Jag satt ute bland folk i helgen. mittemot satt en kvinlig bekant, bredvid henne en manlig bekant-för-kvällen. Jag hade trevligare folk runt omkring men det är om dessa två inlägget handlar.

Killen väckte inte direkt mitt förtoende men var väl någon som kan få hänga i utkanten av ens bekantskapskrets. Tjejen är trevlig så länge man inte rispar på hennes medelklassvärldsbild men hon är söt. Egentligen bryr jag mig annars inte mycket om henne. Vilket gör mina ögons agerande mystiskt.

Hon gick något ärende och flirtade litet med killen när hon reste sig. Varför i hela världens namn kastade mina ögon då "rör-inte-min-tjej-blixtar" mot killen? Jag tror jag lyckades skyla över det men liknande ting händer bland människor jag bryr mig om ibland. Vad göra?

Vissa människor noterar exempelvis mina ögons reaktion men låter det passera. Imponerande varelser, behandlar alla fördomslöst, såvitt jag set och hört. Ifall man vore omgiven av sådana skulle det gå lätt att vänja sig av med ofrivilliga reflexer av nämnd typ.

Vissa av dem man gillar bäst är inte imponerande på detta sätt; de tar litet illa upp av ofrivilliga reflexer av nämnd typ. Finns det månne något sätt att varna dem? Är det bäst att, varje gång så är möjligt, skyla över? Ska man hellre förklara, även om risken är att istället fästa deras uppmärksahet onödigt mycket vid fenomenen?

En handbok för livet, är det för mycket begärt?

Jag tror du överskattar dina ögon och dess betydelse. Bara för att du tolkar dina ögonrörelser på ett visst sätt så är det inte säkert att andra uppfattar det på samma sätt, eller ens märker att du gjorde nåt speciellt.

Folk i ett sällskap sitter generellt sett inte och analyserar folks uttryck.

Den där andra killen kanske såg på dig på ungefär samma sätt som du såg på honom. Nån som får hänga i utkanten av ens bekantskapskrets.

Det där är intressant och jag tror det ligger något i det att det är en övertolkning. Jag tenderar att vara likadan men det beror nog på att jag själv är en väldigt analytisk person. När jag har träffat människor så tar jag med mig samtalet och situationen hem och spelar upp den som en liten film på kvällen.. På detta sätt försöker jag sen att få fram vad människorna menade genom att ibland "pausa" och jämföra ansiktuttryck med sånt jag upplevt förr..

Jag är själv en sån person vars känslor lyser igenom ganska tydligt men som någon redan nämt, så är det ytterst få människor som ser det. Endast personer med sinne för detaljer upptäcker det..

/Anna annorlunda

Mja, hos mig märks det allt att mina ögon säger nånting i alla fall. Däremot är jag inte säker på att folk tolkar den ofrivilliga reaktionen rätt. Den där killen, exempelvis, tittade till ordentligt undrande på mig men såg inte ut att fatta vad för blick han fått. När en arg eller uppskattande blick kan syfta på det ena lika väl som på det andra brukar folk kanske missa den helt. På exakt samma sätt som vi aspisar missar så väldigt mycket mer, det är jag helt säker på.

Knepet kanske ändå är det som ni antyder, att låtsas som ingenting. Tråkigt nog är en del av dem jag trivs allra bäst med mycket känsliga personer som inte går att "lura" sådär.

annorlunda skrev:
När jag har träffat människor så tar jag med mig samtalet och situationen hem och spelar upp den som en liten film på kvällen.. På detta sätt försöker jag sen att få fram vad människorna menade genom att ibland "pausa" och jämföra ansiktuttryck med sånt jag upplevt förr..

Så gör jag också. Kan vi använda den här tråden även till att hitta litet tumregler för fruktbara analyser?

Blicken kan vara ett elände ibland.

Kanske kan det vara så att det övriga kroppsspråket spelar in i hur blicken tycks uppfattas, dvs. en viss blick i kombination med andra rörelser och ställningar. Man kanske har dålig simultanförmåga och svårt att få rätt "balans" i sitt uttryck?

Hmm, mnordgren. Jag tror att jag är hyfsad p pokerfejs och att det oftast är mest ögonen som det slinker ut ofrivilliga reaktioner genom men utveckla gärna!

Menar du kanske att man försöker kontrollera för mycket så att man tappar kontrollen över en av muskelgrupperna? Så kan det nog vara, har jag på känn. Menar du något annat?

Hmm, det jag menar är väl att kroppspråket som helhet kan påverka hur ögonen uppfattas. Det kan nog vara som du säger att man inte har behärskningsförmågan för att känna sig avslappnad (låter som en paradox eller hur?). Jag kan ibland känna att hela kroppspsråket sätts ur balans, det drabbar blicken också.

Ok, då är jag med. Så kan det ju vara, att hela kroppshållningen, kropps-stelheten och liknande påverkar hur ögonen uppfattas. Jag har inget emot att låta ämnet i den här tråden överlappa ämnena i "Social fobi" och kroppshållningen i sin helhet har kanske med den senare att göra. Just "Hemska ögon" syftar dock från början bara på just hemska ögon, med en i övrigt socialt positiv/neutral kroppshållning.

Tja, ja tycker nästan man kan dela in folk i antingen folk som inte visar nått alls om va de tycker o de som gör tvärtom.

Huga. Ögonkontakten har jag stora problem med o. folk märker det o. skickar "svarta" blickar tillbaka. o. även ibland ofrivilliga reflexer tex råkar härma människor kroppsspråk oavsett om jag gillar personen el inte o. oavsett om jag känner personen el. inte utan att märka det förrän efteråt (och det handlar inte om spegelneuroner).

Jo det har undertecknad ett stort problem med, eller åtminstonde har jag problem med andras reaktioner utav mig. Men det är inget jag tänker på som andra gör, jag går inte o analyserar vad folk ser ut att tänka på hela tiden. Har hört att jag ser farlig ut massor av gånger
Det har iaf för egen del ofta pga jag tenderar att bara skymta andra i ögonen, eller så stirrar jag. Finns lixxom inte det där mittemellan, sociala om det inte diskuteras om någonting. Ansiktsmusklerna är väl inte så trimmade på mig heller.

Men vad f* kan man göra, de som känner mig vet att det är sådan jag är. Det går inte att läsa mina känslor som man kan göra hoss andra, som gärna oxå läser av andra. Ja kan ju inte direkt läsa av andra, så varför skulle de kunna läsa mig korrekt?

I skolan så stirrade jag för det mesta rätt i lärarens ögon, hela lektionen om det var så att de tjötade, jag lyssnade ju... Fanns ett par exempel i gymnasiet där jag fick en hint om att ja stirrade, det var nog bra.
Att jag inte hittat någon anledning till att göra anteckningar på muntliga lektioner, gjorde ju inte saken bättre. Men jag såg nog inte direkt farlig ut, fast de tyckte nog det var störande. Ingen sa något, så att jag förstod, o tyckte jag kom överens med lärarna tillräckligt fastän jag visste bättre än dem ibland, så jag skiter i vilket nu.

Jag vet inte om det är lönt att förklara för någon i de flesta fall, men är det något ställe där man vet man ska umgås med samma personer en tid, så kanske det är bra att nämna att man har aspergers.

Parvlon skrev:Jo det har undertecknad ett stort problem med, eller åtminstonde har jag problem med andras reaktioner utav mig. Men det är inget jag tänker på som andra gör, jag går inte o analyserar vad folk ser ut att tänka på hela tiden. Har hört att jag ser farlig ut massor av gånger
Det har iaf för egen del ofta pga jag tenderar att bara skymta andra i ögonen, eller så stirrar jag. Finns lixxom inte det där mittemellan, sociala om det inte diskuteras om någonting. Ansiktsmusklerna är väl inte så trimmade på mig heller.

Men vad f* kan man göra, de som känner mig vet att det är sådan jag är. Det går inte att läsa mina känslor som man kan göra hoss andra, som gärna oxå läser av andra. Ja kan ju inte direkt läsa av andra, så varför skulle de kunna läsa mig korrekt?

I skolan så stirrade jag för det mesta rätt i lärarens ögon, hela lektionen om det var så att de tjötade, jag lyssnade ju... Fanns ett par exempel i gymnasiet där jag fick en hint om att ja stirrade, det var nog bra.
Att jag inte hittat någon anledning till att göra anteckningar på muntliga lektioner, gjorde ju inte saken bättre. Men jag såg nog inte direkt farlig ut, fast de tyckte nog det var störande. Ingen sa något, så att jag förstod, o tyckte jag kom överens med lärarna tillräckligt fastän jag visste bättre än dem ibland, så jag skiter i vilket nu.

Jag vet inte om det är lönt att förklara för någon i de flesta fall, men är det något ställe där man vet man ska umgås med samma personer en tid, så kanske det är bra att nämna att man har aspergers.

Tror oxå det kan vara bra o. nämna att man har As. för dem manska umgås med en längre tid. Fast det beror p å ivilket sammanhang oxå. Men för mi ndel är detvettigt att berättaa det på praktikplatser och för de prof. människor som hjälper mig. Dock behöver släkten inget veta för då lär det bli en höna av en fjäder typ.

caroline78 skrev:Tror oxå det kan vara bra o. nämna att man har As. för dem manska umgås med en längre tid. Fast det beror p å ivilket sammanhang oxå. Men för mi ndel är detvettigt att berättaa det på praktikplatser och för de prof. människor som hjälper mig. Dock behöver släkten inget veta för då lär det bli en höna av en fjäder typ.

För mig är det lättare att nämna för de jag känner redan, då slipper de ha sina teorier om shizofreni/missbruk o annat kränkande. Men det är ju högst personligt, jag är ganska skumm i vissa situationer. Skadar ju heller inte för dem, att veta att det är medfött o likheterna med en del släktingar är där om man väl ser för vad det är. Beror ju oxå mycke på vad man arbetar med, är det ett knegjobb där den mänskliga kontakten går ut på skvaller o där alla jobbar är medelsvensson, har jag inte brytt mig om att berätt något om mina svårigheter. Men så har det blivit som det blivit oxå.

caroline78 skrev:Huga. Ögonkontakten har jag stora problem med o. folk märker det o. skickar "svarta" blickar tillbaka. o. även ibland ofrivilliga reflexer tex råkar härma människor kroppsspråk oavsett om jag gillar personen el inte o. oavsett om jag känner personen el. inte utan att märka det förrän efteråt (och det handlar inte om spegelneuroner).

Oj kan tro jag har skrivit det här Skämt o sido, för egen del har det hänt att jag härmat omedvetet vissa jag pratat med angående uttryck inte så kul men nu till det detta handlar om hemska ögon, det som står överst är ett liknande problem som jag har, ett enormt hinder också ju tyvärr och tex reaktion från andra, vissa visar sej bli vettskrämd nä men titta där går en utomjording ja inte fan vet jag vad som är så hemskt men bryr mej mindre nu än tidigare om människors negativa reaktioner i alla fall

Men faktiskt överdrev jag en aning i detta inlägg, titta där går en utomjording så farligt är det inte alls för min del så det där dras det ett streck över, finns heller ingen anledning att skämta om svårigheterna man har det är helt fel, inget som är lustigt alls, nog om detta.

Så meddelandet där jag skrev oj kan tro jag skrivit det här, titta där går en utomjording, glömmer jag för egen del, blev tokigt som sagt, åter igen det finns inget att skämta om, gör man det är det fördjävligt så nåt mer dåligt skämt? nä inte för egen del.