Hej!

Jag fick diagnosen asperger i september, och allt har gått jätte fort och jag får redan hjälp av LSS och boendestöd, men jag har ett problem när det gäller mat och dryck. Jag klarar inte av att äta och att dricka, om det inte är så att någon ställer fram det på bordet åt mig. Jag måste få in att äta mat och dricka i mina rutiner, och eftersom jag inte fått hjälp med det fungerar det inte. Nu är jag rädd att jag har börjat utveckla någon matfobi. Har svårt att äta alls. Jag har inte aneroxia, det handlar inte om att jag är rädd för att gå upp i vikt, just nu är jag rädd för att jag går ner så mycket i vikt.
När jag frågade min handläggare på LSS sa dom att det inte är upp till dom att hjälpa mig och skickade mig till en psykolog som ville lägga in mig för aneroxia.

Är det någon som vet om det finns något behandlingshem där jag kanske skulle kunna få vara och få hjälp att få in mat och dryck rutiner?
Eller bara någon som har tips på vad jag kan göra.

Tacksam för all hjälp...

Välkommen Seessan!

Tack så mycket!

Hej Seessan!

Om en sjukhusavdelning för anorektiker är det som erbjuds o man bedömer att din kropp riskerar att ta stor skada och/eller sluta fungera helt så tycker jag att du ska ge den en chans! Då får dom se till att du får i dig den näring du behöver och börja gå upp i vikt där. Som stöd i kommunikationen med en sån avdelning kan det vara en idé att ha med sig ngn som kan ens funktionshinder, t ex psykolog på hab, så att ALL FELAKTIGT INRIKTAD BEHANDLING undviks i möjligaste mån.

All avdelningspersonal bör informeras om att du inte har dom tankar o känslor kring mat o ätande o dig själv som dom flesta andra med ätstörningsdiagnos har - så att du inte blir tvingad på en massa som ändå inte hjälper. Du vet ju själv vad du behöver - ordna upp med regelbundet näringsintag och det bör du vara övertydlig med om du läggs in.

Även om du lägger in dig på behandlingshem så kvarstår problemet när du kommer hem - att få in regelbundna måltider i vardagen. Har boendestödet försökt hjälpa dig med det?

Vad säger Habiliteringen om detta - hur tänker dom att du ska få hjälp? Ring och be om akut hjälp där (försöka går). Som sagt, dom ska kunna stödja i kontakten med sjukhusavdelningen (eftersom dom ska kunna AS).

Det va lite tankar från mig. Ta råden som passar, glöm resten

Välkommen till gänget antar jag~

Det lät väldigt bra, och jag ska träffa boendestöd för första gången i morgon. Så jag får prata med dom då. Har fått så många personer runt mig nu från olika myndigheter och då är det svårt att veta vart jag ska vända mig.

Tack för hjälpen

Jag har svårt att förstå att LSS eller boendestöd anser att det handlar om ätstörning.

Du skriver ju att det handlar om att du inte får in rutiner för ätande, och då är det i allra högsta grad boendestöd/LSS som ska hjälpa.

Om du som du också skriver, upplever matfobi, så kanske behandling kan vara rätt, MEN, LSS/boendestöd måste ju hjälpa till för att få in rutiner sedan.

Det ÄR deras sak att hjälpa dig. Även vuxenhab (som är LSSinsats fast via landstinget vad jag förstår) kan hjälpa med detta. De ger inga varaktiga insatser, men är bra mycket mer kunniga och effektiva än kommunalstöden (sagt utan att jag vet om personlig assistent är bra eller går att få i det här fallet). Vuxenhab kan hjälpa till att utforma rutiner och komma in i dem, men kan inte fortsätta att stadigvarande upprätthålla dem utan det bör boendestöd ta över.

Om kommunen krånglar så kanske du kan få hjälp av just någon på vuxenhab. De har oftast kuratorer och lite allt möjligt som är insatta i vilka problem man kan ha, och som kan agera FÖR ens sak i stället för att sitta och fundera över hur de kan avslå saker (som kommunen gör).

Konstigt att utbildat folk inte fattar att matfobi och anorexi inte är samma sak. En anorektiker har inte fobi för maten i sig utan snarare konsekvenserna av att äta dvs gå upp i vikt.

Inom mitt landsting kan man iallafall erbjuda ätträning både för anorektiker och matfobiker. Jag har inte behövt nyttja träningen själv, men jag vet att den finns.

När det gäller din matfobi så vet jag precis vad du pratar om. Mitt tips är att bara äta den mat du gillar och sen efterhand börja prova andra maträtter. Får du panik över din viktnedgång så kan du ju komplettera kosten med olika kosttillskott som protein och kolhydrater. Kosttillskotten smakar skit, men de är flytande och lättare att få ner än mat. Olivolja är bra också! Häll upp 1 dl olivolja och försök få i dig det under dagen... blanda det i nyponsoppa/blåbärssoppa/fil eller doppa bröd i det. 900 kcal och bara bra fetter!

Måste skriva att jag är väldigt lik med att jag måste få mat framför mig för att äta.. jag har jättesvårt att laga mat eller se till att äta något om det inte finns att bara värma på. Dricka är det lättare med, men jag känner ingen hunger så mat är något någon annan måste se till att jag får framför mig så jag äter.

Det är absolut ingen ätstörning, mer matstörning kanske?

Jag försöker att äta det jag är sugen på, men det hjälper inte alls. När jag tar upp problemet med LSS så säger dom att jag ska prata me min läkare, sen säger han att det inte är hans ansvar, och så där håller det på. Boendestöd kommer till mig i morgon, vad kan jag säga till dom eller be dom om för hjälp, för som det ser ut nu fram tills vecka 10 så ska dom bara komma en timme en gång i veckan.

Hur får jag och min familj myndigheterna att ta tag i problemet och inte skicka det vidare till andra andra?

Jag har jättesvårt för att dricka också, det enda som fungerar är kaffet på morgonen. Det är en rutin som fungerar för den har jag haft länge

Tja.. det som är fördel med kliniken är ju att du får en stadig rutin när du ska äta och att oftast måste man försöka göra sin egna mat och servera den till sig själv.. så på det hållet kan det vara en fördel så du hamnar i den rutinen sedan när du är hemma igen.

Svårt att få hjälp när dem anser att det är en ätstörning och när det egentligen inte handlar om det..

Önskar att jag kunde vara där och sätta en blåslampa i röven på dig, Seessan

Rutiner går att skapa sig, även för aspergare... Jag är en aspie själv och har lyckats skapa mig många nya rutiner, men oj vad svårt det har varit. Det kan liknas vid att bestiga Mount Everest, men tro mig, DET GÅR! Det krävs nästan att man blir aggressiv och hittar det där 100%-iga "jävlar anammat".

Testat att skriva schema?

Klart det går... Jag ger inte upp. Dom har berättat att det finns någon slags handdator man kan få som påminner mig om när det ör dags att äta och dricka. Funderar på att ansöka om en sånn. Kanske kan hjälpa?

Fast det handlar ju om att få in maten i munnen och ner i magen också

En modernare version av Skalmans mat- och sovklocka?
Tycker du ska ansöka om en sån.

Ta en dag, tex söndag, att laga storkok... Typ 4 maträtter och frys i portionsvis. Det har iallafall funkat för mig.

Seessan skrev:Jag försöker att äta det jag är sugen på, men det hjälper inte alls. När jag tar upp problemet med LSS så säger dom att jag ska prata me min läkare, sen säger han att det inte är hans ansvar, och så där håller det på. Boendestöd kommer till mig i morgon, vad kan jag säga till dom eller be dom om för hjälp, för som det ser ut nu fram tills vecka 10 så ska dom bara komma en timme en gång i veckan.

Hur får jag och min familj myndigheterna att ta tag i problemet och inte skicka det vidare till andra andra?

Jag har jättesvårt för att dricka också, det enda som fungerar är kaffet på morgonen. Det är en rutin som fungerar för den har jag haft länge

Du eller din familj (ibland fungerar det bättre att någon annan talar för en, om folk ska förstå att man har ett problem) kan tala med kommunen igen, och verkligen lägga tyngden på att detta inte är ett psykiatriskt problem (åtminstone inte i grunden, men fobin kan ju vara).

Tyngd måste också läggas på att om du behöver vård för fobi, så kommer fobin ur ett problem som kommunen är just de som ska hjälpa till med.

Möjligtvis att din läkare skriver ett intyg som meddelar att ditt grundproblem med mat INTE är psykiatriskt (på det sjuka sättet) utan hör till handikappet och ska kunnas få hjälp med av kommunen.

Du kan kanske också få din läkare till ett möte med kommunen. Stå på dig mot båda och kräv att du får hjälp. Jag tror t.o.m. att det går att JO-anmäla sådant beteende där man kastas mellan stolarna på det här sättet. De tar inte sitt ansvar som hör till deras jobb, om de ser att en person faller mellan stolarna men bara "tittar på" och dessuotm själva hjälper till att få personen mellan stolarna.

Jag har JO-anmält min kommun och det stod i utfallet att sådant beteende inte är acceptabelt, trots att det inte var detta i sig jag anmälde.

Jag tror fortfarande på vuxenhab. De kan hjälpa både med ditt problem i sig, och med att tjafsa med kommunen. Du kan, om du har tur, få hjälp både med fobin och med senare rutininträning. Eller att de hjälper dig att få hjälp av kommunen.

ståochglo skrev:En modernare version av Skalmans mat- och sovklocka?
Tycker du ska ansöka om en sån.

Ta en dag, tex söndag, att laga storkok... Typ 4 maträtter och frys i portionsvis. Det har iallafall funkat för mig.

Om det är svårt att göra själv, så är ju idén bra att utföra ihop med boendestöd.

Boendestödet kan sedan även hjälpa till att lägga upp schema för att äta.

Boendestöd kan även RINGA och påminna, kanske tala med dig en stund så att du börjar äta. Då blir det kanske lättare för kommunen att bevilja stödet, då det säkert handlar om pengar.

Jag ska skriva upp alla era förslag och ta upp med Boendestöd imorgon och säga till. Annars vet jag att min pappa ska gå på ett möte med min kurator och chefen på det stället där jag blev utredd, just på grund av att det inte finns någon som tar ansvaret.
Jag har svårt för att prata och bråka om sånna här saker men min familj hjälper gärna till

Hej Seessan!

Och varmt välkommen till forumet!

Medan jag läste dina inlägg så tänkte jag att du kanske kan få, om inte rena tips, så i alla fall kanske en del "stöttning" av inläggen i denna tråden extrema-mat ... 14408.html?

Jag skickar massor av varm omtanke till dig.

Av geocache

okey tack så mycket för all hjälp jag får här.

Ska titta in på tråden,

Varsågod så mycket och lycka till!