Fan rör inte tillet i gan gammal asihjärna tack det klarar den aldeles utmärkt själv

Borde kanske vara 3 eller 5, inser att jag ändå aldrig fattar det sociala spelet. Är alldeles för långsam i min analys av vad som händer, i ett interaktivt muntligt spel.
Borde nog försöka med en försiktig flört på Facebook om hon finns där. Då kan jag tänka igenom i lugn och ro. Och formulera det hela så diplomatiskt av ingen av oss behöver ta illa upp, om jag faktiskt har misstagit mig, på grund av min totala avsaknad av möjlighet att tolka sociala signaler. Inge bra att försöka med snack, om det är nån jag är intresserad av låser sig hjärnan totalt, och jag blir tyst.

KrigarSjäl skrev:...men helst raggar jag själv. Man är ju en jägarnatur.

Personligen blir jag nog mest störd när någon visar intresse för mig utan att jag först har konstaterat att det skulle kunna var nåt. Då är det lätt att jag slår bakut fullständigt och avisar personen skarpt utan betänkande.
Undantag är vissa enstaka skeden i livet då jag har varit lite öppnare för sådant.

Det enda egentliga krav jag har på en träff (eller "dejt" som folk säger nuförtiden) är att den utöver mig själv involverar en person av kvinnokön och att den personen har sagt mig att det är en träff. Otydlighet i själva avsiktsfrågan brukar göra att jag inte ens tänker tanken att träffen är en del av något slags kärlekssökande.

Lakrits skrev:Otydlighet i själva avsiktsfrågan brukar göra att jag inte ens tänker tanken att träffen är en del av något slags kärlekssökande.

Precis!

Lakrits skrev:Otydlighet i själva avsiktsfrågan brukar göra att jag inte ens tänker tanken att träffen är en del av något slags kärlekssökande.

Otydlighet i själva avsiktsfrågan (hos oss "NT:s" ) är så vanligt eftersom det ger båda parter större möjlighet att dra sig ur utan att riskera för mycket känslomässigt, eller förlora ansiktet. Känns det inte bra så väljer man helt enkelt att låta bli att låtsas om vad avsikten har varit.

Bjäbbmonstret skrev:Otydlighet i själva avsiktsfrågan (hos oss "NT:s" ) är så vanligt eftersom det ger båda parter större möjlighet att dra sig ur utan att riskera för mycket känslomässigt, eller förlora ansiktet. Känns det inte bra så väljer man helt enkelt att låta bli att låtsas om vad avsikten har varit.

Låter onödigt komplicerat.

Lakrits skrev:Låter onödigt komplicerat.

Kanske, kanske inte. Och det gäller inte i samma grad på en uppgjord träff. Men ibland kan det faktiskt vara så att man inte vet av vilka skäl man verkligen vill träffa någon.

Bjäbbmonstret skrev:Men ibland kan det faktiskt vara så att man inte vet av vilka skäl man verkligen vill träffa någon.

Låter som om någon borde gå en mindfulnesskurs...

Det enda som överhuvudtaget har fungerat för mig är att bli uppraggad på ett sätt så att det glasklart framgår för mig på en gång vad det är fråga om. Annars blir det bara jobbigt med osäkerheten.

Ömsesidigt intresse låter ju bra men en sådan situation utesluter inte missförstånd som är alltför van vid i sådana här sammanhang.

Bjäbbmonstret skrev:Otydlighet i själva avsiktsfrågan (hos oss "NT:s" ) är så vanligt eftersom det ger båda parter större möjlighet att dra sig ur utan att riskera för mycket känslomässigt, eller förlora ansiktet. Känns det inte bra så väljer man helt enkelt att låta bli att låtsas om vad avsikten har varit.

Jag tycker det här ter sig tämligen rationellt utifrån premissen att man är en NT som umgås med andra NT. Som aspergare är jag dock totalkörd i ett sådant här spel. Jag kan varken styra vilka sådana signaler jag själv sänder ut eller tolka andras.

Partikulärerna är viktigare än det generella förfarandet.
Jag vill bli uppvaktad medelst Star trek, TV-spel och minst en nyttofunktion.
Eller genomföra denna uppvaktning på ett objekt vilket mottager den väl.
Jag röstade på ömsesidighet då detta motsvarade den gyllene medelvägen.
Kanske borde jag svarat åttan, men i det generella utgör mitt föslag inget eget varför mitt beslut står fast.

Milyc skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Otydlighet i själva avsiktsfrågan (hos oss "NT:s" ) är så vanligt eftersom det ger båda parter större möjlighet att dra sig ur utan att riskera för mycket känslomässigt, eller förlora ansiktet. Känns det inte bra så väljer man helt enkelt att låta bli att låtsas om vad avsikten har varit.

Jag tycker det här ter sig tämligen rationellt utifrån premissen att man är en NT som umgås med andra NT. Som aspergare är jag dock totalkörd i ett sådant här spel. Jag kan varken styra vilka sådana signaler jag själv sänder ut eller tolka andras.

Håller nog på 5 men det kräver ju att man fattar signalerna.
Fins altid alldeles för många olika tolkningar, även om hon är AS, om dom åtminstone kunde behålla hårfärgen, så man har skuggan av en chans att känna igen dom.