Har haft olika specialintressen, och de uppslukar mig totalt så länge de varar. Det blir efter ett tag mer som en besatthet än ett intresse. Jag blir helt utpumpad och vill inte längre, men kan inte sluta. Funderar på om ett specialintresse kan bli som en drog?
När jag växlar över till ett nytt specialintresse vet jag inte hur det går till. Jag kan inte med viljan göra något annat, eller bara sluta, det är som om någon annan/något annat styr mig.

Hur är det för er, kan ni med egen vilja sluta med ett specialintresse? Hur gör ni, i så fall?

Hej Bastet

Mit senaste specialintresse är detta forum, ägnar det mesta av min fritid pluss endel tid på jobbet, när jag väntar på att mitt CAD program regenererar en part, kan ibland ta 3-7 min. Fastnar ibland tills jag läst alla inlägg. När dom är lästa fortsätter jag till aspieforum.
Har nyligen tagit till mig att jag har någon form av NPF diagnos, troligen en kombivariant. Har fått en andra tid på vårdcentralen hoppas få en tid för utrednin.
Har tidigare under, 80-90 tal varit såld på att använda PC satt långt in på natten trots familj och jobb.
I sena tonåren var det motorcykel fast det var ganska ute med MC under sena 60 och tidiga 70 talet.
sena 70 talet var det vänsterpolitik.

Inte direkt,
om jag har mitt särintresse, så ger jag in till det 100 procent.
Det enda som ändrat mina intressen förr,
det är bara att det har som klickat till och
"Nej, nu känner jag inte ett dugg för det här längre"~

Jag kan inte sluta med specialintressen, jag vill inte heller.

Jag vill inte sluta heller. Som aspie kan man ju ha svårt att hantera saker och ting ibland och då är ju specialintresserna både en flykt och en avkoppling. En slags terapi helt enkelt

lasseivägen skrev:Hej Bastet

Mit senaste specialintresse är detta forum, ägnar det mesta av min fritid pluss endel tid på jobbet, när jag väntar på att mitt CAD program regenererar en part, kan ibland ta 3-7 min. Fastnar ibland tills jag läst alla inlägg. När dom är lästa fortsätter jag till aspieforum.
Har nyligen tagit till mig att jag har någon form av NPF diagnos, troligen en kombivariant. Har fått en andra tid på vårdcentralen hoppas få en tid för utrednin.
Har tidigare under, 80-90 tal varit såld på att använda PC satt långt in på natten trots familj och jobb.
I sena tonåren var det motorcykel fast det var ganska ute med MC under sena 60 och tidiga 70 talet.
sena 70 talet var det vänsterpolitik.

Fastnar också lätt framför datorn, även på nätterna. Ingen familj, men tre jobb så det är inte så bra

60-talet intresserar mig, hade velat vara med då! Och 70-... Kanske en handmålad folka-buss och dra till Indien? Inte för sent ännu
Hade jag haft råd hade jag köpt en HD... Frihet? Föreställer mig det

Politik har varit förbjudet i mitt liv (föräldrarna är Jehovas Vittnen) men nu är jag fri från dem och sekten och läser om VP och MP, Syndikalisterna mm. Kpml-r och FNL låter inressant, men vet inte så mycket om dem.

När jag väl fastnar för ett ämne så är det svårt att sluta med det. Inte för att jag direkt vill sluta med det.

Charley? skrev:När jag väl fastnar för ett ämne så är det svårt att sluta med det. Inte för att jag direkt vill sluta med det.

Jag vet aldrig om det är ett specialintresse eller om det är en tvångstanke/handling som jag "borde" jobba bort m hjälp av ocd-förbundets självhjälpsmanual...

Min KÄNSLA är att jag inte vill sluta men mitt "förnuft" säger att jag är obalanserad och borde göra något åt det...

***

Jag har specialintressen som jag skulle kunna sitta med hur länge som helst. MEN jag har också två barn som tar mycket tid och en man som ofta är borta i arbetet (reser). Det innebär att jag sällan får tid till mina specialintressen och det gör ont i mig.


Jag har också en hel del tvång och ritualer som tar mycket tid i anspråk. Så jag hinner inte lägga ned så mycket tid på mina specialintressen som jag skulle behöva. Och JA, jag skriver BEHÖVA för jag tror att jag skulle må mycket bättre om jag hann pyssla med mina specialintressen. Det är enbart då jag finner lugn och ro inut i mig. Det är då lugnet infinner sig, det är då den fysiska och mentala stressen släpper, det är då ångesten försvinner och jag känner mig riktigt tillfreds med mig själv.


Som det ser ut nu så är det först på natten och inpå småtimmarna jag får såpass lugnt att jag kan sätta mig med mina specialintressen. Men då hinner jag ju inte sova. Och då blir det en negativ spiral - en paradox, moment 22. Jag mår bra av att pyssla med specialintressena, men jag mår dåligt av att inte få någon sömn. Alltså kan jag inte pyssla med det jag mår bra av eftersom jag i förlängningen mår dåligt av det.

Känner igen det som Truly skrev. Truly, får du inte några egna timmar mitt på dagen åtminstone? Hade för mig att dina barn är på dagis/fritids?

Jag säger dock inte att allt automatiskt blir bra bara för att man är själv mellan 9 och 14. Tvärtom. De där timmarna känns alldeles för få och rusar iväg tills barnen kommer hem från skolan. Hemma är det också stört omöjligt att kunna stänga om sig pga öppen planlösning (2 våningar visserligen).

Eftersom mitt idealarbete skulle vara att köra eget borde jag egentligen leta efter en lokal att hålla till i.

barracuber skrev:Känner igen det som Truly skrev. Truly, får du inte några egna timmar mitt på dagen åtminstone? Hade för mig att dina barn är på dagis/fritids?

Jag säger dock inte att allt automatiskt blir bra bara för att man är själv mellan 9 och 14. Tvärtom. De där timmarna känns alldeles för få och rusar iväg tills barnen kommer hem från skolan. Hemma är det också stört omöjligt att kunna stänga om sig pga öppen planlösning (2 våningar visserligen).

Eftersom mitt idealarbete skulle vara att köra eget borde jag egentligen leta efter en lokal att hålla till i.

Jo, jag har dagis 15 timmar per vecka. 5 timmar x 3 dagar. Men mina barn har ju kroniska sjukdomar så de har många frånvarodagar och är mycket hemma. Och de tillfällen de är i skola och på dagis så måste jag till AF's utvecklingsgaranti. Så i realiteten blir det inte många timmar ledigt alls per vecka. Förra veckan hade jag en dag med 4 timmar ledigt. Då var jag så trött att jag i stort sett bara låg i soffan och sov bort all tid. Det var ju visserligen väldigt skönt, men jag hade ganska mycket ångest senare eftersom jag under den tiden skulle ha gjort en del uppgifter jag fått med mig från jobbcoachen.

Ja, vi har också öppen planlösning så det är svårt att stänga in sig. Så det blir nätterna som man får sin egna lilla stund för sig själv.

Bastet skrev:60-talet intresserar mig, hade velat vara med då!

60-talet var övervägande fult, fyrkantigt och tråkigt. Fanns en svartvit TV-kanal som sände några få timmar per kväll och utbudet bestod väl mest av nyheter och Hylands Hörna. Helgonet och Tekniskt Magasin var iofs ett par höjdpunkter men roligare än så blev det inte.

Sverige är liksom inte San Fransisco och även bilden av SF är nog idylliserad i efterhand.

Och 70-... Kanske en handmålad folka-buss och dra till Indien? Inte för sent ännu

70-talet var ännu fulare och ännu tråkigare, även om det väl fanns en eller annan alternativare som gjorde just det. I Indien är det rörigt, skitigt och överbefolkat, har aldrig fattat vad alla ska dit och göra.

Musiken från den tiden var iofs oslagbar men den finns ju kvar.

Jag funderar en del kring vad som kan räknas som specialintresse, och hur långvarigt intresset bör vara för att räknas som sådant.

Jag har en förmåga att bli i det närmaste besatt av onlinespel (diablo 2, utopia, travian, onlinepoker...), är detta ett specialintresserelaterat problem eller mer ett beroenderelaterat problem? Just mina datorrelaterade specialintressen har ofta känts mer som beroenden, nån som känner igen sig?

I övrigt kan jag under kortare perioder syssla med något väldigt intensivt, men inte så pass att allt annat får lägsta prioritet. Ett mer normalt intresse alltså. Är dessa specialintressen?
Sen har jag ett väldigt brett intresse för naturvetenskap, skulle det kunna kvalificera?
Utöver dessa har jag tydliga inga intressen alls egentligen, inget intresse som alltid följt med och varit en del av livet, alltså.

johan_uppsala:
Jag har också undrat det samma. Vad räknas egentligen som ett specialintresse?
Jag är inget vandrande uppslagsverk. Jag kan inte allt om det jag är intresserad av. Jag tröttnar ganska snabbt på mina intressen.

Det enda som jag kan se är att jag totalt snöar in på det jag gör just för tillfället. Jag måste få göra klart det just här och nu. Det är skitsvårt att lägga det åt sidan, för jag kan inte koncentrera mig på någonting annat då. Jag går bara och tänker på mitt "projekt". Så istället sitter jag uppe på nätterna. Jag glömmer helt bort tiden. Jag sitter uppe från 22:00 till 05:00 och upptäcker sedan att: "shit nu ska jag visst väcka barnen och gå till skolan".

Jag fungerar som sagt liknande med kortlivade men väldigt intensiva intressen, som tar upp stor del av mina tankar just då.

Att däremot få idéer som man bara måste testa som annars är nästan omöjliga att få ur huvudet det är väl nåt helt annat? (menar inte tvångstankar utan uppfinningar, idéer, teorier, experiment osv)

johan_uppsala skrev:Jag fungerar som sagt liknande med kortlivade men väldigt intensiva intressen, som tar upp stor del av mina tankar just då.

Att däremot få idéer som man bara måste testa som annars är nästan omöjliga att få ur huvudet det är väl nåt helt annat? (menar inte tvångstankar utan uppfinningar, idéer, teorier, experiment osv)

Det där sista med galna uppfinningar (göra om gamla möbler till nya genom att såga av en bit här, spika dit en grej där och genom att positionera dem på ett nytt sätt som upp och ner eller på sniskan osv.) vidlyftiga teorier, galna idéer och så vidare känner jag igen.
Vad är det om?

LILITH_ skrev:

johan_uppsala skrev:Jag fungerar som sagt liknande med kortlivade men väldigt intensiva intressen, som tar upp stor del av mina tankar just då.

Att däremot få idéer som man bara måste testa som annars är nästan omöjliga att få ur huvudet det är väl nåt helt annat? (menar inte tvångstankar utan uppfinningar, idéer, teorier, experiment osv)

Det där sista med galna uppfinningar (göra om gamla möbler till nya genom att såga av en bit här, spika dit en grej där och genom att positionera dem på ett nytt sätt som upp och ner eller på sniskan osv.) vidlyftiga teorier, galna idéer och så vidare känner jag igen.
Vad är det om?

Manisk episod, skulle i alla fall jag gissa på...

johan_uppsala skrev:Jag fungerar som sagt liknande med kortlivade men väldigt intensiva intressen, som tar upp stor del av mina tankar just då.

Att däremot få idéer som man bara måste testa som annars är nästan omöjliga att få ur huvudet det är väl nåt helt annat? (menar inte tvångstankar utan uppfinningar, idéer, teorier, experiment osv)

Idéer som mer eller mindre måste ur huvudet, är faktiskt det enda slags specialintresse jag haft på många år. Så det är nog just ett sådant. Specialintresse. Vad nu det är.

Innan dess var det liknande grejer, som ämnesläsning och särskilda grejer jag ville rita. Att bygga saker var något som tynade bort tidigt, av brist på möjlighet. Så idéer är nog rätt klart en form som specialintresse kan få.

Lakrits skrev:

LILITH_ skrev:

johan_uppsala skrev:Jag fungerar som sagt liknande med kortlivade men väldigt intensiva intressen, som tar upp stor del av mina tankar just då.

Att däremot få idéer som man bara måste testa som annars är nästan omöjliga att få ur huvudet det är väl nåt helt annat? (menar inte tvångstankar utan uppfinningar, idéer, teorier, experiment osv)

Det där sista med galna uppfinningar (göra om gamla möbler till nya genom att såga av en bit här, spika dit en grej där och genom att positionera dem på ett nytt sätt som upp och ner eller på sniskan osv.) vidlyftiga teorier, galna idéer och så vidare känner jag igen.
Vad är det om?

Manisk episod, skulle i alla fall jag gissa på...

Fast iallafall i mitt fall är det inte så att jag har perioder då alla idéer är helt lysande utan snarare så att det emellanåt dyker upp idéer jag har svårt att släppa innan de blivit "testade".

Jag har aldrig prövat att bli av med mitt specialintresse.
Har aldrig känt behovet av det.
Jag tror att det är viktigt att ändå ha några små intressen vid sidan av specialintresset.
För min del har jag fotboll som specialintresse men samtidigt sitter jag lika gärna och ser en bra film som inte behöver handla det minsta om fotboll.
På så sätt kan jag behålla mitt specialintresse utan att behöva se det som ett problem