Alien skrev:Ska man ha ett vanligt jobb så måste man jobba vanligt, dvs heltid (trots att det egentligen kan vara för mycket), man måste klara av vanligt tempo, flexibilitet och ha (el låtsas ha) "normal social kompetens".

Man behöver inte alls jobba heltid. Man kan söka sjukersättning från FK, 25, 50 eller 75 % och jobba resten på vanligt jobb. Och då söker man ju sig förstås till något jobb som man känner att man kan klara av. Ibland är enkla jobb inte så roliga, men det är ju iallafall ett jobb.

Alien skrev:Ja, visst är det bästa att få ett vanligt jobb med vanlig lön.

Men ett jobb med lönebidrag är bättre än daglig verksamhet (som inte ger någon lön alls, bara "flitpeng").

Ska man ha ett vanligt jobb så måste man jobba vanligt, dvs heltid (trots att det egentligen kan vara för mycket), man måste klara av vanligt tempo, flexibilitet och ha (el låtsas ha) "normal social kompetens".

självklart är det bättre med lönebidrag än flitpeng. Att man får låtsas ha socialkompetens är en del av det spel man tvingas leva med och det kommer nog fram förr eller senare ändå att man inte beter som som förväntat. Har erfarehet att jobbet gör att man sover bort fritiden.

Men jag tror det finns vissa jobb om man verkligen anstränger sig och kämpar att det kan gå ett tag. Exempelvis att installera mjukvara i datorer och support,

Problem som kan dyka upp är nog att man glömmer bort fixa de fel man tar emot eller blandar ihop nummer.

Heliora skrev:

Alien skrev:Ska man ha ett vanligt jobb så måste man jobba vanligt, dvs heltid (trots att det egentligen kan vara för mycket), man måste klara av vanligt tempo, flexibilitet och ha (el låtsas ha) "normal social kompetens".

Man behöver inte alls jobba heltid. Man kan söka sjukersättning från FK, 25, 50 eller 75 % och jobba resten på vanligt jobb. Och då söker man ju sig förstås till något jobb som man känner att man kan klara av. Ibland är enkla jobb inte så roliga, men det är ju iallafall ett jobb.

Ett jobb jag inte skulle klara är mc donaldsjobb o liknande, den stress de har där, att tvingas vara glad fast man inte känner sig det.

Jag skulle vilja jobba med något spännande, gärna polis eller brandman, men med AS diagnosen känns det som om jag pratar med en vägg när jag försöker framföra det till AF eller FK.

Tonic skrev:Jag skulle vilja jobba med något spännande, gärna polis eller brandman, men med AS diagnosen känns det som om jag pratar med en vägg när jag försöker framföra det till AF eller FK.

mm, tråkigt när myndigheter står i vägen för ens drömmar. Borde tas upp en debatt om det här, att låta alla få jobba med det de vill.

Ge folk möjligheter forma sitt egna liv. Att tala om möjligheter snarare än det här kan du inte jobba med / göra.

Ska vi alla förena oss och visa att vi inte är några muppar

Heliora skrev:

Alien skrev:Ska man ha ett vanligt jobb så måste man jobba vanligt, dvs heltid (trots att det egentligen kan vara för mycket), man måste klara av vanligt tempo, flexibilitet och ha (el låtsas ha) "normal social kompetens".

Man behöver inte alls jobba heltid. Man kan söka sjukersättning från FK, 25, 50 eller 75 % och jobba resten på vanligt jobb. Och då söker man ju sig förstås till något jobb som man känner att man kan klara av. Ibland är enkla jobb inte så roliga, men det är ju iallafall ett jobb.

Jovisst, men det är många jobb som inte finns som deltidsjobb. Då måste man söka en heltidstjänst. Tror knappast att de anställer en som säger att den bara kan jobba 75%, såvida man inte är outstanding.

Tonic skrev:Jag skulle vilja jobba med något spännande, gärna polis eller brandman, men med AS diagnosen känns det som om jag pratar med en vägg när jag försöker framföra det till AF eller FK.

I Australien (om jag minns rätt) så vill de gärna ha hundförare som har AS, för att de tydligen ofta är bättre med djur än NT är. Och Polisen borde verkligen ta in lite folk med npf, iaf om dessa är bra på att hantera andra med liknande egenheter. Hur dumt blir det inte vid förhör när man missförstår nån som bara är aspig och tror att den är kaxig och arrogant... (Har sett det på alltför nära håll.)

Hold on to your dream säger jag!

Tonic, kan du inte bara anmäla dig till utbildning till polis el brandman?

Iofs har de hårda fysiska krav. Har för mig att man måste ha perfekt syn för att bli polis.

hallå jag vill också ha bra jobb

Bara för att man har as så behöver man inte vara borträknad från arbetsmarknaden, men tro inte att af kan ge ett vettigt jobb.
Bästa förutsättningen får man om man söker själv.

carl skrev:Bara för att man har as så behöver man inte vara borträknad från arbetsmarknaden, men tro inte att af kan ge ett vettigt jobb.
Bästa förutsättningen får man om man söker själv.

Det är så jag tänker med. Man har diagnosen som backup om / när man misslyckas i arbetslivet. Vill ta hjäp av minnesträning etc men inte bli stämplad hos arbetsförmedlingen utan söka själv, hålla uppe sin mur / fasad.

Idag hade jag slutsamtal. Dvs om vad för hjälp jag kan ta del av, och utredningen i skriftlig form fick jafg i en mapp. Typ en massa om ens liv, ens svårigheter etc stod i pappren..

Jag upplever att Af oftast bara förmedlar dåligt mående, oavsett varför man kommer dit eller vilka grundförutsättningar man har.

Men apropå det här med deltidssjukskrivning, kan man fortfarande få det? Jag har inte kollat upp det själv, men min väninna som har tampats med FK i flertalet år sa häromdagen att de plockat bort de möjligheterna. Jag känner nämligen själv att jag nog skulle ha nytta av antingen färre arbetspass eller kortare dagar. Oföretagsam som jag är har jag inte tagit reda på det själv...

Ena sidan står jag som vill jobba med vanlig jobb o på andra sidan står dom som gjorde utredningen och säger att jag nog inte ska jobba med människor för "människor ändrar sig, kan vara på dåligt humör plötsligt osv, och då gäller det att kunna läsa av och förhålla sig" precis som jag är så dum i huvudet att jag inte kan fatta om nån är på dåligt humör eller att jag skulle börja skrika o gapa för att jag inte skulle förstå vad som händer! Dom tror att jag är så dum i huvudet att jag är nån idiot som fattar inte hur man ska bete sig med människor. Dom har så fel för dom tror att om man har asperger så är man efterbliven dum i huvudet som inte fattar hur man ska bete sig med människor.

Så länge det inte står i ett läkarintyg att vissa jobb är olämpliga spelar det ingen roll vad utredare och sjukvården säger. Då är det din ensak vad du säger till Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan etc. om vad du anser du klarar och inte.

Att avråda från vissa typer av jobb är nog en klok generell rekommendation, men måste inte gälla alla individer med AS, eftersom vi alla är olika. Det kan vara så att man mycket väl klarar av ett jobb som brukar anses olämpligt för aspergare. Det kan också vara så att man klarar av det, men det tär så hårt på hjärnan att man snart blir utbränd. Är man ung kanske man inte har hunnit inse så bra ännu vad som belastar hjärnan hårt och inte. När det gäller att klara det sociala spelet så finns alla varianter från att vara riktigt dålig på det, till att ha lärt sig det ganska bra (fast det kanske tröttar för mycket) och till att tro att man är bra, men i själva verket är översocial och på fel sätt utan att förstå det.

Marc Segar har en lista på vad han anser är lämpliga resp. olämpliga jobb för aspergare i sin överlevnadsguide, men det är naturligtvis hans åsikter och behöver inte vara tillämpligt på alla aspergare.
http://www-users.cs.york.ac.uk/~alistair/survival/jobs.html

Men asså dom hjälper en inte o skaffa det jobbet man vill o dom istället försöker få en att ta praktik eller jobb på sånt skit som dom tycker aspergare ska ta. Som exempel jobba på ikea, håla på med frukt i en affär, sitta på en stol o göra nåt med papper skit mög, testa olika saker o sånt. Det känns att dom ser en som en apa som ska göra nåt sånt plocka eller sortera eller ordna jobb. Aldrig att dom tänker på såna jobb som normala kan få hjälp o fixa typ sjuksköterska, polis, vakt, ambulans o sånt.

När det gäller jobb så har jag visserligen alltid fattat att nåt inte stämmer med mig, men jag har alltid varit duktig på det jag varit intresserad av så det har jag gjort till 100 procent och engagemanget i intresset imponerar bra på arbetsintervjuer och arbetsplatser.
Sen att själva arbetsförmågan varierat är väl det jag haft mest problem med, inte att skaffa jobb.

Mitt tips är att satsa stenhårt på det man vill göra och låta det bära eller brista.. Framför allt ska man inte låta nån annan säga vad man kan och inte kan göra.

Asså när alla håler på sånt att man inte kan klara det o det så undrar jag om man fel diagnos eller om dom som säger så fattar fel?

Jag kan känna lite som Albulena. Man känner sig behandlad som en idiot. Själv går jag omkring med boendestödjare överallt (bara för att komma ut lite mer) och nu känner jag mig väldigt låg och obegåvad till typ allt. Jag har inte blivit erbjuden plockjobb men jag känner igen tanken i mina egna tankar. Lite som att: Jaha, är jag en apa som skall orka med det här monotonjobbet länge? Eller om de säger att man inte kommer att klara det, trist inställning från dem. Man lär sig nästan att man inte kan/klarar något. Jag har inte hört så mycket det där "du klarar inte det jobbet" för jag har inte haft såna möten men man ser ju tillräckligt i andra fall och grämer sig för att det blir likadant för en själv.

Nu när jag ser vad Albulena skrev så minns jag. Jag undrar också ibland om de fattar fel kanske, eller om man har fel diagnos (fast på mig verkar denna stämma) för man kan ju inte bara vara så inkompetent i allt att man inte klarar av nånting. Lite igenkänning, där.

Svar till Tonic. Jag tycker vi kan förena aspergare och visa att vi kan. Vore det inte bra?

Albulena skrev:Men asså dom hjälper en inte o skaffa det jobbet man vill o dom istället försöker få en att ta praktik eller jobb på sånt skit som dom tycker aspergare ska ta. Som exempel jobba på ikea, håla på med frukt i en affär, sitta på en stol o göra nåt med papper skit mög, testa olika saker o sånt. Det känns att dom ser en som en apa som ska göra nåt sånt plocka eller sortera eller ordna jobb. Aldrig att dom tänker på såna jobb som normala kan få hjälp o fixa typ sjuksköterska, polis, vakt, ambulans o sånt.

Men vilka pratar du om? Förut tyckte jag du pratade om folk inom vården, och de har ändå inte någon uppgift att hjälpa dig skaffa jobb.

När det gäller arbetsförmedlingen så hänger det väl både på om de vet om din diagnos, vad de kan om saken och vad du själv vill.

Jag var på AF häromdagen, sen jag blivit utförsäkrad och ska gå i s.k arbetslivsintroduktion. Och jag blev inte alls behandlad som en idiot, trots flera npf-diagnoser och lite mer. Däremot kunde de inget göra för mig, men det passar mig bra, för jag ska ju inte jobba, jag ska ju gå i PTSD-behandling... vilket de också sa var det jag skulle fokusera på.

Säger det bara för att lite grann nyansera bilden av hur man blir behandlad av proffs när man outat sig från neurogarderoben.

Albulena skrev:Men asså dom hjälper en inte o skaffa det jobbet man vill o dom istället försöker få en att ta praktik eller jobb på sånt skit som dom tycker aspergare ska ta.

Man kan inte räkna med att AF skall skaffa jobb åt en, sånt får man fixa själv. Söka befintliga jobb som utlyses eller höra av sig till ställen på måfå. Vill man bli sjuksköterska eller polis som du skriver om så får man först gå sådan utbildning. Och så bör man strunta i folk som tycker en massa.

Men du om dom ser att man har aspergerdiagnos eller om nån skvallrar eller om dom ser att man haft lss eller om dom får reda på att man gått på dagcentralor eller om man är i den världen med dagcentralor och skyddat plocka frukt mäniskor så blir man som dom även om man är stark.

Det spelar naturligtvis också en roll hur man själv uppträder. Om man uppträder på ett sätt som passar in på deras uppfattning om AS så får de förstås vatten på sin kvarn, men om man tydligt visar att man inte stämmer in på deras uppfattning så får de förstås svårare att agera efter vad de trodde om AS. Det kan alltså vara värt att tänka extra nog på hur man uppträder och anstränga sig lite extra.

Som andra har påpekat är förstås utbildning ofta en nyckel till att få bra jobb.