Det är någonting med mig som inte neurotypiska tjejer kan med. De har försökt mobba mig från första dagen då jag började på dagis och än idag på arbetsplatser gör de allt för att få bort mig.

Jag fick sluta väldigt plötsligt på mitt senaste helgjobb. Personalstyrkan bestod av enbart kvinnor. Chefen där (också kvinna förvisso) uppvisar en hel del AS-drag och hon och jag har alltid kommit mycket bra överens.
Faktum är att det var hon som frågade mig om jag ville börja jobba för henne.

Redan från första veckan fick jag stort förtroende och hon bad mig hjälpa till med saker som inköpsråd etc (sådant flera av de andra i personalen inte tillfrågades om) vilket förmodligen retade dessa fårskallar ännu mer.

Hur som helst så har nu personalen (NT-tjejerna) gått ihop och bett chefen att få bort mig därifrån (Gud vet vilka lögner och skitsnack som ligger till grund för det) och jag har nu alltså fått sluta.

Från början hette det "ingen av min personal kan jobba dessa tider [en gång/vecka] så jag skulle bli jätteglad om du kan ta de dagarna f r m nu."
Men helt plötsligt ville de ha mina tider.

Varför blir jag inte ens förvånad längre när sådana här saker händer. Jag vet att jag inte kan jobba med "normala" tjejer. De är så sjukt avundsjuka och konkurrensinriktade att jag gör dem sjuka.

Något annat jag märkt är att det går utmärkt att arbeta med män. På mitt andra jobb är det bara jag och killar och det fungerar superbra. Inget j-la tjatter och inget skitsnack!

Någon annan med liknande erfarenheter?

Att de tjattrar & skvallrar mycket?
Ja det har jag, hrrm, definitivt märkt.
Men som man har jag inte känt mig utsatt som konkurrent på det sätt du beskriver, och skvaller i största allmänhet biter inte på mig eftersom jag inte ger folk något att skvallra om.

Men det sägs ju att snygga tjejer ofta möts av avundsjuka och öppen irritation bland andra kvinnor, som inte har haft samma genetiska tur.
Sen har vi ju den berömda jantelagen också:

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.


Den har man märkt av många gånger.

NT-tjejer är intrigmakerskor hela högen.
Samtidigt som de snackar om sin feminism och systerskap så springer de bakom ryggen på varandra, snackar skit och försöker konkurrera ut varandra. Kritiska som fan är de mot sina "medsystrar" också.
Kvinnlig härskarteknik, fy fan!

missbutterfly skrev: Någon annan med liknande erfarenheter?

Oh yeah, baby.
Jag har nästan exakt samma erfarenheter (av de negativa du beskrev). Jag blev också utmobbad på mitt sommarjobb förrförra året, vilket är orsaken till att jag befinner mig i den situation jag gör nu. (Förjävlig situation alltså.)

Jag ser Jantelagens meningar här i KrigarSjäls inlägg. Den verkar ju hemsk måste jag säga. Sorry, är inte svensk själv. Men den låter läskig.

regnif skrev:Jag ser Jantelagens meningar här i KrigarSjäls inlägg. Den verkar ju hemsk måste jag säga. Sorry, är inte svensk själv. Men den låter läskig.

Nu är Jantelagen ett litterärt begrepp och inte en lag i traditionell mening, men i sort sett är det så det funkar i Sverige, i synnerhet på vischan.

"NT-tjejer" är lika olika sinsemellan som "AS-tjejer".
Fånigt att göra avundsjuka mm. till ett neurotypiskt drag.

Men att det finns en kvinnlig avundsjuka och en vilja att konkurrera ut andra kvinnor, det håller jag med om.
För min egen del försöker jag alltid tänka på att tona ner vissa saker i min personlighet och utseende på en ny arbetsplats eller situation. Vilket är jättetråkigt att det ens ska behövas.
Men det handlar nog mycket om bemötande.

KrigarSjäl skrev:Sen har vi ju den berömda jantelagen också:

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.


Den har man märkt av många gånger.

Oh yes..

KrigarSjäl skrev:

regnif skrev:Jag ser Jantelagens meningar här i KrigarSjäls inlägg. Den verkar ju hemsk måste jag säga. Sorry, är inte svensk själv. Men den låter läskig.

Nu är Jantelagen ett litterärt begrepp och inte en lag i traditionell mening, men i sort sett är det så det funkar i Sverige, i synnerhet på vischan.

Jo, jag förstod att det inte är en lag så, men det gör lite ont att läsa den faktiskt. Jag måste vara en nykomling på nåt sätt som varit så naiv att jag inte sett att det är lite så. Fast jag är också ett mål för skitsnack och sånt så jag borde veta. Men från och med nu kanske..

Jante är en påhittad dansk stad som är huvudplats för handlingen i den danskfödde, men sedemera Norgebaserade och Sverigeälskande, författaren Aksel Sandemoses bok "En flykting korsar sitt spår". Att kalla Jantelagen för något typiskt svenskt är p.g.a. det fel, i mina ögon. Fast så är jag ju också bättre än er andra.

Jossan skrev:

missbutterfly skrev: Någon annan med liknande erfarenheter?

Oh yeah, baby.
Jag har nästan exakt samma erfarenheter (av de negativa du beskrev). Jag blev också utmobbad på mitt sommarjobb förrförra året, vilket är orsaken till att jag befinner mig i den situation jag gör nu. (Förjävlig situation alltså.)

Ja, även om man inte visar något för kossorna så blir man ju ändå ledsen när de förstör medvetet..
Deras "vapen" är ju att de gaddar ihop sig emot en. Det är svårt att stå upp för sig själv MOT en hel j-la personalstyrka!

Tacka vet jag jobb där man kan få siffror på att man är bäst (typ säljobb). Där kan kärringarna försöka bäst de vill att konkurrera men de kommer ingenstans.

Ja, ibland är det svårt att veta var allt kommer från.

LILITH_ skrev:"NT-tjejer" är lika olika sinsemellan som "AS-tjejer".
Fånigt att göra avundsjuka mm. till ett neurotypiskt drag.

VA?!

missbutterfly skrev:

LILITH_ skrev:"NT-tjejer" är lika olika sinsemellan som "AS-tjejer".
Fånigt att göra avundsjuka mm. till ett neurotypiskt drag.

VA?!

Say what?

Menar du att avundsjuka inte är ett neurotypiskt drag?

missbutterfly skrev:Menar du att avundsjuka inte är ett neurotypiskt drag?

Enbart? Nej.

Kvinnor i allmänhet ogillar mig, men det blir allra värst bland NT, eftersom det är viktigt att gruppera sig.

Som ung kände jag mig illa behandlad och förstod inte varför.

Men nu vid 33 års ålder har det gått upp några ljus. Min tröghet, min långsamhet, min ovilja att grupprunka, min benägenhet att göra saker på mitt sätt som en envis get och så grädden på moset:

Narcissism. Jag ser ner på många andra kvinnor väldigt mycket. För att de ofta är veksinnade grupprunkerskor och äckliga intrigmakerskor.

Och de känner av det med sina fitt-tentakler. De känner av mina tankar på något sätt. Om jag tänker "Dumma jävla kviga", så verkar det synas, jag har en uppnosig stil och ett kokett sätt.

Även om jag försöker att vara ödmjuk så lyser min kylighet och min "du slav - jag mästare" - stil igenom. Kvinnliga chefer brukar inte vara glada i mig. Alltså kvigor, det finns kvinnor som är riktiga människor också, jag tänker generellt über-NTs nu.

Intressant inlägg sugis. Jag känner igen mycket av det du skriver.

sugrövmanövern skrev:Jag ser ner på många andra kvinnor väldigt mycket. För att de ofta är veksinnade grupprunkerskor och äckliga intrigmakerskor.

Jag har definitivt en narcissistisk läggning men jag ser aldrig ned på någon. Jag bryr mig inte om andra över huvud taget, generellt sett. Inte förrän jag "tvingas" umgås med NT tjejer börjar jag anstränga mig.

Jag försöker verkligen vara snäll, hjälpsam och tillmötesgående på en arbetsplats men det hjälper inte. Jag blir hatad hur mycket jag än anstränger mig för att göra ett bra jobb.

Kanske är det just att jag inte genuint bryr mig om de flesta kvinnliga kollegor som gör dem förbannade? Att jag skiter fullständigt i deras enkelspåriga avundsjuka tankegångar. Jag vet faktiskt inte..

Men en sak är då säker; jag låter ingen sådan där idiot trampa på mig ostraffat. Hämnden kommer. Även om det kan ta år innan jag får tillfälle att ge igen så glömmer jag inte sådant här.

sugrövsmanövern skrev:Även om jag försöker att vara ödmjuk så lyser min kylighet och min "du slav - jag mästare" - stil igenom.

Haha! Det gör det förmodligen hos mig också.

sugrövmanövern skrev:Kvinnor i allmänhet ogillar mig, men det blir allra värst bland NT, eftersom det är viktigt att gruppera sig.

Som ung kände jag mig illa behandlad och förstod inte varför.

Men nu vid 33 års ålder har det gått upp några ljus. Min tröghet, min långsamhet, min ovilja att grupprunka, min benägenhet att göra saker på mitt sätt som en envis get och så grädden på moset:

Narcissism. Jag ser ner på många andra kvinnor väldigt mycket. För att de ofta är veksinnade grupprunkerskor och äckliga intrigmakerskor.

Och de känner av det med sina fitt-tentakler. De känner av mina tankar på något sätt. Om jag tänker "Dumma jävla kviga", så verkar det synas, jag har en uppnosig stil och ett kokett sätt.

Även om jag försöker att vara ödmjuk så lyser min kylighet och min "du slav - jag mästare" - stil igenom. Kvinnliga chefer brukar inte vara glada i mig. Alltså kvigor, det finns kvinnor som är riktiga människor också, jag tänker generellt über-NTs nu.

Jag tycker du har en helskön stil . Något säger mig att jag skulle säga det samma om jag mötte dig i verkligheten .

Det är få saker som jag ryser så mycket av som NT-tjejer.

Fins faktiskt arbetsplatser med manliga NT-käringar. Dom uppför sig precis likadant.

Man ska akta sig för chefer som alltför mycket försöker väva in och liera sig med nyanställda. Det kan tyda på att de har en svag position som de försöker hävda mot de anställda. Det kan också tyda på dåligt chefsskap om och att chefen spelar ut olika anställda mot varandra i stället för att få dem att arbeta tillsammans som ett team.

Jag tycker nästan att det låter som du har blivit utnyttjad av den här personen. Du säger att hon klagade över att hon hade svårt att få personer som tog vissa tider men nu har hon ju lyckats. Den teorin förklarar i så fall också varför de andra inte vill veta av dig. Jag har ju ingen aning om förhållandena men det skulle till och med kunna vara så att det fanns synpunkter på schemat eller ersättningen som de andra var ganska överens om innan du kom?

Bjäbbmonstret skrev:Man ska akta sig för chefer som alltför mycket försöker väva in och liera sig med nyanställda. Det kan tyda på att de har en svag position som de försöker hävda mot de anställda. Det kan också tyda på dåligt chefsskap om och att chefen spelar ut olika anställda mot varandra i stället för att få dem att arbeta tillsammans som ett team.

Jag tycker nästan att det låter som du har blivit utnyttjad av den här personen. Du säger att hon klagade över att hon hade svårt att få personer som tog vissa tider men nu har hon ju lyckats. Den teorin förklarar i så fall också varför de andra inte vill veta av dig. Jag har ju ingen aning om förhållandena men det skulle till och med kunna vara så att det fanns välgrundade synpunkter på schemat eller ersättningen som du inte känner till???

Tack för en ny synvinkel. Så kan det kanske vara? Sådana enormt strategiska manipulationsmetoder är jag inte särskilt duktig på att förstå.

Men min intuition (som jag i o f s inte alltid kan/bör lita på) säger mig att det är de anställdas verk att jag har fått sluta.
Vissa av dem är enormt falska. När jag frågade om en av dem visste ifall jag skulle få jobba mer där framöver (då jag stötte på en av kärringarna på stan) svarade hon "Det är jag säääker på att du kommer få göra!" Men när en bekant kom in på mitt (fd.) jobb och frågade efter mig så svarade samma kärring att "Hon har slutat här".

Tja jag har som sagt ingen aning utan spekulerar bara. Men det är inte ens så att de behöver vara fråga om medvetna manipulationer. Mycket av det där sker omedvetet. Det är vanligt att människor mer eller mindre omedvetet positionerar sig mot en ny person för att stärka sin egen.

Men det kan exempelvis också vara så att de anställda känner sig osäkra när det kommer en ny person som verkar stå för nära chefen eller vara för angelägen att vara denne till lags. Finns det någon sammanhållning bland de anställda så litar man inte på en sådan person.

Eller annars har helt du helt simpelt brutit mot någon annan oskriven regel om hur det ska vara på arbetsplatsen