbetar, det är de som får fribiljett till att inte arbeta. Hur vet de att de inte klarar. Har de TVINGATS (bokstavligen) att pressa sig till sitt yttersta för att klara livhanken?

4. Den man inte kan relatera till, har varken mer eller mindre AS eller något annat än en själv per automatik. Enda är att man inte kan relatera = man vet INGENTING om den personen. Den har INTE mer eller mindre AS p.g.a. att man inte själv kan relatera.

5. Folk vill INTE leva på den urkassa ersättning som är sjukersättning. Jag får hem orange pensionskuvert och får se varje år att jag kommer att få 5000 före skatt, och ingen tjänstepension. Jag har ingen ersättning från AFA eller något. Jag har haft så stora problem med att försöka jobba att jag har mycket låg sjukersättning, samt kommer att få ännu lägre ålderspension. Och det tror folk att andra eftersträvar? Den som eftersträvar detta har STORA PROBLEM. Den är sjuk. Så då hade den rätt ersättning i alla fall. Som sjukersatt har man knappt råd att fika. Glidarliv där man tillskansat sig något?

Tillägg: En del som jobbar får diagnos i alla fall. Och de slutar inte jobba för det. Men de har fått en utredning, ett verktyg och en förklaring till varför de är som de är. De behöver INTE ALLS ha mindre AS, de kan ha hamnat rätt. Ofta är det de äldre, de som inte fick fribiljett (kunde inte låta blir att skriva detta ^_^) för att de fick diagnos som unga utan har tvingats kämpa och kanske hittat rätt yrke. De kan dock ha andra stora sociala problem och liknande.

Lakrits skrev:

barracuber skrev:Just t ex combon AS och ADHD verkar extremt vanlig och den verkar svår att ringa in.

Enligt en av psykologerna vid Vuxenhabiliteringen i Uppsala är det ung. 80% av alla som diagnostiseras med AS som någon gång också får en AD(H)D-diagnos. Jag vet tyvärr för lite om forskningen inom området för att kunna säga hur den siffran har räknats fram.

En av de få som blivit diagnotiserad i Uppsala utan det "tillägget" då!

Bjäbbmonstret skrev:

keedo skrev:Kanske inte just AS, utan andra eller dem som har psykiska åkommor men inget specifikt namn.

Det låter som du inte förstått riktigt än vad det kan innebära att leva som sjukskriven, långtidsarbetslös eller på socialbidrag/försörjningsstöd.

Mitt intryck är att risken att bli ifrågasatt och de ekonomiska villkoren blir ett högt pris att betala för de flesta särskilt om det pågår länge.

Har redan varit sjukskriven i åtta månader, var utan försörjning/social bidrag och hade inget arbete. Så jag vet vad det innebär utan någon som helst ekonomisk inkomst och hur det är att leva som sjukskriven.

Nu menar jag att det finns vissa (känner några själv) som använder sina diagnoser eller diagnos utan ett specifikt namn-gruppering av sina åkommor och faktiskt utnyttjar det på ett dåligt sätt för att dem faktiskt bara inte "vill" jobba när dem kan spela tv- och dataspel om dagarna, umgås med vänner etc.

Jag grupperar såklart inte att ALLA är eller gör sådant!! men att det faktiskt existerar att folk gör så

Tror jag backar ur denna diskussion då det verkar uppröra andra, men det jag menar med är att det är inte AS-diagnosen som används som fribiljett att slippa arbete, utan andra med utan namn-gruppering eller med andra diagnoser. Det finns folk som gör det och får hemskt otroliga summor pengar när det inte är något fel på dem fysiskt eller psykologiskt som hindrar de att arbeta överhuvudtaget.. utan att dem helt enkelt inte vill bara.

Jag jobbar och vill jobba för de pengar jag får in på kontot, jag vill inte förlita mig på att andra ska se efter min ekonomi eller att jag inte jobbar hårt för de pengar jag får. För jag har möjlighet och ett visst driv som gör att jag kan arbeta, något som andra kanske saknar och behöver denna hjälp från andra och det är ju helt ok! det är inget fel med att få hjälp av andra i denna situation om de verkligen inte klarar arbete överhuvudtaget.

Har väl med min uppväxt att göra, att inget i livet kommer gratis. Någon dag måste man betala tillbaka.

keedo skrev:Tror jag backar ur denna diskussion då det verkar uppröra andra, men det jag menar med är att det är inte AS-diagnosen som används som fribiljett att slippa arbete, utan andra med utan namn-gruppering eller med andra diagnoser. Det finns folk som gör det och får hemskt otroliga summor pengar när det inte är något fel på dem fysiskt eller psykologiskt som hindrar de att arbeta överhuvudtaget.. utan att dem helt enkelt inte vill bara.

Jag såg att du skrev att du drar dig ur, men du får ändå gärna svara, eller om någon annan gör det.

Vem får "hemskt otroliga summor"? Eller menar du hemskt otroligt små summor?

Hur sjutton får man hemskt otroliga summor (om stora summor avses) som sjuk? Det krävs för detta att man har arbetat många år så att man har arbetat upp sig till en mycket välbetald position PLUS att man har tagit bra försäkringar (varit helt frisk innan) och helst ett eget sparande som man förvaltar och kan ta av. Detta låter inte rimligt eller vanligt eller ens möjligt bland den typ av människor vi pratar om.

Jag vet att det finns de moderata politiker som skriver om de sjuka som personer som inrättar sitt liv efter spanienresor och golfresor, men så mycket kan jag säga, att man får nog vara högbetald politiker eller liknande för att ha råd med det som sjukersatt.

Jag är sjukersatt och skulle INTE ha råd att ens spela golf, än mindre resa på golfresor. Om jag inte parasiterade på någon annan då förstås, men då skulle ju knappast de hemska summorna komma från kattebetalarna.

Man får inte gå på det som högern skriver, de har ofta dåligt underlag. De har t.ex. vid intervjuer sagt helt felaktiga uppgifter om ersättningar, baserat lag- och regeländringar på sådant som senare visade sig inte finnas eller ha en grund.

Tog bort detta inlägg då jag inte vet vem som kan se det, så skickar det privat till dig Bror Duktig.

Vilken bitterhet som genomsyrar inläggen i den här tråden. Visst, folk får pengar, men hur skadar det dig?

Dessutom var det offtopic att gå in på andra diagnoser och deras ersättningar. Klart att folk antar att man snackar om AS i en tråd som handlar om AS, om man inte förtydligar vad man menar. Men, utav nyfikenhet: Vad är det för diagnoser de här människorna har, och varför anser du dig ha auktoritet att avgöra deras arbetsförmåga?

Därför jag skrev jag backar ur denna ämne, för jag tror inte jag kan göra mig förstådd riktigt.

Chrilleb skrev:Håller med, de som utnyttjar systemet att vara sjukskrivna och gå och träffa kompisar när de annars skulle jobba borde omprövas.

Så förutom att man redan mår så dåligt att man inte fixar att jobba, och därmed inte heller ingår i ett naturligt socialt sammanhang, ska man straffas ytterligare och tvingas vara helt isolerad hela dagarna?

Delar av den här tråden är verkligen trist att läsa.

Statens pengar växer på träd, vem bryr sig. Kanske TS har blivit föremål för trakasserier.