Tungt svänghjul skrev:En intressant tråd detta. Jag har ofta funderat på vad motsatsen till AS skulle kunna vara. Ämnet skulle kunna bli hur stort som helst.

Ett grundläggande drag för Inverterad AS (IAS) är ett allt större behov av sällskap och snabb bekräftelse, ju mer man uppfyller IAS-kraven. Bekräftelsen bygger på att man sänder ut små signaler i form av läten, ordval och kroppsspråk, och man får snabbt de förväntade svaren i form av en motsvarande reaktion. Om svaret dröjer längre än några tiondels sekunder så uppfattas det som en störning.

Tyvärr, faktiskt, bock i kanten omdet där skulle beteckna allmän oaspighet. För jag lider svår brist på såna där små bekräftelsesignaler, den har bokstavligt stört min lyckokänslokemi - just p.g.a. den aspighet som gjort mig oförstådd och ensam. Min aspighet är alltså helt oberoende av behovet av små bekräftelsesignaler men det finns nog * tjat * helt olika fenomen som ges samma diagnos.

Tungt svänghjul skrev:Tankepauser och analyser hör inte hemma i det umgänget.

Det erkänner jag däremot som en Tung sanning. Litet lika är vi nog alltså, allihop här.

Ang Vadloinks m fl beskrivningar av förmodat NT-folks beteende:
Jag tycker inte personlig omognad hos människor som saknar förmåga till självkännedom och reflektion har något med NT att göra - vad nu det är för nåt.

A, jag tror inte att vadloink menade att alla med typiskt IAS lider av omognad utan snarare att h*n parodierade sin uppfattning om IAS med omoget beteende.

Sån är min tolkning.

Jag vet egentligen inte vad jag menar. Jag trevar mig fram. Men jag tycker inte att personlig omognad är det jag far efter och jag överdriver definitivt saker som jag tycker är jobbiga i umgänget med folk och min egen självgodhet.

Ibland får jag känslan av, i kontakt med vissa personer, att dom inte är särskilt intresserade av vad jag tycker eller känner. Dom har redan bestämt vad dom vill tolka in i min person, eftersom det passar in i deras universum, där inga av deras föreställningar får rubbas. Normalt kan troligen en NT klara av et liknande ”angrepp, genom att dom klarar av att känna igen det sociala spelet,närnågon försöker att intervenera känslomässigt. Eftersom jag inte är medveten om att jag träffat på en person av den sorten, kan jag inte svara medrätt moteld, vilket en NT med normala reaktioner kan. Därför uppfattar den ”angripande” personen mig som svarande emot dennes egna föreställningar.

Enligt en notis jag läste, är ADHD personer mycket känsliga för stimuli, alltså kan inte diskriminera bort saker som händer runt omkring. En tanke som slagit mig är att det kanske är så att mycket av de underliggande känslorna är sånt som man som ADHD/AS uppfattar, och att det därmed blir svårare att uppmärksamma det som skall uppvisas som socialt acceptabla känsloyttringar. Ja anses tydligen ha väldigt bra hand med barn, och uppskattas tydligen av barnen. Läste om en person på ADHD forum , som också hade bra hand med barn, kan ju faktiskt bero på att vi uppfattar mer av dom naturliga känslouttrycken eftersom vi likt som barnen, inte lärt oss dom sociala koderna för känsloyttringar. För NT är det helt naturligt att diskriminera bort de underliggande naturliga betendet, man läser bara av det som framförs med den rätta sociala koden.
Hoppas jag inte rörde till det alt för mycket, skyller på min dyslexi

Jag har funderat på det där med motsatser tidigare och som jag ser det så utgörs mänskligheten av en skala där man kan placera in majoriteten i ett brett mittfält och AS ute i ena änden. I den motsatta änden placerar jag Psykopaterna.

Människor med AS känner så intensivt att de stundtals bryts ner för att de måste använda sådana mängder energi bara för att kunna fungera i vardagen. Psykopaten, å andra sidan, känner föga eller inget alls. De kan utsätta sig för risker både utom och inom lagens råmärken enbart för att få en möjlighet att uppleva starka känslor.

vadloink skrev:Som tror att det finns något slags magisk trådlös uppkoppling som gör att jag fattar vad de EGENTLIGEN menar.

He, he... *känner igen
Men brukar inte de personerna ha mer eller mindre problem med alla människor? Det är alltid någon som är taskig/okänslig och gör just den handlingen som tydligen är helt otänkbar i just den här situationen. Ändå fortsätter man att umgås med samma oförstående/okänsliga människor år ut och år in. Konflikterna handlar om ungefär samma sak, men om nån (som t ex jag ) påpekar det slår man ifrån sig helt.

alfapetsmamma skrev:För MIG är inverterad AS extrem flockmentalitet, rädsla att sticka ut, rädsla att utmärka sig positivt eller negativt på ett för extremt sätt (vara lite lagom snyggare, smartare, framgångsrikare eller rikare är okej), ljumhet, icke-hängivenhet, brist på analytisk förmåga, brist på introspektion osv.

Jag håller med! Jag tänker mig att det autistiska i AS är att man stryrs mer av sina egna inre tankar, behov och känslor än NT. Att man har ett JAG som är starkare/större/viktigare (hittar inte riktigt rätt ord) än det sociala behovet.

Motsatsen till AS blir då en person som styrs mest av sin önskan att vara en del av flocken. För dem kostar det inte särskilt mycket att t ex bryta mot sina egna värderingar eller ge upp ett intresse, för vinsten (att känna tillhörighet med flocken) är mycket större än förlusten. Kanske är värderingarna/intressena inte särskilt starka, eftersom de har ett mer flexibelt JAG?

Jag läser visserligen här på forumet att många med AS kämpar för att passa in och väldigt gärna vill vara som alla andra, och då styrs man ju mer av andras förväntningar än sitt eget JAG. Men...är inte det en konsekvens av att andra har påtalat att man är fel? Jag menar, om man känner att villkoret för att få vara med överhuvudtaget, är att man ändrar sig - då börjar man ju lyssna allt mindre på sitt eget JAG, även om man från början hade ett starkt JAG.