Okej, många kommer säkert tycka att det här är ett lyxproblem eller nåt, men jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till just nu.

Som introduktion kan jag börja med att säga att jag har haft kontakt med på internet med en tjej med borderlinediagnos i några månader nu. Jag tycker att vi har kommit rätt bra överens och har pratat (i skrift) ganska intensivt och sådär. Men för ett tag sen så frågade hon mig om hon kunde besöka mig. Hon bor cirka 70 mil bort, så då sa hon att hon ville stanna i fem dagar eftersom resan var rätt lång. Jag blev först väldigt glad att hon faktiskt ville träffa mig, men samtidigt så känner jag mig extremt osäker. Hon har ju liksom fått en bild av mig i hur jag är i skrift, vilket såklart är helt annorlunda i hur jag är i tal. Tänkt om hon kommer att tycka att jag är jättetråkig? Jag har aldrig haft någon kontakt med det motsatta könet överhuvudtaget. Och att gå ifrån det till att spendera 5 dagar med någon känns som att jag inte alls kommer att klara av det! Hon är dessutom redan i ett öppet förhållande med någon annan, vilket gör det hela ännu mer komplicerat.
Just nu känner jag som så att om jag avböjer och säger att jag inte kan träffas så kommer jag att hata mig själv för det. Men om jag istället går med på att träffas så kanske hon kommer att ogilla mig. Jag är liksom van att hata mig själv, så därför känns det på ett sätt lättare att säga att jag inte vill träffas. Men samtidigt är det precis så jag alltid har gjort tidigare i liknande situationer, och jag känner att jag vill bryta det mönstret och äntligen våga göra något annat än att sitta själv i ensamheten.

Jag vet att jag inte kan fråga någon annan hur jag ska göra, då jag själv måste ta detta beslut. Men kanske finns det någon som har varit med om något liknande och har några tips? För just nu känns det ungefär som att jag håller på att avlida i ångest.

Moderator: Kompletterade väl allmän rubrik.

Du är en sitting duck för en Borderline personlighet. Att involvera dig i hennes garner kommer att skada dig. Läs på om Borderline och ta sedan ett beslut baserat på kunskap. Rekommenderar boken 'Hotande närhet' med Silfving/Nilson.

Finns även ett borderlineforum där du kan ta del av andras erfarenheter.

Vad du än tror dig få ut av kontakten, så är det bättre utan.

Jag tror borderlineforumet är nerlagt.

Du är en sitting duck för en Borderline personlighet. Att involvera dig i hennes garner kommer att skada dig. Läs på om Borderline och ta sedan ett beslut baserat på kunskap. Rekommenderar boken 'Hotande närhet' med Silfving/Nilson.

Finns även ett borderlineforum där du kan ta del av andras erfarenheter.

Vad du än tror dig få ut av kontakten, så är det bättre utan.

För det första så har jag redan forskat om borderline väldigt mycket. För det andra så var det på borderlineforumet (och ja, forumet är nerlagt) som jag kom i kontakt med henne. Och för det tredje så vet jag redan att hon är en underbar människa och jag är inte orolig för att jag känslomässigt ska ta illa vid av erfarenheten, utan för att det kommer att vara påfrestande för mig och otillfredsställande för henne.
Men tack för dina synpunkter

Hon kommer att uppskatta och skada dig.

Hon kommer att uppskatta och skada dig.

Konstigt uttalande då du varken känner mig eller henne. Åter igen; det är inte detta som oroar mig.

Absolut inget lyxproblem, snarare ett högst verkligt problem som jag tycker du gör helt rätt i att fråga om.

Jag tycker att det var modigt iofs att försöka bryta ditt mönster och ta en risk. Men om hon kommer tycka du är tråkig irl eller ej är nog det minsta problemet i den här situationen.

När man bara haft kontakt över nätet så bjuder man normalt inte hem någon att bo hos en i flera dagar. Ni bör åtminstone ha talat i telefon med varandra innan ni ens funderar på att träffas ö h t.

Sen är det nog brukligt att om någon vill träffa en så får den ordna logi på annat håll och så träffas man på café, restaurang el dyl första gången. Om det DÄR uppstår tycke kan man ev bjuda hem personen ifråga men det är ingalunda självklart att man måste och är egentligen inte alls lämpigt bara på första dejten.

Man kan faktiskt inte veta om den person man haft kontakt med på nätet bara groomat en och kommer ha stuckit med alla ens värdesaker när man vaknar på morgonen. För killar med AS är det alltid en risk att vara uppmärksam på. Därför bör man åtminstone ha ett hemtelefonnummer och hemadress som man vet verkligen går till den personen innan man träffas (helst bör någon vän eller familjemedlem ha den också).

Om hon dessutom redan har en annan så låter det som problem redan från början, även om hon är genuin och verkligen vill ha en dejt på riktigt. Då är det extra olämpligt att hon sover hos dig, även om det bara blir på soffan. Vill hon träffa dig som på en dejt och inte bara som kompis så bör hon lämpligen göra slut med den nuvarande först, ifall du inte också vill ha ett öppet förhållande och dela henne med honom.

Borderlinediagnos är som nämnts ovan ytterligare en ringklocka som ökar risken för problem längre fram.

Summan av kardemumman är att jag tycker du gav ett förhastat löfte utan att riktigt tänka på konsekvenserna (vilket är lätt hänt, vem har inte gjort det?). Sådana löften, särskilt till personer man aldrig träffat, får och bör man bryta om man har goda orsaker, det är inget kontrakt du kan bli stämd för.

Man säger då att man "nog lovade lite för mycket utan att ha tänkt igenom det" men att man nu när man känt efter är tveksam till om det kommer funka, och att man gärna vill träffas men inte har möjlighet att vara värd i 5 dagar. Är personen vettig och genuin så borde den förstå och acceptera det, blir den upprörd och ovettig så är det bara en försmak av framtida reaktioner på mindre saker än så.

Hoppas jag inte lät alltför hönsmammig nu igen men man kan inte vara nog försiktig. Du gör förstås ändå som du känner för. Lita på din magkänsla.

Inte konstigt alls. Jag pratar om sannolikheter. Och av ditt svar så märker jag att du inte förstått vad borderline är.

Mkt. möjligt att det är den här vägen du behöver gå. Alla eller jag tror alla har sådana erfarenheter bakom sig som man i bästa fall lär sig ngnting av. Annars glider man bara fram på en räckmacka och hur många gör det...

Absolut inget lyxproblem, snarare ett högst verkligt problem som jag tycker du gör helt rätt i att fråga om.

Jag tycker att det var modigt iofs att försöka bryta ditt mönster och ta en risk. Men om hon kommer tycka du är tråkig irl eller ej är nog det minsta problemet i den här situationen.

När man bara haft kontakt över nätet så bjuder man normalt inte hem någon att bo hos en i flera dagar. Ni bör åtminstone ha talat i telefon med varandra innan ni ens funderar på att träffas ö h t.

Sen är det nog brukligt att om någon vill träffa en så får den ordna logi på annat håll och så träffas man på café, restaurang el dyl första gången. Om det DÄR uppstår tycke kan man ev bjuda hem personen ifråga men det är ingalunda självklart att man måste och är egentligen inte alls lämpigt bara på första dejten.

Man kan faktiskt inte veta om den person man haft kontakt med på nätet bara groomat en och kommer ha stuckit med alla ens värdesaker när man vaknar på morgonen. För killar med AS är det alltid en risk att vara uppmärksam på. Därför bör man åtminstone ha ett hemtelefonnummer och hemadress som man vet verkligen går till den personen innan man träffas (helst bör någon vän eller familjemedlem ha den också).

Om hon dessutom redan har en annan så låter det som problem redan från början, även om hon är genuin och verkligen vill ha en dejt på riktigt. Då är det extra olämpligt att hon sover hos dig, även om det bara blir på soffan. Vill hon träffa dig som på en dejt och inte bara som kompis så bör hon lämpligen göra slut med den nuvarande först, ifall du inte också vill ha ett öppet förhållande och dela henne med honom.

Borderlinediagnos är som nämnts ovan ytterligare en ringklocka som ökar risken för problem längre fram.

Summan av kardemumman är att jag tycker du gav ett förhastat löfte utan att riktigt tänka på konsekvenserna (vilket är lätt hänt, vem har inte gjort det?). Sådana löften, särskilt till personer man aldrig träffat, får och bör man bryta om man har goda orsaker, det är inget kontrakt du kan bli stämd för.

Man säger då att man "nog lovade lite för mycket utan att ha tänkt igenom det" men att man nu när man känt efter är tveksam till om det kommer funka, och att man gärna vill träffas men inte har möjlighet att vara värd i 5 dagar. Är personen vettig och genuin så borde den förstå och acceptera det, blir den upprörd och ovettig så är det bara en försmak av framtida reaktioner på mindre saker än så.

Hoppas jag inte lät alltför hönsmammig nu igen men man kan inte vara nog försiktig. Du gör förstås ändå som du känner för. Lita på din magkänsla.

Tack så mycket för det svaret Inger! Det gav mig en välbehövlig tankeställare och samtidigt en bekräftelse på att min egen känsla för situationen inte var oberättigad!

Inte konstigt alls. Jag pratar om sannolikheter. Och av ditt svar så märker jag att du inte förstått vad borderline är.

Mkt. möjligt att det är den här vägen du behöver gå. Alla eller jag tror alla har sådana erfarenheter bakom sig som man i bästa fall lär sig ngnting av. Annars glider man bara fram på en räckmacka och hur många gör det...

Det var inte speciellt tydligt att du syftade på sannolikheter, då det mer lät som ett påstående. Men tack för dina synpunkter likaså

mondo beyondo skrev:Du är en sitting duck för en Borderline personlighet. Att involvera dig i hennes garner kommer att skada dig. Läs på om Borderline och ta sedan ett beslut baserat på kunskap. Rekommenderar boken 'Hotande närhet' med Silfving/Nilson.

Finns även ett borderlineforum där du kan ta del av andras erfarenheter.

Vad du än tror dig få ut av kontakten, så är det bättre utan.

Vad/hur menar du? Kan man inte vara i en sådan här situation om man inte är "borderline"?

F ö håller jag med Inger - ett klokt och relevant svar!

Se det som ett äventyr. Jag hade inte tvekat en sekund.

Man behöver inte se problem i allting, de kommer ändå.

ufo skrev:Se det som ett äventyr. Jag hade inte tvekat en sekund.

Man behöver inte se problem i allting, de kommer ändå.

Det där låter som en beskrivning av mig. Det är så jag brukar göra, men jag kan se klokheten i det Inger skriver...

Bastet skrev:

mondo beyondo skrev:Du är en sitting duck för en Borderline personlighet. Att involvera dig i hennes garner kommer att skada dig. Läs på om Borderline och ta sedan ett beslut baserat på kunskap. Rekommenderar boken 'Hotande närhet' med Silfving/Nilson.

Finns även ett borderlineforum där du kan ta del av andras erfarenheter.

Vad du än tror dig få ut av kontakten, så är det bättre utan.

Vad/hur menar du? Kan man inte vara i en sådan här situation om man inte är "borderline"?

F ö håller jag med Inger - ett klokt och relevant svar!

Hade för bråttom med mitt svar, nu har jag läst igen och är med! Sorry!

Bastet skrev:men jag kan se klokheten i det Inger skriver...

Summerat "Du har asperger det där kan inte du."
Är det klokt?
Vill man bryta sitt mönster att sitta själv o uggla så är det väl så mycket klokare att ta tillfället i akt och börja LEVA livet.

@temporary21
Då man aldrig vet vad som händer, se till att ha kondomer hemma. Ifall ni blir horny.

ufo skrev:

Bastet skrev:men jag kan se klokheten i det Inger skriver...

Summerat "Du har asperger det där kan inte du."
Är det klokt?
Vill man bryta sitt mönster att sitta själv o uggla så är det väl så mycket klokare att ta tillfället i akt och börja LEVA livet.

@temporary21
Då man aldrig vet vad som händer, se till att ha kondomer hemma. Ifall ni blir horny.

Jag tycker att Ingers svar är klokt, ja. Min summering är inte att hon menar att "du har asperger, så det här kan inte du".

Oavsett vem vi är, med eller utan diagnos, finns det skäl i att vara försiktig när man går in i en relation. Att släppa in en främmande människa i sitt hem, i flera dygn, får konsekvenser - bra eller dåliga, eller bra OCH dåliga. Alla val får konsekvenser - att välja ensamhet också.

Att gå in i en relation där den andre redan HAR en relation kan medföra problem. Hur kommer hennes nuvarande partner att reagera, om han får veta?

En funktionsnedsättning, som borderline (eller adhd/asperger el vad som helst) är inte alltid lätt att hantera.

Jag är impulsiv (adhd så det visslar om det) och har lärt mig den hårda vägen. För MIG låter det som ett spännande äventyr, och jag räds inte konsekvenserna, men jag har insett att det finns enklare vägar att gå.

För min del är jag ute efter adrenalinkickar och håller med dig om att livet är värt att ta risker, men jag tror, som sagt, att Ingers råd är klokare än mina...

Har man inte haft förstahandserfarenhet av borderlinepersoner så vet man inte vilken otrolig skada de kan orsaka. Jag skulle hålla mig långt borta, om jag var du. Problemet ligger ju i att borderlinepersoner är så otroligt charmiga och får en att känna sig så omtyckt och älskad, när de inte har sina flippar. Till slut blir det dock omöjligt att veta vad de egentligen vill, och det tror jag inte ens att de själva vet. Omedvetet eller medvetet kan de skada en rätt ordentligt.

Jag bodde ihop med en tjej med borderline förra året. Händelseförlopp:
1. Träffade E genom min dåvarande psykopatpojkvän. Kom väldigt väl överens och lärde känna varandra snabbt. Vi hade mycket gemensamt och tyckte mycket om varandra.
2. Hon föreslog att jag skulle flytta in hos henne, eftersom hon bodde själv i sin pojkväns trea medan han satt på rättspsyk, och jag bodde hos en våldsam, galen tjackpundare och verkligen behövde komma bort.
3. Vi pratade mycket om hur missnöjd hon var med sin relation till sin pojkvän. Vi kom fram till att jag skulle börja hälsa på honom på rättspsyk så att hon slapp göra det hela tiden (han krävde dagliga besök av henne, hon ville inte träffa honom alls. I alla fall inte när det här beslutet togs, sådant växlade väldigt mycket. Han krävde dessutom att jag skulle träffa honom för att få bo där).
4. Vi roade oss med att fucka lite med hans känslor. Hon tyckte att jag skulle stöta lite på honom, för hon ville att han skulle sluta ha så starka känslor för henne. Said and done. Korkat gjort av mig, såklart, men jag trodde hon var med på noterna.
5. Hon kom fram till att hon var kär i mig och vi bestämde oss för att gifta oss.
6. Hon kom fram till att vi skulle vara tillsammans alla tre.
7. Hon flippade några gånger över min och hennes relation, hennes och hans relation, och min och hans relation. Jag fick ofta ta emot skällsord och slag under en period för att sedan få trösta henne när hon ångrat sig och mått dåligt över vad som hänt. Generellt så växlade hon mellan att hata och älska mig ca 2 gånger om dagen. Jag blev riktigt nedbruten av det här.
8. Hon tycker återigen att allt är lugnt.
9. Jag är och hälsar på en polare, då hon ringer för att säga att jag måste komma hem GENAST och städa, eftersom pojkvännen skulle få permis och det var stökigt. Jag svarade att jag inte kunde (det skulle ta minst en timma för mig att ta mig hem, det var jättetidigt på morgonen och bussarna gick inte så ofta, och jag skulle ta mig från Studentstaden till Gottsunda (Uppsala).
10. Hon beslutade sig för att slänga samtliga av mina tillhörigheter och kasta ut mig. Snackade skit om mig för alla andra, växlandes med att sms:a och maila och skriva att hon saknar mig och älskar mig. Någonstans älskade ju jag henne, i alla fall den personen jag trodde att hon var, så jag blev ju bara glad när hon hörde av sig. Hon skadade mig så otroligt jävla mycket, men jag kan liksom inte klandra henne. Nu, när jag fått distans till det hela, inser jag att jag omöjligt kan veta vilken del av henne som är den "sanna", om hon älskade mig eller hatade mig, hur det skulle bli i framtiden, osv.

Grejen var att hon svartsjukeflippade över min relation till hennes pojkvän. Hon fick för sig att jag och han hade haft sex med varandra, vilket var helt befängt då han satt inlåst på fucking Ulleråker, och hon mycket väl visste om att jag bara blev insläppt där om hon var med. Jag har träffat pojkvännen en gång, han är ett rätt roligt fenomen.

Resultatet av detta var alltså plötslig hemlöshet, total förvirring samt att jag, under flera månaders tid, enbart hade ett par cros, ett par för stora shorts, en 3/4-ärmad randig tröja, en Red Hot Chili Peppers t-shirt samt en KVV-tröja i klädväg. Det är lite svårt att greppa hur jobbigt det är att inte kunna ta sig någonstans för att det är för kallt för kortbyxor, eller hur påfrestande det är generellt att ha en uppsättning kläder. Att på detta vara fucking hemlös hjälpte ju knappast.

E gjorde aldrig någonting för att vara elak, det är i alla fall min övertygelse. Men hon skadade mig och jag aktar mig för människor med borderline. Finns säkerligen vettiga sådana också, men jag är inte villig att riskera min fysiska och psykiska hälsa på det sättet.

Hört massvis med andra personer berätta om otroligt destruktiva relationer med borderlinepersoner också. Det är inte en bra idé.

Okej, mitt primärproblem var att jag inte skulle orka att vara social i en sådan lång period på ett sådant plan. Det i sig orsakade en massa ångest i hur det hela skulle utspela sig.

Det blev tydligen rätt stor fokus på det faktum att hon hade borderline. Jag har personer i min släkt med liknande problematik, och jag är fullt medveten om att människor med denna diagnos ofta hamnar i destruktiva relationer. Därmed inte sagt att man bör betrakta dem som någon form av vandrande bomber som bör undvikas till varje pris. I mina ögon kan de fortfarande vara fantastiska människor med unika perspektiv på livet, och dessutom ofta väldigt intelligenta. Sedan är det ju inte precis så att de själva har valt att bli ärrade av en jobbig uppväxt, och så vidare.

Sedan vill jag även poängtera att varken jag eller hon förväntar sig ett förhållande utav detta. Först och främst bor vi långt ifrån varandra, sedan så skulle jag själv aldrig klara av något sådant.
Jag försöker se detta som en positiv upplevelse helt enkelt, inget mer, inget mindre.

Tack för era inputs, det var både intressant, lärorikt och underhållande

Charley? - wow!

temporary21 - hoppas du inte missade ufos tips om kondomer ifall du ändå bestämmer dig för att chansa. Annars kan det bli lite 'intressantare' än du hade tänkt dig.

Lycka till, vilket du än väljer!

Jag har alltid hört att man aldrig ska bjuda hem ngn som man inte träffat irl på en gång. Inger har rätt i det att det är så mkt som kan gå fel. Och särskilt om man har borderline eller ngn annan "knepig" diagnos kanske det helt oavsiktligt uppstår missförstånd och man blir osams osv. Då är det faktiskt bättre att man först träffas på en neutral plats och bildar sig en uppfattning om människan i fråga innan man bjuder hem dem. Hoppas det ordnar sig på ett bra sätt, för helt klart tycker jag att man ska kunna träffa nätdejter oavsett om man har diagnos eller inte. Men var försiktig. Det skadar det aldrig att vara.

Nä absolut, alltid bra att vara försiktig. Men samtidigt har jag svårt att se att det skulle kunna bli allt för dramatiskt, åtminstone inte på 2 dagar (vi har ändrat nu). Jag själv blir aldrig aggressiv på något utåtagerande sätt, men om hon av någon anledning skulle få för sig att få ett utbrott på mig så är det väl inte värre än så. Jag har överlevt värre liksom

Inger skrev:temporary21 - hoppas du inte missade ufos tips om kondomer ifall du ändå bestämmer dig för att chansa. Annars kan det bli lite 'intressantare' än du hade tänkt dig.

Lycka till, vilket du än väljer!

Haha, nejdå, det missade jag inte
Ja, tiden får väl utvisa vad som händer med allt. Att vara spontan är definitivt inte något jag är speciellt bra på, men samtidigt får jag väl åtminstone ett tillfälle att öva på det

Håller med ufo, kör på bara. Ska man sitta och spela safe hela tiden blir livet tråkigt. Tjejen kan vara helt underbar och ni bli vänner för livet eller ännu mer. Såna chanser man ju inte bara spola bort.